Min dotter - en rockertjej?

I våra flickors skola utgör musik en viktig grundpelare i undervisningen. Ellinor spelar till exempel klassisk fiol på skoltid sedan flera år tillbaka.

Hon har sedan i våras en ny musiklärare. Om honom kan man säga några saker.

• Han lär ska ha varit medlem av det belgiska bandet Vaya con Dios på 80-talet. Detta är dock obekräftat.
• Han älskar sin gitarr.
• Han har väldigt långt hår uppsatt i hästsvans.
• Han är väldigt cool.

Igår när vi åkte hem från skolan satt Ellinor, hennes irländsk-spansk-brittiska kompis M2 (inte att förväxla med allra bästa kompisen M1, som är irländsk-tyska) och Agnes i baksätet. Stereon spelade musik.

Då säger Ellinor: "Pappa, kan du inte sätta på lite rockmusik? Med gitarrer?"

Ehh... jovisst kunde jag det. Jag bläddrade fram en spellista med rock från bilens hårddisk (ja, det finns en hårddisk i bilen) och drog upp volymen.

Genast drog Ellinor och M2 ur sina hårsnoddar och började jublande slänga sitt hår fram och tillbaka, helt vilt på ett ganska headbangerinspirerat vis. Agnes bara stirrade på dem med skräckblandad förtjusning.

När jag frågade var och eventuellt vem som lärt dem göra så blev svaret ett unisont: "vet inte".

Jag säger inte att jag tror jag vet var deras rockinfluenser kommer ifrån. Men man skulle ju kunna ana. Men jag tror det egentligen inte. I alla fall inte headbangingbiten. Men om det nu vore så att det är så som jag skulle kunna ana, så är jag inte det minsta upprörd - tvärtom nästan.

Bon Jovi.

Resten av vägen hem samt till och från The Little Gym som Ellinor och M2 skulle på senare på eftermiddagen lyssnade vi bara på rockmusik i bilen. Bon Jovi, Mustasch (se film nedan), Kiss, Lillasyster, Accept, Nickelback, 3 Doors Down...

Klassisk fiol. Jo, eller hur..: