Visar inlägg med etikett Var snälla nu. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Var snälla nu. Visa alla inlägg

28 december 2011

Poesihörna, tema jul

Jaha. Ett steg till har tagits - jag ämnar nu offentliggöra min poesi. Eller rimmarförmåga. Eller bristande dito förmåga.

I min familj (Demnert-familjen) har vi en tradition. Den går ut på att alla familjer i släkten rimmar ihop varsitt långt julrim på julafton, som vi sedan skickar till varandra. Traditionen kommer från början från Magdalenas sida och när vi märkte hur kul de hade det, så ville inte vi vara sämre.

Här är till exempel Sofias rim. (Bli inte rädd för hundarna, de är jättefina.)

"Kan du fatta dig kort? Jag vill gärna hålla linjen öppen ifall
de vill lämna förhandsbesked på nästa års Nobelpris i litteratur."
Nu vet ju inte jag hur det går till i de övriga familjerna i familjen (!), men i just vår familj just i år var det jag - som i endast jag - som fick hålla Bryssel-falangens flagga högt. Så här blev det, och det sammanfattar vårt julfirande ganska väl, tror jag:


Nu är julafton faktiskt slut
och vi är med rim sisten ut

Beräkning och förslagenhet frågar du
Helt fel, vi har inte haft tid förrän nu

Man sparar det bästa till sist
En enkel men så sann list

I Bryssel snön ligger alldeles vit
Baskoja, den har inte hittat hit

Idag har vi haft det helt härligt
Ätit o druckit det som e oumbärligt

Vörtbrödet i år var bakat på plats
Vi skulle nog gjort en dubbel sats

Skogaholm Vört – stick och brinn
Vi alla ingredienser lyckades finn

Receptet var såklart det samma
Du vet – det vanliga från goa mamma

Fast mamma – vi bytte ut din Porter
Det finns ju så många belgiska sorter

Sofias bloggtips om Leilas julchoklad
Gjorde också det alla så glad

Fast vår var helt befriad från nötter
Av det den nog blev ännu mer sötter

Belgisk choklad vi använde såklart
Det fattade du ju ganska snart

Tomten har idag varit everywhere
Och naturligtvis såklart även här

Vår tomte pratade Queen’s English minsann
Orden helt utan problem han fann

Efteråt Agnes glatt sa ”det var ju Moiras pappa from across the street”
Suck och stön, precis just det som vi ville undvika helt med flit

Men vad göra med barn så intelligenta
Nästa år vi får kanske ta en tomtejänta

Dagen inleddes med Skype till gata Banér
Så härligt, så mysigt – man vill bara se er mer

Det gäller förresten alla som detta berör
Vi önskar vi kunde ses oftare än vi gör

Men nu är det som det är
Kom ihåg att vi håller er alla kär

Klockan är nu över midnatt allaredan
Vi borde nog ha sovit för länge sedan

Men vi vill dra ut på det hela så mycket det går
Till nästa gång det ju dröjer ett helt år

Och rimkampen på julafton vi kanske redan förlorat har
Vem bryr sig – vi fick ihop ett långt och inspirerat svar

Kanske ett spel för det så kallade galleriet
Men vi ville faktiskt plocka fram finliret

Precis som Jason Diakité
Vi ville också oss bete

För detta vi ödmjukt kanske bör säga förlåt
Men det skedde faktiskt utan ont uppsåt

Nu är det dags att krypa ner i snarkofagen
Imorgon är det dags att igen fånga dagen

Då ska här så att säga carpas diem
Först blir det juldagsmässa för alla fem

Nej, det blir ingen juleotta
Vi får ju ta det med måtta

Nu rimmet lider mot sitt slut
Vi har bränt vårt bästa krut

God Jul från oss i Europas huvudstad
Hoppas ni orkade läsa till sista rad

Vi önskar er också givetvis ett Gott Nytt nästa År
Kramar från Agnes, Magdalena, Karin, Gunnar & Ellinor

22 december 2011

God Jul med länk och allt!

Jo, jag vet.

Jag har en attgöra-lista som är längre än Agnes och Ellinors önskelistor sammanlagda. Men ändå kunde jag inte låta bli att göra denna julhälsning från mig till just... dig!

Klicka nu raskt här för att komma till själva julhälsningen...

God Jul!

God Jul!


9 oktober 2011

Att göra-listan...

OK då. Det finns en viss igenkänningsfaktor här. Det gör det.

Klicka på länken och du förstår vad jag menar: http://fredrik.cafe.se/som-om-den-kvarnen-behovde-mer-vatten
Mañana.
Men imorrn ska jag fixa kranarna i ena badrummet, klippa ner körsbärsträdet, fixa gardinupphängningen i sovrummet, borsta bort sanden från fasaden på framsidan (don't ask), städa mitt kontor, rensa bland mina kläder i garderoben, skicka det där mailet Magdalena har påmint mig om i två veckor och ringa de där samtalen. Och allt annat jag inte ens kommer ihåg nu.

Världsapromis.

13 september 2011

Nyckelbarn

I onsdags när det var halvdag och Ellinor och jag var ute och shoppade, då hände även en annan grej. Eller det hände inte så mycket. Men det kunde ha hänt.

Efter lunch lämnade vi hemmet, barnen och jag. Jag stängde ytterdörren och låste. Sedan åkte vi iväg med bilen för att först utackordera Agnes på en playdate och sedan åka och shoppa. Vackert så. Eller?

För när vi något senare befinner oss inne i klädaffären känner jag lite sådär fobi-maniskt utan tänka på det på vänster byxficka, där jag alltid förvarar nyckelknippa och bilnyckel.

ALARM.

Ingen nyckelknippa. Bara bilnyckel.

Lugn och fin. Känn i alla andra fickor. Nada. Låtsas som ingenting inför Ellinor, som lägger ut texten huruvida blått eller lila klär henne bäst.

Efter betalning i lugn och ro tar vi en kort paus i shoppandet, jag förklarar varför och så promenerar vi tillbaka till bilen där ju nycklarna ligger. INTE.

ALARM.

Lugn och fin. Vi åker hem för att kolla om jag på något sätt tappat knippan på gatan när jag skulle ha stoppat dem i byxfickan.

När vi sakta glider upp för vår fina gata tittar jag på vår ytterdörr för att se att den inte står på glänt med länsat hus innanför sig. Vad får jag se? Jo, detta:

Världsklass.
Jag hade gått ut genom dörren. Låst. Men låtit nyckeln sitta kvar...

Vad säger man? Jag har åtminstone aldrig glömt något av mina barn någonstans. Än.

29 augusti 2011

Kanske kanske?

Kanske det är dags att börja blogga igen? Det känns som att det kanske skulle vara roligt. Eller så.

Någon som håller med?