Det börjar i alla fall på samma bokstav

Förra veckan pratade Agnes om att hon skulle ha maracas med sig till skolan.

Maracas, sa vi. Med frågetecken efter. Mmm, det sa fröken. Jag måste det! Sa hon.

Men ni har massor med musikinstrument i skolan, älskling. Även maracas. Varför ska vi ta med våra hemifrån? Är du säker? Sa vi.

Och jodå, hon var bergbomb. Det skulle vara maracas. Som skulle med till skolan. Så i torsdags - när jag för övrigt var i Malmö, vilket i sig inte har något med detta att göra - fick hon ta med sig det till skolan. Och hon var så glad.

När Magdalena hämtade Agnes efter jobb och skola - ja, jag var ju i Malmö, remember? - förklarade en glad fröken att det Agnes skulle haft med sig var inte maracas. Det var magazines till ett project de ska börja jobba med.

Ooopsie.


Maracas. Inte tidningar.



Hårfint

Bara för att föregå er litegrann. Jag vet att det har gått en vecka sedan sist. Men det är mycket nu.

Högsäsong kan man säga. Jag är just nu hett eftertraktad av många. Sade han föga blygsamt. Men ändå.

Jag bygger dock upp en massa blogginlägg och lagrar dem på hårddisken i huvudet.

....vänta... buffrar...

Innan den här veckan satte igång bad jag Agnes om hjälp med att få lite puts och studs på mig själv. Jag är inte helt säker på att det var en bra idé...

Jag var aldrig orolig för slutresultatet.
1 millimeter är 1 millimeter, liksom.
Det var mera att det gör rätt ont om man råkar
trycka ner rakapparaten i huvudet. Ouch.