23 juni 2013

Sov gott, älskade mamma

På midsommaraftonens eftermiddag drog min mamma sitt sista andetag efter att ha legat inlagd på sjukhus sedan slutet av maj.

Hon blev 89 år och var helt klar i huvudet. Men hennes hjärta blev allt svagare för varje dag som gick. Till slut orkade det inte längre. Hon ville ville ville kämpa vidare åtminstone tills vi hade flyttat tillbaka till Stockholm igen, men den fajten var hon till slut tvungen att ge upp - en vecka från målet. Jag har nog aldrig träffat en starkare kvinna än min egen mor, men den här motståndaren blev till slut för svår för henne.

Jag och min mamma.
Jag pratade med henne på telefon kvällen innan hon somnade in och vi var båda mycket medvetna om att hon inte hade långt kvar. När hon somnade in var hon omgiven av mina två fantastiska syskon.

Det har - för att citera min bror - fallit ett mörker över mitt liv just nu. Men vetskapen om att hon är på ett bättre ställe nu där det inte är jobbigt och tungt att andas, och där hon får vara tillsammans med pappa igen, håller mig uppe. Det och min fantastiska och underbara familj på både nära och långt håll.

Fina ord från min bror finns här...

18 april 2013

Egotripp extravaganza

Igår var jag hos min danska kiropraktor Tine. Det var hon som någonstans runt 2006 fick ordning på min rygg. När jag stapplade in hos henne för första gången kunde jag knappt röra mig. Det var stundtals jobbigt att ta på och av sig byxorna för det gjorde så s*tans ont i ryggen - då hajar du nivån, va?

Efter en grundlig undersökning och intervju "accepterade" hon mig som patient. För att bli accepterad måste man ha en sportslig chans att bli bra och ha rätt inställning. Med rätt inställning menas att man gör de övningar hon ger en mellan gångerna samt uppvisar en positiv attityd om att allt är möjligt, typ.

De första veckorna gick jag till henne fem gånger i veckan för att kotorna långsamt skulle fatta hur de skulle sitta i min rygg och hur det från början var tänkt att de ska lira tillsammans som ett lag.

Vi pratade mycket om träning och om hur viktigt det är att stärka både rygg- och magmuskler för att stötta upp ryggraden. Det är också ett ämne den utmärkte naprapaten Magnus pratade mycket om. Det var för övrigt Magnus som skickade mig vidare till Tine. Pratar om träning gör han fortfarande, för nu går Ellinor hos honom regelbundet för att stärka upp sin rygg inför framtiden.

Och som bekant har jag tränat. Och tränat. Och haft jättekul under tiden. Och så har jag tränat lite till. Under min aktiva karriär som basketspelare - där jag ändå spelade på halvhyfsat hög nivå åtminstone ett tag - var jag inte i närheten av den här typen av träningsintensitet som jag har ägnat mig åt de senaste åren. Och fortfarande gör.

Faktum är att jag inte mår riktigt bra när jag inte tränar regelbundet. Det börjar göra lite ont här och där. Jag känner mig stel, klumpig och gammal. Jag blir rastlös och mindre stresstålig. Dåligt humör. Att träna är beroendeframkallande

Men i alla fall.

Igår - numera går jag en gång i månaden till kiron - sa hon så här till mig i en berömmande ton:

"You have put on a massive amount of muscles since the first time I saw you."

Lägg av, sa jag, och tyckte att hon tog i lite väl mycket. Men hon upprepade det hon sa - helt allvarlig - och så började vi prata om självbilder och hur man uppfattar sig själv.

Så nu måste jag nog leta fram badstrandsbilder från 2006/2007 och jämföra med nytagna bilder.

Men först ska jag köra ett pass på gymet.

Du trodde kanske att du skulle få se en bild av min mage eller
min rygg? Nej du. Det blev en bild av min biceps som inte alls
är så där groteskt stor i verkligheten. Kameravinkel, sörru -
ingen manipulation av bilden alls.

17 april 2013

Högt tempo i vardagen

Min eftermiddag gick i ett högt tempo. Häng med nu:

Hämtadetjejernaiskolan12.30åktedirekthemochåtlunchsedansvängdeviförbibarnenWochsläppteavAgneseftersomhonskulleåkameddemochderasaupairochbadasedankördevidirekttillEllinorspianolektionpåSvenskakyrkanfastpåvägenditkomEllinorpåatthonocksåvillebadaochblevliteledsensådåtogjagettdjuptandetagochtänkteefter.

Andningspaus för att tänka efter

SomturvarkomjagdåpåenlösningsånärjaglämnatavEllinorförpianolektionenåktejaghemochhämtadevårabadprylarochsååktejagföratthämtahenneigenpåkyrkanochkomingenomdörrentyp30sekinnanhonvarklarsedankördevidirekttillKlubbenförattanslutatilldetuppspeltabadgängetsedanbadadevitypjättejättelängeochhadesuperbuskulsedanåktevihemtillbarnenWochstannadepåvägenförattköpafikabrödochsåfikadevitillsammansallihopbarnenDochpappanMfråndenfamiljenvarocksåmedsenkomvihemvidsextidenochdåvardetbråttommedatttrollaframmatochmedanmatenstodpåspisenpassadejagpåattandaslite.

Andningspaus

SedankomMagdalenahemperfekttajmatmedmatenochnuharbarnenkrupittillkojsochjagkommernogocksåattsomnatidigtidag.

Inga delfiner var inblandade vid skrivandet
av detta blogginlägg. Men barnen var som
sensationellt lekfulla delfiner i vattnet!

19 mars 2013

Inte ett öga var torrt...

I tisdags (ja, för en vecka sedan) var vi på skolkonsert mitt på blanka förmiddagen, jag och Magdalena. Skolan har i år valt att dela upp framträdandena - och de spelande eleverna - på flera tillfällen i stället för att köra en enda lång supermegalång konsert. Bra beslut.

Agnes sjöng i grupp och spelade trumma och Ellinor spelade fiol så fint så fint.

När jag lyckats redigera ihop bildmaterialet lovar jag att ni kommer att få se - och kanske höra något - därifrån. Videoredigering kräver lång tid i ett långt flöde, tid som jag inte riktigt har just nu. Alltid är det något. Men så småningom ska det bli nåt av det.

Så idag när jag hämtade barnen kom inte Agnes ut som vanligt. Ellinor däremot kom ut från sin del av skolan och kunde berätta att Agnes skulle vara med även på den konsert som var idag, någon halvtimme senare. Eftersom hennes grupp skulle uppträda även idag, skulle ju naturligtvis även hon det.

Om detta visste jag ingenting, ingen hade berättat detta för mig. Och detta är jag säker på. Tro mig, är det något jag håller ordning på är det tjejernas åtaganden och aktiviteter i anslutning till skolan. Punkt.

Nå, jag är inte den som är den. Ellinor och jag bänkade oss för att titta på eftermiddagens skolkonsert. Fika ingick. Jag lyckades av misstag - faktiskt - plocka på mig ett bakverk som var någon slags kombo av wienerbröd med extra gojs, pain au chocolat och petit choux - säkert ungefär en miljon kalorier i. För säkerhets skull var den chokladöverdragen.

Agnes grupp var en av de första som uppträdde. Och jösses. Det var så oändligt fint och även om förra veckans uppträdanden också var fina var detta fantastiskt.

De tyska mammorna Si och St (vars barn inte uppträdde i det här numret) vände sig om mot mig med tårfyllda ögon, den ukrainske fd elitgymnasten P som filmade åt mig började darra på handen och var tvungen att harkla sig, jag själv fick tårar i ögonen (förvånad någon?), Ellinor tappade hakan och tiden stod bara still.

Dessa små söta och stolta fast lite blyga sexåringar som med sina spröda små röster sjöng så starkt och modigt i mikrofoner och trummade i takt till Yves (läraren) gitarr.

Det var som om en röd och fluffig silkeshandske stoppad med kärlek kramade om mitt hjärta så hårt fast ändå mjukt så att mina ögon tårades.

Jag har aldrig känt sådan otroligt stark kärlek till båda mina barn som precis just där, just då. Och då vet ni ju alla hur mycket jag älskar dem i vardagslag.

En stund jag alltid alltid alltid kommer att minnas. Alltid.

Sedan åkte vi hem och åt korv med bröd och googlade upp stället där Magdalena är på tigersafari idag.

Vår Agnes. Bilden tagen förra veckan.
En oerhört stolt storasyster vid dagens konsert.
Sen dog min iPhone.

18 mars 2013

Nämen vaff...

Ibland är det gott att ta sig en öl. Eftersom jag bor i Belgien blir det oftast när "ibland" infaller en belgisk öl, kanske en trappist.

Eftersom trappistöl har en väldig ovana att vara mycket alkoholstinn  (sådär 8-10 %) blir det oftast just en öl. 

Eller så blir det Belgiens svar på Pripps Blå, typ en Jupiler, Maes eller Stella Artois. Stellan är lite rolig, då den utanför Benelux framstår som lite extra snofsig medan den här är en standardprodukt i mittfåran. 

Jag är ingen stroppig ölsnobb - jag dricker under rätt omständigheter gärna en eller två Jupiler med en alkoholstyrka strax över 5 % (däremot håller jag mig borta från Pripps Blå - vem säger att man måste vara konsekvent?).

Ja, sedan har vi ju till exempel Jupiler Blue, som har 3,3 % och är helt OK.

Gemensamt för alla är att det är öl. De smakar öl.

Men - och nu kommer min poäng - det finns en ny så kallad "ölsort". Den ser ut så här:

Inte många rätt.
Vi snackar vanlig Maes-öl med tillsats av citron. OK, det låter gott och fräscht så här till våren och styrkan är inte mer än 2,2% - bra bra när man inte riktigt behöver det där lilla snurret i huvudet.

Men det är inte öl med en liten touch av citron. 

Det är citronläsk med en liten touch av öl. Förpackat i en ölburk som är otroligt lik original-Maes.

Alkoläsk. Förpackat i en ölburk som är otroligt lik original-Maes. 

Och ja, jag är medveten om att det längst upp på burken står att det är en "uppfriskande dryck" och då alltså gissningsvis inte är "öl". Men den står precis bredvid vanliga Maes. Förpackat i en ölburk som är otroligt lik original-Maes.

Det är så mycket citronläsk att jag tror att Ellinor (9) nog skulle kunna tänka sig att dricka den. Förpackat i en ölburk som är otroligt lik original-Maes.

En inkörsport till öl för ungdomar. Gissningsvis är väl målgruppen unga tjejer.

Believe you me. Jag tror på en fri marknad. Men det finns gränser.

Fy fan (ursäkta språket, mamma).

17 mars 2013

Man ska lyssna på sin mamma

OK. Det råder lite förvirring här.

Marie Bebådelsedag är ju idag, alldeles oavsett vad jag skrev i chokladbollsinlägget tidigare.

(Varför det heter MariE och inte MariA får för övrigt gärna någon lingvistiskt begåvad person förklara för mig. Men det är inte där förvirringen ligger.)

Våffeldagen inträffar alltid på Marie Bebådelsedag, även Vårfrudagen kallad.

Enligt källor på internet infaller våffelsöndagen först nästa vecka.

Så nu tänker ni också typ "Mäh! Syntax error, ba!" Kan internet ha fel?

Och: min mamma hävdade tidigare idag att det är våffeldagen idag.

Så vi åt våfflor idag. På Marie Bebådelsedag.

Mamma - Internet: 1-0

Man ska lyssna på sin mamma.

Svenska våffla.


Disappooooointed

Bara för att några chokladbollar från förra omgången råkade försvinna under högst oklara omständigheter när tjejerna var i skolan. Är det riktigt schysst?

Fram med bevisen säger jag. Nej, mäta midjemått gills inte.

Byggt på indicier säger jag.

Men snälla, bara en då?

Chokladbollsfabriken

Så det blev chokladbollar redan igår. Det blev ju det.

Fast först vaknade vi på morgonen och åkte direkt till Klubben för tennis, balett och lunch. Och när vi var nästan färdigätna (Croque Monsieur för kidsen, Salade Gourmande för pappan (sallad, bacon, skinka, kyckling, chèvre... - så gott att jag glömde fota)) kom Ellinors finska kompis mamma förbi vårt bord och undrade om vi ville vara med och spela lite basket med henne och Ellinors kompis lillebror som går i samma klass som Agnes (ja jo, de är också kompisar).

Så då gjorde vi det.

Sen åkte vi hem och tog en eftermiddagspausfika i soffan innan vi satte fart med de där chokladbollarna.

Den Dynamiska Duon.
Sedan beställde vi hem pizza till middag. Med läsk. Som vi avnjöt framför Ponnyakuten. (Fast jag drack ingen läsk.) Tror vi lyckades klämma fyra avsnitt bara igår. Usch så lyxigt och busigt... Men det var en sån dag, OK?

Efter middagen roade vi oss med att hitta Magdalenas flyg på Flight Radar Pro på min iPad. Fascinerande och jättekul för oss alla att följa. Tjejerna fick själva leta efter flyget på kartbilden och hittade den till slut över Ryssland.

(Tilläggas kan att jag innan jag gick och la mig några timmar senare kollade samma app igen och då försvann planet från skärmen någonstans över Pakistan. Jag hade aningens svårt att somna efter det, så mycket kan jag säga. Kändes ganska skönt att få ett meddelande över Viber att hon var på hotellet några timmar senare.)

Och idag är det söndag. Våffeldagen. Den kunnige kalenderbitaren säger nu eventuellt att våffeldagen faktiskt inträffar på Jungfru Maria Bebådelsedag, också kallad Vårfrudagen, och det är f-a-k-t-i-s-k-t inte förrän nästa vecka. Jag säger: Jojo, den inträffar då OCKSÅ, OK?

Singelfarsa i 10 dagar...

Medan den kära hustrun springer omkring och upplever saker en himla massa många mil härifrån i Indien så är jag och tjejerna alldeles utlämnade åt oss själva här i Bryssel.

Taj Mahal.
Det betyder ju då att jag så att säga pryar som singelfarsa i 10 dagar, med allt vad det innebär. Hade det varit en app till en smartphone hade den hetat Singelfarsa Light - Free Version

Betalversionen av den appen har ett betyyydligt högre pris och är mycket tyngre att ladda ner, så den är jag inte intresserad av alls. Så kan man säga.

Men visst. Vissa saker kan jag ju göra utan att behöva tvångsinstallera the full version.

Som att kolla Big Bang Theory, Entourage och ett antal actionfilmer jag har sparat för tillfällen som det här (läs: som Magdalena aldrig vill se). Kanske hinner jag med några avsnitt av Weeds också.

Som att äta blodpudding och hårdstekt bacon till middag. (Nu protesterar döttrarna, så tydligen är detta en sak jag inte kan göra.)

Som att jag får mysa med min dynamiska duo i 10 dagar utan "konkurrens" av mamma.

Som att jag får förmånen att trösta den dynamiska duon när den dynamiska duon inte är så dynamisk utan mer i behov av närhet, trygghet och vänliga ord om att mamma faktiskt kommer hem om inte särskilt många dagar och det är ett jättestort äventyr för mamma och hon kommer att ta jättemånga bilder och hon längtar jättejättejättemycket efter oss och vi kan kolla på kartan var hon är idag och NU bakar vi chokladbollar och medan de stelnar i kylen kollar vi på Ponnyakuten på SVT Play tycker jag och åhhh tjejer jag älskar er också jättejättejättemycket nu slutar vi annars börjar jag också gråta hur blir det nu med chokladbollarna?

Rapport(er) följer.

16 mars 2013

Pleasure and pain

Ouch. Träningsvärk. Den bästa av alla smärtor.

Nu är ju inte konkurrensen direkt knivskarp i genren "bra smärtor". Men ändå.

Jag kan nästan räta ut mina armar idag. Med lite vilja och lite mer ajaj går det dock att göra. Men min erfarenhet på området säger mig att det inte kommer att gå alls i morgon.

Såvida jag inte värmer upp och kör ett träningspass naturligtvis.

Träning. Lösningen på det mesta. Eller i alla fall på mycket.


15 mars 2013

Jag är tillbaka

Njae, nu menade jag inte i första hand som bloggare. Utan som en sån där människa som tränar regelbundet. Och med regelbundet menar jag flera gånger i veckan.

Ur träningshänseende har den senaste månaden väldigt mycket den kan bli bättre på. Vad har jag för ursäkter? Tja, vad brukar man ha för ursäkter? Just det. De ursäkterna.

Men det spelar ingen roll nu. Det är som det är. Det är bara blicka framåt och köra på.

Det var en riktig höjdare att vara tillbaka på gymmet i förmiddags. (Någon gång ska vi ha en principdiskussion om hur ordet "gym" stavas i bestämd form singularis, men inte nu.) Det är ett gäng gymråttor som nästan alltid hänger där då, helt normala människor faktiskt.

Bilden är inte manipulerad. Men det är en oerhört gynnsam kameravinkel.

Några superfit moms, några superfit dads, några pensionister, några helt vanliga lattemammor och dito pappor, några som jobbar oregelbunda tider och några PT's. Ja, du hajar. Som folk är mest.

Tror jag hälsade och pratade med typ 10 pers på gymmet (stavningen!) idag. Så himla kul att känna sig så välkommen och så hemma. Nej, det påverkade inte min träning - man pratar mellan setsen.

Körde dessutom dubbelpass idag, både cardio och styrka. I kväll somnar jag tidigt, det kan jag säga på en gång.

Förmiddagsträning är grejen. Eller väldigt sent på kvällen.

3 mars 2013

Jag älskar doften av sommardäck på morgonen

Jag är inte helt säker på det, och det är knappt jag vågar skriva det. Men jag tror att våren ligger och lurar någonstans runt hörnet.

Förhoppningsvis har jag inte jinxat vårens ankomst nu. Förlåt i så fall.

Med våren kommer också ordet sommardäck upp på radarn i trevlig bemärkelse. Inte som i januari som i "tusan också, nu har det snöat i natt och jag som har sommardäck på bilen". En gissningsvis inte helt ovanlig kommentar här i Belgien då det inte är direkt jättevanligt att rulla omkring på vinterdäck.

Nej, mer som i "YES, nu är våren här på riktigt, fort på med sommardäcken och de snygga fälgarna!"

Om det inte hade varit för en sak. Vi använder samma fälgar sommar som vinter. Kränga av, kränga på.

Men just den här våren blir det annorlunda. Nu ska det investeras i nya fälgar till sommardäcken så att vi får två kompletta uppsättningar hjul.

Här skulle man nu kunna vidareutveckla det här inlägget med att spinna iväg i en principdiskussion kring begreppen däck, fälg och hjul. Men det ska vi inte göra. Försök fokusera lite, OK?

Vad tror du om de här fälgarna, lite så där förutsättningslöst?

Visst ser de snabba ut?

2 mars 2013

Ett litet förtydligande

Vad är Minstrels? 

Det här är Minstrels. En brittisk klassiker, introducerad till mig av min syster någon gång sådär vid tiden kring 1978. Typ.

Gottgottigottgott.

Jag trivs bätttre här under korkeken....

Så här såg min fredagskväll ut. (Magdalena var ute och reste och kom hem sent.)
  • Först köra Ellinor till sitt allra första kvällsdisco (ett ämne värt ett alldeles eget blogginlägg). 
  • Sedan få ha en riktig kvalitetsmysnattning med Agnes där hon somnade ihopkurad på min arm (hon måste inte alltid somna själv!).
  • Därefter krypa upp i soffhörnet med en kopp te, några chokladbitar och ett gäng avsnitt av Big Bang Theory
  • Och sedan ta emot en sprudlande Ellinor som var eld och lågor över festen, ta en kvällsmacka med henne, eftersnacka lite och så pussa henne godnatt.
  • Slutligen ta emot Magdalena som stapplade in genom ytterdörren efter en dagstripp till London.
  • Erhålla gåvor i form av Minstrels. Yay.
Är det riktigt riktigt att jag tyckte det var en underbart mysig kväll, i ljuset av att jag hade alternativet att fixa barnvakt och gå ut och dricka öl med ett gäng pappor från skolan på Dad's Night Out? Och de andra papporna peppade och tjatade att jag skulle komma med ut?

Åjaba "nämen jag vet inte. Orka palla liksom." Jag är nöjd. Tjejerna också. Det är det som räknas.

Bäst.

28 februari 2013

Väldigt. Viktig. Research.

När vi kom hem efter simskolan frågade Ellinor om hon fick låna min dator. Ehh.... du har ju din iPod Touch. Sa jag.

Men nej nej, hon bedyrade att det inte handlade om att spela spel. Nej, här handlade det om att göra "research" för ett "project" i skolan. Så OK då. Vem vill stå i vägen för viktiga projekt? Inte jag. Dessutom skulle jag ändå laga mat så datorn var så att säga ledig.

När jag nu satte mig framför datorn efter avslutad middag var den här skärmbilden uppe.

Väldigt. Viktig. Research.

Man undrar vari det där viktiga projektet består...


27 februari 2013

En hälsning från framtiden

Jo, vi kollade ju på Mary Poppins igår.

Och när Ellinor kom hem från sin playdate hon hade när A och jag kollade film så pratade vi om just filmen och då kom naturligtvis Supercalifragilisticexpialidocious upp.

Den sången är viktig i vår familj, för skolshowen Ellinors första år i Lower Primary (för tre år sedan) avslutades med den sången. Som vi övade och tränade på den hemma. Så mycket att jag också lärde mig den. Och den sitter i än.

Supercalifragilisticexpialidocious! Kunde inte sagt det bättre själv.

Så jag började sjunga på den, så klart. Då avbryter Ellinor för att rätta mig:

- Du sjunger inte rätt.

- Eh jo. Supercalifragilisticexpialidocious.

- Eh nej. Du sjunger supercalifragilisticexpialidoCIES.

- Gör jag ju inte. SupercalifragilisticexpialidoCIOUS!

- SupercalifragilisticexpialidoCIES!

SupercalifragilisticexpialidoCIOUS!

Så tittar hon på mig, sätter upp händerna framför sig, himlar med ögonen och säger med trött röst:

- OK, pappa. Whatever...

Och så vänder hon sig om och fortsätter med det hon höll på med innan hon avbröt mig.

Det kan bli en del jobbiga situationer i hushållet de kommande åren. Jag kan känna det.


26 februari 2013

Jag är kär i min fru. Också. Fast mer på riktigt.

Innan detta blogginlägg fortsätter vill jag bryta för ett kort meddelande i syfte att inte oroa horder av bloggläsare helt i onödan.

Jag älskar min fru. Tillbaka till blogginlägget.

I seneftermiddags tittade jag och Agnes på Mary Poppins för 734 435:e gången. Ungefär. Och den är precis lika bra varje gång. I mean it. Betänk sedan att den gjordes 1964 med en då 29-årig Julie Andrews i huvudrollen. 49 år sedan. Den står sig otroligt väl mot betydligt modernare filmer.

Undrar om man kommer att säga samma sak om The Expendables 2 år 2061? Jag är skeptisk.

Och idag slog det mig. Jag är nog lite kär i Mary Poppins. Berätta det inte för barnen, bara.

För då är jag förmodligen "pinsam".

Om du har sett filmen så förstår du.

25 februari 2013

Stoppa pressarna, gluggen är ett faktum

Äntligen, utbrast både äldsta dottern och jag när hennes (nionde) tand äntligen trillade ut idag på väg hem från skolan.

Så fort vi kom hem och hon hade inspekterat gluggen rusade hon till telefonen för att meddela mamma, mormor och farmor om den glada nyheten.

Det har varit några veckors vickande fram och tillbaka med varierande grad av koncentrationssvårigheter, kan man säga. Eller rättare sagt, hon har varit väldigt koncentrerad. Fast bara på att vicka tanden fram och tillbaka. Och stundtals inte så mycket annat.

Men nu är den ute och gluggen är ett faktum. Innan hon gick och la sig skrev hon ett fint brev till tandfén. Det la hon så bredvid sängen, precis intill tanden. När hon var klar, meddelade hon att "jag vet att det är ni, pappa, men ändå."

Lillasyster var nog den i familjen som var minst imponerad. Men så väntar hon tappert på att få tappa sin första tand, och det påverkar nog en hel del...

Ute.

22 februari 2013

Jag vet inte vad som var värst

När jag blickar tillbaka på eftermiddagens händelser med lite mer perspektiv kan jag inte låta bli att fundera på en grej. Vad var egentligen värst?

Att mitt bestånd av Westvleteren reducerades med 50%?

Eller att mitt prinsessplåster på handen är med Ariel?

Alla vet ju att jag föredrar de lite tuffare och coolare Tiana och Jasmine.

Alla.

Tiana.
Jasmine.

Fredag: alkoholmissbruk och blodvite

Det hände tråkiga saker i hushållet idag.

Vi kom hem, tjejerna och jag, efter hämtning i skolan. När jag strax därefter var nere i källaren för att hämta upp mjölk till fredagseftermiddagsmysets varma chokladmjölk (det var svinkallt ute idag och då får man dricka choklad, OK?), råkade jag peta till den näst sista av mina ölflaskor av märket Westvleteren från klostret Sint Sixtus. Så att den åkte ner från bänken. Världens bästa öl. I golvet.

Pang.

OK då. Det är Westvleteren 12 som anses vara världens bästa öl.
Men 8 kommer inte långt därefter.

När jag sedan städade jag upp skar jag mig i handen på en av skärvorna. Uppförsbacke.

Ja, det är ett prinsessplåster. Man tager vad man haver.

Jag var tvungen att ta till ett verktyg ur min coachverktygslåda och intala mig själv att "det här är bara en neutral händelse. Jag kan välja att inte låta det påverka mig." Och det hjälpte. Lite.

Och chokladmjölken smakade väldigt gott, tackar som frågar.

19 februari 2013

Plötsligt händer det; om träning och händer

För att väga upp förra inlägget en aning vill jag också berätta att jag ibland när jag tränar med min PT Robin använder så kallad chalk, eller krita på svenska. Det är magnesium det handlar om. Varför är nu det så bra? Nedan följer nu ett överkursstycke som man glatt kan hoppa över om man inte är väldigt intresserad av magnesium, krita eller tyngdlyftning.

"Eftersom även handsvett är halt så behöver du något som absorberar och torkar upp greppet. Den klassiska bilden av en tyngdlyftare som under stark koncentration kritar händerna innan ett lyft gör sig påmind. Kritan består av magnesiumkarbonat som är ett naturligt förekommande mineral. Kritan förbättrar inte bara greppet, utan torkar även upp huden och gör den stramare, vilket förebygger bildandet av hudveck och därmed valkar." (Saxat från muscles.se)

Tuffa grejer.
Robin som är gammal tyngdlyftare fick mig också att ta av min ring vid träning eftersom den annars skulle börja skava när jag lyfter och bär tungt. Och så på med kritan.

Fast grejen är den att den där kritan torkar ut händerna (som du om du läste överkursstycket ovan redan har förstått).

Så då måste jag ju använda handkräm för att återfukta.

Magnesium är också bra om du till exempel lätt får kramp när du tränar. Vätskebrist tänker du nu. Jo, absolut. Det är också en orsak. Men även brist på magnesium  kan göra att du får krampkänningar. Har jag hört.

Jag struntar i vad de säger

Jag tycker inte att det är omanligt att ta hand om sina händer. Jag tycker inte det.

Eller att älska Crabtree & Evelyns produkter. Så ja, självklart var vi inne i deras butik på Regent Street när vi var i London i helgen.

Egentligen skulle jag köpa tvål - eller hand wash som det kallas numera. Hand wash är för övrigt tvålfri, hur nu det går till.

Men när den vackra expediten tog tag i min hand och utbrast "oh, look at your hands" så var jag ju såld på handkräm också. Och när hon påpekade med ett som jag uppfattade lätt skälmskt skratt att den även var age defying så fanns det ju inga tvivel längre.

Och den är verkligen jättebra!

18 februari 2013

Jag är tillbaka! Med en cliffhanger!

Är ni kvar? Hallå? Mina läsare? Mamma?

Jo, jag skulle bara säga det att kanske. Kanske är den på väg tillbaka igen. Lusten att skriva. Nåja, lusten att skriva har alltid funnits där. Så OK då. Lusten att blogga då. Jo, den är nog tillbaka igen.

Kanske lite om livet.
Kanske lite om familjen.
Kanske lite om träning.
Kanske lite om att flytta tillbaka till Sverige.

Ooooops, vad sa jag nu? Cliffhangervarning!

Dags att ta fram skrivmaskinen igen?