Pleasure and pain

Ouch. Träningsvärk. Den bästa av alla smärtor.

Nu är ju inte konkurrensen direkt knivskarp i genren "bra smärtor". Men ändå.

Jag kan nästan räta ut mina armar idag. Med lite vilja och lite mer ajaj går det dock att göra. Men min erfarenhet på området säger mig att det inte kommer att gå alls i morgon.

Såvida jag inte värmer upp och kör ett träningspass naturligtvis.

Träning. Lösningen på det mesta. Eller i alla fall på mycket.

Jag är tillbaka

Njae, nu menade jag inte i första hand som bloggare. Utan som en sån där människa som tränar regelbundet. Och med regelbundet menar jag flera gånger i veckan.

Ur träningshänseende har den senaste månaden väldigt mycket den kan bli bättre på. Vad har jag för ursäkter? Tja, vad brukar man ha för ursäkter? Just det. De ursäkterna.

Men det spelar ingen roll nu. Det är som det är. Det är bara blicka framåt och köra på.

Det var en riktig höjdare att vara tillbaka på gymmet i förmiddags. (Någon gång ska vi ha en principdiskussion om hur ordet "gym" stavas i bestämd form singularis, men inte nu.) Det är ett gäng gymråttor som nästan alltid hänger där då, helt normala människor faktiskt.

Bilden är inte manipulerad. Men det är en oerhört gynnsam kameravinkel.

Några superfit moms, några superfit dads, några pensionister, några helt vanliga lattemammor och dito pappor, några som jobbar oregelbunda tider och några PT's. Ja, du hajar. Som folk är mest.

Tror jag hälsade och pratade med typ 10 pers på gymmet (stavningen!) idag. Så himla kul att känna sig så välkommen och så hemma. Nej, det påverkade inte min träning - man pratar mellan setsen.

Körde dessutom dubbelpass idag, både cardio och styrka. I kväll somnar jag tidigt, det kan jag säga på en gång.

Förmiddagsträning är grejen. Eller väldigt sent på kvällen.

Jag vet inte vad som var värst

När jag blickar tillbaka på eftermiddagens händelser med lite mer perspektiv kan jag inte låta bli att fundera på en grej. Vad var egentligen värst?

Att mitt bestånd av Westvleteren reducerades med 50%?

Eller att mitt prinsessplåster på handen är med Ariel?

Alla vet ju att jag föredrar de lite tuffare och coolare Tiana och Jasmine.

Alla.

Tiana.

Jasmine.

På förekommen anledning

Eftersom somliga nu kanske undrar över mina morgonritualer, så visst. Man skulle kunna tolka det jag skrev i förra inlägget som att jag de morgnar vi inte ska ut och köra bil över halva Europa inte duschar och äter frukost med kaffe.

Så är inte fallet. Många människor drar bara på sig bekväma kläder och ramlar ut i bilen när det ska åkas långt och det ska startas tidigt. Har jag hört. Frukost kan man äta på vägen, antingen köpa sig eller nalla på medhavd matsäck. Så fungerar då inte jag.

Jag duschar och äter en rejäl frukost med kaffe alla morgnar. Även tiiidiga morgnar som inleder dagar där det bara ska köras bil.

Ett undantag finnes. De morgnar jag ska till gymet direkt efter att ha lämnat barnen i skolan. Då hoppar jag över duschen hemma.

Men frukost. Det. Äter. Jag. Alltid. Även om det bilåkarmorgnar innebär att jag måste gå upp före övriga familjen.

Frågor på det?

Den glada lilla gummiankan.
Eventuellt känd från Meckar-Micke.