En helg i köksförkläde, del I

Lördagen inleddes som brukligt är med att hela familjen sportade. Agnes gick i simskola, Magdalena tränade på gymet, Ellinor skulle ha spelat tennis och jag simmade.

Nu blev det ju inte så, som du förstod av mitt tempusval vid Ellinors tennis. Den var nämligen inställd på grund av regn (ja, utomhussäsongen har börjat). Därför simmade även hon.

En härlig start på helgen! Fram på eftermiddagen gick Agnes på kalas, Magdalena ledsagade henne dit och hade sedan "egentid" tills det var dags för hämtning igen.

Ellinor och jag bestämde då oss för att baka Strawberry Cupcakes. Eller jordgubbsmuffins med fyllning på riktig svenska.

Placera ut formarna på plåten. I bildens nederkant ser du hur fina de
är i receptboken. Längst ner i detta inlägg ser du hur våra blev.

Arbetet fortskrider. Knäcka ägg är kul! I bakgrunden smält smör.

Fördela smeten jämnt i formarna.

Jag tog inte bara kort. Jag jobbade också.
(För att du ska slippa zooma och ha dig för att kunna läsa vad som står på
blocket kan jag berätta att det står HAPPY BIRTHDAY ROSIE FROM")

Hmm....
Mental minnesnotering: Nästa gång använder vi riktiga muffinsformar.
Bullformar är för mjuka i kanterna och leder till att muffins blir siamesiska.

Efter lite kreativt karvande hade våra siamesiska muffins separerats.
Därefter gröpte vi ur dem och blandade innanmätet med grovt mosade
färska jordgubbar. Sedan fyllde vi våra muffins med blandningen.
På en skala 1-10, gissa hur god blandningen var? 12.

Jordgubbspuré på färska jordgubbar kokas med socker och reduceras.
Tillsammans med ihopvispad mascarpone och vispad grädde utgör det
sedan toppingen.

Och hade vi bara haft en riktigt spritsare (vilken vi inte hade) hade vi nog
kunna åstadkomma den ripplade effekten som i receptboken. Men det
gick inte med en uppklippt plastpåse som redskap. Därför rörde vi
ihop alltihopa och fick en rosa topping. Sedan gick vi lite "utanför boxen"
och hade på strössel också.

Slutresultatet. Kanske inte lika proffsig display som i
receptboken. Eller inte alls. Men absolut lika goda. Och HEMGJORDA!
Och redan nästa gång kommer de att se bättre ut.

Jättenära

Nu var det faktiskt nära. Jättenära.

Fast sen kom jag på att jag måste laga lunch till tjejerna. De har påsklov från och med idag.

Alltid är det nåt.

Den dynamiska duon. Som fastnade på bild. Samtidigt.
Plötsligt händer det.

Man börjar kanske bli lite rutinerad

Sådärja.

Nu har jag utfordrat tre hungriga tjejer i åldern 7-8 år.

Och när jag ändå höll på att laga mat till lunch lagade jag samtidigt - på en och samma gång alltså, för att förtydliga - middagen till i kväll.

Så är det bara att värma på när det är middagsdags. Fort, smidigt och jättebra när Agnes och Ellinor kräver käk omgående.

Dessutom blir maten godare när inte tillagningen är stressad.

Plus att jag gjorde rejäla laddningar så jag är nog covered även vad gäller E's lunchlåda och min egen lunch både torsdag och fredag.

Jorå, det borde räcka.

Som efterrätts- eller eftermiddagsgott får tjejerna för övrigt detta:

Fräscht.
Kärnfria. "Rensade". Bara att äta.
Lite curlingvarning, kanske.
Men vi har nystädat hemma.

En sån husmor jag är.

Om mamma inte kan komma till Bryssel får Bryssel göra vörtlimporna själv

Så här dårå. En jul utan mammas vörtlimpa är ingen riktig jul. Och eftersom mamma inte kunde komma till Bryssel i år genomgick jag några dagar före jul en inre kris.

Jag hade varit i svenska matshoppen och kommit hem med djupfryst Skogaholm Vörtlimpa. Så satt jag i köket och snurrade lite tankspritt på de färdigskivade limporna. För vem vill ha massproducerat bröd när man vet hur the real deal smakar?

Denna kris varade i säkert 15 sekunder innan jag ringde mamma och bad om receptet på sagda vörtbröd.

Efter ytterligare en uttryckning till svenskbutiken för att införskaffa svensk jäst (ja, den är lite annorlunda mot den belgiska. Inte mycket, men här togs inga chanser), rågsikt (finns säkert en belgisk modell av det också, men jag har redan kört i diket för många gånger runt den belgiska mjölhyllan), kryddnejlika samt lite mer julmust.

Receptet är från 1973 och ingredienserna  till denna sats om fyra limpor kostade då 15-16 kronor totalt. Wow.

Och för att det ska gå lite fortare (som det brukar heta i matlagningsprogram)(och för att bespara känsliga läsare bilder på hur degsörjan såg ut innan mjölet blandades i) visas här slutresultatet.

Ja, jag är stolt som en örn över brödet.

Slutresultatet blev mycket lyckat. Det bästa är att alla i familjen fullständigt älskar min mammas vörtlimpor. Och de här blev precis lika goda. Fast bara nästan.

Originalet kan ingen slå.

Några minuter senare.

Nu är den okokta skinkan...

...fortfarande okokt.

Men en viss riisöötch på området ger vid handen att det nog är lättare att steka den i ugnen. 1 timme per kilo verkar vara en tumregel.

Återkommer.

Ett rop på hjälp

Hur f*n kokar man en julskinka?

Min erfarenhet sträcker sig till att hava inköpt färdigkokta julskinkor, som sedan glatt överlämnats i min moders, min hustrus eller min svärmors trygga händer för säker och smakrik griljering.

Men av någon outgrundlig anledning har de Brysselbaserade svenskbutikerna i år fattat det ödesdigra beslutet att enbart sälja okokt julskinka.

Fortsättning följer. Känn dig helt fri att komma med tips.

Tack kvalitetssajten http://www.arla.se/ för lånet av bilden.

Château Demnert Jus d'Airelles Fraiches

I lördags var det dags att köra igång testproduktionen av Château Demnerts egen Jus d'Airelles Fraiches. Eller hemgjord tranbärsjuice om man så vill.

Härliga tranbär. Inte särskilt närodlade (USA).

Nu kanske ni tror att det bara var att köra ner tranbären i mixern, lägga till lite vatten och så ösa i socker? Ingenting kan vara mer fel. Goda vänner till mig testade det, efter att jag agerat langare och levererat två paket tranbär. Det blev... inte bra.

Nu är det inte särskilt avancerat. Man måste koka tranbären i vatten, filtrera genom duk, tillsätta socker och låta koka några minuter till. Så svårt var det.

Ellinor var väldigt diplomatisk i sin recension av drycken. När hon testade i köket sa hon först att det var ganska gott, "..men kan man ha i lite vatten, pappa?"

I med vatten i glaset och så smakade hon igen. "Mmmm, mycket bättre!"

Inte dumt alls. Om du frågar mig.

Sedan gick hon upp till Magdalena, skakade lite på huvudet och avslöjade sanningen för henne: "Alltså, det där som pappa har gjort. Jag ville inte säga det till honom, men... det var rätt bläigt."

Men vi andra tycker det är gott i alla fall. Eller så är alla andra också diplomatiska, så det egentligen bara är jag själv som gillar det?

Första flaskan. Rent hypotetiskt bara - undrar hur det
skulle smaka om man blandade med lite vodka...?

En grej till bara om dagen

Ett av de bästa omdömen man kan få av Ellinor när det gäller maten är

"Pappa, kan jag få det här i min lunchbox i morgon?"

Idag efter middagen - se tidigare blogginlägg - sa Ellinor följande:

"Pappa, kan jag få det här i min lunchbox i morgon?"

Tänkte du ville veta det.

En stor fan av min matlagning.

Dagen som idag var

Efter frukost och som vanligt mysig lämning i skolan åkte jag raka spåret till min danska kiropraktor Tine för denna månads ryggomgång. Knäckeliknak.

Men ryggen som en fura rak satte jag sedan segel till IKEA för inköp av diverse förskaffning inför Agnes 5-årsfirande om söndag.

Väl hemma igen diskade jag upp morgondisken - för hand - och satte mig för att gå igenom mailen. Några besvarade mail och ett längre telefonsamtal senare var det dags att förbereda det kvällsmöte jag hade inbokat. Skriva, läsa, printa. Skriva. Läsa. Skriva. Läsa. Printa.

I samband med lunchen tog jag mig tid att fundera lite över eftermiddagen. Det tog 10 minuter. Inklusive att äta maten. Sedan satte jag igång att förbereda middagsmaten. Medan middagsmaten stod i ugnen diskade jag upp - för hand - samt sprang upp till arbetsrummet och ringde ytterligare ett samtal och skickade några mail.

Ner för alla trappor igen för att rädda middagsmaten ur ugnen och så bam iväg och hämta Agnes i skolan (eftersom Ellinor var kvar på Bricolage - typ pysseleftermiddag där de gör de mest fantastiska saker). Direkt till Klubben, lite medhavd mellis, och så ner i poolen och bada och ha kul. Nice!

Upp igen, duscha och passa på att tvätta håret. Agnes alltså. Kom ihåg att packa både hennes shampoo, balsam och hårborste. Till hennes storögda och glada förvåning...

Sedan tillbaka till skolan, hämta Ellinor. Just in Time-processing. Anlände utan stress precis i tid.

Så hem till maten som stod och väntade på oss, tillsammans med Magdalena som trätt in genom ytterdörren bara sekunder före oss, visade det sig.

Klockan 19 var det dags för mitt möte, varade en timme. Eftersom M var upptagen med att natta barnen passade jag på att diska middagsdisken - för hand.

Efter lite ömsesidig debriefing har hustrun gått och lagt sig och jag, ja jag sitter vid datorn och bloggar.

En nästan helt vanlig dag i en hemmapappas liv.

Dagens middag:
Lammfärs och fetaost-lasagne, med spenatlasagneplattor.
Serverat med isbergssallad och tomater.
Joråsåatt...

Ett äpple om dagen

La vantarna på en spännande produkt idag efter tips från min personlige tränare Abdallah. Lugn och fin, det är bara äppelvinäger. Eller möjligen äppelcidervinäger.

Ett naturligt och nyttigt kosttillskott som jag kommer att testa. Så fort jag tytt ut hur mycket man ska ta. Eller så frågar jag bara min PT nästa gång jag träffar honom. Det går nog fortast.

Det går också för övrigt väldigt bra att använda till matlagning, t ex till bönsallad.

Och ja, jag är medveten om att det går att köpa i hälsokostaffärer, kanske även i vanliga mataffärer. Men håll med om att etiketten gör det lite mer spännande?

Äppelvinäger. Eller äppelcidervinäger.

Helgens mat - sammanfattning

Joråsåatt... Det blev ju lite matlagning i helgen.

I fredags kväll i samband med så kallat förfredagsmys tog jag mig samman - ivrigt påhejad av familjens fina flickor - och gjorde en lammfärslasagne med fetaost, serverad med sallad och tomat. Båda barnen hjälpte till i omgångar. Förfredagsmys är för övrigt det fredagsmys som ibland inträffar innan Magdalena har hunnit hem från jobb och det riktiga fredagsmyset tar vid.

Höga betyg av samtliga som åt.

Lördagen ägnades åt aktivitet utanför både huset och landet - mer om det senare - så vi hoppar direkt till söndag i stället.

Till lunch blev det grillad lammkorv och hemlagat potatismos. Mycket lamm i helgen men det är ju så gott! Potatismoset blev - som bilden visar - betydligt bättre i sin konsistens än tidigare. Man lär sig! Lämnade elvispen åt sitt öde och använde potatispressaren i stället. Och så lät jag bli att färga upp moset med gurkmeja. Känns lite onödigt. Här skulle Ellinor påpeka att moset blir gult om man använder mycket smör. Hon älskar smör, ju mer desto bättre, i potatismoset.

Jag kanske har sagt det förut, men jag säger det igen. Pulverpotatismos kommer aldrig mer in i vårt kök. Punkt slut.

Den där korven är bara SÅ god!

Till söndagmiddagen hade vi bjudit över Elli & Kieran som hade låtit meddela att de varit på BBQ på lunchen med massor med mat. Hmmm... Så älskade hustrun och Agnes gjorde en läcker quiche, som bekant ett väldigt fint ord för paj, och eftersom jag och Ellinor inte ville vara sämre gjorde vi en citronmarängpaj medan Agnes var på sin hiphop-dans med Magdalena.

Citronmarängpaj.

Det blev paj av det.

 En heeelt OK mathelg.

Vem behöver dyr Play-doh?

Trolldeg. Det finns en första gång för allt...

Trolldeg. Vetemjöl, salt, vatten. Och karamellfärg.
Lättare än jag trodde.

I kväll serveras...

Kvällens middag bestod av kyckling med jordnötssås och ris. Eller satay då som det tydligen heter om man ska vara fin i kanten. Fast jag struntade i att trä upp kycklingen på spett. Tyckte det verkade lite onödigt. 100% hemlagat av yours truly. Hela kostcirkeln, typ.

Grönsakerna kom vid sidan om, om du nu måste veta.

Ja, kycklingen var ju naturligtvis inte uppvuxen hos oss och riset är odlat på annan plats.

Men såsen är hemgjord från scratch. Och inte var det svårt, komplicerat eller tidsödande heller.

Fascinerande vad man lär sig saker när man är inne i en "gör-det-själv-period" i köket.

Huset egen satay. Fast med utan spett.

Inget ont som inte har något gott med sig

Ellinor fick stanna hemma från skolan idag måndag. Hon har haft migränhuvudvärk både lördag och söndag morgon och som lök på laxen kom ytterligare en episod tidigt i morse.

Hon har inte migrän särskilt ofta - kanske 1-2 gånger om året - så dessa tre på rad är lite förvånande. Vi håller tummarna för att det är över för den här gången och att det dröjer jättelänge till nästa gång. Ja, nästa gång behöver inte komma alls, faktiskt. Det enda bra med barnmigrän, som det kallas, är att det kan växa bort.

Hon repar sig dock snabbt när huvudvärken har "peakat", men blir väldigt väldigt trött. Så hon fick vara hemma idag för att sova och bara ta det lugnt.

Vår söta och fina Ellinor tar det lugnt
och äter nektarin i soffan.

Inget ont som inte har något gott med sig. Av någon outgrundlig anledning får jag ofta mer gjort när något av barnen - framför allt Ellinor - är hemma. Så medan Ellinor låg och sov i TV-soffan satt jag i köket med datorn och fick en massa saker skrivna, uppstyrda och avklarade.

Efter lunch gick vi en mysig promenad genom parken, hon gungade lite och så kompletteringshandlade vi på Delhaize. Sen gick vi hem och bakade chokladsnittar. Som vi inte ätit upp.

Chokladsnittar.
Inte lika fina som min mammas, men
det här var faktiskt första gången.
Smaken var det inget fel på.

Kreativ process på väg mot söndagmiddag

Mitt i processen. Många bollar i luften.
As seen on Facebook.

Slutresultatet.
Äppelbiffar med potatismos; dessertkaka
(Moset ser kanske aningens märkligt
ut på bilden, dock ej i verkligheten.)

Killen i köket

I'm on a roll. Stärkt av senaste tidens aktiviteter i köket - och då har jag inte ens berättat om de hemgjorda köttbullarna med äkta potatismos jag gjorde förra veckan - beslöt jag mig för att gå loss en gång till.

Jag tog - naturligtvis helt slumpmässigt - fram följande saker för att se om det gick att få ihop något gott:

Vad månde bliva av detta?

Så jag började röra ihop lite här och lite där. Och då blev det liksom en köttfärssås i stekpannan och en - tada - bechamelsås i kastrullen. Så det kan bli.

Ellinor kom ner i köket:
"Vad är det som luktar så gott?"

Slutresultatet ser du här nedanför. Nu visade det sig också att mina "höftningar" med kirurgisk precision stämmer överens med det recept på lasagne som återfinns i Bonniers Kokbok. Sammanträffande? Skulle inte tro det...

Lasagne.

Det räckte gott och väl till middag åt hela familjen. Ellinors lunchlåda innehåller till hennes stora förtjusning lasagne idag, jag lär nog luncha på det också och så får vi se hur mycket som är kvar efter det.

Som någon klok människa sa en gång. Kan man läsa innantill kan man laga mat. Vilket skullle bevisas.

PS.
Om jag får vara lite pretentiös skulle jag vilja tipsa om att byta ut nöt- eller blandfärsen mot lammfärs. Peta sedan i lite fetaost också. Jag har testat tidigare och det är kanongott.

Laga mat och baka med barnen

Det är superkul att fixa i köket med barnen. Det finns dock några kriterier som bör vara uppfyllda för att det ska vara just superkul.

• Rätt humör hos fadern (mig)
• Rätt humör hos barnet/barnen
• Förberedelser är gjorda på ett korrekt sätt
• Ingen stress

Då kan det bli precis så mysigt som Agnes och jag hade det i tisdags eftermiddag när vi bakade sockerkaka med citron- och chokladsmak efter skolan.

Allt är uppmätt och förberett. Agnes har alldeles

själv både smort och bröat formen.

Nu är det bara att vänta tills det är klart.
Kolla munnen.

Medan vi väntar tar vi och diskar upp.

Agnes har koll.

Slutresultatet. Mycket lyckat.

 Eller som igår. Då bakade vi pizza, båda tjejerna och jag. De ansvarade för varsin pizza. Mitt bidrag var att jag hade i förväg lagt fram och skurit upp det som eventuellt skulle hamna på pizzorna. Det blir enklast så när båda två är med.

Och för att det ska gå lite fortare
visas bara slutresultatet.

Lunchdejt!

Agnes är på playdate med kompisar, så Ellinor och jag har lite kvalitetstid tillsammans och lagar omelett till lunch.

Mycket gott, för att citera henne.