Lördagsmys

I lördags eftermiddag efter en lika fartfylld förmiddag som alltid - simskola, tennis, träning och poolhäng på Klubben - samlades vi hela lilla familjen i soffan för familjematiné. (Du får själv gissa vem som gjorde vad, men M fyller ju sin arbetsvecka med väldigt mycket jobb medan jag väldigt lätt kan planera in träning i veckorna...)

Medan Magdalena och Agnes hällde upp lördagsgodis och poppade popcorn laddade jag och Ellinor DVD'n och ställde in ljudanläggningen så det skulle bli perfekt. (DVD-spelaren börjar hosta lite - kanske dags att uppgradera till Blu-ray, åsikter och tips, någon?)

Valet föll på en film Ellinor (OK då, jag också) velat se länge. Den här:

Just det. Hop.

En helt OK film! Vi tyckte alla att den var både rolig och bra. En typisk familjefilm där vi alla skrattade högt någon gång - dock inte alltid vid samma tillfälle. De är duktiga på att fylla dylika filmer med både barn- och vuxenreferenser, det är ett som är säkert.

Familjens samlade utlåtande angående lördagsmatiné var följande: Det här måste vi göra om nån gång. Snart.

Mysigt!

Och här är en trailer på filmen. Det är en sån där trailer som det nästan är en spoiler alert på, det vill säga att den avslöjar i princip hela handlingen. Som förvisso inte är någon större intellektuell utmaning. Men ändå.

Insikt

Man vet att man har två döttrar när man på kvällen tar av sig sina strumpor som har suttit på hela dagen - och man hittar ett Prinsessan Lillifee-plåster.

Prinsessan Lillifee. Finns även i plåsterform.
Rosa. Förvånad, någon?

På insidan av strumpan.

Hur hamnade det där?

PS. För övrigt har jag nu klarat av ytterligare en modul av min utbildning, den tredje av fyra. Det går framåt. Har du klurat ut vad jag ska bli än? DS.

Svansjön i Bryssel

I mitten av oktober fick jag ett infall, mindes att jag tror att jag tycker om balett och dans och bokade två biljetter till Le lac des cygnes, Svansjön på ren svenska, med Moscow City Ballet i december. Biljetterna var inte helt gratis (understatement of the year). Men det var värt varenda öre, skulle det visa sig

I måndags kväll var det dags på ett utsålt Cirque Royal i centrala Bryssel.

Föreställningen inleddes för övrigt med ett roligt och modernt framträdande av belgiska barn- och ungdomsdansare som fick chansen att visa upp sig och marknadsföra dans och balett. Jättekul och imponerande bra.

Svansjöns handling kretsar kring striden mellan kärleken och ondskan. Denna kamp gestaltas i dubbelrollen Odette/Odile, den vita och den svarta svanen. Rollen Odette/Odile, anses för övrigt vara en av de mest krävande för en ballerina.

Varför det är på det viset är inte svårt att förstå. Det är bara att titta. Och njuta av hur vackert, graciöst och stundtals även kraftfullt det är. Att man kan använda sin kropp för att uttrycka så mycket saker genom att röra sig - helt obegripligt fantastiskt.

Som du förstår är jag helt lyrisk.

Det gäller att ha en bred kulturell spännvidd, som någon sa en gång. Med det menas i mitt fall att jag typ både kan uppskatta en riktigt hård och tuff ishockeymatch och en fullständigt fantastisk balettföreställning.

Och för att återknyta till min inledning ovan. Jag tycker om balett och dans. Nu är jag säker.