Man ska lyssna på sin mamma

OK. Det råder lite förvirring här.

Marie Bebådelsedag är ju idag, alldeles oavsett vad jag skrev i chokladbollsinlägget tidigare.

(Varför det heter MariE och inte MariA får för övrigt gärna någon lingvistiskt begåvad person förklara för mig. Men det är inte där förvirringen ligger.)

Våffeldagen inträffar alltid på Marie Bebådelsedag, även Vårfrudagen kallad.

Enligt källor på internet infaller våffelsöndagen först nästa vecka.

Så nu tänker ni också typ "Mäh! Syntax error, ba!" Kan internet ha fel?

Och: min mamma hävdade tidigare idag att det är våffeldagen idag.

Så vi åt våfflor idag. På Marie Bebådelsedag.

Mamma - Internet: 1-0

Man ska lyssna på sin mamma.

Svenska våffla.

Frukostklubben

Åååååkej, då är vi tillbaks till helgen som just passerade. Till söndagsfrukost (eller ja, tidig brunch då) hade vi bjudit in Kieran, Ellis äkta man sedan i somras.

(Det här inlägget skulle förresten kunna också kunna heta En helg i köksförkläde, del III för kontinuitetens skull. Men jag gav upp den idén för det blev så långrandigt.)

Elli var vår au pair för osannolika sju år sedan. Hon blev under den tiden kär i Kieran (ja, den Kieran ovan), han blev kär i henne, hon blev kvar i Bryssel och pluggade och började jobba som typ placeringsrådgivare efter succéartad examen.

Nu har hon precis fått nytt jobb i Singapore inom samma bransch, har flyttat dit och har just spikat (såklart) alla prov hon måste ta för att få jobba med placeringar där. Den gode Kieran är också på väg dit permanent om ungefär 55 dagar när han är klart med sina studier till lärare. Ja, han räknar dagar och minuter med hjälp av en app på sin iPhone tills de återförenas. Åh, den kärleken, den kärleken...

Jag skulle för övrigt så himla gärna länka till det blogginlägg som avhandlar deras fantastiska bröllop i somras utanför Sundsvall, men dessvärre inträffade det under den här bloggens mörka period. Det vill säga under den tid när jag inte bloggade alls. Agnes och Ellinor var brudnäbbar (flower girls) och själv var jag toastmaster under middagen.

Brudnäbbarna på bröllopet. Eller the Flower Girls.

Själv var jag Toastmaster. Men jag tyckte det
var roligare med en bild på brudparet och tjejerna än
på mig in action. Gissar att du håller med.

Deras gemensamma äventyr i Singapore kan du läsa mer om på den gemensamma blogg de har: http://thebaldandthebrave.blogspot.com/ Där kan du förresten också läsa Kierans version av det jag precis ska berätta här nedan.

Både jag och Magdalena är djupt imponerade av vår kära Elli (som ju egentligen heter Ellinor, med det blev så komplisvårt med vår egen Ellinor). Ja, vi kallar henne "vår" Elli, för det känns faktiskt som hon är en del av vår familj. Och Kieran också.

Det  har hänt väldigt mycket och fort sedan den där dagen då jag hämtade henne på flygplatsen i januari 2005 och hon dök upp i rött- och svartfärgat hår och kamouflagefärgad hoodie.

Tillbaka till söndagsfrukosten. Vi bestämde oss för att servera the works till frukost. Ellinor tog ansvar för att pressa färsk apelsinjuice, Agnes hjälpte mig att göra amerikanska plättar, vi gjorde äggröra och stekte bacon, bryggde starkt och väldoftande kaffe och dukade fram både Nutella och lönnsirap att använda som man ville. Dinkelbrödet skars i tjocka skivor så att inte osten och skinkan skulle känna sig orättvist behandlade. Och så ställde vi fram la piece de resistance - the Strawberry Cupcakes Ellinor och jag bakade dagen innan.

Sen åt vi och hade det gott och mysigt tillsammans. Supernice. Efter avslutad måltid vandrade vi ut i parken för att cykla och leka. Bilder därifrån hittar du här om du bläddrar ner lite på den sidan.

Ännu en härlig söndag i glada vänners lag. Det här kan bli en vana.

Pressa pressa pressa.

Röra röra röra.

Grädda grädda grädda.
Posera posera posera.

Det är serverat!

Someone needs a cuddle.

En helg i köksförkläde, del II

Ålrajt, låt mig då först klargöra ett par saker angående just detta inlägg.

1) Det är inte nödvändigtvis mitt eller ens min familjs förkläde det handlar om.

2) Det handlar inte om den gångna helgen, utom om helgen innan dess. Alltså den helgen när vi kom tillbaka från Sverige.

3) En annan rubrik på det här inlägget skulle kunna vara "saker jag gillar med Bryssel".

Alla med så här långt? Bra.

Samma kväll vi just kommit hem efter den Den Långa Bilresan, dvs lördag kväll förra veckan fick jag ett SMS från våra svensk-brittiska grannar tvärs över gatan. De undrade om vi vill komma över på BBQ nästföljande dag. Naturligtvis ville vi det!

Så vid lunchtid på söndagen traskade vi över gatan. Sedan tillbringade vi större delen av eftermiddagen med dem och deras brittiska kompisar med barn. Eftersom våra kids går i skolan på engelska (och franska) var det inga problem alls för barnen att få nya kompisar. Vi hade alla jättekul. Åt lagom mycket korv och grillat kött, drack öl ur flaska (ja, på en BBQ ska man det), rödvin ur glas (ja, vad annars?), umgicks med trevliga expats och hade allmänt väldigt mysigt.

Säker och stabil grillning hemma hos grannarna.

Vi enades om att det belgiska systemet med att alla affärer är stängda på söndagar är någonting väldigt bra, när man väl anpassat sig. Det finns inte så mycket annat att göra än att umgås med familj och vänner på ett eller annat sätt.

Underbart!

En helg UTAN köksförkläde, del I av I

Lördag kväll vankades det så hemgjord pizza i hushållet. När tomatsåsen skulle öppnas bar det sig inte bättre än att...

Japp, du ser tomatsåsen på tröjan va?
Notera Ellinors bekymrade min.

Ja, du ser ju själv vad som hände. Tomatsås på ljusrosa tröja. Inte bra. Inte bra alls. Bilden är alltså helt autentisk och har inte arrangerats i efterhand.

Sedan lärde jag mig att det inte var så bra att ta kort på det heller.

Och att det under en kort stund på något sätt verkade vara mitt fel alltihop. Eftersom jag i) köpt hem burken samt ii) skämtsamt lite på coachvis ställde den enkla frågan "och vad tar du med dig från den här händelsen då?" (Jag skulle ha föredragit ett svar som "man ska använda förkläde", men det var inte riktigt det svar jag fick. Vilket kanske ansiktsuttrycket på bilden antyder.)

Detta reddes dock blixtsnabbt ut eftersom min hustru är en mycket klok hustru. Även när hon är arg. Vilket inte är särskilt ofta.

Och pizzan var en av de godaste hemgjorda pizzor jag någonsin har ätit.

En helg i köksförkläde, del I

Lördagen inleddes som brukligt är med att hela familjen sportade. Agnes gick i simskola, Magdalena tränade på gymet, Ellinor skulle ha spelat tennis och jag simmade.

Nu blev det ju inte så, som du förstod av mitt tempusval vid Ellinors tennis. Den var nämligen inställd på grund av regn (ja, utomhussäsongen har börjat). Därför simmade även hon.

En härlig start på helgen! Fram på eftermiddagen gick Agnes på kalas, Magdalena ledsagade henne dit och hade sedan "egentid" tills det var dags för hämtning igen.

Ellinor och jag bestämde då oss för att baka Strawberry Cupcakes. Eller jordgubbsmuffins med fyllning på riktig svenska.

Placera ut formarna på plåten. I bildens nederkant ser du hur fina de
är i receptboken. Längst ner i detta inlägg ser du hur våra blev.

Arbetet fortskrider. Knäcka ägg är kul! I bakgrunden smält smör.

Fördela smeten jämnt i formarna.

Jag tog inte bara kort. Jag jobbade också.
(För att du ska slippa zooma och ha dig för att kunna läsa vad som står på
blocket kan jag berätta att det står HAPPY BIRTHDAY ROSIE FROM")

Hmm....
Mental minnesnotering: Nästa gång använder vi riktiga muffinsformar.
Bullformar är för mjuka i kanterna och leder till att muffins blir siamesiska.

Efter lite kreativt karvande hade våra siamesiska muffins separerats.
Därefter gröpte vi ur dem och blandade innanmätet med grovt mosade
färska jordgubbar. Sedan fyllde vi våra muffins med blandningen.
På en skala 1-10, gissa hur god blandningen var? 12.

Jordgubbspuré på färska jordgubbar kokas med socker och reduceras.
Tillsammans med ihopvispad mascarpone och vispad grädde utgör det
sedan toppingen.

Och hade vi bara haft en riktigt spritsare (vilken vi inte hade) hade vi nog
kunna åstadkomma den ripplade effekten som i receptboken. Men det
gick inte med en uppklippt plastpåse som redskap. Därför rörde vi
ihop alltihopa och fick en rosa topping. Sedan gick vi lite "utanför boxen"
och hade på strössel också.

Slutresultatet. Kanske inte lika proffsig display som i
receptboken. Eller inte alls. Men absolut lika goda. Och HEMGJORDA!
Och redan nästa gång kommer de att se bättre ut.

Ett äpple om dagen

Bara så att du vet. Jag har fyra blogginlägg kokandes på min lilla bloggspis. Snart är de färdiga. Jag ska bara krydda upp dem med några väl utvalda bilder också. Och så portionera ut dem så du inte konsumerar för mycket på en gång.

Nu blev jag hungrig. Se där ja. 14.07 är klockan. Och jag som inte har ätit lunch än. Så blir det när man äter havregrynsgröt och finsk rågkuse till frukost. Fiberfest!

Allvarligt. Vi konsumerar äpplen i vår familj så det står härliga till.

Man börjar kanske bli lite rutinerad

Sådärja.

Nu har jag utfordrat tre hungriga tjejer i åldern 7-8 år.

Och när jag ändå höll på att laga mat till lunch lagade jag samtidigt - på en och samma gång alltså, för att förtydliga - middagen till i kväll.

Så är det bara att värma på när det är middagsdags. Fort, smidigt och jättebra när Agnes och Ellinor kräver käk omgående.

Dessutom blir maten godare när inte tillagningen är stressad.

Plus att jag gjorde rejäla laddningar så jag är nog covered även vad gäller E's lunchlåda och min egen lunch både torsdag och fredag.

Jorå, det borde räcka.

Som efterrätts- eller eftermiddagsgott får tjejerna för övrigt detta:

Fräscht.
Kärnfria. "Rensade". Bara att äta.
Lite curlingvarning, kanske.
Men vi har nystädat hemma.

En sån husmor jag är.

Om mamma inte kan komma till Bryssel får Bryssel göra vörtlimporna själv

Så här dårå. En jul utan mammas vörtlimpa är ingen riktig jul. Och eftersom mamma inte kunde komma till Bryssel i år genomgick jag några dagar före jul en inre kris.

Jag hade varit i svenska matshoppen och kommit hem med djupfryst Skogaholm Vörtlimpa. Så satt jag i köket och snurrade lite tankspritt på de färdigskivade limporna. För vem vill ha massproducerat bröd när man vet hur the real deal smakar?

Denna kris varade i säkert 15 sekunder innan jag ringde mamma och bad om receptet på sagda vörtbröd.

Efter ytterligare en uttryckning till svenskbutiken för att införskaffa svensk jäst (ja, den är lite annorlunda mot den belgiska. Inte mycket, men här togs inga chanser), rågsikt (finns säkert en belgisk modell av det också, men jag har redan kört i diket för många gånger runt den belgiska mjölhyllan), kryddnejlika samt lite mer julmust.

Receptet är från 1973 och ingredienserna  till denna sats om fyra limpor kostade då 15-16 kronor totalt. Wow.

Och för att det ska gå lite fortare (som det brukar heta i matlagningsprogram)(och för att bespara känsliga läsare bilder på hur degsörjan såg ut innan mjölet blandades i) visas här slutresultatet.

Ja, jag är stolt som en örn över brödet.

Slutresultatet blev mycket lyckat. Det bästa är att alla i familjen fullständigt älskar min mammas vörtlimpor. Och de här blev precis lika goda. Fast bara nästan.

Originalet kan ingen slå.

Några minuter senare.

Nu är den okokta skinkan...

...fortfarande okokt.

Men en viss riisöötch på området ger vid handen att det nog är lättare att steka den i ugnen. 1 timme per kilo verkar vara en tumregel.

Återkommer.

Ett rop på hjälp

Hur f*n kokar man en julskinka?

Min erfarenhet sträcker sig till att hava inköpt färdigkokta julskinkor, som sedan glatt överlämnats i min moders, min hustrus eller min svärmors trygga händer för säker och smakrik griljering.

Men av någon outgrundlig anledning har de Brysselbaserade svenskbutikerna i år fattat det ödesdigra beslutet att enbart sälja okokt julskinka.

Fortsättning följer. Känn dig helt fri att komma med tips.

Tack kvalitetssajten http://www.arla.se/ för lånet av bilden.

Château Demnert Jus d'Airelles Fraiches

I lördags var det dags att köra igång testproduktionen av Château Demnerts egen Jus d'Airelles Fraiches. Eller hemgjord tranbärsjuice om man så vill.

Härliga tranbär. Inte särskilt närodlade (USA).

Nu kanske ni tror att det bara var att köra ner tranbären i mixern, lägga till lite vatten och så ösa i socker? Ingenting kan vara mer fel. Goda vänner till mig testade det, efter att jag agerat langare och levererat två paket tranbär. Det blev... inte bra.

Nu är det inte särskilt avancerat. Man måste koka tranbären i vatten, filtrera genom duk, tillsätta socker och låta koka några minuter till. Så svårt var det.

Ellinor var väldigt diplomatisk i sin recension av drycken. När hon testade i köket sa hon först att det var ganska gott, "..men kan man ha i lite vatten, pappa?"

I med vatten i glaset och så smakade hon igen. "Mmmm, mycket bättre!"

Inte dumt alls. Om du frågar mig.

Sedan gick hon upp till Magdalena, skakade lite på huvudet och avslöjade sanningen för henne: "Alltså, det där som pappa har gjort. Jag ville inte säga det till honom, men... det var rätt bläigt."

Men vi andra tycker det är gott i alla fall. Eller så är alla andra också diplomatiska, så det egentligen bara är jag själv som gillar det?

Första flaskan. Rent hypotetiskt bara - undrar hur det
skulle smaka om man blandade med lite vodka...?

En grej till bara om dagen

Ett av de bästa omdömen man kan få av Ellinor när det gäller maten är

"Pappa, kan jag få det här i min lunchbox i morgon?"

Idag efter middagen - se tidigare blogginlägg - sa Ellinor följande:

"Pappa, kan jag få det här i min lunchbox i morgon?"

Tänkte du ville veta det.

En stor fan av min matlagning.

Dagen som idag var

Efter frukost och som vanligt mysig lämning i skolan åkte jag raka spåret till min danska kiropraktor Tine för denna månads ryggomgång. Knäckeliknak.

Men ryggen som en fura rak satte jag sedan segel till IKEA för inköp av diverse förskaffning inför Agnes 5-årsfirande om söndag.

Väl hemma igen diskade jag upp morgondisken - för hand - och satte mig för att gå igenom mailen. Några besvarade mail och ett längre telefonsamtal senare var det dags att förbereda det kvällsmöte jag hade inbokat. Skriva, läsa, printa. Skriva. Läsa. Skriva. Läsa. Printa.

I samband med lunchen tog jag mig tid att fundera lite över eftermiddagen. Det tog 10 minuter. Inklusive att äta maten. Sedan satte jag igång att förbereda middagsmaten. Medan middagsmaten stod i ugnen diskade jag upp - för hand - samt sprang upp till arbetsrummet och ringde ytterligare ett samtal och skickade några mail.

Ner för alla trappor igen för att rädda middagsmaten ur ugnen och så bam iväg och hämta Agnes i skolan (eftersom Ellinor var kvar på Bricolage - typ pysseleftermiddag där de gör de mest fantastiska saker). Direkt till Klubben, lite medhavd mellis, och så ner i poolen och bada och ha kul. Nice!

Upp igen, duscha och passa på att tvätta håret. Agnes alltså. Kom ihåg att packa både hennes shampoo, balsam och hårborste. Till hennes storögda och glada förvåning...

Sedan tillbaka till skolan, hämta Ellinor. Just in Time-processing. Anlände utan stress precis i tid.

Så hem till maten som stod och väntade på oss, tillsammans med Magdalena som trätt in genom ytterdörren bara sekunder före oss, visade det sig.

Klockan 19 var det dags för mitt möte, varade en timme. Eftersom M var upptagen med att natta barnen passade jag på att diska middagsdisken - för hand.

Efter lite ömsesidig debriefing har hustrun gått och lagt sig och jag, ja jag sitter vid datorn och bloggar.

En nästan helt vanlig dag i en hemmapappas liv.

Dagens middag:
Lammfärs och fetaost-lasagne, med spenatlasagneplattor.
Serverat med isbergssallad och tomater.
Joråsåatt...

Ett äpple om dagen

La vantarna på en spännande produkt idag efter tips från min personlige tränare Abdallah. Lugn och fin, det är bara äppelvinäger. Eller möjligen äppelcidervinäger.

Ett naturligt och nyttigt kosttillskott som jag kommer att testa. Så fort jag tytt ut hur mycket man ska ta. Eller så frågar jag bara min PT nästa gång jag träffar honom. Det går nog fortast.

Det går också för övrigt väldigt bra att använda till matlagning, t ex till bönsallad.

Och ja, jag är medveten om att det går att köpa i hälsokostaffärer, kanske även i vanliga mataffärer. Men håll med om att etiketten gör det lite mer spännande?

Äppelvinäger. Eller äppelcidervinäger.

Bara en sak till om mat

Ett av de bästa beröm man kan få när man lagar mat är ju när barnen äter upp och i förekommande fall ber om mer.

Men det finns ett läge till. Som när jag i måndags kväll gjorde världens kanske enklaste pastasås på toklätt matlagningsgrädde, lite créme fraiche, skinka och krossade tomater och serverade med röd tomat- och morotspenne.

Efter maten sa Elllinor så här: "Kan jag få det här i min lunchbox i morgon, snälla?" Då vet man.

Exempel på lunchlåda. Inte från vår familj.

(Primary-barnen har med sig sin egen lunch till skolan, nämligen. Det kan vara mackor, kokt ägg, några tomater och en smoothie. Eller så kan det kan vara varm mat som värms i micron på skolan. Det funkar bra, det kändes lite bökigt i början, men nu har vi lärt oss. Choklad, godis, chips och söta drycker är bannlyst. Det har ju ända aldrig varit aktuellt i vårt fall, men andra barn har fått tillsägelser hemskickade till föräldrarna.)

Helgens mat - sammanfattning

Joråsåatt... Det blev ju lite matlagning i helgen.

I fredags kväll i samband med så kallat förfredagsmys tog jag mig samman - ivrigt påhejad av familjens fina flickor - och gjorde en lammfärslasagne med fetaost, serverad med sallad och tomat. Båda barnen hjälpte till i omgångar. Förfredagsmys är för övrigt det fredagsmys som ibland inträffar innan Magdalena har hunnit hem från jobb och det riktiga fredagsmyset tar vid.

Höga betyg av samtliga som åt.

Lördagen ägnades åt aktivitet utanför både huset och landet - mer om det senare - så vi hoppar direkt till söndag i stället.

Till lunch blev det grillad lammkorv och hemlagat potatismos. Mycket lamm i helgen men det är ju så gott! Potatismoset blev - som bilden visar - betydligt bättre i sin konsistens än tidigare. Man lär sig! Lämnade elvispen åt sitt öde och använde potatispressaren i stället. Och så lät jag bli att färga upp moset med gurkmeja. Känns lite onödigt. Här skulle Ellinor påpeka att moset blir gult om man använder mycket smör. Hon älskar smör, ju mer desto bättre, i potatismoset.

Jag kanske har sagt det förut, men jag säger det igen. Pulverpotatismos kommer aldrig mer in i vårt kök. Punkt slut.

Den där korven är bara SÅ god!

Till söndagmiddagen hade vi bjudit över Elli & Kieran som hade låtit meddela att de varit på BBQ på lunchen med massor med mat. Hmmm... Så älskade hustrun och Agnes gjorde en läcker quiche, som bekant ett väldigt fint ord för paj, och eftersom jag och Ellinor inte ville vara sämre gjorde vi en citronmarängpaj medan Agnes var på sin hiphop-dans med Magdalena.

Citronmarängpaj.

Det blev paj av det.

 En heeelt OK mathelg.

Vem behöver dyr Play-doh?

Trolldeg. Det finns en första gång för allt...

Trolldeg. Vetemjöl, salt, vatten. Och karamellfärg.
Lättare än jag trodde.

Bröd - en knäck(e)fråga

Om du frågar mig vad jag saknar mest i matväg från Sverige blir svaret att det mesta ju går att hitta här. Men brödet. Jag saknar brödet.

Gårdagens fynd på Carrefour Planet gör dock saknaden något mindre knäckande (get it?)...

Vet du förresten vad knäckebröd heter på flamländska? "Knäckebröd" faktiskt. Franska då? "Pain croustillant suédois".

Smidigt.

Solruta är grymt god!

Hänga på gym - pleasure and pain

Jag tror inte att jag har tagit upp det på bloggen tidigare, men jag tränar ju en del nu för tiden. Konditionsträning och funktionell styrketräning. Målet är att träna minst fyra gånger i veckan. Då tränar jag hårt. Allt är relativt - för mig är det hårt, kanske inte för dig.

Att röra på sig är viktigt av  många skäl. Och under hösten gör jag en satsning på att väga mindre och få mer muskler. Samtidigt. Må bättre. Bränna fett. Bygga muskler. Den första invägningen och inmätningen - här mäts det axlar, bröstkorg, midja på två ställen och höfter - efter 3 veckor tyder på att jag är på helt rätt väg.

Tro't eller ej, men jag tänker numera också på vad jag äter och dricker. Även om vissa av maträtterna och kakorna jag lagat och bakat senaste veckorna kanske inte tyder på det. Nej, det är absolut ingen diet. Det handlar om hur mycket man äter av både det nyttiga och det onyttiga. Och faktiskt också om när man äter det. Och öl har jag inte druckit på flera veckor.

Nu skulle detta inte bli varken en föreläsning eller en pinsamt självfokuserande skrytstund.

Vad jag egentligen ville visa var jag just idag har som mest träningsvärk, för idag slår det nog rekord. Igår tränade jag nämligen med min Personlige Tränare, Abdallah, för andra gången den här veckan. Det är ingen lek, men det är superkul. A är en extremt vältränad självförsvarsexpert, som på sin fritid bland annat tränar regelbundet med det belgiska judolandslaget. Alltså som i tränar med, inte tränar. Han är inte bara väldigt trevlig, utan han älskar också att träna folk som är motiverade - som vill nå resultat - och som vill tänja sig förbi vad som de själva trodde var möjligt under ett träningspass. Och det vill ju jag.

Nedanstående bild visar då - som en direkt följd av detta - var jag idag har som mest ont, i form av träningsvärk.

Just det. Precis överallt.
Illustration: julosstock, http://www.sxc.hu/

Visst, förra veckan stannade mina armar i 90 graders vinkel i två dagar när jag försökte räta ut dem, på grund av extrem träningsvärk i mina biceps. Men det var bara lokalt där. Det här känns... ja, överallt. Nästan. Men jag älskar det. Jag är väl knäpp.

Och nu börjar det dra ihop sig till förmiddagsfika. Kaffe och färsk frukt - inte helt fel, faktiskt.

I kväll serveras...

Kvällens middag bestod av kyckling med jordnötssås och ris. Eller satay då som det tydligen heter om man ska vara fin i kanten. Fast jag struntade i att trä upp kycklingen på spett. Tyckte det verkade lite onödigt. 100% hemlagat av yours truly. Hela kostcirkeln, typ.

Grönsakerna kom vid sidan om, om du nu måste veta.

Ja, kycklingen var ju naturligtvis inte uppvuxen hos oss och riset är odlat på annan plats.

Men såsen är hemgjord från scratch. Och inte var det svårt, komplicerat eller tidsödande heller.

Fascinerande vad man lär sig saker när man är inne i en "gör-det-själv-period" i köket.

Huset egen satay. Fast med utan spett.