På förekommen anledning

Eftersom somliga nu kanske undrar över mina morgonritualer, så visst. Man skulle kunna tolka det jag skrev i förra inlägget som att jag de morgnar vi inte ska ut och köra bil över halva Europa inte duschar och äter frukost med kaffe.

Så är inte fallet. Många människor drar bara på sig bekväma kläder och ramlar ut i bilen när det ska åkas långt och det ska startas tidigt. Har jag hört. Frukost kan man äta på vägen, antingen köpa sig eller nalla på medhavd matsäck. Så fungerar då inte jag.

Jag duschar och äter en rejäl frukost med kaffe alla morgnar. Även tiiidiga morgnar som inleder dagar där det bara ska köras bil.

Ett undantag finnes. De morgnar jag ska till gymet direkt efter att ha lämnat barnen i skolan. Då hoppar jag över duschen hemma.

Men frukost. Det. Äter. Jag. Alltid. Även om det bilåkarmorgnar innebär att jag måste gå upp före övriga familjen.

Frågor på det?

Den glada lilla gummiankan.
Eventuellt känd från Meckar-Micke.

Det börjar i alla fall på samma bokstav

Förra veckan pratade Agnes om att hon skulle ha maracas med sig till skolan.

Maracas, sa vi. Med frågetecken efter. Mmm, det sa fröken. Jag måste det! Sa hon.

Men ni har massor med musikinstrument i skolan, älskling. Även maracas. Varför ska vi ta med våra hemifrån? Är du säker? Sa vi.

Och jodå, hon var bergbomb. Det skulle vara maracas. Som skulle med till skolan. Så i torsdags - när jag för övrigt var i Malmö, vilket i sig inte har något med detta att göra - fick hon ta med sig det till skolan. Och hon var så glad.

När Magdalena hämtade Agnes efter jobb och skola - ja, jag var ju i Malmö, remember? - förklarade en glad fröken att det Agnes skulle haft med sig var inte maracas. Det var magazines till ett project de ska börja jobba med.

Ooopsie.


Maracas. Inte tidningar.