Jag är tillbaka

Njae, nu menade jag inte i första hand som bloggare. Utan som en sån där människa som tränar regelbundet. Och med regelbundet menar jag flera gånger i veckan.

Ur träningshänseende har den senaste månaden väldigt mycket den kan bli bättre på. Vad har jag för ursäkter? Tja, vad brukar man ha för ursäkter? Just det. De ursäkterna.

Men det spelar ingen roll nu. Det är som det är. Det är bara blicka framåt och köra på.

Det var en riktig höjdare att vara tillbaka på gymmet i förmiddags. (Någon gång ska vi ha en principdiskussion om hur ordet "gym" stavas i bestämd form singularis, men inte nu.) Det är ett gäng gymråttor som nästan alltid hänger där då, helt normala människor faktiskt.

Bilden är inte manipulerad. Men det är en oerhört gynnsam kameravinkel.

Några superfit moms, några superfit dads, några pensionister, några helt vanliga lattemammor och dito pappor, några som jobbar oregelbunda tider och några PT's. Ja, du hajar. Som folk är mest.

Tror jag hälsade och pratade med typ 10 pers på gymmet (stavningen!) idag. Så himla kul att känna sig så välkommen och så hemma. Nej, det påverkade inte min träning - man pratar mellan setsen.

Körde dessutom dubbelpass idag, både cardio och styrka. I kväll somnar jag tidigt, det kan jag säga på en gång.

Förmiddagsträning är grejen. Eller väldigt sent på kvällen.

Fredag: alkoholmissbruk och blodvite

Det hände tråkiga saker i hushållet idag.

Vi kom hem, tjejerna och jag, efter hämtning i skolan. När jag strax därefter var nere i källaren för att hämta upp mjölk till fredagseftermiddagsmysets varma chokladmjölk (det var svinkallt ute idag och då får man dricka choklad, OK?), råkade jag peta till den näst sista av mina ölflaskor av märket Westvleteren från klostret Sint Sixtus. Så att den åkte ner från bänken. Världens bästa öl. I golvet.

Pang.

OK då. Det är Westvleteren 12 som anses vara världens bästa öl.
Men 8 kommer inte långt därefter.

När jag sedan städade jag upp skar jag mig i handen på en av skärvorna. Uppförsbacke.

Ja, det är ett prinsessplåster. Man tager vad man haver.

Jag var tvungen att ta till ett verktyg ur min coachverktygslåda och intala mig själv att "det här är bara en neutral händelse. Jag kan välja att inte låta det påverka mig." Och det hjälpte. Lite.

Och chokladmjölken smakade väldigt gott, tackar som frågar.