Återtåget

Rubriken avser alltså vår hemresa från Sverige.

Alltså inte Leksands återtåg till Elitserien i ishockey, som påminner lite om Polisskolan-filmerna. Det har gjorts alldeles för många av dem och ingen har varit riktigt lyckad.

Inget ont om Leksand, de borde spela i Elitserien. Tycker jag.

Men ändå. Nu handlar det om vår hemresa till Bryssel, ju.

Vi steg upp i gryningen i lördags morse, för ovanlighetens skull var det jag som var först uppe. När det ska långköras har jag mina särskilda morgonritualer som består av en dusch, en ordentlig frukost och kaffe. Oavsett hur tidigt vi ska starta resan. Så är det.

Så, klockan 06.55 svängde vi ut från trottoarkanten i Malmö och styrde kosan söderut. Öresundsbron, Danmark, Rödby-Puttgarden med 45 minuter färja, sedan ner genom Tyskland, lite Holland och så in i Belgien.

Barnen är helt fantastiska i bilen. De lyssnar på musik, ritar, läser, leker tillsammans, sitter och tittar ut på det förbisusande landskapet eller sover. Agnes sov flera timmar. Och nej, vi har faktiskt ingen DVD-spelare i bilen, som så många andra har på långresor. Vi tycker helt enkelt inte att det behövs. I bilen har våra tjejer närmast oändliga mängder tålamod, det som de i vanliga fall oftast har underskott av.

Men bara på långresor, till och från skolan - en resa som tar 5-15 minuter beroende på klockslag - kan de bli helt rastlösa och irriterade närmast imponerande snabbt.

Magdalena skötte sig också bra hela vägen och hade också hon ett oändligt tålamod både med "besvärliga trafiksituationer" (hon har en issue med köer kan man säga), barnen och sin make. Fast maken fick inte köpa en temugg i Tyskland på vilken det stod Hausmeister. Men det var väl OK.

Själv trivdes jag som vanligt alldels utmärkt bakom ratten, även om jag kände mig ovanligt mörbultad i kroppen när vi hade tre timmar kvar att köra. Men med ett kort raststopp för glass till barnen (ja, bara barnen) och lite gymnastiska rörelser så var det bara att köra på igen.

Glass är gott. Väldigt gott.

Timmarna och bilen rullade på genom Europa och vi var i princip helt befriade från incidenter och tillbud. Förutom allra sista sträckan från belgiska gränsen hem till vår gata, då vi fick dra efter andan ett par gånger.

Jag vill inte på något sätt vara varken generaliserande, fördömande eller ha förutfattade meningar. Men det är ett obestridligt faktum att före 1967 behövde belgarna ingen utbildning för att få sitt körkort. Det räckte med att beställa ett och så kunde man hämta ut det på kommunkontoret eller om det möjligen var på posten.

Så är det förvisso inte nu. Men man kan ändå stillsamt undra hur körkortsutbildningen bedrivs idag i det här landet. Eller om den bedrivs. Ibland undrar jag. Typ varje dag.

Vi parkerade utanför vår dörr exakt 19.25. Det tog oss alltså på minuten 12,5 timmar att komma hem. Det är en mycket bra tid det, givet att vi hade kidsen med oss och att det alltid - alltid - är kö någonstans på Autobahn.

Så vi körde alltså totalt nästan 250 mil på påsksemestern med en
snittförbrukning på 0,65 liter/mil och en snitthastighet på 86 km/h.
Och som du förstår själv är det ju bara på skoj som
den automatiska farthållaren är inställd på 152 km/h.

Och trots att ingen av oss hade någon lust att lämna varken Malmö, Österlen, Sverige eller mormor/svärmor så var det skönt att komma hem igen. Det funkar ju så.

Premiärglass, bilnostalgia och strandmys

Steg upp i gryningen. Inte den bästa av morgnar idag, eftersom Ellinor fick en migränattack i natt med orolig sömn och slutligen en kräkning på grund av illamåendet på grund av huvudvärken.

Efter leveransen brukar det lugna ner sig, vilket det också gjorde även denna gång. Sedan blev hon allt piggare allt eftersom dagen gick och hon behövde inte påfyllning av medicin alls.

Så Magdalena skickade iväg mig till gymet även idag, för jag "...mår så bra av det och blir så mycket roligare att ha omkring sig". Vad hon nu menade med det. Körde ett riktigt hårt pass idag med olika övningar för hela kroppen. En rejäl genomkörare som kommer att rendera träningsvärk i morgon. Totally worth it.

Hem för kaffe och macka och sedan vände bilen faktiskt tillbaka in till Simrishamn lastad med hela familjen för lite olika ärenden av skiftande karaktär.

Slumpmässigt utvalt ärende: besöka återvinningsanläggningen.

Slumpmässigt utvalt ärende: äta årets första glass i hamnen i Simrishamn.
Ellinor valde Calippo Shots, medan Agnes gick på klassisk Sandwich.
Ingen av de vuxna åt glass. Och det är sant.

På eftermiddagen bestämde vi oss för att packa kaffekorgen och köra ner till stranden för mysfika där. Vi hade förtänkt och köpt med oss läckra bullar från Pedersens konditori i Simrishamn så man kan säga att manegen var fint krattad för det.

Hej stranden!

Nu undrar du kanske varför jag väljer att publicera just bilden ovan. Det måste ju rimligen finnas roligare bilder än så. Och ja, det gör det ju. Men grejen är att jag gärna vill uppmärksamma er läsare på hur jag har parkerat. Nämligen i ena hörnet, ganska långt från stigen ner till stranden.

En gång för ganska länge sedan, i september 1997 för att vara exakt, parkerade jag betydligt närmare stigen på just den här platsen. 

Vi var alldeles nygifta sedan bara några dagar tillbaka och hade några härliga dagar i Skillinge innan vi skulle återvända till Paris där vi bodde då. Bilen var alldeles nytvättad, endast ett år gammal (en SAAB 900 2.0 utan turbo om du vill veta) och jag ville ta ett läckert strandnära foto av den. Och kom sedan inte därifrån. Bilen satt helt fast, lite nedsjunken i sanden.

Stranden var helt tom. Parkeringen var helt tom så när som på vår bil, jag själv och en suckande hustru (vi hade alltså bara varit gifta några dagar). Vad göra nu?

Som tur var kom en gammal gubbe (förlåt, äldre herre) i sin rostiga röda Nissan Micra nerputtrandes efter en stund, och han kunde ge oss lite draghjälp. Jag kunde höra hur han förnöjt muttrade lite om korkade stockholmare. Åtminstone tror jag det var det han muttrade. Han talade nämligen Österlenmål, vilket är svårbegripligt även för "vanliga" skåningar. Och den kära hustrun ansträngde sig inte nämnvärt för att hjälpa mig. Man kan lätt förstå varför.

Men bilden blev bra.

Därför just denna bild från idag, så att jag kunde berätta denna roliga anekdot. Även om den kanske inte var så rolig just när den hände...

But that was then, and this is now:

Nöjda och harmoniska tjejer.

Fikatajm.

Pappa G försöker se lite showbizzig ut och riktigt njuta av att
han fick vara med på en bild där han inte riktar kameran
mot sig själv. Och mamma - jag hade mössan på mig hela tiden, utom
när kortet togs. Jag lovar.

I morgon är det fredag. Då gäller städning och packning. Som vanligt har vi mer med oss tillbaka än vi hade med oss när vi kom. Det borde ändå vara lugnt vad gäller plats i bakluckan.

Tiden går fort när man har roligt. Så är det.

Gym, cykel och möbler

I gryningen efter en liten tallrik yoghurt drog jag iväg till Friskis & Svettis i Simrishamn och körde ett pass på gymet. Slog till med att både bli medlem och köpa ett 10-kort. Det ena var liksom en förutsättning för det andra.

Beviset. Och det finns ingen tidsgräns för de där 10 gångerna.

F&S måste vara en av de mest typiskt svenska folkrörelserna (!) som finns. Det är en underbar företeelse. Billigt, rent, fräscht och trevlig stämning. Visst visst, maskinerna på gymet är kanske inte av de allra flashigaste märkena, som på Klubben hemma i Bryssel, men de funkar ju precis lika bra.

Dessutom är jag ju mer inne på funktionell styrketräning och använder mestadels hantlar, fitnessboll, TRX, bosu, klassisk skivstång och allt vad det heter. Och det finns det där också. (Fast bosun har jag inte sett till, men jag överlever utan den också.)

I alla fall. Sällan har kaffe och skinkmacka smakat så gott som när jag kom hem. Mums. Då var tjejerna redan ätna och var i princip påklädda och redo att möta dagen.

Vilket idag betydde en cykelpromenad på byn. Agnes är såååå nära att kunna cykla utan hjälp. Hennes utmaning verkar ligga i att hon vill att det ska gå fort - och när det går fort blir det gärna lite svårt att styra. Hej vingling! Och då svänger hon tvärt åt vänster. Alltid vänster. Och vad som händer då kan du nog räkna ut alldeles själv.

Det måste ha sett roligt ut när den här bilden skulle tas. Jag sprang
före för att hinna fota, Agnes ökade farten för att komma i kapp och
stackars Magdalena kämpade för att hålla balansen åt Agnes och hänga med.
Medan Ellinor lugnt trampade på och njöt av showen.

På eftermiddagen gjorde vi ett besök på Jeppsons Möbler i Hammenhög - en läcker och trendig möbelaffär. Japp, där fick du och dina fördomar. Eller hur? Vår matsalsmöbel kommer förresten därifrån.

Den här gången kom vi därifrån med en ny golvlampa. Men nej, ingen bild på den här på bloggen. Den gör sig inte riktigt rättvisa på bilden, så du får väl hälsa på hos oss i stället och se den så att säga live.

I stället kan jag visa en bild på ett litet ekskrivbord jag blev helt kär i, med en skiva i kalksten. Bara så läckert. Drömmar är gratis. Ekskrivbord med kalkstensskiva är det inte. 14.880 kronor kostar det. Hupp.


Jo, jag såg också skylten om 10%. Men 90% av 14.880 är fortfarande alldeles för
mycket pengar. Men ändå. Tänk dig en läcker vit MacBook på bordet. Classy.

Vad står så på programmet för morgondagen. Tja, det får vi väl se. Det är ju det som är tjusningen med semester.

Ett badhus, lite naket och så handboll

Idag åkte vi och badade på Korsavadsbadet. Ja, det som ligger i Simrishamn du vet. Nähä, men det gör det i alla fall.

Jag och småtjejerna var där några gånger redan under höstlovet och visste precis vad som väntade. För Magdalena var det en ny upplevelse. "Ett badhus är vad det är", var hennes lätt lakoniska kommentar efteråt. Hon är ju diplomat, bevars.

Den minnesgode och uppmärksamme läsaren drar sig här till minnes att jag vid några tillfällen förundrats över hur man uppträder i omklädningsrummet på Klubben hemma i Bryssel, och då främst vad gäller nakenhet.

Jag inser nu att jag kanske någonstans har blivit påverkad efter snart åtta år i utlandet, och att allt är relativt. Den relativt sett lilla nakenhet som uppvisas på Klubben är blott en västanfläkt mot de spritt språngande, företrädesvis äldre, nakna herrar som helt ogenerat går omkring i omklädningsrummet här. När de tar en liten paus från bastun ("Här badar vi bastu utan badbyxor", skylt på bastudörren) sätter de sig gärna ner på bänken utanför och studerar de som duschar i det stora gemensamma duschutrymmet ("Duscha utan badbyxor", skylt på väggen i duschrummet).

Jag är väldigt glad att Magdalena följde med och badade så småtöserna slapp uppleva "the swinging dicks of Simrishamn". Även om det tydligen verkar vara ganska så likartat på damsidan, enligt spontanutlåtande från Ellinor som ju har erfarenhet av båda sidor.

Nog om det. Det är ett helt OK bad och vi hade verkligen jättekul. En enkätundersökning gav vid handen att 3 av 4 av oss gärna hade stannat längre än den nästan hela timme vi var i vattnet. Agnes hoppade glatt och helt dödsföraktande i från kanten på den djupa delen medan Ellinor tränade på att dyka i på ett vägvinnande och mjukt sätt. Förvånad över respektive tillvägagångssätt, någon?

Kanske hinner vi med en tur till dit under veckan.

Det blev en tidig middag idag eftersom jag och Ellinor skulle gå på handboll i Ystad. Visst sörru.

Actionfyllt inför fullsatta läktare.

Kvartsfinal 3 av 5 mellan Ystad IF och Lugi. Det var superkul att se matchen. Synd bara att Ystad körde över Lugi i andra halvlek. Men det var kanske inte helt oväntat i ljuset av att Ystad kom tvåa och Lugi åtta i grundserien. Nu står det 2-1 till Ystad i matcher så fredagens match är av måstekaraktär för Lugi. Men jag tror de kan vända det här.

Ellinor tyckte det var jätteroligt, och hon tyckte också att det var väldigt stor skillnad mot den dammatch hon och jag såg i Sint Truiden när Lugis damlag var på besök i Belgien. (Läs om det här och här)

Och det har hon ju rätt i. Inte bara för att det var dam- och herrhandboll, utan också för att det i kväll var fullsatta läktare kompletta med två små klackar, varav vi satt mitt i Lugis. Tack förresten Marianne för både biljetter och sällskap.

Ellinor och Marianne.

Nu är jag välan lite biased, men jag måste säga att Ystadklacken var ganska intressant. Denna grupp vars kärntrupp gemensamt anlände till arenan och drack ur sina ölburkar innan de gick in gjorde sitt bästa för att utstråla tuffhet och lite testoneronig aggressivitet under matchen. På ett familjeevenemang som handboll i Sverige ju faktiskt är. Wow, liksom.

När de började skandera "vi hatar Lugi" smålog folk runt omkring mig lite överseende så där. Det är kul med engagemang - det skulle vara ganska trist med bara "slipspublik" - men berätta igen hur Ystadspelarna på planen blir peppade av den textraden och ger det lilla extra?

Hur som helst, efter matchen väntade en halvtimmes (ja, sträckan gick fortare än vanligt, undrar varför?) mörkerkörning under vilken vi mötte exakt 1 (en) bil (så var det ju, det var lite trafik).

Jag älskar att göra såna här saker med Ellinor, för hon är så entusiastisk och positiv och ställer så många bra frågor. Och bilresan hem var jättekul, för hon analyserade matchen rätt väl. "Vet du, målvakten i Lugi? Han var lite underlig. För ett tag i andra halvlek kunde de ju lika gärna ha spelat utan honom. Han tog ju inga bollar alls ju!"

Jag ser det redan framför mig. Efter en lång och framgångsrik idrottskarriär kommer Ellinor att ta steget till att bli expertkommentator känd för sina vitsiga och knivskarpa analyser.

Och någonstans däremellan hinner hon med att få Nobelpriset i kemi, fysik eller litteratur. Eller kanske ekonomi.

Så det så.

Några bilder till bara...

Ellinor.



Agnes.



Hela familjen.
Man kan lätt se från vem barnen har fått sin söthet.

Och idag har vi...

Åkt till stranden och parkerat på en helt öde parkering.
Under sommarhögsäsong är den ibland helt spikfull.

Gått balansgång för att komma ner på stranden.
Alla klarade det.

Spelat fotboll, kastat frisbee, grävt i sanden och
promenerat på en nästan folktom strand.

Myst i solen.

Spontangrillat korv hos M-kusinerna i huset bredvid.
Samma gäster som på brunchen igår, minus
Marianne och Boel.

Haft Egg Hunt i trädgården. (=leta chokladägg)

Ser du äggen? Det finns två på bilden. De
är dessutom inringade för att underlätta för dig.

Vi mår bra.

Kort och koncist

Några bilder från dagen.



Förberedelser inför familjepåskbrunch och äggapickning.

Påskbrunch. Av integritetsskäl visas inga bilder därifrån...
Vi var totalt 15 personer. Och det var precis lika gott,
glatt och härligt högljutt som vanligt.



Promenat på lejet efter brunchen. Kallt och blåsigt.
Men inombords var vi varma och goa.

Vem behöver egentligen gym när
man har två barn? Eller vänta nu.

Technopolis på en tisdag

Idag åkte vi till Technopolis, som alla som följt den här bloggen genom åren vet är ett flamländskt science center beläget i Mechelen, mellan Bryssel och Antwerpen.

Det var jag och tjejerna, plus kompisarna Anna och Ellen med tillhörande au pair.

Som vanligt när vi är där blev det en dag fylld med aktiviteter, en outsinlig utforskarlusta och en obändig vilja att se och testa precis allt. Och lite till. Som det ska vara.

The Wild One som vi kallar
henne lite sådär till vardags.

Inte helt oväntat var vi inte de enda som hade kommit på idén att åka dit idag, så det kändes som en bra tidsinvestering att vara där redan vid 10.30, innan de stora massorna anlände. 

Faktum är att vi hade varit där ännu tidigare om jag av någon outgrundlig anledning inte missat att svänga av mot Antwerpen. Vilket jag alltså gjorde. Missade alltså. Med resultat att vi helt otippat var på väg mot Liége. Det tog en stund att hamna på rätt håll igen. Man vänder liksom inte hur som helst på en sexfilig motorväg kan man säga.

Och när man väl vänt på ett korrekt sätt (köra av på avfart och så på igen åt andra hållet) hamnar man delvis i infartsköerna till Bryssel. Så det kan bli. Man undrar lite varför det bidde så. Det var liksom inte första gången jag körde just där... Typ minst en gång i veckan bara.

The Brave One. Kan ge ett något reserverat och tillbakadraget
intryck, men är egentligen mycket modig och extremt målmedveten
 när hon bestämt sig för att genomföra något.

Till Ellinors stora och oförställda glädje hade hon nu äntligen preciiis blivit tillräckligt lång för att cykla i luften. Eh... va? Hur tänker jag nu? Jo, så här:

Ja, sen ägnade vi oss, mest barnen, åt att blåsa jättebubblor, testa spikmattor, lägga jättepussel, bygga en bro, gå på månen, tävlingscykling, bilkörning, kapplöpning mot hund, fluga och andra djur, trycka egna pengar, göra pizza, bygga på byggarbetsplats, jobba i mataffär, köra ambulans, borsta jättetänder, byta däck och köra tåg. Bland annat.

Värsta bubblan liksom.

Ja, vi åt lunch också men det får väl kanske räknas som ganska alldagligt i sammanhanget. De större barnen och jag besökte också den tillfälliga utställningen som för närvarande handlar om sex och samlevnad.

Det gick utan problem och jag kunde på ett lättsamt sätt berätta lite om vad som händer i puberteten och sådana saker. Samt basversionen av hur barn blir till. Det var en mycket bra miljö att göra det i, det blev väldigt avslappnat och naturligt och inte alls sådär krystat som jag inbillar mig att det kan bli hemma vid matbordet.

Men det är märkligt hur en del föräldrar ser väldigt generade ut där inne. Väldigt mycket mer generade än de mest fnittrande barnen faktiskt. Jag fattar inte riktigt det, om jag ska vara ärlig. Hemma vid köksbordet OK, men kom igen liksom. Det blir inte bättre läge än så här.

Direkt när vi kom hem - jag hade inte hunnit få av mig mina skor än - stack tjejerna ut i köket och satte sig att måla påskpyssel. "Snälla, kan vi inte fika?" sa jag. "Nejnej, DU kan fika - vi tar nåt sen" blev svaret.

Och nu sitter de ihopkurade, tätt tätt ihop, i soffan med lite melliskex och tittar på Lotta på Bråkmakargatan på DVD.

En riktigt skön påsklovstisdag!

Och i kväll ska jag gå och träna på gymet. Nice.

Somliga ska alltid överdriva

I torsdags var det traditionell egg hunt i skolan för Primarybarnen. Det betyder att påskharen har värpt små chokladägg i skolans trädgård/rastgård/lekplats. Det kan naturligtvis vara någon annan som fått i uppdrag att placera ut de där små äggen åt påskharen, det kan vara de äldre barnen i Middle School eller det kan vara någon lärare. Ingen vet. (Eller?)
I onsdags var det egg hunt för Children's House-barnen och då var det Primary-kidsen som hade fått i uppgift att förbereda. Har jag hört från välinformerad källa.

Men eftersom Ellinor var sjuk i torsdags missade hon ju äggajakten. Visserligen fick hon en liten bytta med sin beskärda del av bytet när jag var och hämtade upp Agnes från skolan. För här samlas äggen in och så delar man lika på bytet.

Kan man inte bara dela ut äggen direkt då, så man slipper gå och leta? Frågar du dig nu. Fråga en fiskare varför han inte åker till fiskaffären i stället för att sätta sig och fiska... Eller en jägare varför... ja, du fattar.

Och det var just det. Ellinor var ändå inte riktigt nöjd, trots att hon hade fått sina ägg. Hon missade ju själva jaktmomentet.

Nu får du ge dig. Inte har du värpt alla de där äggen.
Säg som det är. Det är små kycklingar i Asien som
tvingas till att värpa dem, visst?

Det fick mig, hård och kall som jag är, att lova att vi ska ha en egg hunt nästa vecka på påsklovet när alla är friska. Och eftersom jag var iväg samma kväll och storhandlade  - egentid, yippee - passade jag på att köpa med mig några små chokladägg för att säkra tillgången.

Jag undrar förresten hur många ton chokladägg nationen Belgien konsumerar i påskatid. Många ton är det.

Själv köpte jag inte så många. Jag vägde dem när jag kom hem.

Exakt 2925 gram.

Men då väger säkert omslagspapperet en hel del också.