Plötsligt händer det; om träning och händer

För att väga upp förra inlägget en aning vill jag också berätta att jag ibland när jag tränar med min PT Robin använder så kallad chalk, eller krita på svenska. Det är magnesium det handlar om. Varför är nu det så bra? Nedan följer nu ett överkursstycke som man glatt kan hoppa över om man inte är väldigt intresserad av magnesium, krita eller tyngdlyftning.

"Eftersom även handsvett är halt så behöver du något som absorberar och torkar upp greppet. Den klassiska bilden av en tyngdlyftare som under stark koncentration kritar händerna innan ett lyft gör sig påmind. Kritan består av magnesiumkarbonat som är ett naturligt förekommande mineral. Kritan förbättrar inte bara greppet, utan torkar även upp huden och gör den stramare, vilket förebygger bildandet av hudveck och därmed valkar." (Saxat från muscles.se)

Tuffa grejer.

Robin som är gammal tyngdlyftare fick mig också att ta av min ring vid träning eftersom den annars skulle börja skava när jag lyfter och bär tungt. Och så på med kritan.

Fast grejen är den att den där kritan torkar ut händerna (som du om du läste överkursstycket ovan redan har förstått).

Så då måste jag ju använda handkräm för att återfukta.

Magnesium är också bra om du till exempel lätt får kramp när du tränar. Vätskebrist tänker du nu. Jo, absolut. Det är också en orsak. Men även brist på magnesium  kan göra att du får krampkänningar. Har jag hört.

En helg i köksförkläde, del I

Lördagen inleddes som brukligt är med att hela familjen sportade. Agnes gick i simskola, Magdalena tränade på gymet, Ellinor skulle ha spelat tennis och jag simmade.

Nu blev det ju inte så, som du förstod av mitt tempusval vid Ellinors tennis. Den var nämligen inställd på grund av regn (ja, utomhussäsongen har börjat). Därför simmade även hon.

En härlig start på helgen! Fram på eftermiddagen gick Agnes på kalas, Magdalena ledsagade henne dit och hade sedan "egentid" tills det var dags för hämtning igen.

Ellinor och jag bestämde då oss för att baka Strawberry Cupcakes. Eller jordgubbsmuffins med fyllning på riktig svenska.

Placera ut formarna på plåten. I bildens nederkant ser du hur fina de
är i receptboken. Längst ner i detta inlägg ser du hur våra blev.

Arbetet fortskrider. Knäcka ägg är kul! I bakgrunden smält smör.

Fördela smeten jämnt i formarna.

Jag tog inte bara kort. Jag jobbade också.
(För att du ska slippa zooma och ha dig för att kunna läsa vad som står på
blocket kan jag berätta att det står HAPPY BIRTHDAY ROSIE FROM")

Hmm....
Mental minnesnotering: Nästa gång använder vi riktiga muffinsformar.
Bullformar är för mjuka i kanterna och leder till att muffins blir siamesiska.

Efter lite kreativt karvande hade våra siamesiska muffins separerats.
Därefter gröpte vi ur dem och blandade innanmätet med grovt mosade
färska jordgubbar. Sedan fyllde vi våra muffins med blandningen.
På en skala 1-10, gissa hur god blandningen var? 12.

Jordgubbspuré på färska jordgubbar kokas med socker och reduceras.
Tillsammans med ihopvispad mascarpone och vispad grädde utgör det
sedan toppingen.

Och hade vi bara haft en riktigt spritsare (vilken vi inte hade) hade vi nog
kunna åstadkomma den ripplade effekten som i receptboken. Men det
gick inte med en uppklippt plastpåse som redskap. Därför rörde vi
ihop alltihopa och fick en rosa topping. Sedan gick vi lite "utanför boxen"
och hade på strössel också.

Slutresultatet. Kanske inte lika proffsig display som i
receptboken. Eller inte alls. Men absolut lika goda. Och HEMGJORDA!
Och redan nästa gång kommer de att se bättre ut.

Stigbyglar, skänklar och schabrak

Annandag Påsk. Idag har vi varit på Hallamölla Gård med Marianne och 15 härliga islandshästar.

En jätterolig dag där vi alla fick lära oss massor om hästar och om ridning. Träns, betsel, grimmor, stigbyglar, skänklar och schabrak var bara några begrepp som gicks igenom.

Efter genomgången gick vi på promenad. Först en kortis för att testa lite och sedan en tvåtimmarsvariant genom skog och mark. Och när jag säger "promenad" så menar jag att Ellinor och Agnes var till häst. Ellinor på Askur och Agnes på vackra Tinni.

Ja, alltså. Askur är också fin men Tinni är speciell. Han är nämligen halvbror till Orri - de har samma pappa. Denna Orri är i islandshästvärlden lite vad till exempel George Clooney, Brad Pitt eller Ryan Gosling hade varit om de också hade vunnit OS-guld i tiokamp eller något liknade. Både snygg, atletisk och eftertraktad. Om jag nu fattade det hela rätt, vilket inte är inte helt säkert.

Det var en fantastisk dag och när vi lämnade Hallamölla var vi alla uppfyllda av de fina fina islandshästarna och Mariannes engagemang.

Själv höll jag mig lite i bakgrunden, dårå. Vilket inte betyder att jag inte tycker om hästar. De här är jättehärliga. Men någon måste ju dokumentera en sådan här stor dag. Så kan man säga.

Min kamera har zoom.

Vi började med att fika. Men vi kan kalla
det teoripass om du vill.

Ingående praktiska studier med engagerade
studenter, en mycket pedagogisk lärare och oerhört
tålmodiga, snälla och charmiga islandshästar.

Magdalena kratsar hovar.

Kanske en aning exalterad och förväntansfull.

Showtime. Ellinor på Askur.

Klart lillsyrran också skulle rida.
Agnes på Tinni.

Gänget på promenad. Tinni till vänster och Askur till höger.

Själv höll jag mig i bakgrunden och skötte backupen.
Det verkar som jag gjorde ett gott jobb med trötta ryttare.

Träningsavstämning

Låt oss stämma av hur undertecknad skött sin träning under andra halvåret 2011.

Jag har:

• kört 85 pass
• haft 76 dagar med träning
• tränat minst 3 pass 16 veckor av 26 möjliga
• i runda slängar tränat 3 ggr i veckan i snitt

När andra halvåret började satte jag som halv- till helseriöst mål att träna 4 gånger i veckan under hösten. Så nådde jag målet? Nej, uppenbarligen inte.

Analyserar man kalendern kan man lätt konstatera att de veckor som drar ner snittet är veckor då jag bara tränat någon enstaka gång eller inte alls. Detta beroende på t ex sjukdom, egen eller annans, resor etc.

Faktum är att det är bara under två av dessa 26 veckor som jag inte har tränat alls.

En så kallad dumbbell.
Jorå, den känner man till.

Men hur mår jag då? Det är ju en viktig faktor, kanske den viktigaste.

Jag mår väldigt bra. Det känns som att min träning går framåt och att jag har tagit det hela ytterligare ett eller flera steg framåt. Tyngre övningar med mer vikter och högre balans- och koordinationskrav.

Känns det någon skilllnad mot tidigare? Det gör det absolut! Jämfört med för några år sedan är det en milsvid skillnad, och jag vill också säga att det känns som att det är en förvånansvärt stor skillnad även mot i somras.

Till syvende och sidst handlar det också om att förbränna mer kalorier än vad man tar in i kroppen. Nu är det inte mitt näringsintag detta inlägg handlar om, men låt mig bara säga att det är på väg åt rätt håll. Det är stor skillnad mot tidigare, men det finns utrymme för förbättring. Jag är medveten om vad som gäller och jag tänker varenda gång något hamnar under näsan på mig hur nyttigt/onyttigt just detta är. Dock väljer jag kanske inte alltid att agera utifrån det. Som sagt, det finns fortfarande utrymme för förbättring.

Så för att återknyta till målet. Ger jag mig själv godkänt för höstens träningsinsats, i ljuset av att jag inte nådde målet på antal träningsdagar men att jag känner mig starkare, snabbare och allmänt vassare? Helt utan tvekan, JA.

Bildbevis? Äh, så fåfäng är jag faktiskt inte. Du får väl komma förbi och kolla när jag tränar i stället.

Så, nu stänger vi detta kanske något självgoda och egotrippade blogginlägg.

En trevande hälsning från framtiden, typ

Vi är hemma nu från Lanzarote. Och vi är fantastiskt tokhärligt nöjda med vår resa!

Kanske - det vill säga högst troligt - kommer det en och annan reflektion från resan här på bloggen under de kommande dagarna.

Just nu går tvättmaskinen så intensivt att om det hade varit turboaggregatet på den SAAB 9-3 Aero vi ägde en gång hade den varit rödglödgad som efter en extra intensiv färd (givetvis med iakttagande av gällande trafikregler).

Men det var inte det jag skulle berätta.

I skrivande stund är Agnes utackorderad på play date hos en kompis, medan Ellinor kurar uppe i vårt gästrum tillsammans med två av sina bästa polarinnor.

Jag skriver förresten "uppe" eftersom det är så långt upp i huset - ja, strax under himlen - att vissa av våra gäster har framfört önskemål om att det ska finnas syrgasaggregat där uppe. Oklart huruvida det är höjden eller sammanlagda antalet trappsteg upp som framkallat denna önskan.

I alla fall.

Bäst som Magdalena och jag pysslar runt i huset så där som man gör en helt vanlig lördagseftermiddag piper det till i våra iPhones. Inkommande mail. Från Ellinor. För säkerhets skull även skickat till mormor.

Alltså, snackar vi vanlig foundation, rouge, mascara eller eye-liner? Concealer kan det väl knappast vara, väl?

Eller vänta, vad jag egentligen menar är "var fick ni sminket ifrån?"

Inspektions- och saneringsstyrka är på väg.

Poesihörna, tema jul

Jaha. Ett steg till har tagits - jag ämnar nu offentliggöra min poesi. Eller rimmarförmåga. Eller bristande dito förmåga.

I min familj (Demnert-familjen) har vi en tradition. Den går ut på att alla familjer i släkten rimmar ihop varsitt långt julrim på julafton, som vi sedan skickar till varandra. Traditionen kommer från början från Magdalenas sida och när vi märkte hur kul de hade det, så ville inte vi vara sämre.

Här är till exempel Sofias rim. (Bli inte rädd för hundarna, de är jättefina.)

"Kan du fatta dig kort? Jag vill gärna hålla linjen öppen ifall
de vill lämna förhandsbesked på nästa års Nobelpris i litteratur."

Nu vet ju inte jag hur det går till i de övriga familjerna i familjen (!), men i just vår familj just i år var det jag - som i endast jag - som fick hålla Bryssel-falangens flagga högt. Så här blev det, och det sammanfattar vårt julfirande ganska väl, tror jag:

Nu är julafton faktiskt slut
och vi är med rim sisten ut

Beräkning och förslagenhet frågar du
Helt fel, vi har inte haft tid förrän nu
Man sparar det bästa till sist
En enkel men så sann list

I Bryssel snön ligger alldeles vit
Baskoja, den har inte hittat hit

Idag har vi haft det helt härligt
Ätit o druckit det som e oumbärligt

Vörtbrödet i år var bakat på plats
Vi skulle nog gjort en dubbel sats

Skogaholm Vört – stick och brinn
Vi alla ingredienser lyckades finn

Receptet var såklart det samma
Du vet – det vanliga från goa mamma

Fast mamma – vi bytte ut din Porter
Det finns ju så många belgiska sorter

Sofias bloggtips om Leilas julchoklad
Gjorde också det alla så glad

Fast vår var helt befriad från nötter
Av det den nog blev ännu mer sötter

Belgisk choklad vi använde såklart
Det fattade du ju ganska snart

Tomten har idag varit everywhere
Och naturligtvis såklart även här

Vår tomte pratade Queen’s English minsann
Orden helt utan problem han fann

Efteråt Agnes glatt sa ”det var ju Moiras pappa from across the street”
Suck och stön, precis just det som vi ville undvika helt med flit

Men vad göra med barn så intelligenta
Nästa år vi får kanske ta en tomtejänta

Dagen inleddes med Skype till gata Banér
Så härligt, så mysigt – man vill bara se er mer

Det gäller förresten alla som detta berör
Vi önskar vi kunde ses oftare än vi gör

Men nu är det som det är
Kom ihåg att vi håller er alla kär

Klockan är nu över midnatt allaredan
Vi borde nog ha sovit för länge sedan

Men vi vill dra ut på det hela så mycket det går
Till nästa gång det ju dröjer ett helt år

Och rimkampen på julafton vi kanske redan förlorat har
Vem bryr sig – vi fick ihop ett långt och inspirerat svar

Kanske ett spel för det så kallade galleriet
Men vi ville faktiskt plocka fram finliret

Precis som Jason Diakité
Vi ville också oss bete

För detta vi ödmjukt kanske bör säga förlåt
Men det skedde faktiskt utan ont uppsåt

Nu är det dags att krypa ner i snarkofagen
Imorgon är det dags att igen fånga dagen

Då ska här så att säga carpas diem
Först blir det juldagsmässa för alla fem

Nej, det blir ingen juleotta
Vi får ju ta det med måtta

Nu rimmet lider mot sitt slut
Vi har bränt vårt bästa krut

God Jul från oss i Europas huvudstad
Hoppas ni orkade läsa till sista rad

Vi önskar er också givetvis ett Gott Nytt nästa År
Kramar från Agnes, Magdalena, Karin, Gunnar & Ellinor

Svansjön i Bryssel

I mitten av oktober fick jag ett infall, mindes att jag tror att jag tycker om balett och dans och bokade två biljetter till Le lac des cygnes, Svansjön på ren svenska, med Moscow City Ballet i december. Biljetterna var inte helt gratis (understatement of the year). Men det var värt varenda öre, skulle det visa sig

I måndags kväll var det dags på ett utsålt Cirque Royal i centrala Bryssel.

Föreställningen inleddes för övrigt med ett roligt och modernt framträdande av belgiska barn- och ungdomsdansare som fick chansen att visa upp sig och marknadsföra dans och balett. Jättekul och imponerande bra.

Svansjöns handling kretsar kring striden mellan kärleken och ondskan. Denna kamp gestaltas i dubbelrollen Odette/Odile, den vita och den svarta svanen. Rollen Odette/Odile, anses för övrigt vara en av de mest krävande för en ballerina.

Varför det är på det viset är inte svårt att förstå. Det är bara att titta. Och njuta av hur vackert, graciöst och stundtals även kraftfullt det är. Att man kan använda sin kropp för att uttrycka så mycket saker genom att röra sig - helt obegripligt fantastiskt.

Som du förstår är jag helt lyrisk.

Det gäller att ha en bred kulturell spännvidd, som någon sa en gång. Med det menas i mitt fall att jag typ både kan uppskatta en riktigt hård och tuff ishockeymatch och en fullständigt fantastisk balettföreställning.

Och för att återknyta till min inledning ovan. Jag tycker om balett och dans. Nu är jag säker.

Teaterdags: Shakespeare

I fredags var hustrun och jag på teater, minsann. Brussels Shakespeare Society har satt upp The Tempest, och den ville vi naturligtvis inte missa.

Teaterns ganska läckra skylt.

Att Ellinors bästa kompis M's pappa spelade i pjäsen hade naturligtvis iiiiiiingenting med saken att göra. Han skymtar förresten förbi i trailern nedan i rödvit tröja. Hinner du se honom?


The Tempest Trailer from François Parie on Vimeo.

Det ska villigt erkännas att jag hade stora problem att hänga med. Inte för att det var teater. Inte för att det var på engelska såsom jag har lärt mig det språket. Utan för att det var på Ye Olde English. Sådär som man talade och skrev runt 1611 när pjäsen skrevs. Uj uj.

Men det gjorde inte så mycket. Det var väldigt kul ändå och skådespelarinsatserna var imponerande - det är ändå amatörteater vi talar om. Men på mycket hög nivå och vissa av skådisarna/estradörerna har det också mycket riktigt som yrke.
The Tempest - Stormen på svenska - är en av Shakespeares sista pjäser och ses, som väl många redan vet (eller inte)(jag visste inte), som hans medvetna avsked som pjäsförfattare. Mot slutet av pjäsen begraver Prospero sin trollstav. Det kan man se som en symbolisk handling - fjäderpennan (om det nu var en sådan han använde) läggs så att säga på hyllan.

Tänk vad man lär sig.

Château Demnert Jus d'Airelles Fraiches

I lördags var det dags att köra igång testproduktionen av Château Demnerts egen Jus d'Airelles Fraiches. Eller hemgjord tranbärsjuice om man så vill.

Härliga tranbär. Inte särskilt närodlade (USA).

Nu kanske ni tror att det bara var att köra ner tranbären i mixern, lägga till lite vatten och så ösa i socker? Ingenting kan vara mer fel. Goda vänner till mig testade det, efter att jag agerat langare och levererat två paket tranbär. Det blev... inte bra.

Nu är det inte särskilt avancerat. Man måste koka tranbären i vatten, filtrera genom duk, tillsätta socker och låta koka några minuter till. Så svårt var det.

Ellinor var väldigt diplomatisk i sin recension av drycken. När hon testade i köket sa hon först att det var ganska gott, "..men kan man ha i lite vatten, pappa?"

I med vatten i glaset och så smakade hon igen. "Mmmm, mycket bättre!"

Inte dumt alls. Om du frågar mig.

Sedan gick hon upp till Magdalena, skakade lite på huvudet och avslöjade sanningen för henne: "Alltså, det där som pappa har gjort. Jag ville inte säga det till honom, men... det var rätt bläigt."

Men vi andra tycker det är gott i alla fall. Eller så är alla andra också diplomatiska, så det egentligen bara är jag själv som gillar det?

Första flaskan. Rent hypotetiskt bara - undrar hur det
skulle smaka om man blandade med lite vodka...?

Ställ bilen och åk buss!

När jag nu i förra inlägget orerade om belgarnas sätt att uppfatta ord och uttryck som "god service", "kunden i centrum" och "en nöjd kund är en återkommande kund" som något något högst överkursigt, måste jag då väga upp det lite.

Har du hört talas om STIB? Eller MIVB på flamländska? Det står för la Société des Transports Intercommunaux de Bruxelles respektive De Maatschappij voor het Intercommunaal Vervoer te Brussel. Det är alltså typ SL eller Skånetrafiken. Buss, tunnelbana och spårvagnar i Bryssel.

De har nu lanserat en iPhone-app, där man kan se exakt var lokalbussarna befinner sig och när en viss buss ska avgå från en viss hållplats. Alltså kan jag titta på min app här hemma, konstatera att nästa 80 eller 27 - vilket råkar vara de bussar jag använder mest - går från min hållplats om till exempel 12 minuter. Jag kan också se vid vilken hållplats bussen befinner sig just nu. Så när det är typ 5 minuter kvar, är det dags att promenera ut till hållplatsen. Helt suveränt!

Men funkar det då? Varenda gång! Det är helt klockrent! Det funkar!

Och den påverkar mig absolut i mitt val mellan att åka kommunalt eller att ta bilen. Varför ta bilen när man vet exakt när bussen går. (I can't believe I just wrote that.)

Det är helt utan tvivel en av mina absoluta favoritappar.

Röda pricken är där bussen är. Scrolla ner
med fingret och bilden uppdateras.
Sweeeeet.

Taggad kille

Jorå, idag var man taggad när man kom till gymet för en timmes träning med PT-Abdallah. Den här bilden är tagen när jag precis ska börja värma upp i roddmaskinen.

Idag känner jag livet i mig.

Till mitt försvar vill jag säga att bilden liksom är tagen sådär lite i smyg. Det satt andra människor runt omkring mig och det var liksom inte läge att grimasera upp sig.

För jag var egentligen betydligt mer peppad än vad bilden antyder.

PT-Abdallah föreslog att vi någon gång skulle lägga en timme på cardio, alltså konditionsträning, för att jag skulle få lite omväxling till crosstrainer och roddmaskin. Han föreslog en timmes boxningsträning - han är ju kampsportare och självförsvarsexpert, bevars - och lovade att jag skulle vara helt slut efteråt i både armar och ben.

Jag lovade att fundera lite på det. Vad tycker du?

Bara en sak till om mat

Ett av de bästa beröm man kan få när man lagar mat är ju när barnen äter upp och i förekommande fall ber om mer.

Men det finns ett läge till. Som när jag i måndags kväll gjorde världens kanske enklaste pastasås på toklätt matlagningsgrädde, lite créme fraiche, skinka och krossade tomater och serverade med röd tomat- och morotspenne.

Efter maten sa Elllinor så här: "Kan jag få det här i min lunchbox i morgon, snälla?" Då vet man.

Exempel på lunchlåda. Inte från vår familj.

(Primary-barnen har med sig sin egen lunch till skolan, nämligen. Det kan vara mackor, kokt ägg, några tomater och en smoothie. Eller så kan det kan vara varm mat som värms i micron på skolan. Det funkar bra, det kändes lite bökigt i början, men nu har vi lärt oss. Choklad, godis, chips och söta drycker är bannlyst. Det har ju ända aldrig varit aktuellt i vårt fall, men andra barn har fått tillsägelser hemskickade till föräldrarna.)

Helgens mat - sammanfattning

Joråsåatt... Det blev ju lite matlagning i helgen.

I fredags kväll i samband med så kallat förfredagsmys tog jag mig samman - ivrigt påhejad av familjens fina flickor - och gjorde en lammfärslasagne med fetaost, serverad med sallad och tomat. Båda barnen hjälpte till i omgångar. Förfredagsmys är för övrigt det fredagsmys som ibland inträffar innan Magdalena har hunnit hem från jobb och det riktiga fredagsmyset tar vid.

Höga betyg av samtliga som åt.

Lördagen ägnades åt aktivitet utanför både huset och landet - mer om det senare - så vi hoppar direkt till söndag i stället.

Till lunch blev det grillad lammkorv och hemlagat potatismos. Mycket lamm i helgen men det är ju så gott! Potatismoset blev - som bilden visar - betydligt bättre i sin konsistens än tidigare. Man lär sig! Lämnade elvispen åt sitt öde och använde potatispressaren i stället. Och så lät jag bli att färga upp moset med gurkmeja. Känns lite onödigt. Här skulle Ellinor påpeka att moset blir gult om man använder mycket smör. Hon älskar smör, ju mer desto bättre, i potatismoset.

Jag kanske har sagt det förut, men jag säger det igen. Pulverpotatismos kommer aldrig mer in i vårt kök. Punkt slut.

Den där korven är bara SÅ god!

Till söndagmiddagen hade vi bjudit över Elli & Kieran som hade låtit meddela att de varit på BBQ på lunchen med massor med mat. Hmmm... Så älskade hustrun och Agnes gjorde en läcker quiche, som bekant ett väldigt fint ord för paj, och eftersom jag och Ellinor inte ville vara sämre gjorde vi en citronmarängpaj medan Agnes var på sin hiphop-dans med Magdalena.

Citronmarängpaj.

Det blev paj av det.

 En heeelt OK mathelg.

Vem behöver dyr Play-doh?

Trolldeg. Det finns en första gång för allt...

Trolldeg. Vetemjöl, salt, vatten. Och karamellfärg.
Lättare än jag trodde.

Hänga på gym - pleasure and pain

Jag tror inte att jag har tagit upp det på bloggen tidigare, men jag tränar ju en del nu för tiden. Konditionsträning och funktionell styrketräning. Målet är att träna minst fyra gånger i veckan. Då tränar jag hårt. Allt är relativt - för mig är det hårt, kanske inte för dig.

Att röra på sig är viktigt av  många skäl. Och under hösten gör jag en satsning på att väga mindre och få mer muskler. Samtidigt. Må bättre. Bränna fett. Bygga muskler. Den första invägningen och inmätningen - här mäts det axlar, bröstkorg, midja på två ställen och höfter - efter 3 veckor tyder på att jag är på helt rätt väg.

Tro't eller ej, men jag tänker numera också på vad jag äter och dricker. Även om vissa av maträtterna och kakorna jag lagat och bakat senaste veckorna kanske inte tyder på det. Nej, det är absolut ingen diet. Det handlar om hur mycket man äter av både det nyttiga och det onyttiga. Och faktiskt också om när man äter det. Och öl har jag inte druckit på flera veckor.

Nu skulle detta inte bli varken en föreläsning eller en pinsamt självfokuserande skrytstund.

Vad jag egentligen ville visa var jag just idag har som mest träningsvärk, för idag slår det nog rekord. Igår tränade jag nämligen med min Personlige Tränare, Abdallah, för andra gången den här veckan. Det är ingen lek, men det är superkul. A är en extremt vältränad självförsvarsexpert, som på sin fritid bland annat tränar regelbundet med det belgiska judolandslaget. Alltså som i tränar med, inte tränar. Han är inte bara väldigt trevlig, utan han älskar också att träna folk som är motiverade - som vill nå resultat - och som vill tänja sig förbi vad som de själva trodde var möjligt under ett träningspass. Och det vill ju jag.

Nedanstående bild visar då - som en direkt följd av detta - var jag idag har som mest ont, i form av träningsvärk.

Just det. Precis överallt.
Illustration: julosstock, http://www.sxc.hu/

Visst, förra veckan stannade mina armar i 90 graders vinkel i två dagar när jag försökte räta ut dem, på grund av extrem träningsvärk i mina biceps. Men det var bara lokalt där. Det här känns... ja, överallt. Nästan. Men jag älskar det. Jag är väl knäpp.

Och nu börjar det dra ihop sig till förmiddagsfika. Kaffe och färsk frukt - inte helt fel, faktiskt.

I kväll serveras...

Kvällens middag bestod av kyckling med jordnötssås och ris. Eller satay då som det tydligen heter om man ska vara fin i kanten. Fast jag struntade i att trä upp kycklingen på spett. Tyckte det verkade lite onödigt. 100% hemlagat av yours truly. Hela kostcirkeln, typ.

Grönsakerna kom vid sidan om, om du nu måste veta.

Ja, kycklingen var ju naturligtvis inte uppvuxen hos oss och riset är odlat på annan plats.

Men såsen är hemgjord från scratch. Och inte var det svårt, komplicerat eller tidsödande heller.

Fascinerande vad man lär sig saker när man är inne i en "gör-det-själv-period" i köket.

Huset egen satay. Fast med utan spett.

Kreativ process på väg mot söndagmiddag

Mitt i processen. Många bollar i luften.
As seen on Facebook.

Slutresultatet.
Äppelbiffar med potatismos; dessertkaka
(Moset ser kanske aningens märkligt
ut på bilden, dock ej i verkligheten.)

Killen i köket

I'm on a roll. Stärkt av senaste tidens aktiviteter i köket - och då har jag inte ens berättat om de hemgjorda köttbullarna med äkta potatismos jag gjorde förra veckan - beslöt jag mig för att gå loss en gång till.

Jag tog - naturligtvis helt slumpmässigt - fram följande saker för att se om det gick att få ihop något gott:

Vad månde bliva av detta?

Så jag började röra ihop lite här och lite där. Och då blev det liksom en köttfärssås i stekpannan och en - tada - bechamelsås i kastrullen. Så det kan bli.

Ellinor kom ner i köket:
"Vad är det som luktar så gott?"

Slutresultatet ser du här nedanför. Nu visade det sig också att mina "höftningar" med kirurgisk precision stämmer överens med det recept på lasagne som återfinns i Bonniers Kokbok. Sammanträffande? Skulle inte tro det...

Lasagne.

Det räckte gott och väl till middag åt hela familjen. Ellinors lunchlåda innehåller till hennes stora förtjusning lasagne idag, jag lär nog luncha på det också och så får vi se hur mycket som är kvar efter det.

Som någon klok människa sa en gång. Kan man läsa innantill kan man laga mat. Vilket skullle bevisas.

PS.
Om jag får vara lite pretentiös skulle jag vilja tipsa om att byta ut nöt- eller blandfärsen mot lammfärs. Peta sedan i lite fetaost också. Jag har testat tidigare och det är kanongott.

Laga mat och baka med barnen

Det är superkul att fixa i köket med barnen. Det finns dock några kriterier som bör vara uppfyllda för att det ska vara just superkul.

• Rätt humör hos fadern (mig)
• Rätt humör hos barnet/barnen
• Förberedelser är gjorda på ett korrekt sätt
• Ingen stress

Då kan det bli precis så mysigt som Agnes och jag hade det i tisdags eftermiddag när vi bakade sockerkaka med citron- och chokladsmak efter skolan.

Allt är uppmätt och förberett. Agnes har alldeles

själv både smort och bröat formen.

Nu är det bara att vänta tills det är klart.
Kolla munnen.

Medan vi väntar tar vi och diskar upp.

Agnes har koll.

Slutresultatet. Mycket lyckat.

 Eller som igår. Då bakade vi pizza, båda tjejerna och jag. De ansvarade för varsin pizza. Mitt bidrag var att jag hade i förväg lagt fram och skurit upp det som eventuellt skulle hamna på pizzorna. Det blir enklast så när båda två är med.

Och för att det ska gå lite fortare
visas bara slutresultatet.