Det jag egentligen skulle skriva

Ja, innan den här härvan satte igång hade jag alltså för avsikt att uppdatera bloggen. Men sedan upptäckte jag ju att någon redan hade gjort det åt mig. Och då var jag ju tvungen att utreda vad som hade hänt.

Så ni får nöja er med att veta att vi varit på shoppingcentret i eftermiddag och shoppat dansskor, balettklänning, liten söt tutukjol och ett ännu oräknat antal hårsnoddar. Och några t-shirts samt två huvudbeklädnader. En keps och en hatt för att vara tydlig.

Men fick inte barnen nåt, undrar du nu lite sådär tokroligt. Och så ser du helt plötsligt mig framför dig med din inre syn. Med balettklänning och tutukjol... Nejdu, tokstolle. Jag använder tajta trikåer med susp när jag dansar balett.

Eller ja.. OM jag dansade balett skulle jag använda det. Men jag använder faktiskt korta tajts när jag tränar på gymet. Fast med "vanliga" korta träningsbrallor utanpå. Allt annat ser... inte bra ut på killar. På kvinnor är det en helt annan sak. Men hur kom vi nu in på det här? Skärp dig nu och fokusera lite.

Här är i alla fall för att knyta ihop blogginläggssäcken en bild på mina shoppingtjejer. Ellinor var betydligt gladare än vad bilden kanske antyder. Och Agnes kunde nästan stå helt stilla...

Nu måste jag försöka återställa huset i någorlunda normalt skick innan goa hustrun kommer hem. Det borde finnas en systemåterställningsknapp för boende där barn är inblandade. "Är du säker på att du vill återställa huset så som det såg ut 2012-03-30 klockan 08.30?" JA TACK!

Tvenne glada shoppingtjejer.

Insikt

Man vet att man har två döttrar när man på kvällen tar av sig sina strumpor som har suttit på hela dagen - och man hittar ett Prinsessan Lillifee-plåster.

Prinsessan Lillifee. Finns även i plåsterform.
Rosa. Förvånad, någon?

På insidan av strumpan.

Hur hamnade det där?

PS. För övrigt har jag nu klarat av ytterligare en modul av min utbildning, den tredje av fyra. Det går framåt. Har du klurat ut vad jag ska bli än? DS.

En trevande hälsning från framtiden, typ

Vi är hemma nu från Lanzarote. Och vi är fantastiskt tokhärligt nöjda med vår resa!

Kanske - det vill säga högst troligt - kommer det en och annan reflektion från resan här på bloggen under de kommande dagarna.

Just nu går tvättmaskinen så intensivt att om det hade varit turboaggregatet på den SAAB 9-3 Aero vi ägde en gång hade den varit rödglödgad som efter en extra intensiv färd (givetvis med iakttagande av gällande trafikregler).

Men det var inte det jag skulle berätta.

I skrivande stund är Agnes utackorderad på play date hos en kompis, medan Ellinor kurar uppe i vårt gästrum tillsammans med två av sina bästa polarinnor.

Jag skriver förresten "uppe" eftersom det är så långt upp i huset - ja, strax under himlen - att vissa av våra gäster har framfört önskemål om att det ska finnas syrgasaggregat där uppe. Oklart huruvida det är höjden eller sammanlagda antalet trappsteg upp som framkallat denna önskan.

I alla fall.

Bäst som Magdalena och jag pysslar runt i huset så där som man gör en helt vanlig lördagseftermiddag piper det till i våra iPhones. Inkommande mail. Från Ellinor. För säkerhets skull även skickat till mormor.

Alltså, snackar vi vanlig foundation, rouge, mascara eller eye-liner? Concealer kan det väl knappast vara, väl?

Eller vänta, vad jag egentligen menar är "var fick ni sminket ifrån?"

Inspektions- och saneringsstyrka är på väg.

Plötsligt händer det

Man får aldrig ge upp. Idag kom den, vår nya diskmaskin.

Killarna skulle komma 14.15. Eftersom den gamla diskmaskinen redan var borta tänkte jag att det var lugna puckar att kunna lämna hemmet strax efter klockan 15 för att hämta småtjejerna. Jag menar, hur svårt kan det vara att smälla in en ny diskmaskin och koppla in lite sladdar och slangar? Ehum.

Jag vet inte vilket parallellt universum just de här grabbarna lever i, men det är ungefär en halvtimmes tidsskillnad gentemot vårt eget universum. De kom alltså 14.45. De var väldigt noggranna också. Det tog ungefär 45 minuter att trycka in maskinen i det gapande hålet och koppla in den. För två personer. Men det var nog bra att det tog lite tid, för de drog om två slangar som inte var riktigt bra dragna från början.

Och nu sitter den där. Jag vet ju inte om den funkar som den ska än, det får vi se under morgondagen.

En Smeg. Den är väldigt lik den gamla, fast det var en Whirlpool.
Fast den här är minst 7 år nyare.

Va? Hur det gick med hämtningen? Jo, jag drog i mina nätverkstrådar. Vilket i detta fall betyder att jag ringde till au pair-Kajsa som "hämtade ut" fyra tjejer i stället för två. När jag sedan svängde in på skolan stod de där alla fem och väntade på mig. Tänk så bra att ha en bil som tar sju personer!

Sedan åkte vi till Creacorner allihopa. Creacorner är ett pysselparadis för den som är lagd åt det hållet. Där kan man köpa banne mig allt man kan tänka sig i pysselväg. Och förmodligen lite till. Ett paradis för två femåringar, en åttaåring och och en sjuåring. Även för en tjugoåring visade det sig.

Dock inte riktigt lika mycket för en fyrtiofemåring, men även jag handlade lite.

Lite, sa jag. Och det var inte biltillbehör.

Prinsessan av landet Accessoir

Jag bara måste visa upp Agnes även här på bloggen. Hon finns ju redan på Facebook, men jag kunde inte låta bli. Så här är hon då, Prinsessan av landet Accessoir.

Glasögonen är egentligen ett diadem och saknar helt
glas. Men man kan också bära dem så här, visst.