18 april 2013

Egotripp extravaganza

Igår var jag hos min danska kiropraktor Tine. Det var hon som någonstans runt 2006 fick ordning på min rygg. När jag stapplade in hos henne för första gången kunde jag knappt röra mig. Det var stundtals jobbigt att ta på och av sig byxorna för det gjorde så s*tans ont i ryggen - då hajar du nivån, va?

Efter en grundlig undersökning och intervju "accepterade" hon mig som patient. För att bli accepterad måste man ha en sportslig chans att bli bra och ha rätt inställning. Med rätt inställning menas att man gör de övningar hon ger en mellan gångerna samt uppvisar en positiv attityd om att allt är möjligt, typ.

De första veckorna gick jag till henne fem gånger i veckan för att kotorna långsamt skulle fatta hur de skulle sitta i min rygg och hur det från början var tänkt att de ska lira tillsammans som ett lag.

Vi pratade mycket om träning och om hur viktigt det är att stärka både rygg- och magmuskler för att stötta upp ryggraden. Det är också ett ämne den utmärkte naprapaten Magnus pratade mycket om. Det var för övrigt Magnus som skickade mig vidare till Tine. Pratar om träning gör han fortfarande, för nu går Ellinor hos honom regelbundet för att stärka upp sin rygg inför framtiden.

Och som bekant har jag tränat. Och tränat. Och haft jättekul under tiden. Och så har jag tränat lite till. Under min aktiva karriär som basketspelare - där jag ändå spelade på halvhyfsat hög nivå åtminstone ett tag - var jag inte i närheten av den här typen av träningsintensitet som jag har ägnat mig åt de senaste åren. Och fortfarande gör.

Faktum är att jag inte mår riktigt bra när jag inte tränar regelbundet. Det börjar göra lite ont här och där. Jag känner mig stel, klumpig och gammal. Jag blir rastlös och mindre stresstålig. Dåligt humör. Att träna är beroendeframkallande

Men i alla fall.

Igår - numera går jag en gång i månaden till kiron - sa hon så här till mig i en berömmande ton:

"You have put on a massive amount of muscles since the first time I saw you."

Lägg av, sa jag, och tyckte att hon tog i lite väl mycket. Men hon upprepade det hon sa - helt allvarlig - och så började vi prata om självbilder och hur man uppfattar sig själv.

Så nu måste jag nog leta fram badstrandsbilder från 2006/2007 och jämföra med nytagna bilder.

Men först ska jag köra ett pass på gymet.

Du trodde kanske att du skulle få se en bild av min mage eller
min rygg? Nej du. Det blev en bild av min biceps som inte alls
är så där groteskt stor i verkligheten. Kameravinkel, sörru -
ingen manipulation av bilden alls.

17 april 2013

Högt tempo i vardagen

Min eftermiddag gick i ett högt tempo. Häng med nu:

Hämtadetjejernaiskolan12.30åktedirekthemochåtlunchsedansvängdeviförbibarnenWochsläppteavAgneseftersomhonskulleåkameddemochderasaupairochbadasedankördevidirekttillEllinorspianolektionpåSvenskakyrkanfastpåvägenditkomEllinorpåatthonocksåvillebadaochblevliteledsensådåtogjagettdjuptandetagochtänkteefter.

Andningspaus för att tänka efter

SomturvarkomjagdåpåenlösningsånärjaglämnatavEllinorförpianolektionenåktejaghemochhämtadevårabadprylarochsååktejagföratthämtahenneigenpåkyrkanochkomingenomdörrentyp30sekinnanhonvarklarsedankördevidirekttillKlubbenförattanslutatilldetuppspeltabadgängetsedanbadadevitypjättejättelängeochhadesuperbuskulsedanåktevihemtillbarnenWochstannadepåvägenförattköpafikabrödochsåfikadevitillsammansallihopbarnenDochpappanMfråndenfamiljenvarocksåmedsenkomvihemvidsextidenochdåvardetbråttommedatttrollaframmatochmedanmatenstodpåspisenpassadejagpåattandaslite.

Andningspaus

SedankomMagdalenahemperfekttajmatmedmatenochnuharbarnenkrupittillkojsochjagkommernogocksåattsomnatidigtidag.

Inga delfiner var inblandade vid skrivandet
av detta blogginlägg. Men barnen var som
sensationellt lekfulla delfiner i vattnet!