Egotripp extravaganza

Igår var jag hos min danska kiropraktor Tine. Det var hon som någonstans runt 2006 fick ordning på min rygg. När jag stapplade in hos henne för första gången kunde jag knappt röra mig. Det var stundtals jobbigt att ta på och av sig byxorna för det gjorde så s*tans ont i ryggen - då hajar du nivån, va?

Efter en grundlig undersökning och intervju "accepterade" hon mig som patient. För att bli accepterad måste man ha en sportslig chans att bli bra och ha rätt inställning. Med rätt inställning menas att man gör de övningar hon ger en mellan gångerna samt uppvisar en positiv attityd om att allt är möjligt, typ.

De första veckorna gick jag till henne fem gånger i veckan för att kotorna långsamt skulle fatta hur de skulle sitta i min rygg och hur det från början var tänkt att de ska lira tillsammans som ett lag.

Vi pratade mycket om träning och om hur viktigt det är att stärka både rygg- och magmuskler för att stötta upp ryggraden. Det är också ett ämne den utmärkte naprapaten Magnus pratade mycket om. Det var för övrigt Magnus som skickade mig vidare till Tine. Pratar om träning gör han fortfarande, för nu går Ellinor hos honom regelbundet för att stärka upp sin rygg inför framtiden.

Och som bekant har jag tränat. Och tränat. Och haft jättekul under tiden. Och så har jag tränat lite till. Under min aktiva karriär som basketspelare - där jag ändå spelade på halvhyfsat hög nivå åtminstone ett tag - var jag inte i närheten av den här typen av träningsintensitet som jag har ägnat mig åt de senaste åren. Och fortfarande gör.

Faktum är att jag inte mår riktigt bra när jag inte tränar regelbundet. Det börjar göra lite ont här och där. Jag känner mig stel, klumpig och gammal. Jag blir rastlös och mindre stresstålig. Dåligt humör. Att träna är beroendeframkallande

Men i alla fall.

Igår - numera går jag en gång i månaden till kiron - sa hon så här till mig i en berömmande ton:

"You have put on a massive amount of muscles since the first time I saw you."

Lägg av, sa jag, och tyckte att hon tog i lite väl mycket. Men hon upprepade det hon sa - helt allvarlig - och så började vi prata om självbilder och hur man uppfattar sig själv.

Så nu måste jag nog leta fram badstrandsbilder från 2006/2007 och jämföra med nytagna bilder.

Men först ska jag köra ett pass på gymet.

Du trodde kanske att du skulle få se en bild av min mage eller
min rygg? Nej du. Det blev en bild av min biceps som inte alls
är så där groteskt stor i verkligheten. Kameravinkel, sörru -
ingen manipulation av bilden alls.

Pleasure and pain

Ouch. Träningsvärk. Den bästa av alla smärtor.

Nu är ju inte konkurrensen direkt knivskarp i genren "bra smärtor". Men ändå.

Jag kan nästan räta ut mina armar idag. Med lite vilja och lite mer ajaj går det dock att göra. Men min erfarenhet på området säger mig att det inte kommer att gå alls i morgon.

Såvida jag inte värmer upp och kör ett träningspass naturligtvis.

Träning. Lösningen på det mesta. Eller i alla fall på mycket.

Jag är tillbaka

Njae, nu menade jag inte i första hand som bloggare. Utan som en sån där människa som tränar regelbundet. Och med regelbundet menar jag flera gånger i veckan.

Ur träningshänseende har den senaste månaden väldigt mycket den kan bli bättre på. Vad har jag för ursäkter? Tja, vad brukar man ha för ursäkter? Just det. De ursäkterna.

Men det spelar ingen roll nu. Det är som det är. Det är bara blicka framåt och köra på.

Det var en riktig höjdare att vara tillbaka på gymmet i förmiddags. (Någon gång ska vi ha en principdiskussion om hur ordet "gym" stavas i bestämd form singularis, men inte nu.) Det är ett gäng gymråttor som nästan alltid hänger där då, helt normala människor faktiskt.

Bilden är inte manipulerad. Men det är en oerhört gynnsam kameravinkel.

Några superfit moms, några superfit dads, några pensionister, några helt vanliga lattemammor och dito pappor, några som jobbar oregelbunda tider och några PT's. Ja, du hajar. Som folk är mest.

Tror jag hälsade och pratade med typ 10 pers på gymmet (stavningen!) idag. Så himla kul att känna sig så välkommen och så hemma. Nej, det påverkade inte min träning - man pratar mellan setsen.

Körde dessutom dubbelpass idag, både cardio och styrka. I kväll somnar jag tidigt, det kan jag säga på en gång.

Förmiddagsträning är grejen. Eller väldigt sent på kvällen.

Plötsligt händer det; om träning och händer

För att väga upp förra inlägget en aning vill jag också berätta att jag ibland när jag tränar med min PT Robin använder så kallad chalk, eller krita på svenska. Det är magnesium det handlar om. Varför är nu det så bra? Nedan följer nu ett överkursstycke som man glatt kan hoppa över om man inte är väldigt intresserad av magnesium, krita eller tyngdlyftning.

"Eftersom även handsvett är halt så behöver du något som absorberar och torkar upp greppet. Den klassiska bilden av en tyngdlyftare som under stark koncentration kritar händerna innan ett lyft gör sig påmind. Kritan består av magnesiumkarbonat som är ett naturligt förekommande mineral. Kritan förbättrar inte bara greppet, utan torkar även upp huden och gör den stramare, vilket förebygger bildandet av hudveck och därmed valkar." (Saxat från muscles.se)

Tuffa grejer.

Robin som är gammal tyngdlyftare fick mig också att ta av min ring vid träning eftersom den annars skulle börja skava när jag lyfter och bär tungt. Och så på med kritan.

Fast grejen är den att den där kritan torkar ut händerna (som du om du läste överkursstycket ovan redan har förstått).

Så då måste jag ju använda handkräm för att återfukta.

Magnesium är också bra om du till exempel lätt får kramp när du tränar. Vätskebrist tänker du nu. Jo, absolut. Det är också en orsak. Men även brist på magnesium  kan göra att du får krampkänningar. Har jag hört.

Gym, cykel och möbler

I gryningen efter en liten tallrik yoghurt drog jag iväg till Friskis & Svettis i Simrishamn och körde ett pass på gymet. Slog till med att både bli medlem och köpa ett 10-kort. Det ena var liksom en förutsättning för det andra.

Beviset. Och det finns ingen tidsgräns för de där 10 gångerna.

F&S måste vara en av de mest typiskt svenska folkrörelserna (!) som finns. Det är en underbar företeelse. Billigt, rent, fräscht och trevlig stämning. Visst visst, maskinerna på gymet är kanske inte av de allra flashigaste märkena, som på Klubben hemma i Bryssel, men de funkar ju precis lika bra.

Dessutom är jag ju mer inne på funktionell styrketräning och använder mestadels hantlar, fitnessboll, TRX, bosu, klassisk skivstång och allt vad det heter. Och det finns det där också. (Fast bosun har jag inte sett till, men jag överlever utan den också.)

I alla fall. Sällan har kaffe och skinkmacka smakat så gott som när jag kom hem. Mums. Då var tjejerna redan ätna och var i princip påklädda och redo att möta dagen.

Vilket idag betydde en cykelpromenad på byn. Agnes är såååå nära att kunna cykla utan hjälp. Hennes utmaning verkar ligga i att hon vill att det ska gå fort - och när det går fort blir det gärna lite svårt att styra. Hej vingling! Och då svänger hon tvärt åt vänster. Alltid vänster. Och vad som händer då kan du nog räkna ut alldeles själv.

Det måste ha sett roligt ut när den här bilden skulle tas. Jag sprang
före för att hinna fota, Agnes ökade farten för att komma i kapp och
stackars Magdalena kämpade för att hålla balansen åt Agnes och hänga med.
Medan Ellinor lugnt trampade på och njöt av showen.

På eftermiddagen gjorde vi ett besök på Jeppsons Möbler i Hammenhög - en läcker och trendig möbelaffär. Japp, där fick du och dina fördomar. Eller hur? Vår matsalsmöbel kommer förresten därifrån.

Den här gången kom vi därifrån med en ny golvlampa. Men nej, ingen bild på den här på bloggen. Den gör sig inte riktigt rättvisa på bilden, så du får väl hälsa på hos oss i stället och se den så att säga live.

I stället kan jag visa en bild på ett litet ekskrivbord jag blev helt kär i, med en skiva i kalksten. Bara så läckert. Drömmar är gratis. Ekskrivbord med kalkstensskiva är det inte. 14.880 kronor kostar det. Hupp.


Jo, jag såg också skylten om 10%. Men 90% av 14.880 är fortfarande alldeles för
mycket pengar. Men ändå. Tänk dig en läcker vit MacBook på bordet. Classy.

Vad står så på programmet för morgondagen. Tja, det får vi väl se. Det är ju det som är tjusningen med semester.

Träningsavstämning

Låt oss stämma av hur undertecknad skött sin träning under andra halvåret 2011.

Jag har:

• kört 85 pass
• haft 76 dagar med träning
• tränat minst 3 pass 16 veckor av 26 möjliga
• i runda slängar tränat 3 ggr i veckan i snitt

När andra halvåret började satte jag som halv- till helseriöst mål att träna 4 gånger i veckan under hösten. Så nådde jag målet? Nej, uppenbarligen inte.

Analyserar man kalendern kan man lätt konstatera att de veckor som drar ner snittet är veckor då jag bara tränat någon enstaka gång eller inte alls. Detta beroende på t ex sjukdom, egen eller annans, resor etc.

Faktum är att det är bara under två av dessa 26 veckor som jag inte har tränat alls.

En så kallad dumbbell.
Jorå, den känner man till.

Men hur mår jag då? Det är ju en viktig faktor, kanske den viktigaste.

Jag mår väldigt bra. Det känns som att min träning går framåt och att jag har tagit det hela ytterligare ett eller flera steg framåt. Tyngre övningar med mer vikter och högre balans- och koordinationskrav.

Känns det någon skilllnad mot tidigare? Det gör det absolut! Jämfört med för några år sedan är det en milsvid skillnad, och jag vill också säga att det känns som att det är en förvånansvärt stor skillnad även mot i somras.

Till syvende och sidst handlar det också om att förbränna mer kalorier än vad man tar in i kroppen. Nu är det inte mitt näringsintag detta inlägg handlar om, men låt mig bara säga att det är på väg åt rätt håll. Det är stor skillnad mot tidigare, men det finns utrymme för förbättring. Jag är medveten om vad som gäller och jag tänker varenda gång något hamnar under näsan på mig hur nyttigt/onyttigt just detta är. Dock väljer jag kanske inte alltid att agera utifrån det. Som sagt, det finns fortfarande utrymme för förbättring.

Så för att återknyta till målet. Ger jag mig själv godkänt för höstens träningsinsats, i ljuset av att jag inte nådde målet på antal träningsdagar men att jag känner mig starkare, snabbare och allmänt vassare? Helt utan tvekan, JA.

Bildbevis? Äh, så fåfäng är jag faktiskt inte. Du får väl komma förbi och kolla när jag tränar i stället.

Så, nu stänger vi detta kanske något självgoda och egotrippade blogginlägg.

Igen - vad är "manligt"?

Det här är Alexander Karelin. En legendarisk rysk tungviktsbrottare, av en enig expertis ansedd som världens bästa grekisk-romerska brottare genom alla tider.

"Lyftkranen från Sibirien" var ett av hans många smeknamn.

Under hela sin brottningskarriär, som innefattade tio år där han inte gav ifrån sig en enda poäng, vann han 9 VM-guld, 12 EM-guld, 3 OS-guld och förlorade under densamma inte en enda match förrän han i sitt livs sista, OS-finalen 2000, stötte på en amerikan som vann guldet på poäng, 1-0. (Källa: Wikipedia)

Det var han som brukade bolla runt med vår egen 130 kilos-Tomas Johansson, om du minns. Eller så gör du det inte.

I alla fall.

Jag vill minnas ett reportage om honom som jag läste en gång. På sin fritid gillade - och gör väl fortfarande - han att lyssna på klassisk musik och att skriva dikter.

Han använder säkert också handkräm.

Taggad kille

Jorå, idag var man taggad när man kom till gymet för en timmes träning med PT-Abdallah. Den här bilden är tagen när jag precis ska börja värma upp i roddmaskinen.

Idag känner jag livet i mig.

Till mitt försvar vill jag säga att bilden liksom är tagen sådär lite i smyg. Det satt andra människor runt omkring mig och det var liksom inte läge att grimasera upp sig.

För jag var egentligen betydligt mer peppad än vad bilden antyder.

PT-Abdallah föreslog att vi någon gång skulle lägga en timme på cardio, alltså konditionsträning, för att jag skulle få lite omväxling till crosstrainer och roddmaskin. Han föreslog en timmes boxningsträning - han är ju kampsportare och självförsvarsexpert, bevars - och lovade att jag skulle vara helt slut efteråt i både armar och ben.

Jag lovade att fundera lite på det. Vad tycker du?

Ett äpple om dagen

La vantarna på en spännande produkt idag efter tips från min personlige tränare Abdallah. Lugn och fin, det är bara äppelvinäger. Eller möjligen äppelcidervinäger.

Ett naturligt och nyttigt kosttillskott som jag kommer att testa. Så fort jag tytt ut hur mycket man ska ta. Eller så frågar jag bara min PT nästa gång jag träffar honom. Det går nog fortast.

Det går också för övrigt väldigt bra att använda till matlagning, t ex till bönsallad.

Och ja, jag är medveten om att det går att köpa i hälsokostaffärer, kanske även i vanliga mataffärer. Men håll med om att etiketten gör det lite mer spännande?

Äppelvinäger. Eller äppelcidervinäger.

Fåfängans fyrverkeri

För en tid sedan åkte Ellinors två kompisar - här av uppenbara skäl icke namngivna ens med korrekta initialer, men låt oss kalla dem X1 och X2 - i vår bil.

De satt och tisslade och tasslade i baksätet. Så säger X1: "Gunnar, X2's mom thinks you're cute!" varvid baksätespassagerarna startar fnitterkör.

Jag svarar att "Jasså, gör hon det?" Fast på engelska. X2 följer då upp med ett "Yes, she does! I heard her say that to X1's mom!!!!" Fnitterkör.

Små grytor har också öron.

Vilket vi som föräldrar har en tendens att glömma bort allt som oftast.

En del har "det".
Vi andra får jobba på gymet.
Nej, det är inte jag på bilden.
(foto: http://www.sxc.hu/profile/marshel )

Jag har för övrigt inte tagit upp detta med X2's mamma. Inte med X1's heller för den delen. Men det är rätt roligt att tänka på när jag träffar henne utanför skolan.

Däremot har jag berättat det för Magdalena (doh! vad trodde du?). Vad min älskade hustru tyckte om detta? "Jaja, det blir nog bra med det också. Jag vet ju var jag har dig." Och så en liten puss.

Så sant.

Hänga på gym - pleasure and pain

Jag tror inte att jag har tagit upp det på bloggen tidigare, men jag tränar ju en del nu för tiden. Konditionsträning och funktionell styrketräning. Målet är att träna minst fyra gånger i veckan. Då tränar jag hårt. Allt är relativt - för mig är det hårt, kanske inte för dig.

Att röra på sig är viktigt av  många skäl. Och under hösten gör jag en satsning på att väga mindre och få mer muskler. Samtidigt. Må bättre. Bränna fett. Bygga muskler. Den första invägningen och inmätningen - här mäts det axlar, bröstkorg, midja på två ställen och höfter - efter 3 veckor tyder på att jag är på helt rätt väg.

Tro't eller ej, men jag tänker numera också på vad jag äter och dricker. Även om vissa av maträtterna och kakorna jag lagat och bakat senaste veckorna kanske inte tyder på det. Nej, det är absolut ingen diet. Det handlar om hur mycket man äter av både det nyttiga och det onyttiga. Och faktiskt också om när man äter det. Och öl har jag inte druckit på flera veckor.

Nu skulle detta inte bli varken en föreläsning eller en pinsamt självfokuserande skrytstund.

Vad jag egentligen ville visa var jag just idag har som mest träningsvärk, för idag slår det nog rekord. Igår tränade jag nämligen med min Personlige Tränare, Abdallah, för andra gången den här veckan. Det är ingen lek, men det är superkul. A är en extremt vältränad självförsvarsexpert, som på sin fritid bland annat tränar regelbundet med det belgiska judolandslaget. Alltså som i tränar med, inte tränar. Han är inte bara väldigt trevlig, utan han älskar också att träna folk som är motiverade - som vill nå resultat - och som vill tänja sig förbi vad som de själva trodde var möjligt under ett träningspass. Och det vill ju jag.

Nedanstående bild visar då - som en direkt följd av detta - var jag idag har som mest ont, i form av träningsvärk.

Just det. Precis överallt.
Illustration: julosstock, http://www.sxc.hu/

Visst, förra veckan stannade mina armar i 90 graders vinkel i två dagar när jag försökte räta ut dem, på grund av extrem träningsvärk i mina biceps. Men det var bara lokalt där. Det här känns... ja, överallt. Nästan. Men jag älskar det. Jag är väl knäpp.

Och nu börjar det dra ihop sig till förmiddagsfika. Kaffe och färsk frukt - inte helt fel, faktiskt.