Nämen vaff...

Ibland är det gott att ta sig en öl. Eftersom jag bor i Belgien blir det oftast när "ibland" infaller en belgisk öl, kanske en trappist.

Eftersom trappistöl har en väldig ovana att vara mycket alkoholstinn  (sådär 8-10 %) blir det oftast just en öl. 

Eller så blir det Belgiens svar på Pripps Blå, typ en Jupiler, Maes eller Stella Artois. Stellan är lite rolig, då den utanför Benelux framstår som lite extra snofsig medan den här är en standardprodukt i mittfåran. 

Jag är ingen stroppig ölsnobb - jag dricker under rätt omständigheter gärna en eller två Jupiler med en alkoholstyrka strax över 5 % (däremot håller jag mig borta från Pripps Blå - vem säger att man måste vara konsekvent?).

Ja, sedan har vi ju till exempel Jupiler Blue, som har 3,3 % och är helt OK.

Gemensamt för alla är att det är öl. De smakar öl.

Men - och nu kommer min poäng - det finns en ny så kallad "ölsort". Den ser ut så här:

Inte många rätt.

Vi snackar vanlig Maes-öl med tillsats av citron. OK, det låter gott och fräscht så här till våren och styrkan är inte mer än 2,2% - bra bra när man inte riktigt behöver det där lilla snurret i huvudet.

Men det är inte öl med en liten touch av citron. 

Det är citronläsk med en liten touch av öl. Förpackat i en ölburk som är otroligt lik original-Maes.

Alkoläsk. Förpackat i en ölburk som är otroligt lik original-Maes. 

Och ja, jag är medveten om att det längst upp på burken står att det är en "uppfriskande dryck" och då alltså gissningsvis inte är "öl". Men den står precis bredvid vanliga Maes. Förpackat i en ölburk som är otroligt lik original-Maes.

Det är så mycket citronläsk att jag tror att Ellinor (9) nog skulle kunna tänka sig att dricka den. Förpackat i en ölburk som är otroligt lik original-Maes.

En inkörsport till öl för ungdomar. Gissningsvis är väl målgruppen unga tjejer.

Believe you me. Jag tror på en fri marknad. Men det finns gränser.

Fy fan (ursäkta språket, mamma).

Braderie, eller marknad som vi säger på svenska

I helgen var det det dags igen. Marknad på vår shoppinggata, Avenue Georges Henri. Två gånger om året, en gång på våren, en gång på hösten.

På vårkanten kallas den för Sommarfest. Vad den kallas på hösten vet jag inte. Men vad jag faktiskt vet är att förutom en massa mer eller mindre roliga attraktioner för barn och stånd där man kan göra fina klipp (typ) så kan man äta sig väldigt väldigt mätt och även dricka sig väldigt väldigt ska vi säga glad. Korv. Mera korv. Sniglar. Churros. Korv. Crêpes. Hamburgare. Korv. Pommes frites. Korv. Kebab. Tapas. Öl. Vin. Starksprit. You name it.

Nu gjorde ju vi varken eller. Men föreställ er Kiviks marknad med servering av starksprit i 25-gradig värme. Sjöbo marknad. Trosa marknad. Jokkmokks marknad. Vilken annan marknad som helst i Sverige. Jag ska inte vara den som är den och jag vill inte heller vara fördomsfull, men jag kan gott tänka mig att vodkabältets ur-innevånare hade hanterat situationen lite annorlunda. Eller?

Barnen älskar naturligtvis det här. Absoluta favoriten är studsmattan. Kolla själv.

Sedan delar sig intresset litegrann. Agnes gillar ju de olika typerna av karusell, medan Ellinor är lite ambivalent. Hon är i den åldern att det fortfarande är liiite roligt med vissa av karusellerna, fast ändå liiiite pinigt att åka.

Jag offrade mig och åkte en attraktion som bara gick runt runt runt i vänstervarv med lite pucklar tillsammans med Ellinor. Den var från 6 år, så jag tänkte att det är lugnt. Jag är liksom ingen åkattraktions-freak, även om en och annan bergochdalbana kan slinka ner ibland.

Nu gick det rätt snabbt från beslut till handling, så varken jag eller Ellinor registrerade hur snabbt den där jämrans snurren gick. Väldigt snabbt, visade det sig. Och halvvägs in i åket ökade farten. Hade tänkt vara lite suave och filma när vi åkte. Som du märker finns här inget filmklipp... Det fanns ingen möjlighet att få upp iPhonen ur fickan, man bara pressades bakåt och utåt. Hej G-kraft! 

Ytterligare en sak som inte kunde lämnas därhän på marknaden var ju detta:

Facepaint!

Riktigt proffsig facepaint. Ellinor ville ha en papillon (fjäril), medan Agnes till sminkösens stora lycka och förtjusning absolut insisterade på Spiderman. Sure, fine, visst - vill ens dotter vara Spiderman så ska hon banne mig få vara det också. Och det blev ju rätt bra, visst?

Spiderman.
Riktigt proffsigt gjort och det tog också sin lilla tid.
Det var det längsta Fröken Spindelflicka satt stilla på hela helgen.

Fröken Fjäril.
Hälften är redan borttvättat.
Men visst är hon fin?