Egotripp extravaganza

Igår var jag hos min danska kiropraktor Tine. Det var hon som någonstans runt 2006 fick ordning på min rygg. När jag stapplade in hos henne för första gången kunde jag knappt röra mig. Det var stundtals jobbigt att ta på och av sig byxorna för det gjorde så s*tans ont i ryggen - då hajar du nivån, va?

Efter en grundlig undersökning och intervju "accepterade" hon mig som patient. För att bli accepterad måste man ha en sportslig chans att bli bra och ha rätt inställning. Med rätt inställning menas att man gör de övningar hon ger en mellan gångerna samt uppvisar en positiv attityd om att allt är möjligt, typ.

De första veckorna gick jag till henne fem gånger i veckan för att kotorna långsamt skulle fatta hur de skulle sitta i min rygg och hur det från början var tänkt att de ska lira tillsammans som ett lag.

Vi pratade mycket om träning och om hur viktigt det är att stärka både rygg- och magmuskler för att stötta upp ryggraden. Det är också ett ämne den utmärkte naprapaten Magnus pratade mycket om. Det var för övrigt Magnus som skickade mig vidare till Tine. Pratar om träning gör han fortfarande, för nu går Ellinor hos honom regelbundet för att stärka upp sin rygg inför framtiden.

Och som bekant har jag tränat. Och tränat. Och haft jättekul under tiden. Och så har jag tränat lite till. Under min aktiva karriär som basketspelare - där jag ändå spelade på halvhyfsat hög nivå åtminstone ett tag - var jag inte i närheten av den här typen av träningsintensitet som jag har ägnat mig åt de senaste åren. Och fortfarande gör.

Faktum är att jag inte mår riktigt bra när jag inte tränar regelbundet. Det börjar göra lite ont här och där. Jag känner mig stel, klumpig och gammal. Jag blir rastlös och mindre stresstålig. Dåligt humör. Att träna är beroendeframkallande

Men i alla fall.

Igår - numera går jag en gång i månaden till kiron - sa hon så här till mig i en berömmande ton:

"You have put on a massive amount of muscles since the first time I saw you."

Lägg av, sa jag, och tyckte att hon tog i lite väl mycket. Men hon upprepade det hon sa - helt allvarlig - och så började vi prata om självbilder och hur man uppfattar sig själv.

Så nu måste jag nog leta fram badstrandsbilder från 2006/2007 och jämföra med nytagna bilder.

Men först ska jag köra ett pass på gymet.

Du trodde kanske att du skulle få se en bild av min mage eller
min rygg? Nej du. Det blev en bild av min biceps som inte alls
är så där groteskt stor i verkligheten. Kameravinkel, sörru -
ingen manipulation av bilden alls.

Pleasure and pain

Ouch. Träningsvärk. Den bästa av alla smärtor.

Nu är ju inte konkurrensen direkt knivskarp i genren "bra smärtor". Men ändå.

Jag kan nästan räta ut mina armar idag. Med lite vilja och lite mer ajaj går det dock att göra. Men min erfarenhet på området säger mig att det inte kommer att gå alls i morgon.

Såvida jag inte värmer upp och kör ett träningspass naturligtvis.

Träning. Lösningen på det mesta. Eller i alla fall på mycket.

Jag är tillbaka

Njae, nu menade jag inte i första hand som bloggare. Utan som en sån där människa som tränar regelbundet. Och med regelbundet menar jag flera gånger i veckan.

Ur träningshänseende har den senaste månaden väldigt mycket den kan bli bättre på. Vad har jag för ursäkter? Tja, vad brukar man ha för ursäkter? Just det. De ursäkterna.

Men det spelar ingen roll nu. Det är som det är. Det är bara blicka framåt och köra på.

Det var en riktig höjdare att vara tillbaka på gymmet i förmiddags. (Någon gång ska vi ha en principdiskussion om hur ordet "gym" stavas i bestämd form singularis, men inte nu.) Det är ett gäng gymråttor som nästan alltid hänger där då, helt normala människor faktiskt.

Bilden är inte manipulerad. Men det är en oerhört gynnsam kameravinkel.

Några superfit moms, några superfit dads, några pensionister, några helt vanliga lattemammor och dito pappor, några som jobbar oregelbunda tider och några PT's. Ja, du hajar. Som folk är mest.

Tror jag hälsade och pratade med typ 10 pers på gymmet (stavningen!) idag. Så himla kul att känna sig så välkommen och så hemma. Nej, det påverkade inte min träning - man pratar mellan setsen.

Körde dessutom dubbelpass idag, både cardio och styrka. I kväll somnar jag tidigt, det kan jag säga på en gång.

Förmiddagsträning är grejen. Eller väldigt sent på kvällen.