Ställ bilen och åk buss!

När jag nu i förra inlägget orerade om belgarnas sätt att uppfatta ord och uttryck som "god service", "kunden i centrum" och "en nöjd kund är en återkommande kund" som något något högst överkursigt, måste jag då väga upp det lite.

Har du hört talas om STIB? Eller MIVB på flamländska? Det står för la Société des Transports Intercommunaux de Bruxelles respektive De Maatschappij voor het Intercommunaal Vervoer te Brussel. Det är alltså typ SL eller Skånetrafiken. Buss, tunnelbana och spårvagnar i Bryssel.

De har nu lanserat en iPhone-app, där man kan se exakt var lokalbussarna befinner sig och när en viss buss ska avgå från en viss hållplats. Alltså kan jag titta på min app här hemma, konstatera att nästa 80 eller 27 - vilket råkar vara de bussar jag använder mest - går från min hållplats om till exempel 12 minuter. Jag kan också se vid vilken hållplats bussen befinner sig just nu. Så när det är typ 5 minuter kvar, är det dags att promenera ut till hållplatsen. Helt suveränt!

Men funkar det då? Varenda gång! Det är helt klockrent! Det funkar!

Och den påverkar mig absolut i mitt val mellan att åka kommunalt eller att ta bilen. Varför ta bilen när man vet exakt när bussen går. (I can't believe I just wrote that.)

Det är helt utan tvivel en av mina absoluta favoritappar.

Röda pricken är där bussen är. Scrolla ner
med fingret och bilden uppdateras.
Sweeeeet.

Vad är en riktig man?

Då och då får jag höra att man är lite "velourig" och lite sådär halvt outtalat omanlig (typ ingen riktig man) för att man är hemma och tar det så kallade "huvudansvaret" för sina barn.

Inte sällan kommer dessa kommentarer från män som själva innehar klassiska skrivbordsyrken och som "har väldigt svårt att ta ut pappaledighet. Du vet, jobbet och så..."

Nå, det är inte meningen att jag nu ska såga de som inte gjort samma val som jag har gjort. Var och en får göra som den vill eller måste. Det är ju så. Jag dömer ingen, absolut ingen.

En mjukispappa på semester med familjen.
Notera gärna de omanliga överarmarna :-)

Men. Jag måste ändå bemöta det jag skrev överst. Bland de pappor jag umgås med som har gjort samma val som jag återfinns bland annat följande "omanliga velournissar":

• En lieutenant colonel (överstelöjtnant) från US Army,
• En engelsman som brukade jobba på oljeborrplattformar, bland annat i Iran,
• En irländsk rugbyspelande UK & Ireland University Heavyweight Boxing Champion och
• En ukrainsk före detta elitgymnast.

(Inom parentes måste jag bara säga att det är rätt svårt att toppa (rövar-)historierna från de här killarna när det är Dad's Night Out och ölen flödar.)

Det här är alltså killar med vilka jag kan diskutera barnuppfostran, få och ge tips på var man köper barnkläder och -skor, vad barnen äter för mellis, om de har hemläxor, vilka aktiviteter barnen har och hur man bäst botar diverse barnkrämpor. Bland annat.

Utöver det diskuteras också på klassiskt traditionellt grabbvis till exempel hästkrafter, sport, musik, ölsorter, uhm... hur till exempel vissa mammor ser ut och ger för intryck (det var väl fint uttryckt?) och allehanda upplevelser relaterade till samtliga nu nämnda exempel.

Så vad är egentligen manligt? Vad är en riktig man? Vilken typ av man är mest manlig? Jag vet inte. Jag bryr mig inte. Bara man är lycklig och nöjd får man vara hur man vill.

Jag är lycklig.

Carrefour - f*cking perfect?

Kära Carrefour,

Jag älskar musik.

Jag är verkligen ingen moraltant.

Jag tycker det är trevligt och uppiggande att lyssna på "riktig" musik (till skillnad från tillrättalagd pianomuzak) när jag storhandlar mat.

Jättetrevligt är det till och med. Och fast jag är 45 år gillar jag det förvisso mainstream-mässiga men ändå ungdomliga musikurvalet.

Och jag gillar Carrefour Planet i Kraainem. (Fatta hur stort det är när den kallas Planet. Ica Kvantum, Coop Forum, pffft.)

Men hur tänkte ni när ni valde att låta Pink på förvånansvärt hög volym förkunna att någon i hennes absoluta närhet är "F*cking Perfect" fast utan stjärna klockan 9 på morgonen i högtalarna?

För mig är det väl OK, om än lite konstigt. Det är en bra låt, kanon till och med. Men kanske inte där. Inte då.

Jag menar, någon av era andra kunder kanske skulle kunna känna en viss tveksamhet inför hennes ordval?

Jag bara undrar hur ni tänkte, liksom.



Pink.
Och jag vet faktiskt att bokstaven "i" i hennes
artistnamn egentligen ska vara ett upp-
och nervänt uppropstecken. Orka fixa det, liksom.