Egotripp extravaganza

Igår var jag hos min danska kiropraktor Tine. Det var hon som någonstans runt 2006 fick ordning på min rygg. När jag stapplade in hos henne för första gången kunde jag knappt röra mig. Det var stundtals jobbigt att ta på och av sig byxorna för det gjorde så s*tans ont i ryggen - då hajar du nivån, va?

Efter en grundlig undersökning och intervju "accepterade" hon mig som patient. För att bli accepterad måste man ha en sportslig chans att bli bra och ha rätt inställning. Med rätt inställning menas att man gör de övningar hon ger en mellan gångerna samt uppvisar en positiv attityd om att allt är möjligt, typ.

De första veckorna gick jag till henne fem gånger i veckan för att kotorna långsamt skulle fatta hur de skulle sitta i min rygg och hur det från början var tänkt att de ska lira tillsammans som ett lag.

Vi pratade mycket om träning och om hur viktigt det är att stärka både rygg- och magmuskler för att stötta upp ryggraden. Det är också ett ämne den utmärkte naprapaten Magnus pratade mycket om. Det var för övrigt Magnus som skickade mig vidare till Tine. Pratar om träning gör han fortfarande, för nu går Ellinor hos honom regelbundet för att stärka upp sin rygg inför framtiden.

Och som bekant har jag tränat. Och tränat. Och haft jättekul under tiden. Och så har jag tränat lite till. Under min aktiva karriär som basketspelare - där jag ändå spelade på halvhyfsat hög nivå åtminstone ett tag - var jag inte i närheten av den här typen av träningsintensitet som jag har ägnat mig åt de senaste åren. Och fortfarande gör.

Faktum är att jag inte mår riktigt bra när jag inte tränar regelbundet. Det börjar göra lite ont här och där. Jag känner mig stel, klumpig och gammal. Jag blir rastlös och mindre stresstålig. Dåligt humör. Att träna är beroendeframkallande

Men i alla fall.

Igår - numera går jag en gång i månaden till kiron - sa hon så här till mig i en berömmande ton:

"You have put on a massive amount of muscles since the first time I saw you."

Lägg av, sa jag, och tyckte att hon tog i lite väl mycket. Men hon upprepade det hon sa - helt allvarlig - och så började vi prata om självbilder och hur man uppfattar sig själv.

Så nu måste jag nog leta fram badstrandsbilder från 2006/2007 och jämföra med nytagna bilder.

Men först ska jag köra ett pass på gymet.

Du trodde kanske att du skulle få se en bild av min mage eller
min rygg? Nej du. Det blev en bild av min biceps som inte alls
är så där groteskt stor i verkligheten. Kameravinkel, sörru -
ingen manipulation av bilden alls.

Nämen vaff...

Ibland är det gott att ta sig en öl. Eftersom jag bor i Belgien blir det oftast när "ibland" infaller en belgisk öl, kanske en trappist.

Eftersom trappistöl har en väldig ovana att vara mycket alkoholstinn  (sådär 8-10 %) blir det oftast just en öl. 

Eller så blir det Belgiens svar på Pripps Blå, typ en Jupiler, Maes eller Stella Artois. Stellan är lite rolig, då den utanför Benelux framstår som lite extra snofsig medan den här är en standardprodukt i mittfåran. 

Jag är ingen stroppig ölsnobb - jag dricker under rätt omständigheter gärna en eller två Jupiler med en alkoholstyrka strax över 5 % (däremot håller jag mig borta från Pripps Blå - vem säger att man måste vara konsekvent?).

Ja, sedan har vi ju till exempel Jupiler Blue, som har 3,3 % och är helt OK.

Gemensamt för alla är att det är öl. De smakar öl.

Men - och nu kommer min poäng - det finns en ny så kallad "ölsort". Den ser ut så här:

Inte många rätt.

Vi snackar vanlig Maes-öl med tillsats av citron. OK, det låter gott och fräscht så här till våren och styrkan är inte mer än 2,2% - bra bra när man inte riktigt behöver det där lilla snurret i huvudet.

Men det är inte öl med en liten touch av citron. 

Det är citronläsk med en liten touch av öl. Förpackat i en ölburk som är otroligt lik original-Maes.

Alkoläsk. Förpackat i en ölburk som är otroligt lik original-Maes. 

Och ja, jag är medveten om att det längst upp på burken står att det är en "uppfriskande dryck" och då alltså gissningsvis inte är "öl". Men den står precis bredvid vanliga Maes. Förpackat i en ölburk som är otroligt lik original-Maes.

Det är så mycket citronläsk att jag tror att Ellinor (9) nog skulle kunna tänka sig att dricka den. Förpackat i en ölburk som är otroligt lik original-Maes.

En inkörsport till öl för ungdomar. Gissningsvis är väl målgruppen unga tjejer.

Believe you me. Jag tror på en fri marknad. Men det finns gränser.

Fy fan (ursäkta språket, mamma).

Träningsavstämning

Låt oss stämma av hur undertecknad skött sin träning under andra halvåret 2011.

Jag har:

• kört 85 pass
• haft 76 dagar med träning
• tränat minst 3 pass 16 veckor av 26 möjliga
• i runda slängar tränat 3 ggr i veckan i snitt

När andra halvåret började satte jag som halv- till helseriöst mål att träna 4 gånger i veckan under hösten. Så nådde jag målet? Nej, uppenbarligen inte.

Analyserar man kalendern kan man lätt konstatera att de veckor som drar ner snittet är veckor då jag bara tränat någon enstaka gång eller inte alls. Detta beroende på t ex sjukdom, egen eller annans, resor etc.

Faktum är att det är bara under två av dessa 26 veckor som jag inte har tränat alls.

En så kallad dumbbell.
Jorå, den känner man till.

Men hur mår jag då? Det är ju en viktig faktor, kanske den viktigaste.

Jag mår väldigt bra. Det känns som att min träning går framåt och att jag har tagit det hela ytterligare ett eller flera steg framåt. Tyngre övningar med mer vikter och högre balans- och koordinationskrav.

Känns det någon skilllnad mot tidigare? Det gör det absolut! Jämfört med för några år sedan är det en milsvid skillnad, och jag vill också säga att det känns som att det är en förvånansvärt stor skillnad även mot i somras.

Till syvende och sidst handlar det också om att förbränna mer kalorier än vad man tar in i kroppen. Nu är det inte mitt näringsintag detta inlägg handlar om, men låt mig bara säga att det är på väg åt rätt håll. Det är stor skillnad mot tidigare, men det finns utrymme för förbättring. Jag är medveten om vad som gäller och jag tänker varenda gång något hamnar under näsan på mig hur nyttigt/onyttigt just detta är. Dock väljer jag kanske inte alltid att agera utifrån det. Som sagt, det finns fortfarande utrymme för förbättring.

Så för att återknyta till målet. Ger jag mig själv godkänt för höstens träningsinsats, i ljuset av att jag inte nådde målet på antal träningsdagar men att jag känner mig starkare, snabbare och allmänt vassare? Helt utan tvekan, JA.

Bildbevis? Äh, så fåfäng är jag faktiskt inte. Du får väl komma förbi och kolla när jag tränar i stället.

Så, nu stänger vi detta kanske något självgoda och egotrippade blogginlägg.