30 november 2011

SAS - upplösningen

Här kommer nu den spännande upplösningen på SAS-härvan, som kvällspressen kanske skulle ha uttryckt sig.

"Previously on SAS-härvan", som det kanske hade hetat om det här hade varit en amerikansk TV-serie:

Äsch, du minns va? Jag fick betala övervikt och klagade både på detta och bemötandet. Sedan ringde jag och pratade med Customer Relations och trevliga Elisabeth.

Nu - eller rättare sagt den 16/11 - har jag fått svar. För att göra en lång historia kort har SAS övergått från weight concept till piece concept. Det innebär ett incheckat bagage per person som får väga max 23 kilo. Annars blir det övervikt. Punkt. Slut. Så enkelt var det.

Av någon outgrundlig anledning fick jag dock betala för mycket, så mellanskillnaden har jag fått tillbaka efter att ha skickat in scannat kvitto. Nemas problemas.

Om du är überintresserad kan du läsa hela mailet nedan. Efter det mailet hade vi en kortare mailväxling, jag och Kirstina på Customer Relations.

Jag vet inte hur många som jobbar på Customer Relations. Men de två som jag har haft kontakt med - Elisabeth och Kirstina - har varit helt fantastiska i sitt sätt att vara. Full pott i kundservice och attityd. Precis som det ju ska vara.

Kontakten med dem gjorde att det känns bra igen och att jag ser fram emot att kliva ombord på nästa SAS-flight jag är bokad på (11 december). Tack för det!

Med max en incheckad väska. Som väger max 23 kilo. Världsapromis!
Vi ses ombord!

Mailet:

"Hej Gunnar,

Tack för ditt mail.

Jag ber om ursäkt för det bemötande som du fick av vår personal i Köpenhamn vid resan till Bryssel. Vi ska alltid uppträda korrekt och service-minded och det är tråkigt att du inte upplevde det så.

När det gäller bagagereglerna så måste jag dock ge personen i bagagedisken rätt. Det står på vår hemsida att varje passagerare får ha ett styck bagage med sig till en maximal vikt om 23 kilo och en maximal omkrets om 158 cm. Eftersom ert bagage översteg denna vikt så räknas det som överviktigt.

Tidigare när vi hade så kallat weight concept så kunde man slå ihop alla bagage och gå på den totala vikten, översteg man den totala vikten så betalade man för övervikt. Numera är det sedan ett år tillbaka så kallat piece concept vilket innebär att övervikt räknas om man har mer än ett bagage per person eller om man överstiger maxvikten/volymen för det incheckade bagaget. Man betalar då ett fast pris och inte ett kilopris.

Jag förstår att du redan har tittat på vår hemsida och där står det att varje bagage får väga max 23 kilo på flera ställen. Det stämmer att det finns en information om totalvikten 32 kilo, detta är nämligen vad en väska får väga som mest enligt internationella regler, annars blir den nekad transport. Om man läser under informationen om övervikt så finns följande att ta del av;  Om du reser med extra bagage eller om dina väskor är för tunga eller för stora så betalar du en fast kostnad per bagage.

Den fasta kostnaden är DKK 225. Har du betalt DKK 350 så har du debiterats för mycket. Vänligen återkom då med ditt kvitto och kontonummer så är jag dig behjälplig med ersättning av mellanskillnaden.

Med vänlig hälsning

(...)"

29 november 2011

Dagen F - som i födelsedag

The Wild One's födelsedag började som sig bör med sång och presenter på sängen. Till sin egen förvåning sov hon som en stock när övriga familjen påbörjade sin skönsång. Eller ja, sin sång.

Först när vi var inne på andra sången rörde hon på sig, satte sig upp, såg sig yrvaket omkring och utbrast "Det är min födelsedag!" Och ja, just då var hon helt utan tvivel den sötaste femåringen i precis hela världen. 

Sötast.
 Efter frukost och påklädning var det dags att lägga på frostingen (eller kanske heter det glasyr på svenska?) på de muffins Agnes och Magdalena bakade i lördags. Vi valde färdiggjord. De belgiska butikerna hade inte mycket att erbjuda, men man har ju fått lite inblick i olika kulturer under åren här, så i lördags åkte jag och Agnes till den engelska affären Stonemanor för att införskaffa detta.

Där minsann fanns det grejer. Agnes och jag kunde inte riktigt välja, så vi kom hem med ett gott urval av vad de hade att erbjuda. Med lite hushållning och planering tror jag att det räcker fram till 2014, faktiskt. Det var i alla fall något sådant kära hustrun mumlade när hon såg kassen.

Chocolate frosting med rosa duttar på.

29 stycken muffins fick sedan åka med oss till skolan och Agnes klasskompisar. Är det födelsedag så är det. Man kan förresten fråga sig varför det inte var 30 stycken. Jag vet ärligt talat inte, men jag är faktiskt helt oskyldig. Och det är sant.

För naturligtvis skulle Agnes firas även i skolan! Hon var mycket nöjd med sin skoldag när jag hämtade henne.


När man fyller år i Agnes klass får man
gå runt så många varv som man fyller.
Just nu är det oklart i mitt huvud om
det kallas jord-, mån- eller solvarv.
men jag tror solvarv är det rätta.
Kanske någon astronomiskt kunnig
person kan upplysa mig?

Agnes blåser ut de fem ljusen.
Charlotte & Caroline, Agnes fröknar, är så snälla, bra och trevliga så jag dristade mig till att fråga om de kunde fota lite med min kamera. Självklart. Därav bilderna ovan.

Efter skolan åkte vi hem och bara hade det mysigt resten av eftermiddagen. Jag hade lovat Agnes att hon skulle få äta precis vad hon vill till middag. Så vad är hennes bästa maträtt? Köttbullar och makaroner. Så då fick hon det, naturligtvis.

Vi andra åt för övrigt min egen variant på Korv Stroganoff, med korven som blev över från kalaset i söndags.

En härlig dag i födelsedagsfirandets tecken. Det var speciellt roligt, eftersom det känns som att det här var första året som Agnes "på riktigt" förstod innebörden av att fylla år.

Och hon somnade lycklig även denna kväll. Vår lilla gullunge.

Vår stora gullunge hade - vilken jag också naturligtvis också måste nämna här - utan vår vetskap gjort en egen saga till Agnes i present, med både text och teckningar. 24 sidor lång. Vår stora lilla gullunge.









Nostalgitripp

Rotade i arkivet från den gamla bloggen - den som inte längre finns på nätet - och hittade detta inlägg, som är skrivet bara några timmar efter att Agnes har kommit till världen. Asteriskerna du hittar på tre ställen har jag lagt till nu för att förtydliga lite i efterhand - se nedan.

Inte oväntat, men något otippat just idag... - BEJBYDAGS

2006-11-28 21:49:19
 
Föga anade jag igår kväll vad som skulle hända idag. När vi gick och la oss igår kväll pratade vi lite om vad som skulle hända idag och skojade lite om att det skulle vara typiskt om bejbyn skulle komma som imorgon (läs idag).
 
M skulle ta det lugnt, sortera lite papper hemma, betala lite räkningar och ta det allmänt lugnt så här första dagen efter att hon slutat arbeta och bara invänta nedkomsten - vilket enligt tidräkning skulle ske den 7/12. Jag skulle som vanligt köra E till skolan och sedan åka hem och mysa lite med M och sedan sätta fart med jobbet. Dagens höjdpunkt skulle vara en telefonkonferens med USA på seneftermiddagen. *) Låt mig säga så här - det blev inte riktigt så.
 
1,5 timme efter att vi pussat varandra godnatt blir jag väckt - klockan 23.58 för att vara exakt. "Gunnar, jag tror att något håller på att hända." Ehh.... jaha? NU? Njaeh, det var nog inget. Eller jo, det ÄR värkar. Eller nä, det är det nog inte. Inte nu. Väl? Fast ändå?
 
Och så höll vi på sådär, tills klockan blev 04.30 då vi insåg att det nog var läge att trycka på larmknappen och kalla in backup-styrkorna. "I repeat, this is not a drill" som det heter i hårdkokta filmer. Elli&Kieran väcktes alltså 04.30 ute i Waterloo och 05.00 hastade de in genom vår ytterdörr - respekt för den fantastiska inställelsetiden, i synnerhet i ljuset av att stackars Kieran varit ute med sina irländska polare och just lagt sig att sova i klart icke körbart skick när jag ringde (vilket för att lugna oroliga läsare innebar att Elli körde). **)
 
Det tog ytterligare en stund för oss att komma iväg, av värk-tekniska skäl. Sträckan hemma -> sjukhuset Edith Cavell avverkades därefter på en tid som fullständigt slaktade samtliga provkörningsklockningar. Det beror ju såklart på att jag inte provkört klockan 5 på morgonen, men också på att M precis när vi passerat Montgomery och kommit in på den långa raka boulevarden jag just nu glömt namnet på blev mer svårkontaktad (läs lätt dvalaliknande tillstånd) vilket direkt sände en signal till gaspedalsfoten... Allt dock under mycket kontrollerade former, även om jag kanske inte skulle inte rekommendera tekniken i ett besvärligare trafikläge. M märkte dock ingenting av det, sa hon efteråt... ***)
 
För att bespara känsliga läsare alla detaljer kom vi in på förlossningen klockan 05.45 och 06.54 såg så vår fina dotter och Ellinors lillasyster dagens ljus! Så underbart tokigt det kan bli ibland! Nu mår vi alla bra och min älskade hustru fullständigt strålar av lycka och glädje och det syns inte ett spår av vad hon just gått igenom. Sa jag att jag älskar henne obeskrivligt mycket?
 
Som den minnesgode bloggläsaren drar sig till minnes har vi sedan i somras sagt till E att lillasyster kommer när det snöar, så att hon skulle förstå att det skulle ta ett tag.
 
När E vaknade idag berättade ju naturligtvis Elli för henne att mamma och pappa åkt till sjukhuset för att lillasyster skulle komma. Då sätter hon sig upp, helt klarvaken med uppspärrade ögon och utbrister "snöar det??" Ljuvliga unge!
 
Enligt Heather på skolan var hon på ett sprudlande gott humör hela dagen och pratade oavbrutet på svenska. Klart stolt och lycklig. Vi åkte direkt från skolan till sjukhuset för att hälsa på lillasyster och mamma. Det var en andäktig storasyster som klev in i rummet, med pappas hand i ett hårt grepp. Stort ögonblick i hennes liv! Också.
 
Och åh, så glad hon var. Kände lite försiktigt med fingret på lillasyster och sa sedan tyst efter en stund: "jag vill hålla henne". Och det är klart hon fick!
 
Nu sover E gott i sin säng, jag ska gå och lägga mig alldeles strax, M och lillasyster sover antagligen gott på sjukhuset. En inte alldeles vanlig dag.
 
*) Vissa i den internationella projektgruppen jag ledde, som för övrigt kom från det stora landet i väster, hade ingen förståelse för att jag valde att hoppa över telefonmötet för att jag hade fått barn samma dag. De svenska deltagarna försökte förklara. Jag lämnade för övrigt uppdraget ett par månader senare.
 
**) "i klart icke körbart skick" betyder väldigt väldigt berusad. Vilket i sig är anmärkningsvärt eftersom det verkligen inte är något vanligt för denne utomordentligt rekorderlige man.
 
***) Jag vill ju naturligtvis inte erkänna lagbrott. Men vissa korsningar var helt tomma och det var rött ljus åt alla håll. Det var tre körbanor och rakt fram. Ingen trafik. Hastighetsbegränsning 50. Magdalena höll på att tappa medvetandet bredvid mig och svarade inte på tilltal. V6-motor och 205 hästkrafter (ah, those were the days...). You do the math.
 
Här är några bilder till från den stora händelsen. Den störstaste lyckan i livet, eller vad Nalle Puh skulle säga.
 
Åh, vad jag älskar mina tjejer. Alla tre.
 





5 år!

Tänk att lilla Agnes redan är fem år. Tiden går otroligt fort när man har roligt, om man säger så.

Det känns på ett sätt som om hon är alldeles nylevererad. Och på ett annat vis känns det som om både hon och Ellinor alltid har varit med oss.

Då och nu.
Vi firade med kalas, minsann. I söndags var sju av hennes bästa svenska, svensk-engelska, japansk-indiska, amerikansk-franska, brittiska, skotsk-irländska samt tysk-spanska polare och polarinnor här och firade henne med varmkorv, tårta, lekar och dans. Samt med den för vissa mycket exotiska  fiskdammen. Goodie bagen var dock ingen nyhet för något av barnen.

Rita på duken - ett stående inslag på våra barns kalas.
Gästerna brukar vara lite skeptiska först, men sen...

Agnes var mycket nöjd med sitt kalas och alla presenter och somnade mycket mycket lycklig på söndagskvällen. Och då hade hon fortfarande själva födelsedagen kvar! Mer om den i ett annat inlägg.

Hm...
Men det är i alla fall en rekorderlig ung man som lägger armen runt
min dotter.  Även om jag tycker mig se att han är väldigt flörtig med många flickor...
Klart det skulle vara dans också.
Eftersom jag är som jag är hade jag lagt upp en spellista på YouTube och kopplat
laptopen till både TV (HDMI) och surround sound-anläggningen. Ska det vara dans,
ska det vara dans på riktigt med bra ljud - med videosar till som bonus.

Ja, och sedan hade vi förresten också bjudit in föräldrarna på (ospetsad) glögg och pepparkakor också. Det var ju ändå första advent. Det är alltid kul att sprida lite svensk kultur. M och jag konstaterade att vi känner många väldigt trevliga människor!

25 november 2011

Igen - vad är "manligt"?

Det här är Alexander Karelin. En legendarisk rysk tungviktsbrottare, av en enig expertis ansedd som världens bästa grekisk-romerska brottare genom alla tider.
"Lyftkranen från Sibirien" var ett av hans många smeknamn.
Under hela sin brottningskarriär, som innefattade tio år där han inte gav ifrån sig en enda poäng, vann han 9 VM-guld, 12 EM-guld, 3 OS-guld och förlorade under densamma inte en enda match förrän han i sitt livs sista, OS-finalen 2000, stötte på en amerikan som vann guldet på poäng, 1-0. (Källa: Wikipedia)

Det var han som brukade bolla runt med vår egen 130 kilos-Tomas Johansson, om du minns. Eller så gör du det inte.

I alla fall.

Jag vill minnas ett reportage om honom som jag läste en gång. På sin fritid gillade - och gör väl fortfarande - han att lyssna på klassisk musik och att skriva dikter.

Han använder säkert också handkräm.

Taggad kille

Jorå, idag var man taggad när man kom till gymet för en timmes träning med PT-Abdallah. Den här bilden är tagen när jag precis ska börja värma upp i roddmaskinen.

Idag känner jag livet i mig.
Till mitt försvar vill jag säga att bilden liksom är tagen sådär lite i smyg. Det satt andra människor runt omkring mig och det var liksom inte läge att grimasera upp sig.

För jag var egentligen betydligt mer peppad än vad bilden antyder.

PT-Abdallah föreslog att vi någon gång skulle lägga en timme på cardio, alltså konditionsträning, för att jag skulle få lite omväxling till crosstrainer och roddmaskin. Han föreslog en timmes boxningsträning - han är ju kampsportare och självförsvarsexpert, bevars - och lovade att jag skulle vara helt slut efteråt i både armar och ben.

Jag lovade att fundera lite på det. Vad tycker du?

Så mycket bättre

På tisdag kommer vår nya diskmaskin.

Yippee. Från det att vi tog kontakt med vår mycket trevliga och sympatiska hyresvärd kommer det alltså ha tagit typ två veckor att få dit en ny.

Det är inte hyresvärdens fel. Det beror på leverantör-installatören. Någon som är förvånad? Nå, om det kan man tycka vad man vill.

Jag är bara glad att få en ny, även om jag nästan har vant mig vid handdiskande nu - det går ju rätt fort.

The old-fashioned way, liksom.

Och jag har dessutom nu hittat lösningen på torra händer-utmaningen:

24 november 2011

En grej till bara om dagen

Ett av de bästa omdömen man kan få av Ellinor när det gäller maten är

"Pappa, kan jag få det här i min lunchbox i morgon?"

Idag efter middagen - se tidigare blogginlägg - sa Ellinor följande:

"Pappa, kan jag få det här i min lunchbox i morgon?"

Tänkte du ville veta det.

En stor fan av min matlagning.

Dagen som idag var

Efter frukost och som vanligt mysig lämning i skolan åkte jag raka spåret till min danska kiropraktor Tine för denna månads ryggomgång. Knäckeliknak.

Men ryggen som en fura rak satte jag sedan segel till IKEA för inköp av diverse förskaffning inför Agnes 5-årsfirande om söndag.

Väl hemma igen diskade jag upp morgondisken - för hand - och satte mig för att gå igenom mailen. Några besvarade mail och ett längre telefonsamtal senare var det dags att förbereda det kvällsmöte jag hade inbokat. Skriva, läsa, printa. Skriva. Läsa. Skriva. Läsa. Printa.

I samband med lunchen tog jag mig tid att fundera lite över eftermiddagen. Det tog 10 minuter. Inklusive att äta maten. Sedan satte jag igång att förbereda middagsmaten. Medan middagsmaten stod i ugnen diskade jag upp - för hand - samt sprang upp till arbetsrummet och ringde ytterligare ett samtal och skickade några mail.

Ner för alla trappor igen för att rädda middagsmaten ur ugnen och så bam iväg och hämta Agnes i skolan (eftersom Ellinor var kvar på Bricolage - typ pysseleftermiddag där de gör de mest fantastiska saker). Direkt till Klubben, lite medhavd mellis, och så ner i poolen och bada och ha kul. Nice!

Upp igen, duscha och passa på att tvätta håret. Agnes alltså. Kom ihåg att packa både hennes shampoo, balsam och hårborste. Till hennes storögda och glada förvåning...

Sedan tillbaka till skolan, hämta Ellinor. Just in Time-processing. Anlände utan stress precis i tid.

Så hem till maten som stod och väntade på oss, tillsammans med Magdalena som trätt in genom ytterdörren bara sekunder före oss, visade det sig.

Klockan 19 var det dags för mitt möte, varade en timme. Eftersom M var upptagen med att natta barnen passade jag på att diska middagsdisken - för hand.

Efter lite ömsesidig debriefing har hustrun gått och lagt sig och jag, ja jag sitter vid datorn och bloggar.

En nästan helt vanlig dag i en hemmapappas liv.

Dagens middag:
Lammfärs och fetaost-lasagne, med spenatlasagneplattor.
Serverat med isbergssallad och tomater.
Joråsåatt...

Jag bloggar - alltså finns jag

Hej igen,

Det verkar råda viss förvirring. Min mamma ringer och undrar hur jag mår. Min brorsdotter kommenterar här på bloggen. Min syster lämnar oroliga meddelanden på mitt mobilsvar. Min bror är less på att inte hitta nya uppdateringar.

Jag lever. Jag mår bra. Just nu har det bara varit lite mycket kvar att göra när dygnets timmar är slut. Så kan man säga.

Det är julbasarer, utbildning, hus och hem, byte till vinterdäck, planering för Agnes femårskalas, träning och lite annat smått och gott.

Och så har diskmaskinen gått sönder också.

Jag som trodde att vi var ett team.
Nähäpp. Jaja, men du ska veta att det står
massor med fjuniga rookies där ute som
är redo att ta din plats.
Men en sak kan jag säga klart och tydligt. Jag har inte slutat blogga.

Jag ska berätta allt. Nästan.

Och nu måste jag leta reda på handkrämen. Om du bara visste hur torra händerna blir av att diska för hand ett par gånger varje dag.

13 november 2011

Att testa nya gränser

Idag testade jag nya vägar att transportera mig på. Bestämde mig för att testa att åka kommunalt till flygplatsen medelst buss (2 bussar).

Det gick ju alldeles utmärkt. Till en kostnad av drygt 4 €, att jämföra med taxi som kostar 25-30 €. Med lite tidtabellsplanering är det ju kanon!

Testade också att få boardingkortet i mobilen, så man bara håller fram streckkodsbilden vid kontroll.

Spooky, men otroligt smidigt utan papper i bökigt format att hålla ordning på.

Väl i Köpenhamn tog jag såklart tåget över till Malmö. Smidigt!

Och i morgon bitti börjar en ny resa för mig. Fast det är mer av en mental variant. Jag ska utbilda mig! Mer om det senare.

Spännande ska det bli! Vi ses på andra sidan.


12 november 2011

Min storebrorsa

I rättvisans namn måste jag ju nu nämna även mitt andra storasyskon - min bror. Han är faktiskt världens bäste storebror. Visst. Röstade om det också. Det blev 1-0.

Min syrra var alltså inte röstberättigad här eftersom hon inte har någon storebror. Hon är i stället begåvad med två småbrorsor. Vad hon tycker om det får du fråga henne *harkel*

I alla fall.

Då och då händer det ju att du ser turistbussar, eller hur? Visst är det så. Ser du då en som ser ut så här, ja då vet du. Det är en av min brorsas bussar.

Snygg!
Vill du ha riktigt bra service? Omtanke? Kvalitet? Komfort? Inget snack - ring min brorsa.

Klart jag är stolt över mina hårt arbetande syskon som inte är rädda för att böja ner huvudet, knyta näven i byxfickan, kavla upp ärmarna och bara köra på. Aldrig ge upp. Aldrig.

Precis som våra föräldrar.

Hörde jag förebilder?

11 november 2011

Positiv överraskning, SAS

I morse drog jag ett djupt andetag, lyfte luren och ringde under telefontid till SAS Customer Relations, för att höra hur mitt ärende utvecklar sig. Trodde det skulle ta typ hur länge som helst innan jag fick svar.

Jag fick kösiffra 3 och det tog kanske... 10 minuter innan jag kom fram. Ooops. Jag hade räknat med ungefär det fyrdubbla.

Elisabeth besvarade mitt samtal, lyssnade på min förklaring och kollade att mitt mail hade kommit in. Och det hade det. Hon förklarade att det tyvärr skulle dröja en 10-12 dagar till innan jag fick svar och besked. Det kan man ju tycka vad man vill om. Bara att acceptera.

Men poängen här är att Elisabeth var så otroligt trevlig, vänlig och rolig på ett alldeles naturligt sätt att det ändå kändes helt OK.

Bergis alltså att någon av de här heter Elisabeth!
Tänk om den servicekänslan och kundbemötandet hade funnits även hos SAS markpersonal på Kastrup. Då hade jag sannolikt fortfarande varit "ledsen, arg och besviken" som det heter. Men inte alls på långa vägar lika mycket!

Som jag brukar säga - kommunikation mellan människor är A och O. Varför ska det vara så svårt?

Men det är inte över än. I'll keep you posted!

Bästa storasyrran!

Igår fyllde min storasyrra år. För den som inte visste det är hon världens bästa storasyrra. Jo, det är sant. Jag kollade med min storebrorsa och han höll med. 2-0 alltså. Lätt som en plätt.

Hon fyllde inte mer än <fyll i ålder här>. Det skulle man inte kunna tro, så ung som hon är både i utseende och sinne. Och det är sant!

Jag ska inte gå in på detaljer här, men låt mig bara säga att min syrra har betytt, betyder och kommer även fortsättningsvis att betyda väldigt mycket för mig.

Det är tryggt att vara yngst i familjen. Man vet att det är alltid någon som håller ett litet öga på en. Oftast är det skönt och bra, ibland är det... uhm... kanske inte lika bra. Men det är alltid tryggt!

Tänkte först att jag skulle scanna in en bild på oss två när jag var liten. Men så - apropå hålla ett öga på - dök den här ganska nytagna bilden upp. I love it!

Du är bäst, syrran!

Min syrra har alltid varit en förebild för mig.

9 november 2011

48 timmar, SAS

48 timmar. Två dygn. Tick tock.

För övrigt är 48 timmar också namnet på en film med Eddie Murphy och Nick Nolte i huvudrollerna. Jag minns det som att jag tyckte den var rätt bra när den kom, typ 1982.

Men så var jag ju bara 16 då. Jösses. Det känns ju som igår. Nästan.

Joråsåatt...

Tick tock, SAS

Nu har klockan passerat 11.00 och det innebär att mitt mail till SAS Customer Relations har legat och puttrat hos dem i 45 timmar.

45 timmar, and counting.

Jag kommenterar inte det ytterligare utan konstaterar bara fakta.

45 timmar, and counting.
Missförstå mig rätt här. Jag gillar SAS. Jag flyger gärna med SAS. Faktum är att jag redan är inbokad på fyra SAS-flighter till under november-december. Jag tror på SAS. Eller... jag vill tro på SAS.

Men jag känner mig lite som DiLeva just nu:

Vem ska jag tro på
Tro på
Tro på när
Tro på när allt är såhär?

8 november 2011

Ska det vara så här, SAS?

I lördags flög jag och mina små prinsessor hem till Bryssel igen efter en härlig vecka i Skåne. (Magdalena hade flugit hem redan tidigare för att jobba - nån i familjen måste ju göra det också).

Vi flög från Köpenhamn med SAS. Att flyga till och från Kastrup kan ha sina utmaningar. Ofta är det mycket folk, rörigt och stressigt. Därför hade vi väldigt gott om tid.

Efter att ha lämnat hyrbilen gick vi och ställde oss i den långa kön till Baggage Dropen hos SAS. När vi väl kom fram - det gick fortare än vad jag trodde det skulle göra, effektivt och bra - möttes vi av en kvinna vid desken.

Det absolut första hon sa, efter att jag sagt hej och lagt upp våra boardingkort på disken, är följande - utan leende eller någonting:

"Nästa gång ska ni scanna boardingkortet i automaten och printa ut bagagetaggen."

Jaha visst ska vi det. Sa jag. Och la skämtsamt till att jag faktiskt inte kände till det, och att jag trodde att jag hade gjort min del när jag hade checkat in online. Inget svar.

Nästa sak hon sa var följande: "Väskan är för tung. Du måste betala övervikt."

Väskan vägde 29 kilo.
Den sammanlagda tillåtna bagagevikten för
oss tre resenärer var 69 kilo.
 Vad som hände sedan kan du läsa i nedanstående mail, som jag har skickat till Customer Relations på SAS. Som för övrigt bara har telefontid måndag-fredag 9-12. Smidigt.

 *****
Jag flög ensam med mina två barn (8 och 4) i lördags från Köpenhamn till Bryssel. Enligt bagagereglerna får vi då ha med oss 3 x 23 kilo utan extra avgift. Eftersom jag reste ensam med mina barn valde jag, som jag alltid gör vid sådana tillfällen, av förenklingsskäl att bara ha en väska för incheckning. Denna väska vägde 29 kilo.

Det har tidigare aldrig varit några problem, eftersom vi ju sammanlagt får medföra 69 kilo. Enligt
www.sas.se får också varje kolli väga maximalt 32 kilo, så den gränsen klarade vi också. Alltså inga problem. Trodde jag.

När vi kom fram till Baggage Dropen efter att ha köat en längre stund fick jag först ett inte särskilt vänligt påpekande av damen att jag först skulle ha gått till automaten och printat ut min Baggage Tag. Självklart skulle jag ha gjort det, men med två barn i släptåg är det inte lätt att tänka på allt.

Därefter säger hon att väskan väger för mycket. Den får nämligen inte väga mer än 23 kilo. Reglerna är, påstår hon lätt irriterat, att VARJE VÄSKA FÅR VÄGA MAX 23 KILO.

Hon kan inte svara på exakt var det står i reglerna, inte heller kan hon plocka fram det åt mig. Men ska vi åka med måste vi betala. Jag försöker vänligt säga att jag tittat på hemsidan men inte sett det, att jag reser ensam med två barn och kanske...? Men nej. Betala, packa om väskan eller inte resa är de tre alternativ jag har. Alltså betalar jag.

I efterhand har jag gjort följande:

1) Gått in på
www.sas.se och läst om bagage. Inte någonstans ser jag utskrivet att det INTE är tillåtet att så att säga slå ihop sitt bagage, så länge man håller sig under 32 kilo. Däremot ser jag väldigt tydligt att SAS skriver om \"NO HIDDEN FEES\".

2) Läst allmänna bestämmelser om bagage. Inte heller där hittar jag något om detta.

Jag vill således att ni återför de DKK 350 ni debiterade mitt kreditkort med på grund av \"övervikten\".

Jag vill också gärna framföra synpunkter på damen i Baggage Dropen. Alla kan ha fel, alla kan göra fel, alla kan ha en dålig dag. Självklart.

Men hennes attityd från början till slut var ur servicehänseende mycket tråkig och det intryck hon gav bara genom sin utstrålning kan ingen service- och customer relationsansvarig på SAS vara varken lycklig eller stolt över.

Jag står självklart till förfogande för att svara på ytterligare frågor och/eller maila över kopior på baggage tag, boarding card och/eller credit slip.

Hälsningar
/Gunnar Demnert

*****

Ska det verkligen vara så här, SAS? Att ni säger att ni har "no hidden fees" och sedan liksom hittar på nya regler som inte finns tydligt angivna när man bokar. Och som personalen vid desken inte kan plocka fram när man frågar efter dem? "Jag vet inte var det står, men så är det i alla fall", för att citera SAS-kvinnan.


Eller?
På till exempel RyanAir är det väldigt tydliga instruktioner om vad som gäller och inte gäller. Det är väl bland annat dem ni underförstått refererar till med "no hidden fees"? Kanske skulle det vara en bra idé att sopa rent framför den egna dörren först då?

Självklart skulle jag i stället för att betala ha sagt något i stil med "Antingen visar du mig här och nu exakt vilken bokningsregel jag bryter mot eller så hämtar du hit din supervisor. Det är inte mitt problem att kön till Baggage Dropen är typ 100 meter lång. Eller så låter du oss åka utan att betala "övervikt"."

Men det gjorde jag ju inte. Så kaxig är jag inte, i synnerhet inte som både Ellinor och Agnes tydligt blev oroliga eftersom de märkte att något var fel och att tanten inte var särskilt vänlig i sin ton.

Nu får vi se hur lång tid det tar för SAS att svara - och vad de svarar. Jag skickade mailet via deras hemsida klockan 14.00 igår måndag.

Tick tock.

2 november 2011

Uppföljaren är här!

Äntligen!

Efter succéfilmerna om Lotta på Bråkmakargatan kommer nu en fristående uppföljare. Den utspelar sig på Österlen och är helt i samma anda som Lotta-filmerna. Möt:

Agnes på Österlen.

Somliga i hushållet får inte se Lotta på Bråkmakargatan alltför ofta.
Det är inte så att hon inspireras av Lotta. Hon ÄR Lotta...
Nästan. Och jag älskar henne gränslöst.

Sista om Halloween

OK, då kramar vi det sista ur Halloween...

Spoohohohooky!


Det blir fort mörkt på landet.

1 november 2011

Happy Halloween

Igår kväll var vi ute på lite bus. Klart man måste uppmärksamma att det var Halloween.

Nu är ju jag i och för sig jävig. Men nog tycker jag att det är svårt att hitta sötare häxor:

I mörkret kan ingen höra dig skrika.
Eller vänta, jo...
Men "läskerbiten" (där fick jag till det!) i mitten - vem bjöd in honom? Spooky.

PS. Bytet blev gott. Inte för att jag fick vara med och dela. Men ändå. DS.