23 juni 2013

Sov gott, älskade mamma

På midsommaraftonens eftermiddag drog min mamma sitt sista andetag efter att ha legat inlagd på sjukhus sedan slutet av maj.

Hon blev 89 år och var helt klar i huvudet. Men hennes hjärta blev allt svagare för varje dag som gick. Till slut orkade det inte längre. Hon ville ville ville kämpa vidare åtminstone tills vi hade flyttat tillbaka till Stockholm igen, men den fajten var hon till slut tvungen att ge upp - en vecka från målet. Jag har nog aldrig träffat en starkare kvinna än min egen mor, men den här motståndaren blev till slut för svår för henne.

Jag och min mamma.
Jag pratade med henne på telefon kvällen innan hon somnade in och vi var båda mycket medvetna om att hon inte hade långt kvar. När hon somnade in var hon omgiven av mina två fantastiska syskon.

Det har - för att citera min bror - fallit ett mörker över mitt liv just nu. Men vetskapen om att hon är på ett bättre ställe nu där det inte är jobbigt och tungt att andas, och där hon får vara tillsammans med pappa igen, håller mig uppe. Det och min fantastiska och underbara familj på både nära och långt håll.

Fina ord från min bror finns här...

18 april 2013

Egotripp extravaganza

Igår var jag hos min danska kiropraktor Tine. Det var hon som någonstans runt 2006 fick ordning på min rygg. När jag stapplade in hos henne för första gången kunde jag knappt röra mig. Det var stundtals jobbigt att ta på och av sig byxorna för det gjorde så s*tans ont i ryggen - då hajar du nivån, va?

Efter en grundlig undersökning och intervju "accepterade" hon mig som patient. För att bli accepterad måste man ha en sportslig chans att bli bra och ha rätt inställning. Med rätt inställning menas att man gör de övningar hon ger en mellan gångerna samt uppvisar en positiv attityd om att allt är möjligt, typ.

De första veckorna gick jag till henne fem gånger i veckan för att kotorna långsamt skulle fatta hur de skulle sitta i min rygg och hur det från början var tänkt att de ska lira tillsammans som ett lag.

Vi pratade mycket om träning och om hur viktigt det är att stärka både rygg- och magmuskler för att stötta upp ryggraden. Det är också ett ämne den utmärkte naprapaten Magnus pratade mycket om. Det var för övrigt Magnus som skickade mig vidare till Tine. Pratar om träning gör han fortfarande, för nu går Ellinor hos honom regelbundet för att stärka upp sin rygg inför framtiden.

Och som bekant har jag tränat. Och tränat. Och haft jättekul under tiden. Och så har jag tränat lite till. Under min aktiva karriär som basketspelare - där jag ändå spelade på halvhyfsat hög nivå åtminstone ett tag - var jag inte i närheten av den här typen av träningsintensitet som jag har ägnat mig åt de senaste åren. Och fortfarande gör.

Faktum är att jag inte mår riktigt bra när jag inte tränar regelbundet. Det börjar göra lite ont här och där. Jag känner mig stel, klumpig och gammal. Jag blir rastlös och mindre stresstålig. Dåligt humör. Att träna är beroendeframkallande

Men i alla fall.

Igår - numera går jag en gång i månaden till kiron - sa hon så här till mig i en berömmande ton:

"You have put on a massive amount of muscles since the first time I saw you."

Lägg av, sa jag, och tyckte att hon tog i lite väl mycket. Men hon upprepade det hon sa - helt allvarlig - och så började vi prata om självbilder och hur man uppfattar sig själv.

Så nu måste jag nog leta fram badstrandsbilder från 2006/2007 och jämföra med nytagna bilder.

Men först ska jag köra ett pass på gymet.

Du trodde kanske att du skulle få se en bild av min mage eller
min rygg? Nej du. Det blev en bild av min biceps som inte alls
är så där groteskt stor i verkligheten. Kameravinkel, sörru -
ingen manipulation av bilden alls.

17 april 2013

Högt tempo i vardagen

Min eftermiddag gick i ett högt tempo. Häng med nu:

Hämtadetjejernaiskolan12.30åktedirekthemochåtlunchsedansvängdeviförbibarnenWochsläppteavAgneseftersomhonskulleåkameddemochderasaupairochbadasedankördevidirekttillEllinorspianolektionpåSvenskakyrkanfastpåvägenditkomEllinorpåatthonocksåvillebadaochblevliteledsensådåtogjagettdjuptandetagochtänkteefter.

Andningspaus för att tänka efter

SomturvarkomjagdåpåenlösningsånärjaglämnatavEllinorförpianolektionenåktejaghemochhämtadevårabadprylarochsååktejagföratthämtahenneigenpåkyrkanochkomingenomdörrentyp30sekinnanhonvarklarsedankördevidirekttillKlubbenförattanslutatilldetuppspeltabadgängetsedanbadadevitypjättejättelängeochhadesuperbuskulsedanåktevihemtillbarnenWochstannadepåvägenförattköpafikabrödochsåfikadevitillsammansallihopbarnenDochpappanMfråndenfamiljenvarocksåmedsenkomvihemvidsextidenochdåvardetbråttommedatttrollaframmatochmedanmatenstodpåspisenpassadejagpåattandaslite.

Andningspaus

SedankomMagdalenahemperfekttajmatmedmatenochnuharbarnenkrupittillkojsochjagkommernogocksåattsomnatidigtidag.

Inga delfiner var inblandade vid skrivandet
av detta blogginlägg. Men barnen var som
sensationellt lekfulla delfiner i vattnet!

19 mars 2013

Inte ett öga var torrt...

I tisdags (ja, för en vecka sedan) var vi på skolkonsert mitt på blanka förmiddagen, jag och Magdalena. Skolan har i år valt att dela upp framträdandena - och de spelande eleverna - på flera tillfällen i stället för att köra en enda lång supermegalång konsert. Bra beslut.

Agnes sjöng i grupp och spelade trumma och Ellinor spelade fiol så fint så fint.

När jag lyckats redigera ihop bildmaterialet lovar jag att ni kommer att få se - och kanske höra något - därifrån. Videoredigering kräver lång tid i ett långt flöde, tid som jag inte riktigt har just nu. Alltid är det något. Men så småningom ska det bli nåt av det.

Så idag när jag hämtade barnen kom inte Agnes ut som vanligt. Ellinor däremot kom ut från sin del av skolan och kunde berätta att Agnes skulle vara med även på den konsert som var idag, någon halvtimme senare. Eftersom hennes grupp skulle uppträda även idag, skulle ju naturligtvis även hon det.

Om detta visste jag ingenting, ingen hade berättat detta för mig. Och detta är jag säker på. Tro mig, är det något jag håller ordning på är det tjejernas åtaganden och aktiviteter i anslutning till skolan. Punkt.

Nå, jag är inte den som är den. Ellinor och jag bänkade oss för att titta på eftermiddagens skolkonsert. Fika ingick. Jag lyckades av misstag - faktiskt - plocka på mig ett bakverk som var någon slags kombo av wienerbröd med extra gojs, pain au chocolat och petit choux - säkert ungefär en miljon kalorier i. För säkerhets skull var den chokladöverdragen.

Agnes grupp var en av de första som uppträdde. Och jösses. Det var så oändligt fint och även om förra veckans uppträdanden också var fina var detta fantastiskt.

De tyska mammorna Si och St (vars barn inte uppträdde i det här numret) vände sig om mot mig med tårfyllda ögon, den ukrainske fd elitgymnasten P som filmade åt mig började darra på handen och var tvungen att harkla sig, jag själv fick tårar i ögonen (förvånad någon?), Ellinor tappade hakan och tiden stod bara still.

Dessa små söta och stolta fast lite blyga sexåringar som med sina spröda små röster sjöng så starkt och modigt i mikrofoner och trummade i takt till Yves (läraren) gitarr.

Det var som om en röd och fluffig silkeshandske stoppad med kärlek kramade om mitt hjärta så hårt fast ändå mjukt så att mina ögon tårades.

Jag har aldrig känt sådan otroligt stark kärlek till båda mina barn som precis just där, just då. Och då vet ni ju alla hur mycket jag älskar dem i vardagslag.

En stund jag alltid alltid alltid kommer att minnas. Alltid.

Sedan åkte vi hem och åt korv med bröd och googlade upp stället där Magdalena är på tigersafari idag.

Vår Agnes. Bilden tagen förra veckan.
En oerhört stolt storasyster vid dagens konsert.
Sen dog min iPhone.

18 mars 2013

Nämen vaff...

Ibland är det gott att ta sig en öl. Eftersom jag bor i Belgien blir det oftast när "ibland" infaller en belgisk öl, kanske en trappist.

Eftersom trappistöl har en väldig ovana att vara mycket alkoholstinn  (sådär 8-10 %) blir det oftast just en öl. 

Eller så blir det Belgiens svar på Pripps Blå, typ en Jupiler, Maes eller Stella Artois. Stellan är lite rolig, då den utanför Benelux framstår som lite extra snofsig medan den här är en standardprodukt i mittfåran. 

Jag är ingen stroppig ölsnobb - jag dricker under rätt omständigheter gärna en eller två Jupiler med en alkoholstyrka strax över 5 % (däremot håller jag mig borta från Pripps Blå - vem säger att man måste vara konsekvent?).

Ja, sedan har vi ju till exempel Jupiler Blue, som har 3,3 % och är helt OK.

Gemensamt för alla är att det är öl. De smakar öl.

Men - och nu kommer min poäng - det finns en ny så kallad "ölsort". Den ser ut så här:

Inte många rätt.
Vi snackar vanlig Maes-öl med tillsats av citron. OK, det låter gott och fräscht så här till våren och styrkan är inte mer än 2,2% - bra bra när man inte riktigt behöver det där lilla snurret i huvudet.

Men det är inte öl med en liten touch av citron. 

Det är citronläsk med en liten touch av öl. Förpackat i en ölburk som är otroligt lik original-Maes.

Alkoläsk. Förpackat i en ölburk som är otroligt lik original-Maes. 

Och ja, jag är medveten om att det längst upp på burken står att det är en "uppfriskande dryck" och då alltså gissningsvis inte är "öl". Men den står precis bredvid vanliga Maes. Förpackat i en ölburk som är otroligt lik original-Maes.

Det är så mycket citronläsk att jag tror att Ellinor (9) nog skulle kunna tänka sig att dricka den. Förpackat i en ölburk som är otroligt lik original-Maes.

En inkörsport till öl för ungdomar. Gissningsvis är väl målgruppen unga tjejer.

Believe you me. Jag tror på en fri marknad. Men det finns gränser.

Fy fan (ursäkta språket, mamma).

17 mars 2013

Man ska lyssna på sin mamma

OK. Det råder lite förvirring här.

Marie Bebådelsedag är ju idag, alldeles oavsett vad jag skrev i chokladbollsinlägget tidigare.

(Varför det heter MariE och inte MariA får för övrigt gärna någon lingvistiskt begåvad person förklara för mig. Men det är inte där förvirringen ligger.)

Våffeldagen inträffar alltid på Marie Bebådelsedag, även Vårfrudagen kallad.

Enligt källor på internet infaller våffelsöndagen först nästa vecka.

Så nu tänker ni också typ "Mäh! Syntax error, ba!" Kan internet ha fel?

Och: min mamma hävdade tidigare idag att det är våffeldagen idag.

Så vi åt våfflor idag. På Marie Bebådelsedag.

Mamma - Internet: 1-0

Man ska lyssna på sin mamma.

Svenska våffla.


Disappooooointed

Bara för att några chokladbollar från förra omgången råkade försvinna under högst oklara omständigheter när tjejerna var i skolan. Är det riktigt schysst?

Fram med bevisen säger jag. Nej, mäta midjemått gills inte.

Byggt på indicier säger jag.

Men snälla, bara en då?