Disappooooointed

Bara för att några chokladbollar från förra omgången råkade försvinna under högst oklara omständigheter när tjejerna var i skolan. Är det riktigt schysst?

Fram med bevisen säger jag. Nej, mäta midjemått gills inte.

Byggt på indicier säger jag.

Men snälla, bara en då?

Chokladbollsfabriken

Så det blev chokladbollar redan igår. Det blev ju det.

Fast först vaknade vi på morgonen och åkte direkt till Klubben för tennis, balett och lunch. Och när vi var nästan färdigätna (Croque Monsieur för kidsen, Salade Gourmande för pappan (sallad, bacon, skinka, kyckling, chèvre... - så gott att jag glömde fota)) kom Ellinors finska kompis mamma förbi vårt bord och undrade om vi ville vara med och spela lite basket med henne och Ellinors kompis lillebror som går i samma klass som Agnes (ja jo, de är också kompisar).

Så då gjorde vi det.

Sen åkte vi hem och tog en eftermiddagspausfika i soffan innan vi satte fart med de där chokladbollarna.

Den Dynamiska Duon.

Sedan beställde vi hem pizza till middag. Med läsk. Som vi avnjöt framför Ponnyakuten. (Fast jag drack ingen läsk.) Tror vi lyckades klämma fyra avsnitt bara igår. Usch så lyxigt och busigt... Men det var en sån dag, OK?

Efter middagen roade vi oss med att hitta Magdalenas flyg på Flight Radar Pro på min iPad. Fascinerande och jättekul för oss alla att följa. Tjejerna fick själva leta efter flyget på kartbilden och hittade den till slut över Ryssland.

(Tilläggas kan att jag innan jag gick och la mig några timmar senare kollade samma app igen och då försvann planet från skärmen någonstans över Pakistan. Jag hade aningens svårt att somna efter det, så mycket kan jag säga. Kändes ganska skönt att få ett meddelande över Viber att hon var på hotellet några timmar senare.)

Och idag är det söndag. Våffeldagen. Den kunnige kalenderbitaren säger nu eventuellt att våffeldagen faktiskt inträffar på Jungfru Maria Bebådelsedag, också kallad Vårfrudagen, och det är f-a-k-t-i-s-k-t inte förrän nästa vecka. Jag säger: Jojo, den inträffar då OCKSÅ, OK?

Singelfarsa i 10 dagar...

Medan den kära hustrun springer omkring och upplever saker en himla massa många mil härifrån i Indien så är jag och tjejerna alldeles utlämnade åt oss själva här i Bryssel.

Taj Mahal.

Det betyder ju då att jag så att säga pryar som singelfarsa i 10 dagar, med allt vad det innebär. Hade det varit en app till en smartphone hade den hetat Singelfarsa Light - Free Version. 

Betalversionen av den appen har ett betyyydligt högre pris och är mycket tyngre att ladda ner, så den är jag inte intresserad av alls. Så kan man säga.

Men visst. Vissa saker kan jag ju göra utan att behöva tvångsinstallera the full version.

Som att kolla Big Bang Theory, Entourage och ett antal actionfilmer jag har sparat för tillfällen som det här (läs: som Magdalena aldrig vill se). Kanske hinner jag med några avsnitt av Weeds också.

Som att äta blodpudding och hårdstekt bacon till middag. (Nu protesterar döttrarna, så tydligen är detta en sak jag inte kan göra.)

Som att jag får mysa med min dynamiska duo i 10 dagar utan "konkurrens" av mamma.

Som att jag får förmånen att trösta den dynamiska duon när den dynamiska duon inte är så dynamisk utan mer i behov av närhet, trygghet och vänliga ord om att mamma faktiskt kommer hem om inte särskilt många dagar och det är ett jättestort äventyr för mamma och hon kommer att ta jättemånga bilder och hon längtar jättejättejättemycket efter oss och vi kan kolla på kartan var hon är idag och NU bakar vi chokladbollar och medan de stelnar i kylen kollar vi på Ponnyakuten på SVT Play tycker jag och åhhh tjejer jag älskar er också jättejättejättemycket nu slutar vi annars börjar jag också gråta hur blir det nu med chokladbollarna?

Rapport(er) följer.

Frukostklubben

Åååååkej, då är vi tillbaks till helgen som just passerade. Till söndagsfrukost (eller ja, tidig brunch då) hade vi bjudit in Kieran, Ellis äkta man sedan i somras.

(Det här inlägget skulle förresten kunna också kunna heta En helg i köksförkläde, del III för kontinuitetens skull. Men jag gav upp den idén för det blev så långrandigt.)

Elli var vår au pair för osannolika sju år sedan. Hon blev under den tiden kär i Kieran (ja, den Kieran ovan), han blev kär i henne, hon blev kvar i Bryssel och pluggade och började jobba som typ placeringsrådgivare efter succéartad examen.

Nu har hon precis fått nytt jobb i Singapore inom samma bransch, har flyttat dit och har just spikat (såklart) alla prov hon måste ta för att få jobba med placeringar där. Den gode Kieran är också på väg dit permanent om ungefär 55 dagar när han är klart med sina studier till lärare. Ja, han räknar dagar och minuter med hjälp av en app på sin iPhone tills de återförenas. Åh, den kärleken, den kärleken...

Jag skulle för övrigt så himla gärna länka till det blogginlägg som avhandlar deras fantastiska bröllop i somras utanför Sundsvall, men dessvärre inträffade det under den här bloggens mörka period. Det vill säga under den tid när jag inte bloggade alls. Agnes och Ellinor var brudnäbbar (flower girls) och själv var jag toastmaster under middagen.

Brudnäbbarna på bröllopet. Eller the Flower Girls.

Själv var jag Toastmaster. Men jag tyckte det
var roligare med en bild på brudparet och tjejerna än
på mig in action. Gissar att du håller med.

Deras gemensamma äventyr i Singapore kan du läsa mer om på den gemensamma blogg de har: http://thebaldandthebrave.blogspot.com/ Där kan du förresten också läsa Kierans version av det jag precis ska berätta här nedan.

Både jag och Magdalena är djupt imponerade av vår kära Elli (som ju egentligen heter Ellinor, med det blev så komplisvårt med vår egen Ellinor). Ja, vi kallar henne "vår" Elli, för det känns faktiskt som hon är en del av vår familj. Och Kieran också.

Det  har hänt väldigt mycket och fort sedan den där dagen då jag hämtade henne på flygplatsen i januari 2005 och hon dök upp i rött- och svartfärgat hår och kamouflagefärgad hoodie.

Tillbaka till söndagsfrukosten. Vi bestämde oss för att servera the works till frukost. Ellinor tog ansvar för att pressa färsk apelsinjuice, Agnes hjälpte mig att göra amerikanska plättar, vi gjorde äggröra och stekte bacon, bryggde starkt och väldoftande kaffe och dukade fram både Nutella och lönnsirap att använda som man ville. Dinkelbrödet skars i tjocka skivor så att inte osten och skinkan skulle känna sig orättvist behandlade. Och så ställde vi fram la piece de resistance - the Strawberry Cupcakes Ellinor och jag bakade dagen innan.

Sen åt vi och hade det gott och mysigt tillsammans. Supernice. Efter avslutad måltid vandrade vi ut i parken för att cykla och leka. Bilder därifrån hittar du här om du bläddrar ner lite på den sidan.

Ännu en härlig söndag i glada vänners lag. Det här kan bli en vana.

Pressa pressa pressa.

Röra röra röra.

Grädda grädda grädda.
Posera posera posera.

Det är serverat!

Someone needs a cuddle.

Det jag egentligen skulle skriva

Ja, innan den här härvan satte igång hade jag alltså för avsikt att uppdatera bloggen. Men sedan upptäckte jag ju att någon redan hade gjort det åt mig. Och då var jag ju tvungen att utreda vad som hade hänt.

Så ni får nöja er med att veta att vi varit på shoppingcentret i eftermiddag och shoppat dansskor, balettklänning, liten söt tutukjol och ett ännu oräknat antal hårsnoddar. Och några t-shirts samt två huvudbeklädnader. En keps och en hatt för att vara tydlig.

Men fick inte barnen nåt, undrar du nu lite sådär tokroligt. Och så ser du helt plötsligt mig framför dig med din inre syn. Med balettklänning och tutukjol... Nejdu, tokstolle. Jag använder tajta trikåer med susp när jag dansar balett.

Eller ja.. OM jag dansade balett skulle jag använda det. Men jag använder faktiskt korta tajts när jag tränar på gymet. Fast med "vanliga" korta träningsbrallor utanpå. Allt annat ser... inte bra ut på killar. På kvinnor är det en helt annan sak. Men hur kom vi nu in på det här? Skärp dig nu och fokusera lite.

Här är i alla fall för att knyta ihop blogginläggssäcken en bild på mina shoppingtjejer. Ellinor var betydligt gladare än vad bilden kanske antyder. Och Agnes kunde nästan stå helt stilla...

Nu måste jag försöka återställa huset i någorlunda normalt skick innan goa hustrun kommer hem. Det borde finnas en systemåterställningsknapp för boende där barn är inblandade. "Är du säker på att du vill återställa huset så som det såg ut 2012-03-30 klockan 08.30?" JA TACK!

Tvenne glada shoppingtjejer.

Jättenära

Nu var det faktiskt nära. Jättenära.

Fast sen kom jag på att jag måste laga lunch till tjejerna. De har påsklov från och med idag.

Alltid är det nåt.

Den dynamiska duon. Som fastnade på bild. Samtidigt.
Plötsligt händer det.