Chokladbollsfabriken

Så det blev chokladbollar redan igår. Det blev ju det.

Fast först vaknade vi på morgonen och åkte direkt till Klubben för tennis, balett och lunch. Och när vi var nästan färdigätna (Croque Monsieur för kidsen, Salade Gourmande för pappan (sallad, bacon, skinka, kyckling, chèvre... - så gott att jag glömde fota)) kom Ellinors finska kompis mamma förbi vårt bord och undrade om vi ville vara med och spela lite basket med henne och Ellinors kompis lillebror som går i samma klass som Agnes (ja jo, de är också kompisar).

Så då gjorde vi det.

Sen åkte vi hem och tog en eftermiddagspausfika i soffan innan vi satte fart med de där chokladbollarna.

Den Dynamiska Duon.

Sedan beställde vi hem pizza till middag. Med läsk. Som vi avnjöt framför Ponnyakuten. (Fast jag drack ingen läsk.) Tror vi lyckades klämma fyra avsnitt bara igår. Usch så lyxigt och busigt... Men det var en sån dag, OK?

Efter middagen roade vi oss med att hitta Magdalenas flyg på Flight Radar Pro på min iPad. Fascinerande och jättekul för oss alla att följa. Tjejerna fick själva leta efter flyget på kartbilden och hittade den till slut över Ryssland.

(Tilläggas kan att jag innan jag gick och la mig några timmar senare kollade samma app igen och då försvann planet från skärmen någonstans över Pakistan. Jag hade aningens svårt att somna efter det, så mycket kan jag säga. Kändes ganska skönt att få ett meddelande över Viber att hon var på hotellet några timmar senare.)

Och idag är det söndag. Våffeldagen. Den kunnige kalenderbitaren säger nu eventuellt att våffeldagen faktiskt inträffar på Jungfru Maria Bebådelsedag, också kallad Vårfrudagen, och det är f-a-k-t-i-s-k-t inte förrän nästa vecka. Jag säger: Jojo, den inträffar då OCKSÅ, OK?

Fredag: alkoholmissbruk och blodvite

Det hände tråkiga saker i hushållet idag.

Vi kom hem, tjejerna och jag, efter hämtning i skolan. När jag strax därefter var nere i källaren för att hämta upp mjölk till fredagseftermiddagsmysets varma chokladmjölk (det var svinkallt ute idag och då får man dricka choklad, OK?), råkade jag peta till den näst sista av mina ölflaskor av märket Westvleteren från klostret Sint Sixtus. Så att den åkte ner från bänken. Världens bästa öl. I golvet.

Pang.

OK då. Det är Westvleteren 12 som anses vara världens bästa öl.
Men 8 kommer inte långt därefter.

När jag sedan städade jag upp skar jag mig i handen på en av skärvorna. Uppförsbacke.

Ja, det är ett prinsessplåster. Man tager vad man haver.

Jag var tvungen att ta till ett verktyg ur min coachverktygslåda och intala mig själv att "det här är bara en neutral händelse. Jag kan välja att inte låta det påverka mig." Och det hjälpte. Lite.

Och chokladmjölken smakade väldigt gott, tackar som frågar.

Lördagsmys

I lördags eftermiddag efter en lika fartfylld förmiddag som alltid - simskola, tennis, träning och poolhäng på Klubben - samlades vi hela lilla familjen i soffan för familjematiné. (Du får själv gissa vem som gjorde vad, men M fyller ju sin arbetsvecka med väldigt mycket jobb medan jag väldigt lätt kan planera in träning i veckorna...)

Medan Magdalena och Agnes hällde upp lördagsgodis och poppade popcorn laddade jag och Ellinor DVD'n och ställde in ljudanläggningen så det skulle bli perfekt. (DVD-spelaren börjar hosta lite - kanske dags att uppgradera till Blu-ray, åsikter och tips, någon?)

Valet föll på en film Ellinor (OK då, jag också) velat se länge. Den här:

Just det. Hop.

En helt OK film! Vi tyckte alla att den var både rolig och bra. En typisk familjefilm där vi alla skrattade högt någon gång - dock inte alltid vid samma tillfälle. De är duktiga på att fylla dylika filmer med både barn- och vuxenreferenser, det är ett som är säkert.

Familjens samlade utlåtande angående lördagsmatiné var följande: Det här måste vi göra om nån gång. Snart.

Mysigt!

Och här är en trailer på filmen. Det är en sån där trailer som det nästan är en spoiler alert på, det vill säga att den avslöjar i princip hela handlingen. Som förvisso inte är någon större intellektuell utmaning. Men ändå.

Dagen som idag var

Efter frukost och som vanligt mysig lämning i skolan åkte jag raka spåret till min danska kiropraktor Tine för denna månads ryggomgång. Knäckeliknak.

Men ryggen som en fura rak satte jag sedan segel till IKEA för inköp av diverse förskaffning inför Agnes 5-årsfirande om söndag.

Väl hemma igen diskade jag upp morgondisken - för hand - och satte mig för att gå igenom mailen. Några besvarade mail och ett längre telefonsamtal senare var det dags att förbereda det kvällsmöte jag hade inbokat. Skriva, läsa, printa. Skriva. Läsa. Skriva. Läsa. Printa.

I samband med lunchen tog jag mig tid att fundera lite över eftermiddagen. Det tog 10 minuter. Inklusive att äta maten. Sedan satte jag igång att förbereda middagsmaten. Medan middagsmaten stod i ugnen diskade jag upp - för hand - samt sprang upp till arbetsrummet och ringde ytterligare ett samtal och skickade några mail.

Ner för alla trappor igen för att rädda middagsmaten ur ugnen och så bam iväg och hämta Agnes i skolan (eftersom Ellinor var kvar på Bricolage - typ pysseleftermiddag där de gör de mest fantastiska saker). Direkt till Klubben, lite medhavd mellis, och så ner i poolen och bada och ha kul. Nice!

Upp igen, duscha och passa på att tvätta håret. Agnes alltså. Kom ihåg att packa både hennes shampoo, balsam och hårborste. Till hennes storögda och glada förvåning...

Sedan tillbaka till skolan, hämta Ellinor. Just in Time-processing. Anlände utan stress precis i tid.

Så hem till maten som stod och väntade på oss, tillsammans med Magdalena som trätt in genom ytterdörren bara sekunder före oss, visade det sig.

Klockan 19 var det dags för mitt möte, varade en timme. Eftersom M var upptagen med att natta barnen passade jag på att diska middagsdisken - för hand.

Efter lite ömsesidig debriefing har hustrun gått och lagt sig och jag, ja jag sitter vid datorn och bloggar.

En nästan helt vanlig dag i en hemmapappas liv.

Dagens middag:
Lammfärs och fetaost-lasagne, med spenatlasagneplattor.
Serverat med isbergssallad och tomater.
Joråsåatt...

Shopping i Frankrike

I lördags kände vi ett oerhört behov av att hjälpa Frankrike med sitt BNP. Ja, ni vet hur det kan kännas ibland. Klart vi måste hjälpa till. Eller så kände vi bara för att göra en utflykt.

Vad nu än den bakomliggande orsaken var så satte vi oss i bilen efter frukost och åkte till Roubaix som ligger ungefär 1 timme och 20 minuter med bil från Bryssel, cirka 15 minuter in i Frankrike. Där finns det inte bara en, utan faktiskt två så kallade Outlet Villages.

Ett djävulens påfund skulle väl vissa hävda, men det är faktiskt helt OK. Men visst, åker man till ett Outlet Village gör man det inte för att titta i skyltfönster så risken (möjligheten?) är ju rätt stor att man kommer hem med mer än vad som kanske var avsikten från början.

Nu ser jag ju här att när jag letar på nätet efter länken till stället att det inte är ett Outlet Village - det är ett så kallat Designer Outlet. Fint ska det vara. McArthurGlen hette det i alla fall.

Vi valde alltså att lägga vår kraft på enbart det ena stället - oklart om det andra stället verkligen också är ett Designer Outlet och vem vågar chansa, typ? - vilket fick det stora nöjet att ta hand om oss i runt 4-5 timmar, inklusive lunch.

Vårt val för dagen.

Nu ska jag inte räkna upp en massa varumärken, men vi kom icke helt otippat hem med ett gäng kassar, mestadels med saker till familjens fina flickor och lite övrigt till hushållet.

Och när vi kom hem blev det modeshow. Vardagsrummet blev en catwalk, där Ellinor och Agnes visade upp sina inköp.



Modellen Elllinor iklädd topp och kjol från Petit Bateau,
samt chica vinterstövlar från Geox.
Modellen önskar särskilt att vi noterar
lamporna på yttersidan av skaften.
De blinkar ner foten sätts ner i marken.

Ellinor börjar för övrigt bli mer och mer både kläd- och modemedveten. Min vän Irländaren och jag har konstaterat att när Ellinor och M1, Irländarens äldsta dotter tillika Best Friends med Ellinor, träffas så provar och byter de kläder med varandra, så till den milda grad att vi nu börjar tappa lite kollen på vems kläder som är vems i tjejernas respektive garderober.

Och lilla papsen då? Var det enda han fick ut av dagen att han fick rasta bilen i totalt nästan 3 timmar på motorväg, umgås med sina tre favorittjejer intensivt hela dagen, se samma favorittjejers gemensamma shoppinglycka samt äta en jättegod caesarsallad till lunch? Nej då.

Det hade naturligtvis räckt för mig som alla förstår. Men jag lyckades lägga vantarna på en sån här i ett obevakat ögonblick.

En Lacoste hoodie.
Svart, varm och gosig.
OBS. Det är inte jag på bilden - orkade inte gå ner och fota den.

Hänga på gym - pleasure and pain

Jag tror inte att jag har tagit upp det på bloggen tidigare, men jag tränar ju en del nu för tiden. Konditionsträning och funktionell styrketräning. Målet är att träna minst fyra gånger i veckan. Då tränar jag hårt. Allt är relativt - för mig är det hårt, kanske inte för dig.

Att röra på sig är viktigt av  många skäl. Och under hösten gör jag en satsning på att väga mindre och få mer muskler. Samtidigt. Må bättre. Bränna fett. Bygga muskler. Den första invägningen och inmätningen - här mäts det axlar, bröstkorg, midja på två ställen och höfter - efter 3 veckor tyder på att jag är på helt rätt väg.

Tro't eller ej, men jag tänker numera också på vad jag äter och dricker. Även om vissa av maträtterna och kakorna jag lagat och bakat senaste veckorna kanske inte tyder på det. Nej, det är absolut ingen diet. Det handlar om hur mycket man äter av både det nyttiga och det onyttiga. Och faktiskt också om när man äter det. Och öl har jag inte druckit på flera veckor.

Nu skulle detta inte bli varken en föreläsning eller en pinsamt självfokuserande skrytstund.

Vad jag egentligen ville visa var jag just idag har som mest träningsvärk, för idag slår det nog rekord. Igår tränade jag nämligen med min Personlige Tränare, Abdallah, för andra gången den här veckan. Det är ingen lek, men det är superkul. A är en extremt vältränad självförsvarsexpert, som på sin fritid bland annat tränar regelbundet med det belgiska judolandslaget. Alltså som i tränar med, inte tränar. Han är inte bara väldigt trevlig, utan han älskar också att träna folk som är motiverade - som vill nå resultat - och som vill tänja sig förbi vad som de själva trodde var möjligt under ett träningspass. Och det vill ju jag.

Nedanstående bild visar då - som en direkt följd av detta - var jag idag har som mest ont, i form av träningsvärk.

Just det. Precis överallt.
Illustration: julosstock, http://www.sxc.hu/

Visst, förra veckan stannade mina armar i 90 graders vinkel i två dagar när jag försökte räta ut dem, på grund av extrem träningsvärk i mina biceps. Men det var bara lokalt där. Det här känns... ja, överallt. Nästan. Men jag älskar det. Jag är väl knäpp.

Och nu börjar det dra ihop sig till förmiddagsfika. Kaffe och färsk frukt - inte helt fel, faktiskt.

Jag ser stjärnor

I fredags kväll var jag på Diamond League-galan här i Bryssel. Eller Belgacom Memorial Van Damme som den också kallas. I alla fall. Friidrottsgala, rätt och slätt.

Men parkeringen var gratis.

Jag var där med mina två svenska polare. Säger man polare när man är över 40? Eller låter man som typ Kenta som presenterar sina vänner vid Mariatorget?

Nå, det var jag, J och M. Vi får nöja oss så just nu, eftersom jag inte har kollat med dem att det är OK att ange deras riktiga namn. Och på raden nedanför oss satt ett par från Hudiksvall. Tänk vad världen är liten.

Folkligt, festligt, fullsatt.

Det tog oss ungefär 1,5 timme att ta oss till Stade Roi Baudouin (tidigare kallad Heyselstadion) på grund av trafiken. Hem tog det en kvart. Smaka på den.

Sedan blev vi ytterligare försenade in för att vår ingång - Tribune 2 - saknades. Vi hittade nr 4, frågade efter nummer 2 och fick svaret "ööhhh, runt hörnet...". Där fanns bara ingång nummer 1, så alltså fortsatte vi. Och fortsatte. Längs med hela arenan. Ingen ingång 2. Så frågade vi en vakt. "Nä, ni ska gå in ingång nummer 1" blev det uttråkade, ointresserade och lätt nedlåtande svaret. Så klart. Att jag inte fattade det.

Det var i alla händelser en kul kväll där stämningen var på topp inne i arenan. Usain Bolt - han är verkligen en Stjärna. Med stort S. Trots att han knappt syns där nere på arenan från läktarplats lyser det om honom. Rockstjärnestatus! Och som han springer!

Det känns som en sån där kväll man kommer att minnas länge. Kvällen när jag fick se Usain Bolt, Yohan Blake, Blanka Vlasic och de andra världsstjärnorna live in action. Just Blanka hade ju ingen lyckad afton och fick se sig slagen av bland andra den enda svenska idrottaren där, Ebba Jungmark.

Tiden tillät inte att vi åt innan vi anlände till arenan och både M och J uttryckte sina farhågor. Jag kunde dock lugna dem med att det skulle förvåna mig oerhört om det inte fanns massvis med ställen att köpa mat och dryck på runt och på arenan. Och det fanns det ju också.

På vår promenad tillbaka till bilen runt 22-tiden hann vi med att äta två gånger. Är man hungrig så är man.

Och det var ganska långt att gå.