Helgen - skrämmande aktivitet

Igår lördag hade vi en sån där sportig morgon. Ellinor spelade tennis, Magdalena och Agnes badade och jag körde cardio på gymet. Och så en mysig fika efteråt. Härligt!

På eftermiddagen fick jag lite "egentid" och valde då att åka till Brico - tänk Clas Ohlson möter Bauhaus möter K-Rauta, typ - och handla lite gott och blandat till hemmet för vidare putsning. Ja, vi har ju fått ommålat på bottenplanet och i trappen. Superfräscht. Men nackdelen är ju att man upptäcker nya ställen som borde - och ska - åtgärdas och bättras på.

På kvällskvisten styrde vi kosan till Restaurang Tasso för middag med vänner med anledning av att Åsa fyllt 40. En jättetrevlig kväll på en fantastisk restaurang med fullständigt underbar mat. Jag har ätit mycket mat, god mat och mycket god mat, men frågan är om inte detta ändå tar priset (mammas raggmunk möjligen undantagen).

• Förrätt: Salad with green quinoa, tiger prawns, almonds and 'bisque' sauce with 'Di Saronno'
• Varmrätt: Wild duck with orange tea from Cuba, leg smoked with Havana cigar, Chinese cabbage and carrot flan
• Dessert: Degustation of desserts.

Tänker man efter var det ju faktiskt inte helt fel ur GI-hänseende heller, bortsett från efterrätten då.

Och idag - ja, idag är det ju Halloween... Ellinor var bjuden på ett kombinerat födelsedags- och Halloweenparty hemma hos amerikanske klasskompisen Matt. Ett riktigt bra och välorganiserat kalas som inte saknade någon av ingredienserna hos ett kanonkul Halloweenparty, trick or treating hos (de förberedda och vidtalade) grannarna inräknat. Jag tror inte jag överdriver alltför mycket om jag säger att hennes godiskasse vägde nästan ett helt kilo när jag hämtade henne.

Håll balansen, håll balansen!

Hemmavid ringde det ett tag på dörren mest hela tiden. Sockerspeedade och helt okända ungar från hela grannskapet som med varierande nivå av framfusighet krävde godis. Lite småkul de första tre gångerna, men när vi stängt ytterdörren för tionde gången då en liten monsterflicka sträckte fram en säck med enbart dessa ord: C'est pour cinq personnes ("Det är för fem personer") och inget mer, så började det kännas lite tradigt.

Kalla mig gammaldags, men jag föredrar nog ändå den gamla hederliga Alla Helgons Dag, som har en något djupare och finare innebörd och betydelse.

Men barnen tycker ju att det är roligt. Och OK då, lite småkul är det väl.

Sådärja.