BFF

I måndags hängde Ellinors bästa kompis, tysk-irländska M, med oss hem efter skolan. De är lika gamla, är lika ljusa, lika långa, har samma storlek och verkar tycka om ungefär samma saker. Dessutom är de precis lika trevliga (vilket jag unnar mig att säga trots att jag är part i målet).

De verkar vara BFF. Best Friends Forever. Eller bästis som man kanske säger på svenska. Eller jag vet inte, de tycker i alla fall väldigt mycket om varandra och varandras sällskap.

Att se att ens barn har kompisar är en glädje som är svår att beskriva. Kompisar som uppskattar och tycker om ens barn. Kompisar som säger till sin mamma att ens barn är dess bästa vän i hela världen. Det skänker en djup och innerlig värme i själen.

Bästisar.