En lördag på akuten

På fredagskvällen tog vi det lugnt hemma. Ellinor klagade på magont och vi trodde nog alla lite till mans att det var en liten magsjuka som var på väg att visa sitt fula tryne. Icke så.

Under natten blev det värre med det magonda, så till den grad att jag ringde svenska sjukvårdsupplysningen, det som kallas 1177 numera har jag förstått, för att få lite råd och tips. Googlade också en hel del på magont och barn mitt i natten.

På lördagsförmiddagen bestämde vi oss för att åka till akuten på St Luc's universitetssjukhus, som ligger bara några få minuter hemifrån med bil. Vi checkade in på akuten, efter att ha tjuvkikat lite på en parkerad stor knallgul barnambulans. Komplett med små springande (is)björnar i läkarrock och andra söta djur på ambulansens sidor. Texten på bilen, utöver ordet ambulans, tror jag får bilförare att vika undan lite extra snabbt. Eller i alla fall mindre långsamt. Det står typ "akut- och intensivvård för barn" med stora tydliga bokstäver på den. Det liksom snörpte till lite i halsen när jag läste texten för Ellinor. Såna ambulanser har jag aldrig sett i Sverige.


Bra och stort sjukhus.


För att göra en lång historia kort fick vi träffa en läkare nästan på en gång, som sedan skickade vidare till en ursympatisk och snäll barnläkare. Via ytterligare en grundlig undersökning och en miljon frågor, ett urinprov och ett ultraljud - där blindtarmsinflammation uteslöts - konstaterade hon att Ellinor hade urinvägsinfektion.
Hoppla.

För att säkerställa diagnosen fick så E göra ytterligare ett urinprov. Och det ska jag säga det var inte lätt för stackars Ellinor att kissa på beställning. Det krävdes fyra glas vatten, en halv burk Coca-Cola och ett outsinligt tålamod för att till slut kunna leverera. (Den andra halvan av colan drack jag upp, under dylika omständigheter gäller inga vanliga regler, OK?)

Efter att väntat i nästan 1,5 timme på provsvaret kom läkaren och skickade hem oss. Svaret dröjde, så vi skulle ringa på måndag i stället - men E skulle börja ta antibiotika på en gång i alla fall.

När vi så ringde igår..... så var provet negativt. Inte urinvägsinfektion alltså. Nähä? Men vad är det då då? Vet inte, men hon mår mycket bättre nu. Allmäntillståndet är utmärkt och hon är tillbaka i skolan.

Fortsättning kommer att följa, medelst besök hos vår vanliga barnläkare. Aningens tröttsamt att vi i all välmening blev hemskickade innan resultatet på andra provet kommmit, kan man väl säga....