Helgen - skrämmande aktivitet

Igår lördag hade vi en sån där sportig morgon. Ellinor spelade tennis, Magdalena och Agnes badade och jag körde cardio på gymet. Och så en mysig fika efteråt. Härligt!

På eftermiddagen fick jag lite "egentid" och valde då att åka till Brico - tänk Clas Ohlson möter Bauhaus möter K-Rauta, typ - och handla lite gott och blandat till hemmet för vidare putsning. Ja, vi har ju fått ommålat på bottenplanet och i trappen. Superfräscht. Men nackdelen är ju att man upptäcker nya ställen som borde - och ska - åtgärdas och bättras på.

På kvällskvisten styrde vi kosan till Restaurang Tasso för middag med vänner med anledning av att Åsa fyllt 40. En jättetrevlig kväll på en fantastisk restaurang med fullständigt underbar mat. Jag har ätit mycket mat, god mat och mycket god mat, men frågan är om inte detta ändå tar priset (mammas raggmunk möjligen undantagen).

• Förrätt: Salad with green quinoa, tiger prawns, almonds and 'bisque' sauce with 'Di Saronno'
• Varmrätt: Wild duck with orange tea from Cuba, leg smoked with Havana cigar, Chinese cabbage and carrot flan
• Dessert: Degustation of desserts.

Tänker man efter var det ju faktiskt inte helt fel ur GI-hänseende heller, bortsett från efterrätten då.

Och idag - ja, idag är det ju Halloween... Ellinor var bjuden på ett kombinerat födelsedags- och Halloweenparty hemma hos amerikanske klasskompisen Matt. Ett riktigt bra och välorganiserat kalas som inte saknade någon av ingredienserna hos ett kanonkul Halloweenparty, trick or treating hos (de förberedda och vidtalade) grannarna inräknat. Jag tror inte jag överdriver alltför mycket om jag säger att hennes godiskasse vägde nästan ett helt kilo när jag hämtade henne.

Håll balansen, håll balansen!

Hemmavid ringde det ett tag på dörren mest hela tiden. Sockerspeedade och helt okända ungar från hela grannskapet som med varierande nivå av framfusighet krävde godis. Lite småkul de första tre gångerna, men när vi stängt ytterdörren för tionde gången då en liten monsterflicka sträckte fram en säck med enbart dessa ord: C'est pour cinq personnes ("Det är för fem personer") och inget mer, så började det kännas lite tradigt.

Kalla mig gammaldags, men jag föredrar nog ändå den gamla hederliga Alla Helgons Dag, som har en något djupare och finare innebörd och betydelse.

Men barnen tycker ju att det är roligt. Och OK då, lite småkul är det väl.

Sådärja.

Happy Halloween

Visst är det ett fint Halloweenkort som Ellinor har gjort i skolan?

Nu är det höstlov! Hela nästa vecka och idag. Tror vi alla behöver lite vila, framför allt småtjejerna - det är jobbigt att gå i skolan. Och sen kommer ju alla aktiviteter och play dates på det.

På onsdag kommer mormor. Oj, vad vi längtar. Agnes frågar varje dag nu "I MORGON kommer mormor?" Inte lätt med dagar och tidsuppfattning när man längtar!

Vägarbete och fysrapport

Om trappan upp till mitt arbetsrum är blockerad av en målare som balanserar längst upp på en stege som i sin tur är placerad mitt i nämnda trappa på två trappsteg - då får man väl helt enkelt göra något annat än att sätta sig i arbetsrummet? Visst?

Vägarbete.

För övrigt. För över ett år sedan köpte jag ett par Levis 501 i storlek 36/36" eftersom mina 38/36" var aningens stora. Kunde jag ha dem? Inte ens nära. Men IGÅR provade jag dem igen. Kunde jag ha dem? YES! De är perfekta medan mina trettioåttor är jättestora!

Inte mina jeans. Men ändå.

Igår visade Abdallah (min PT) mig några nya övningar för magen. Dessa övningar inkluderar en fitnessboll och får - med Abdallahs egna ord - övningarna med TRX att verka lätta. Jo tack, jag kan bara hålla med. Jag har tränat både med och utan denna PT sedan mars/april någon gång och har kört rätt hårt med magen - viktigt för ryggen dårå. Grymma övningar som bevisligen gett resultat. Om inte min egen fysiska uppenbarelse är bevis nog kan jag nämna lite sådär i förbigående att jag numera kan göra massvis med vanliga, klassiska situps. Easy peasy lemon squeezy som Elllinor säger. Men idag är faktiskt första gången som jag har riktigt tung träningsvärk i magmusklerna! I like it!

Damhandboll äger!

Söndagen blev också en härlig dag.

Först var vi på brunch hemma hos ÅsaJensJacobSamuel tillsammans med ÅsaPaulAnnaEllen. Uj uj, så gott det var. Bananpannkakor är inte fy skam det inte! Och eftersom samtliga sex barn går i samma skola, varav de äldsta syskonen från varje familj i samma klass tyckte även de att det var en höjdartillställning. Full fart i två barngrupper, de stora och de lite mindre.

Vi kom hem lagom för att vända i dörren. Ja, Ellinor och jag. Vi valde att åka till Sint Truiden, knappt 7 mil bort för att titta på en match i Cupvinnarcupen för damer i handboll mellan lundensiska Lugi och just Sint Truiden. Min tanke med det var, förutom att det är kul med handboll, att låta Ellinor få se tjejer ägna sig åt idrott på hög nivå.

Även om det kanske var aningen för långt om du frågar Ellinor så tyckte vi båda att det var superkul. Och dessutom vann ju Lugi ganska lätt över det belgiska laget. Ett snäpp större i storlek, två snäpp hårdare och tuffare, tre snäpp snabbare och fyra snäpp bättre tränade. Ungefär så. 33-18 till Lugi talar väl sitt tydliga språk.


Här kommer ingen förbi.

 Efter matchen gick jag och Ellinor ut på planen så hon skulle få känna hur det känns att stå på en handbollsplan och få se hur stort ett handbollsmål är och så vidare.

Bäst vi stod där kom alla Lugitjejerna gåendes in på planen och slog sig ner precis bredvid oss för gemensam stretching. Så jag sa hej och presenterade oss. Och så frågade jag om jag kunde få ta kort på dem tillsammans med Ellinor. Självklart fick jag det! (Och bilden hittar du längst ner i det här inlägget!)

Jättehärliga - och underbart segerglada - tjejer allihopa som direkt vinkade till sig Ellinor, pratade med henne, ställde massa frågor och ställde henne mitt i gruppen. Om Ellinor vill börja spela handboll vill jag att hon hamnar i ett sånt lag!

Jag vet vilka jag håller på i SM. Och Cupvinnarcupen. Gissa vilka?


Glad Ellinor på läktarplats.



Ellinor varvar ner med en Fanta i baren efter fotografering.

Men hur blev gruppbilden? Jo, så här:

Lugi Damhandboll och Ellinor.

Fredagsmys! Lördagsmys!

Japp - det blev fredagsmys! Precis som jag skrev i förra inlägget åkte vi direkt från skolan till Klubben och Ellinors simskola. Agnes och jag tog det lugnt och lekte i den mindre poolen under tiden E simtränade. Som de älskar vatten båda två!

Tja, sedan åkte vi förbi Quick och hämtade med oss lite blandade hamburgare hem. Och när vi kom hem så... var mamma hemma från Paris! Jag visste om det men för barnen blev det en mysig fredagskvällsöverraskning.

Lördagen gick i samma sportiga tecken. Tillbaka till Klubben klockan 10, hela familjen. Ellinor spelade tennis, Magdalena tränade i gymet och jag och Agnes - surprise surprise - badade. Strax efter 11 sammanstrålade vi i receptionen igen, pigga och harmoniska hela gänget!

Eftermiddagen fylldes av en regnpromenad för tjejerna. Full utrustning med heltäckande regnkläder och stövlar. Nämnde jag att de älskar vatten? Jo, jag gjorde visst det. Själv höll jag mig hemma och ägnade mig åt blandad inre tjänst. som det heter.

Och sedan blev det så småningom söndag, och då....

Poolen. Den större varianten.

Svenska Brysselmän. 100% glamour. Eller?

En helt vanlig dag i en svensk Brysselmans liv. Eller?

• Eftersom M åkte till Paris tidigt i morse (hem imorgon kväll) fixade jag i ordning tjejerna. Påklädning, frukost, tandborstning, goskramar, hårborstning inklusive frisyr, ytterkläder samt en och annan nosning. Plus som vanligt transport till skolan.
• Åkte sedan och kompletteringshandlade på Delhaize.
• Rensade ur, städade samt organiserade om i kylskåpet. Det blev liksom större. Typ.
• Insåg att jag glömt bort min kiropraktortid (gott tecken!). Ringde och fick komma dit på en gång.
• Plockade undan frukostrester.
• Jobbade ideellt med en website och trollade dit lite snygga bilder och länkar kors och tvärs.
• Kokat nappar - Agnes är på väg att sluta, men de behövde ändå saneras.
• Hämtade tjejerna i skolan.
• Utbytte erfarenheter med mammorna på skolgården, förlåt - andra föräldrar menar jag nog.
• Dukat fram mellis till tjejerna.
• Dukat av mellis till tjejerna.
• Förberett middagen (inkl dukat), så det ska gå fort.
• Förberett nattning genom att lägga fram pyjamaser och tandborstar.
• Avvaktar nu middagsdags och ankomst av Gloria - jag ska på kyrkorådsmöte (hörde jag ideellt?) i kväll. Lite olyckligt att det krockade med M's Parisresa, men vad gör man? Ringer barnvakt, så klart.

Glamoröst, va? Jag är en så duktig hemmafru. Eller motsvarande.

Och i morgon ska jag köra ett cardiopass efter lämning och sen får vi se vad den dagen bjuder på i övrigt! E har simskola efter skolan och då badar jag och Agnes, sedan blir det nog hämtburgare till middag hemma framför TV'n. Hörde jag fredagsmys?

En duktig hemmafru. Typ. Topless som bonus.

Onsdagsmys

Blött. Kallt. Bryssel. Fast då och då kämpar sig solen fram och lyser upp. Heja solen!

Idag tog vi en liten shoppingrunda på lediga onsdagseftermiddagen, Världens Bästa Ellinor och jag. Det blev en tur till MaxiToys i Zaventem - alltid ett poppis utflyktsmål. Vi kollade särskilt in den stora Playmobilavdelningen. Det är E's senaste inriktning, helt OK för mig. Inte helt billigt om man tittar på de stora grejerna, men detaljrikedomen är fantastisk.

Sen blev det ju såklart fika (och lite shopping i matdelen) på IKEA som ligger strax bredvid.

Jag var ju tvungen att kompensera för förmiddagens träningspass med Abdallah, min PT. Jag vill ju inte försvinna helt, mitt midjemått har ändå minskat med 4 cm på en månad. Helt sant! Visst, det har stadigt minskat sedan jag började träna före sommaren, men det här var ett ryck! Man (jag) blir väldigt peppad att fortsätta träna!!!

En annorlunda måndag

Ellinor fick stanna hemma från skolan igår och ladda batterierna lite. Dessutom hade hon fortfarande ont i magen, om än betydligt mindre än i början av helgen.


Ett paket chipolatakorv, blipp-blipp!

Vi åkte och storhandlade, där hon var mig behjälplig med att scanna varor. Jag har för övrigt övergått till att scanna själv och på slutet gå till den alltid tomma delen av kassadiskarna som heter "self-scanning" på klingande franska. Tack vare det har jag kapat mellan 20 och 30 minuter per handling. Varför? För jag slipper stå i kö och betrakta den obegripligt och stundtals på gränsen till oacceptabelt långsamma manuella kassaprocessen.

Lördag eftermiddag efter ankomst hem från
akuten och efter att papsen varit i
leksaksaffären.

Hon lekte - och även jag - med den present hon fick av oss för hon var en sådan fantastisk liten patient i lördags. Modig, tålmodig, tapper och på gott humör, även när det gjorde lite extra ont då läkarna tryckte på magen. Hon fick en Playmobile campingbil, som hon länge har önskat sig. Hon blev superglad!

Hon tittade lite på TV, men oväntat lite. Vi myste tillsammans och fikade ordentligt både på för- och eftermiddag. Eftersom det är viktigt att hon dricker mycket serverades både chokladmjölk, svartvinbärsdryck, hallonsaft och ännu mer chokladmjölk under dagen.

Men idag är hon tillbaka i skolan igen. Pigg och go och glad!

Som jag älskar henne. Det känns lite extra tydligt i såna här lägen.

En lördag på akuten

På fredagskvällen tog vi det lugnt hemma. Ellinor klagade på magont och vi trodde nog alla lite till mans att det var en liten magsjuka som var på väg att visa sitt fula tryne. Icke så.

Under natten blev det värre med det magonda, så till den grad att jag ringde svenska sjukvårdsupplysningen, det som kallas 1177 numera har jag förstått, för att få lite råd och tips. Googlade också en hel del på magont och barn mitt i natten.

På lördagsförmiddagen bestämde vi oss för att åka till akuten på St Luc's universitetssjukhus, som ligger bara några få minuter hemifrån med bil. Vi checkade in på akuten, efter att ha tjuvkikat lite på en parkerad stor knallgul barnambulans. Komplett med små springande (is)björnar i läkarrock och andra söta djur på ambulansens sidor. Texten på bilen, utöver ordet ambulans, tror jag får bilförare att vika undan lite extra snabbt. Eller i alla fall mindre långsamt. Det står typ "akut- och intensivvård för barn" med stora tydliga bokstäver på den. Det liksom snörpte till lite i halsen när jag läste texten för Ellinor. Såna ambulanser har jag aldrig sett i Sverige.


Bra och stort sjukhus.


För att göra en lång historia kort fick vi träffa en läkare nästan på en gång, som sedan skickade vidare till en ursympatisk och snäll barnläkare. Via ytterligare en grundlig undersökning och en miljon frågor, ett urinprov och ett ultraljud - där blindtarmsinflammation uteslöts - konstaterade hon att Ellinor hade urinvägsinfektion.
Hoppla.

För att säkerställa diagnosen fick så E göra ytterligare ett urinprov. Och det ska jag säga det var inte lätt för stackars Ellinor att kissa på beställning. Det krävdes fyra glas vatten, en halv burk Coca-Cola och ett outsinligt tålamod för att till slut kunna leverera. (Den andra halvan av colan drack jag upp, under dylika omständigheter gäller inga vanliga regler, OK?)

Efter att väntat i nästan 1,5 timme på provsvaret kom läkaren och skickade hem oss. Svaret dröjde, så vi skulle ringa på måndag i stället - men E skulle börja ta antibiotika på en gång i alla fall.

När vi så ringde igår..... så var provet negativt. Inte urinvägsinfektion alltså. Nähä? Men vad är det då då? Vet inte, men hon mår mycket bättre nu. Allmäntillståndet är utmärkt och hon är tillbaka i skolan.

Fortsättning kommer att följa, medelst besök hos vår vanliga barnläkare. Aningens tröttsamt att vi i all välmening blev hemskickade innan resultatet på andra provet kommmit, kan man väl säga....

Utekväll

Igår kväll hade vi barnvakt minsann. För att kunna umgås bara hustrun och jag.

Så vi åkte till Klubben och tränade tillsammans. Jo, det är sant. Vi körde varsitt cardiopass på crosstrainermaskinerna. Och sedan åt vi middag i Klubbens restaurang. Jättemysigt!

Sådana här kvällar ska det bli fler av!

Nedanstående bild har absolut ingenting att göra med texten, men vad gör det?

"Ta kort pappa! Ta kort!"

Gilla läget

Häromdagen efter skolan var jag ute i parken under den vackra höstsolen med mina tjejer tillsammans med Ellinors bästis M, hennes två småsyrror och deras brasilianska barnflicka. Vilka uppoffringar man får göra här i livet.

Skämt åsido, jag gillar livet här. Vi har börjat åka till Stockel på lördagsförmiddagarna och handla på marknaden som hålls där då. Det brukar bli blommor, frukt, grönsaker, läcker paj till lunch och den där fantastiska franska osten som är gjord på lika delar får- och komjölk. Kött, fisk, korgstolar, oliver, pajer, asiatisk mat, belgisk mat, våfflor, korvar, kläder... you name it - it's there. Och så finns ju de vanliga affärerna runt omkring också.

Senaste gången kom vi hem med en kasse libanesisk mat från ett litet litet stånd längst ute på kanten. Det var som att handla av sin egen mamma, om du fattar. "Hej, lite falafel, tack!" Självklart, här ta en och ät på en gång, visst ÄR de goda? Hur många vill du ha? Vet du vad du ska ha för sås till, min vän? Här, jag skickar med det också. Blir det något över av den kan du blanda med vinäger så får du en jättefin salladsdressing. Underbar kvinna. Ja, som min mamma.

Jag är inte säker på att jag hade pallat med den där marknaden för sex år sedan, när vi var nyinflyttade hit. För mycket folk, för trångt i gångarna, för mycket intryck. Stressfaktor 100, speciellt när barnen är med. Men nu är det jätteroligt. Det tycker barnen också - det är aldrig långt till en nygräddad varm belgisk våffla... Och alla människor är på gott humör och verkar ha trevligt på alla möjliga sorters språk från väldigt många av jordens alla hörn.

Hörde jag smältdegel?

Redo att handla.

Just denna lördag fanns det också en
tekanna som var en hoppborg.

Smygfilmning - en ny Janne Josefsson?

Den här filmen hittade jag när jag skulle ta fram föregående film från Technopolis. Det är tagen av Agnes i måndags eftermiddag, helt utan min vetskap (vilket framgår i slutet).

I denna film avslöjar hon inte bara vad jag säger när saker och ting inte går som jag vill, hon rättar mig också. Skruva upp ljudet lite på din dator, så kommer det på slutet.

Hon har alltså tagit min iPhone, låst upp knapplåset, valt kamerafunktionen, ändrat till videoinställning och sedan tryckt på inspelningsknappen. Hon fyller 4 den 28/11.

Ellinor's moonwalking!

Här är en liten video på när Ellinor testar på hur det känns att gå på månen. Allt från igår på Technopolis. Man kan för övrigt fråga sig varför jag pratar engelska på filmen.

Technopolis

Helgen som gick blev rätt avslagen för min del beroende på mindre roliga aktiviteter i de centrala delarna av min kropp under fredagseftermiddagen och dito kväll, då verkmästaren i magen såg sig nödgad att dra i nödstoppet och skyndsamt evakuera allt innehåll genom det som normalt är ingången. Nog med detaljer kring det.

Eftersom vi var tvungna att hoppa över Ellinors simskola i fredags eftermiddag - till hennes besvikelse - på grund av ovanstående kände jag mig mycket välvilligt inställd när hon föreslog att vi skulle åka till Technopolis igår, på den lediga onsdagseftermiddagen. The Flemish Science Center, som de själva säger.

Så det gjorde vi. Först hämtade jag tjejerna plus svenska kompisen Anna i skolan och så åkte vi hem för pannkakslunch. Hoppla vad alla tjejerna var hungriga!! Efter lunch drog vi iväg till Mechelen (mellan Bryssel och Antwerpen) där stället ligger och lämnade Agnes och Gloria hemma. De var redan igång med något pyssel, så A tittade inte ens upp utan mumlade bara ett hej hej när vi gick. (Gloria är vår onsdagsbarnvakt som vi har för att jag och Ellinor ska kunna göra roliga saker ihop bara vi.)

För att göra en lång historia kort hade vi en kanoneftermiddag. Jag kan inte ens räkna upp allt tjejerna gjorde och experimenterade med, men det var mycket! Här är lite bilder:

Nämen? Var är kroppen? Tänk på den du!

Hm.. värsta såpbubblan på gång här.

Uppgift: bygg en bro. Efter bara en kort stund kom
de på att man skulle använda det du ser till vänster
på bilden för att staga upp. Sen tar man bort stöden.

Fiffigt va!

Kanske ska E bli ambulansförare när
hon blir stor

BFF

I måndags hängde Ellinors bästa kompis, tysk-irländska M, med oss hem efter skolan. De är lika gamla, är lika ljusa, lika långa, har samma storlek och verkar tycka om ungefär samma saker. Dessutom är de precis lika trevliga (vilket jag unnar mig att säga trots att jag är part i målet).

De verkar vara BFF. Best Friends Forever. Eller bästis som man kanske säger på svenska. Eller jag vet inte, de tycker i alla fall väldigt mycket om varandra och varandras sällskap.

Att se att ens barn har kompisar är en glädje som är svår att beskriva. Kompisar som uppskattar och tycker om ens barn. Kompisar som säger till sin mamma att ens barn är dess bästa vän i hela världen. Det skänker en djup och innerlig värme i själen.

Bästisar.

Belgacom

I måndags ringde en trevlig man från Belgacom och berättade att de hade upptäckt ett fel på vår digitala anslutning, alltså där telefon/internet/TV ansluter sig mot resten av världen. Kunde de komma redan denna vecka och fixa det, månntro? Visst, torsdag blir bra. Fem minuter efter avslutat samtal kom ett SMS från Belgacom som bekräftade vår date.

Jag blev väldigt överraskad över samtalet av två skäl.

• Belgacom - typ motsvarigheten till Telia i Sverige - är typ hatobjekt nummer 1 för alla som bor i Belgien, på grund av dålig service och ett allmänt arrogant sätt att bemöta sina kunder på.
• Vi hade själva inte märkt av några problem överhuvudtaget med varken telefon, TV eller internet.

 Montören skulle komma någon gång mellan 8 och 12. 09.45 ringer han och frågar om det passar att han kommer om en kvart. Självklart. Och det gjorde han också.


Hur uppfattar
DU det här
varumärket?



Supertrevlig kille som bytte en mojäng i jacket och kopplade om lite kablar i kopplingsboxen nere i källaren. Som avslutning visade han mig på sin laptop uppkopplingshastigheten både före och efter hans ingrepp. Hoppla, vilken skillnad.

Dessutom hann han med att säga att han tyckte att jag talade bra franska. Mycket bra, till och med. Bara en sån sak.

Och nu har vi plötsligt fått HD-bild på vår TV och internetuppkopplingen är näst intill vindsnabb. Heja Belgacom!

Succé!

Dagens lunch var en succé. Penne med fläskfilé-, paprika- och kokosmjölksås. Eget påhitt.

"Pappa, kan jag få mer?"
"Jag med!!!"

Då är det kul att laga mat!

God (ido)min!

Egentligen hade jag tänkt berätta om helgen som gick. Så blir det nu inte.

Agnes hade kompis Ellen hemma på play date igår efter skolan. De lekte så fint med dockor i tjejernas rum. Jag satt i rummet bredvid och pysslade med mitt.

Så hör jag tjejerna prata om "kräm". Börjar ana oråd... Går in och tittar.

Tre dockor. Två snart fyraåringar. Två tuber idominsalva. Nästan tomma.

Dockorna var däremot fullt insmorda med salva. Rejält. Tjejerna själva var kladdiga upp till armbågarna och helt idominblanka i ansiktet. Deras kläder hade idominvita ytor. Idomin i håret (fast inte mycket).

Först blev pappa arg. Sedan kunde pappa inte vara det längre för fyraåringarna var så söta med allvarliga miner och stora blå resp bruna ögon. Så det blev till att sucka och börja sanera.

Igår kväll drack pappa öl till maten, för första gången på flera veckor (för mycket kalorier, du vet). Kände att jag behövde det...