20 september 2010

Extremt social söndag

Igår var det bilfri söndag i Bryssel. I ordets rätta bemärkelse. Alltså inte bara några gator avstängda utan h-e-l-a Bryssel. Så skönt. Så tyst. Lite Reclaim the Streets goes cykel-, promenad- och familjefest.

Vi tog en cykeltur på förmiddagen bortåt Merode. Där träffade vi på SilvanaJamesMilaRoisinAlessa som vi slog följe med ner till Montgomeryrondellen. Mäktigt att se alla cyklar i den rondellen. För den som inte upplevt den kan jag säga att den är grym att komma in i och inte heller helt lätt att komma ut ur. Med bil alltså.

Med bil är det lite av djungelns lag som gäller. Efter ett tag inser man att bästa sättet att komma in i den är att hålla hög fart och framför allt att helst inte stanna helt när man ska lämna företräde. Då kan man bli stående en stund. När man sedan ska ut ur rondellen gäller det att ha lite cahonas, kolla noga i yttre backspegeln och ta för sig. Having said that, så farligt är det kanske inte men man håller med fördel koncentrationen på topp där. (Så mamma och svärmor, blev ni aningens lugnare nu?)

I alla fall. Det var en grymt kul känsla att cykla genom sagda rondell tillsammans med ett oräkneligt antal andra cyklister i alla åldrar. De enda som störde glädjen var de där idiotgängen med Riktigt Seriösa Cyklister. Du vet, halvfeta snubbar i alldeles för tajta cykeltävlingskläder som tror de är den perfekta blandningen av Lance Armstrong och Eddy Merckx och som m-å-s-t-e färdas i klunga om 50 hojar. I minst 50 km/h. Annars trillar de antagligen av. Strunt samma om det är massvis med fyraåringar som nyss lärt sig cykla någon meter ifrån dem. Och trafikregler, bah. De är ju Riktigt Seriösa Pojkar.

Nåväl, efter lunch cyklade vi hem igen, enbart för att nästan omedelbart gå över på fika till grannen, en nyinflyttad svensk-brittisk familj med två småtjejer. Mycket trevligt och kul att lära känna nya grannar och lekkompisar.

Avenue Brand Whitlock. Don't try this at home.
I alla fall inte i rusningstrafik. Inte annars heller.
Om det inte är bilfri söndag.
Och det slutar ju inte där. Efter fikat cyklade M och Agnes iväg till Klubben för den sistnämndas Mini Hip-Hop. Inte heller denna gång ville Agnes gå in. Hade dottern varit häst hade hon fått tre fel för vägran. Nu struntar vi Hip Hopen och ser till att få inbetalade stålars överförda till credit i baren eller nåt. Så får vi se när hon vill göra något annat.

Detta skedde medan jag och Ellinor cyklade iväg hem till hennes kompis Mila (som vi alltså redan träffat på förmiddagen) för att tjejerna skulle få leka mer. Väl där blev jag av den irländske familjefadern utlockad till den lokala puben 50 m bort på gatan. Stället i fråga hade helt flyttat ut på gatan, komplett med ölservering, grill, partytält med bord och stolar och ett stort hoppslott (ursäkta en utlandssvensk, bouncing castle på engelska).

najs. Den irländske familjefadern - hustrun och barnen kom också strax efter - presenterade mig högljutt för sina polare och polarinnor med familjer som redan var där, de flesta glada irländare men också en och annan amerikan och tysk med ett this is Gunnar from Sweden. Och så tittade alla på mig. Jag kände att jag var tvungen att säga nåt smart, så jag jag vinkade och sa "Hello, I'm Sveeeedish" med extremt överdriven svensk accent. Tystnad i 1, 5 sekund - jobbigt jobbigt - sen bröt alla ut i totalt gapskratt. "HEY GUNNAR! Nice to meet you - grab a chair!!!" Phew... Så var man helt plötsligt med i gänget. Så lätt det kan vara ibland!

Städad gatufest för familjer.
Ja, så där satt man och drack öl (för att lugna alla oroliga kan jag meddela att det inte var fler än två, och inte bängelstarka trappister) mitt på gatan i Bryssel på blanka söndagseftermiddagen. De vuxna umgicks huller om buller och hade trevligt, barnen hoppade i hoppborgen (JA, hoppborg - så heter det på svenska!!), cyklade fram och tillbaka på gatan eller bara sprang omkring runt borden. Läckert!

Ja, och till slut blev det dags att cykla hem igen för söndagsmiddag hemmavid. Perfekt avslut på en härlig dag!

Fler bilfria söndagar åt folket! En gång i månaden? Fyra gånger om året? EN om året är i alla fall för lite.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar