Stockholm vs. Skåne

Så här då rå va. Med undantag av...

• 10 månaders militärtjänstgöring
• 2 år i Paris
• 8 år i Bryssel samt
• sammanlagt nästan 2 års veckopendling till Lund

...så har jag bott i Stockholm i hela mitt liv. Jag är född där. Jag älskar Stockholm. Det är min stad. My home town, som jag tror Bruce Springsteen sjunger.

Igår läste jag Fredrik Backmans krönika som gick i DN för ett tag sedan. Här hittar du den. Läs den gärna innan du fortsätter läsa detta inlägg.
Klar? OK. Då fortsätter vi.

Väldigt roligt, bra och underhållande skrivet. Och det ligger ju en hel del i det han skriver. Det gäller ju förresten inte bara Stockholm utan även de flesta andra storstäder, som tja.... till exempel Bryssel och Paris.

Och då tänker jag så här. Är det verkligen meningen att det ska vara så? Då menar jag efter det att ironin är bortskalad, bara så vi är överens. Tänk om jag egentligen trivs bättre på landet? Typ i Skåne.

Där det trots att tidningarna basunerade ut att det rådde lammbrist till påsk fanns lokalt producerad lammstek att köpa i den lilla oerhört lokala mataffären. Behöver jag för övrigt tillägga att tidningarna i detta fall var storstadsbaserade?

Där jag på ICA kan köpa honung från en gård jag vet exakt var den ligger. OK då, kanske inte exakt, men det är inte långt bort och jag kan åka dit på några minuter.

Den godaste honungen. Tro mig.

Där det såg ut så här klockan 14.39 igår.

Eftermiddagsrusningen har inte börjat riktigt riktigt än.

Jag är kluven. Det finns ju för- och nackdelar med allt.

Jag får - som just Fredrik Backman brukar skriva - helt enkelt ta och carpa mina diems ordentligt och se vart det leder. Njuta av där jag är just nu. I morgon är en annan dag.

Så får det bli.