25 februari 2013

Stoppa pressarna, gluggen är ett faktum

Äntligen, utbrast både äldsta dottern och jag när hennes (nionde) tand äntligen trillade ut idag på väg hem från skolan.

Så fort vi kom hem och hon hade inspekterat gluggen rusade hon till telefonen för att meddela mamma, mormor och farmor om den glada nyheten.

Det har varit några veckors vickande fram och tillbaka med varierande grad av koncentrationssvårigheter, kan man säga. Eller rättare sagt, hon har varit väldigt koncentrerad. Fast bara på att vicka tanden fram och tillbaka. Och stundtals inte så mycket annat.

Men nu är den ute och gluggen är ett faktum. Innan hon gick och la sig skrev hon ett fint brev till tandfén. Det la hon så bredvid sängen, precis intill tanden. När hon var klar, meddelade hon att "jag vet att det är ni, pappa, men ändå."

Lillasyster var nog den i familjen som var minst imponerad. Men så väntar hon tappert på att få tappa sin första tand, och det påverkar nog en hel del...

Ute.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar