13 november 2011

Att testa nya gränser

Idag testade jag nya vägar att transportera mig på. Bestämde mig för att testa att åka kommunalt till flygplatsen medelst buss (2 bussar).

Det gick ju alldeles utmärkt. Till en kostnad av drygt 4 €, att jämföra med taxi som kostar 25-30 €. Med lite tidtabellsplanering är det ju kanon!

Testade också att få boardingkortet i mobilen, så man bara håller fram streckkodsbilden vid kontroll.

Spooky, men otroligt smidigt utan papper i bökigt format att hålla ordning på.

Väl i Köpenhamn tog jag såklart tåget över till Malmö. Smidigt!

Och i morgon bitti börjar en ny resa för mig. Fast det är mer av en mental variant. Jag ska utbilda mig! Mer om det senare.

Spännande ska det bli! Vi ses på andra sidan.


12 november 2011

Min storebrorsa

I rättvisans namn måste jag ju nu nämna även mitt andra storasyskon - min bror. Han är faktiskt världens bäste storebror. Visst. Röstade om det också. Det blev 1-0.

Min syrra var alltså inte röstberättigad här eftersom hon inte har någon storebror. Hon är i stället begåvad med två småbrorsor. Vad hon tycker om det får du fråga henne *harkel*

I alla fall.

Då och då händer det ju att du ser turistbussar, eller hur? Visst är det så. Ser du då en som ser ut så här, ja då vet du. Det är en av min brorsas bussar.

Snygg!
Vill du ha riktigt bra service? Omtanke? Kvalitet? Komfort? Inget snack - ring min brorsa.

Klart jag är stolt över mina hårt arbetande syskon som inte är rädda för att böja ner huvudet, knyta näven i byxfickan, kavla upp ärmarna och bara köra på. Aldrig ge upp. Aldrig.

Precis som våra föräldrar.

Hörde jag förebilder?

11 november 2011

Positiv överraskning, SAS

I morse drog jag ett djupt andetag, lyfte luren och ringde under telefontid till SAS Customer Relations, för att höra hur mitt ärende utvecklar sig. Trodde det skulle ta typ hur länge som helst innan jag fick svar.

Jag fick kösiffra 3 och det tog kanske... 10 minuter innan jag kom fram. Ooops. Jag hade räknat med ungefär det fyrdubbla.

Elisabeth besvarade mitt samtal, lyssnade på min förklaring och kollade att mitt mail hade kommit in. Och det hade det. Hon förklarade att det tyvärr skulle dröja en 10-12 dagar till innan jag fick svar och besked. Det kan man ju tycka vad man vill om. Bara att acceptera.

Men poängen här är att Elisabeth var så otroligt trevlig, vänlig och rolig på ett alldeles naturligt sätt att det ändå kändes helt OK.

Bergis alltså att någon av de här heter Elisabeth!
Tänk om den servicekänslan och kundbemötandet hade funnits även hos SAS markpersonal på Kastrup. Då hade jag sannolikt fortfarande varit "ledsen, arg och besviken" som det heter. Men inte alls på långa vägar lika mycket!

Som jag brukar säga - kommunikation mellan människor är A och O. Varför ska det vara så svårt?

Men det är inte över än. I'll keep you posted!

Bästa storasyrran!

Igår fyllde min storasyrra år. För den som inte visste det är hon världens bästa storasyrra. Jo, det är sant. Jag kollade med min storebrorsa och han höll med. 2-0 alltså. Lätt som en plätt.

Hon fyllde inte mer än <fyll i ålder här>. Det skulle man inte kunna tro, så ung som hon är både i utseende och sinne. Och det är sant!

Jag ska inte gå in på detaljer här, men låt mig bara säga att min syrra har betytt, betyder och kommer även fortsättningsvis att betyda väldigt mycket för mig.

Det är tryggt att vara yngst i familjen. Man vet att det är alltid någon som håller ett litet öga på en. Oftast är det skönt och bra, ibland är det... uhm... kanske inte lika bra. Men det är alltid tryggt!

Tänkte först att jag skulle scanna in en bild på oss två när jag var liten. Men så - apropå hålla ett öga på - dök den här ganska nytagna bilden upp. I love it!

Du är bäst, syrran!

Min syrra har alltid varit en förebild för mig.

9 november 2011

48 timmar, SAS

48 timmar. Två dygn. Tick tock.

För övrigt är 48 timmar också namnet på en film med Eddie Murphy och Nick Nolte i huvudrollerna. Jag minns det som att jag tyckte den var rätt bra när den kom, typ 1982.

Men så var jag ju bara 16 då. Jösses. Det känns ju som igår. Nästan.

Joråsåatt...

Tick tock, SAS

Nu har klockan passerat 11.00 och det innebär att mitt mail till SAS Customer Relations har legat och puttrat hos dem i 45 timmar.

45 timmar, and counting.

Jag kommenterar inte det ytterligare utan konstaterar bara fakta.

45 timmar, and counting.
Missförstå mig rätt här. Jag gillar SAS. Jag flyger gärna med SAS. Faktum är att jag redan är inbokad på fyra SAS-flighter till under november-december. Jag tror på SAS. Eller... jag vill tro på SAS.

Men jag känner mig lite som DiLeva just nu:

Vem ska jag tro på
Tro på
Tro på när
Tro på när allt är såhär?

8 november 2011

Ska det vara så här, SAS?

I lördags flög jag och mina små prinsessor hem till Bryssel igen efter en härlig vecka i Skåne. (Magdalena hade flugit hem redan tidigare för att jobba - nån i familjen måste ju göra det också).

Vi flög från Köpenhamn med SAS. Att flyga till och från Kastrup kan ha sina utmaningar. Ofta är det mycket folk, rörigt och stressigt. Därför hade vi väldigt gott om tid.

Efter att ha lämnat hyrbilen gick vi och ställde oss i den långa kön till Baggage Dropen hos SAS. När vi väl kom fram - det gick fortare än vad jag trodde det skulle göra, effektivt och bra - möttes vi av en kvinna vid desken.

Det absolut första hon sa, efter att jag sagt hej och lagt upp våra boardingkort på disken, är följande - utan leende eller någonting:

"Nästa gång ska ni scanna boardingkortet i automaten och printa ut bagagetaggen."

Jaha visst ska vi det. Sa jag. Och la skämtsamt till att jag faktiskt inte kände till det, och att jag trodde att jag hade gjort min del när jag hade checkat in online. Inget svar.

Nästa sak hon sa var följande: "Väskan är för tung. Du måste betala övervikt."

Väskan vägde 29 kilo.
Den sammanlagda tillåtna bagagevikten för
oss tre resenärer var 69 kilo.
 Vad som hände sedan kan du läsa i nedanstående mail, som jag har skickat till Customer Relations på SAS. Som för övrigt bara har telefontid måndag-fredag 9-12. Smidigt.

 *****
Jag flög ensam med mina två barn (8 och 4) i lördags från Köpenhamn till Bryssel. Enligt bagagereglerna får vi då ha med oss 3 x 23 kilo utan extra avgift. Eftersom jag reste ensam med mina barn valde jag, som jag alltid gör vid sådana tillfällen, av förenklingsskäl att bara ha en väska för incheckning. Denna väska vägde 29 kilo.

Det har tidigare aldrig varit några problem, eftersom vi ju sammanlagt får medföra 69 kilo. Enligt
www.sas.se får också varje kolli väga maximalt 32 kilo, så den gränsen klarade vi också. Alltså inga problem. Trodde jag.

När vi kom fram till Baggage Dropen efter att ha köat en längre stund fick jag först ett inte särskilt vänligt påpekande av damen att jag först skulle ha gått till automaten och printat ut min Baggage Tag. Självklart skulle jag ha gjort det, men med två barn i släptåg är det inte lätt att tänka på allt.

Därefter säger hon att väskan väger för mycket. Den får nämligen inte väga mer än 23 kilo. Reglerna är, påstår hon lätt irriterat, att VARJE VÄSKA FÅR VÄGA MAX 23 KILO.

Hon kan inte svara på exakt var det står i reglerna, inte heller kan hon plocka fram det åt mig. Men ska vi åka med måste vi betala. Jag försöker vänligt säga att jag tittat på hemsidan men inte sett det, att jag reser ensam med två barn och kanske...? Men nej. Betala, packa om väskan eller inte resa är de tre alternativ jag har. Alltså betalar jag.

I efterhand har jag gjort följande:

1) Gått in på
www.sas.se och läst om bagage. Inte någonstans ser jag utskrivet att det INTE är tillåtet att så att säga slå ihop sitt bagage, så länge man håller sig under 32 kilo. Däremot ser jag väldigt tydligt att SAS skriver om \"NO HIDDEN FEES\".

2) Läst allmänna bestämmelser om bagage. Inte heller där hittar jag något om detta.

Jag vill således att ni återför de DKK 350 ni debiterade mitt kreditkort med på grund av \"övervikten\".

Jag vill också gärna framföra synpunkter på damen i Baggage Dropen. Alla kan ha fel, alla kan göra fel, alla kan ha en dålig dag. Självklart.

Men hennes attityd från början till slut var ur servicehänseende mycket tråkig och det intryck hon gav bara genom sin utstrålning kan ingen service- och customer relationsansvarig på SAS vara varken lycklig eller stolt över.

Jag står självklart till förfogande för att svara på ytterligare frågor och/eller maila över kopior på baggage tag, boarding card och/eller credit slip.

Hälsningar
/Gunnar Demnert

*****

Ska det verkligen vara så här, SAS? Att ni säger att ni har "no hidden fees" och sedan liksom hittar på nya regler som inte finns tydligt angivna när man bokar. Och som personalen vid desken inte kan plocka fram när man frågar efter dem? "Jag vet inte var det står, men så är det i alla fall", för att citera SAS-kvinnan.


Eller?
På till exempel RyanAir är det väldigt tydliga instruktioner om vad som gäller och inte gäller. Det är väl bland annat dem ni underförstått refererar till med "no hidden fees"? Kanske skulle det vara en bra idé att sopa rent framför den egna dörren först då?

Självklart skulle jag i stället för att betala ha sagt något i stil med "Antingen visar du mig här och nu exakt vilken bokningsregel jag bryter mot eller så hämtar du hit din supervisor. Det är inte mitt problem att kön till Baggage Dropen är typ 100 meter lång. Eller så låter du oss åka utan att betala "övervikt"."

Men det gjorde jag ju inte. Så kaxig är jag inte, i synnerhet inte som både Ellinor och Agnes tydligt blev oroliga eftersom de märkte att något var fel och att tanten inte var särskilt vänlig i sin ton.

Nu får vi se hur lång tid det tar för SAS att svara - och vad de svarar. Jag skickade mailet via deras hemsida klockan 14.00 igår måndag.

Tick tock.