Plötsligt händer det

Man får aldrig ge upp. Idag kom den, vår nya diskmaskin.

Killarna skulle komma 14.15. Eftersom den gamla diskmaskinen redan var borta tänkte jag att det var lugna puckar att kunna lämna hemmet strax efter klockan 15 för att hämta småtjejerna. Jag menar, hur svårt kan det vara att smälla in en ny diskmaskin och koppla in lite sladdar och slangar? Ehum.

Jag vet inte vilket parallellt universum just de här grabbarna lever i, men det är ungefär en halvtimmes tidsskillnad gentemot vårt eget universum. De kom alltså 14.45. De var väldigt noggranna också. Det tog ungefär 45 minuter att trycka in maskinen i det gapande hålet och koppla in den. För två personer. Men det var nog bra att det tog lite tid, för de drog om två slangar som inte var riktigt bra dragna från början.

Och nu sitter den där. Jag vet ju inte om den funkar som den ska än, det får vi se under morgondagen.

En Smeg. Den är väldigt lik den gamla, fast det var en Whirlpool.
Fast den här är minst 7 år nyare.

Va? Hur det gick med hämtningen? Jo, jag drog i mina nätverkstrådar. Vilket i detta fall betyder att jag ringde till au pair-Kajsa som "hämtade ut" fyra tjejer i stället för två. När jag sedan svängde in på skolan stod de där alla fem och väntade på mig. Tänk så bra att ha en bil som tar sju personer!

Sedan åkte vi till Creacorner allihopa. Creacorner är ett pysselparadis för den som är lagd åt det hållet. Där kan man köpa banne mig allt man kan tänka sig i pysselväg. Och förmodligen lite till. Ett paradis för två femåringar, en åttaåring och och en sjuåring. Även för en tjugoåring visade det sig.

Dock inte riktigt lika mycket för en fyrtiofemåring, men även jag handlade lite.

Lite, sa jag. Och det var inte biltillbehör.