Livet i omkörningsfilen

Här sitter jag. Och där väntar ni.

Som sagt, det är högsäsong nu. Idag har det varit full fart för Gunnar. Inte många sekunder över till reflektion och eftertanke (läs: göra ingenting).

Lämna tjejerna i skolan lite tidigare än vanligt för att hinna i tid till en övningsklient (joråsåatt...), sen direkt till kiropraktorn för det månatliga ryggknaket. Därefter raka spåret ut till Waterloo för att hämta hem förbeställd svensk julskinka från den ena av de två svenskaffärerna där ute.

Och på grund av att det hade snöat i Luxemburg i morse var lastbilen med vår skinka och en hel massa annan svensk mat försenad. Suck liksom. Så jag åkte då till den andra av butikerna som hade påfyllda lager och köpte det man behöver på ett julbord som utlandssvensk och som inte kan köpas i vanliga butiker här.

Drog också in som en virvelvind på MaxiToys och köpte julklappar åt A & E från farmor - fiffigt när jag ändå var i närheten. På vägen tillbaka till den första svenskaffären kom jag på att jag måste äta lunch. En Superbaconburgare på Quick, inga pommes frites till och bara vatten att dricka.

Hämta skinkan - okokt, suck... - i affären för lastbilen hade just kommit. I god ordning in till stan igen - pratandes i mobilen på vägen (handsfree, vad trodde du?)  för att lassa in maten i kyl och frys och så raka spåret till Klubben för ett PT-pass med Abdallah, endast fem minuter sen. Hej och hå.

När jag var färdigduschad och klar var klockan 14.30 och jag insåg att jag faktiskt hade en stund över innan det var dags att hämta girlsen 15.15. Sweet.

Hämta tjejerna, köra iväg till ett kalas för en av E's kompisar dit vi alla var bjudna. Ringde och kollade läget på en IT-relaterad fråga med viss akutstatus (adressetiketter...). Insåg att det var läge för utryckning, ursäktade mig från kalaset, kastade en längtansfylld blick på bordet med champagne, glühwein och allehanda tyska julläckerheter och åkte iväg igen efter att ha pussat på mina tjejer.

Fixade etiketterna på rekordtid (yes!!!), tillbaka ut till kalaset, hann precis i tid till kaka och glühwein och kunde umgås med trevliga mammor i en hel timme innan det var dags att åka hemåt.

Hem kom vi vid 19-tiden, samtidigt som Magdalena som hade köpt med sig mat hem (nice!). Nattning, gosning... Och nu sitter jag här. Men inte så länge till.

För i morgon börjar det om igen.

Vroom. Livet i omkörningsfilen.