SAS revisited

Den minnesgode läsaren drar sig till minnes - använder jag den frasen för ofta? - att jag hade lite meningsskiljaktigheter med SAS gällande bagage för några månader sedan.

Jag tyckte jag var rätt tuff fast på ett klurigt mjukt sätt i mitt sätt att skriva om SAS här på bloggen. Man vill ju inte göra folk ledsna liksom.

Nu har en av de bloggare jag följer, Fredrik Backman, också lackat ur på nämnda företag i sin krönika i tidningen Metro.

Man kan säga så här. Det visar sig att jag nog inte var så tuff när jag skrev, utan bara.... ja... mjuk på gränsen till mesig. Klicka här och läs hans text. Jämför med min. Döm sedan själva.

Vissa av knapparna på tangentbordet skämdes så mycket över att vara kontrollerade
av en så mesig människa att de försökte fly. Klart att det var ESC som ledde
upproret. Det fattar man ju.

Ja, då var det klart då

Inskickat och klart.

Säga vad man vill om Skatteverket. Men det är så oerhört smidigt att deklarera nu för tiden.

Ja, jag menar det.

Det var det det.

Frukostklubben

Åååååkej, då är vi tillbaks till helgen som just passerade. Till söndagsfrukost (eller ja, tidig brunch då) hade vi bjudit in Kieran, Ellis äkta man sedan i somras.

(Det här inlägget skulle förresten kunna också kunna heta En helg i köksförkläde, del III för kontinuitetens skull. Men jag gav upp den idén för det blev så långrandigt.)

Elli var vår au pair för osannolika sju år sedan. Hon blev under den tiden kär i Kieran (ja, den Kieran ovan), han blev kär i henne, hon blev kvar i Bryssel och pluggade och började jobba som typ placeringsrådgivare efter succéartad examen.

Nu har hon precis fått nytt jobb i Singapore inom samma bransch, har flyttat dit och har just spikat (såklart) alla prov hon måste ta för att få jobba med placeringar där. Den gode Kieran är också på väg dit permanent om ungefär 55 dagar när han är klart med sina studier till lärare. Ja, han räknar dagar och minuter med hjälp av en app på sin iPhone tills de återförenas. Åh, den kärleken, den kärleken...

Jag skulle för övrigt så himla gärna länka till det blogginlägg som avhandlar deras fantastiska bröllop i somras utanför Sundsvall, men dessvärre inträffade det under den här bloggens mörka period. Det vill säga under den tid när jag inte bloggade alls. Agnes och Ellinor var brudnäbbar (flower girls) och själv var jag toastmaster under middagen.

Brudnäbbarna på bröllopet. Eller the Flower Girls.

Själv var jag Toastmaster. Men jag tyckte det
var roligare med en bild på brudparet och tjejerna än
på mig in action. Gissar att du håller med.

Deras gemensamma äventyr i Singapore kan du läsa mer om på den gemensamma blogg de har: http://thebaldandthebrave.blogspot.com/ Där kan du förresten också läsa Kierans version av det jag precis ska berätta här nedan.

Både jag och Magdalena är djupt imponerade av vår kära Elli (som ju egentligen heter Ellinor, med det blev så komplisvårt med vår egen Ellinor). Ja, vi kallar henne "vår" Elli, för det känns faktiskt som hon är en del av vår familj. Och Kieran också.

Det  har hänt väldigt mycket och fort sedan den där dagen då jag hämtade henne på flygplatsen i januari 2005 och hon dök upp i rött- och svartfärgat hår och kamouflagefärgad hoodie.

Tillbaka till söndagsfrukosten. Vi bestämde oss för att servera the works till frukost. Ellinor tog ansvar för att pressa färsk apelsinjuice, Agnes hjälpte mig att göra amerikanska plättar, vi gjorde äggröra och stekte bacon, bryggde starkt och väldoftande kaffe och dukade fram både Nutella och lönnsirap att använda som man ville. Dinkelbrödet skars i tjocka skivor så att inte osten och skinkan skulle känna sig orättvist behandlade. Och så ställde vi fram la piece de resistance - the Strawberry Cupcakes Ellinor och jag bakade dagen innan.

Sen åt vi och hade det gott och mysigt tillsammans. Supernice. Efter avslutad måltid vandrade vi ut i parken för att cykla och leka. Bilder därifrån hittar du här om du bläddrar ner lite på den sidan.

Ännu en härlig söndag i glada vänners lag. Det här kan bli en vana.

Pressa pressa pressa.

Röra röra röra.

Grädda grädda grädda.
Posera posera posera.

Det är serverat!

Someone needs a cuddle.

Morgonstund och dagens outfit

Vi hade en fantastisk start på dagen idag. Och jag är inte det minsta ironisk.

Nu vill jag direkt påpeka att det faktum att Magdalena är i Luxemburg sedan igår bara är en ren tillfällighet och att det är fullt möjligt att ha sådana här morgnar när vi alla är hemma. Faktiskt. Jag hade nog mest tur som fick förmånen att få en sådan här morgon med tjejerna. Plötsligt händer det, liksom.

Igår kväll slets jag upp ur min halvdvala i soffan av att Agnes ropade på mig. Då var klockan 23.30. Nä, hon visste inte riktigt varför hon ropade, men hon ville att jag skulle ligga bredvid henne tills hon somnade om. OK då.

Det sista hon sa innan hon sjönk in i djup sömn igen var "pappa, jag tycker du ska sova här hela natten". Gulle.

Men det gjorde jag inte. Utan jag kröp ner i vår egen säng som var alldeles tom eftersom M är i Luxemburg - som jag ju sa längre upp, remember?

Klockan 5 fick jag dock sällskap då Agnes kom nersmygandes med sina snuttefiltar i högsta hugg och gosade in sig tätt tätt intill mig. Ganska mysigt, men det är inte så lätt att somna om så där djupt och gott som man gärna vill när man har en sömnsprattlande levande värmeelement bredvid sig.

När Agnes är på gott humör på morgonen finns det knappt
någon gräns för hur go och glad hon kan vara.
Och det funkar åt båda hållen. Så kan man säga.

Två timmar senare var det dags att gå upp, Agnes var på strålande humör direkt från start och när vi väl fått liv i Ellinor var även hon en go och glad tjej. Så är inte alltid fallet på morgnarna. Kan man säga.

Påklädning, frukost, undandukning, tandborstning.. you name it. Allt rullade bara på, och trots att vi gick upp rätt mycket senare än vanligt och verkligen inte stressade alls så var vi iväg i bilen nästan i vanlig tid.

Dagens outfit. Vald av Ellinor själv och approvad av högre
instans, dvs denna bloggs författare. Hon bad mig speciellt
nämna skorna som hon trivs väldigt bra i.

Det säger en del om hur harmonisk morgonen var. I alla fall för de som har egna barn. Eller hur?

En helg i köksförkläde, del II

Ålrajt, låt mig då först klargöra ett par saker angående just detta inlägg.

1) Det är inte nödvändigtvis mitt eller ens min familjs förkläde det handlar om.

2) Det handlar inte om den gångna helgen, utom om helgen innan dess. Alltså den helgen när vi kom tillbaka från Sverige.

3) En annan rubrik på det här inlägget skulle kunna vara "saker jag gillar med Bryssel".

Alla med så här långt? Bra.

Samma kväll vi just kommit hem efter den Den Långa Bilresan, dvs lördag kväll förra veckan fick jag ett SMS från våra svensk-brittiska grannar tvärs över gatan. De undrade om vi vill komma över på BBQ nästföljande dag. Naturligtvis ville vi det!

Så vid lunchtid på söndagen traskade vi över gatan. Sedan tillbringade vi större delen av eftermiddagen med dem och deras brittiska kompisar med barn. Eftersom våra kids går i skolan på engelska (och franska) var det inga problem alls för barnen att få nya kompisar. Vi hade alla jättekul. Åt lagom mycket korv och grillat kött, drack öl ur flaska (ja, på en BBQ ska man det), rödvin ur glas (ja, vad annars?), umgicks med trevliga expats och hade allmänt väldigt mysigt.

Säker och stabil grillning hemma hos grannarna.

Vi enades om att det belgiska systemet med att alla affärer är stängda på söndagar är någonting väldigt bra, när man väl anpassat sig. Det finns inte så mycket annat att göra än att umgås med familj och vänner på ett eller annat sätt.

Underbart!

En helg UTAN köksförkläde, del I av I

Lördag kväll vankades det så hemgjord pizza i hushållet. När tomatsåsen skulle öppnas bar det sig inte bättre än att...

Japp, du ser tomatsåsen på tröjan va?
Notera Ellinors bekymrade min.

Ja, du ser ju själv vad som hände. Tomatsås på ljusrosa tröja. Inte bra. Inte bra alls. Bilden är alltså helt autentisk och har inte arrangerats i efterhand.

Sedan lärde jag mig att det inte var så bra att ta kort på det heller.

Och att det under en kort stund på något sätt verkade vara mitt fel alltihop. Eftersom jag i) köpt hem burken samt ii) skämtsamt lite på coachvis ställde den enkla frågan "och vad tar du med dig från den här händelsen då?" (Jag skulle ha föredragit ett svar som "man ska använda förkläde", men det var inte riktigt det svar jag fick. Vilket kanske ansiktsuttrycket på bilden antyder.)

Detta reddes dock blixtsnabbt ut eftersom min hustru är en mycket klok hustru. Även när hon är arg. Vilket inte är särskilt ofta.

Och pizzan var en av de godaste hemgjorda pizzor jag någonsin har ätit.

En helg i köksförkläde, del I

Lördagen inleddes som brukligt är med att hela familjen sportade. Agnes gick i simskola, Magdalena tränade på gymet, Ellinor skulle ha spelat tennis och jag simmade.

Nu blev det ju inte så, som du förstod av mitt tempusval vid Ellinors tennis. Den var nämligen inställd på grund av regn (ja, utomhussäsongen har börjat). Därför simmade även hon.

En härlig start på helgen! Fram på eftermiddagen gick Agnes på kalas, Magdalena ledsagade henne dit och hade sedan "egentid" tills det var dags för hämtning igen.

Ellinor och jag bestämde då oss för att baka Strawberry Cupcakes. Eller jordgubbsmuffins med fyllning på riktig svenska.

Placera ut formarna på plåten. I bildens nederkant ser du hur fina de
är i receptboken. Längst ner i detta inlägg ser du hur våra blev.

Arbetet fortskrider. Knäcka ägg är kul! I bakgrunden smält smör.

Fördela smeten jämnt i formarna.

Jag tog inte bara kort. Jag jobbade också.
(För att du ska slippa zooma och ha dig för att kunna läsa vad som står på
blocket kan jag berätta att det står HAPPY BIRTHDAY ROSIE FROM")

Hmm....
Mental minnesnotering: Nästa gång använder vi riktiga muffinsformar.
Bullformar är för mjuka i kanterna och leder till att muffins blir siamesiska.

Efter lite kreativt karvande hade våra siamesiska muffins separerats.
Därefter gröpte vi ur dem och blandade innanmätet med grovt mosade
färska jordgubbar. Sedan fyllde vi våra muffins med blandningen.
På en skala 1-10, gissa hur god blandningen var? 12.

Jordgubbspuré på färska jordgubbar kokas med socker och reduceras.
Tillsammans med ihopvispad mascarpone och vispad grädde utgör det
sedan toppingen.

Och hade vi bara haft en riktigt spritsare (vilken vi inte hade) hade vi nog
kunna åstadkomma den ripplade effekten som i receptboken. Men det
gick inte med en uppklippt plastpåse som redskap. Därför rörde vi
ihop alltihopa och fick en rosa topping. Sedan gick vi lite "utanför boxen"
och hade på strössel också.

Slutresultatet. Kanske inte lika proffsig display som i
receptboken. Eller inte alls. Men absolut lika goda. Och HEMGJORDA!
Och redan nästa gång kommer de att se bättre ut.