Nu är ju inte konkurrensen direkt knivskarp i genren "bra smärtor". Men ändå.
Jag kan nästan räta ut mina armar idag. Med lite vilja och lite mer ajaj går det dock att göra. Men min erfarenhet på området säger mig att det inte kommer att gå alls i morgon.
Såvida jag inte värmer upp och kör ett träningspass naturligtvis.
Träning. Lösningen på det mesta. Eller i alla fall på mycket.
Njae, nu menade jag inte i första hand som bloggare. Utan som en sån där människa som tränar regelbundet. Och med regelbundet menar jag flera gånger i veckan.
Ur träningshänseende har den senaste månaden väldigt mycket den kan bli bättre på. Vad har jag för ursäkter? Tja, vad brukar man ha för ursäkter? Just det. De ursäkterna.
Men det spelar ingen roll nu. Det är som det är. Det är bara blicka framåt och köra på.
Det var en riktig höjdare att vara tillbaka på gymmet i förmiddags. (Någon gång ska vi ha en principdiskussion om hur ordet "gym" stavas i bestämd form singularis, men inte nu.) Det är ett gäng gymråttor som nästan alltid hänger där då, helt normala människor faktiskt.
Bilden är inte manipulerad. Men det är en oerhört gynnsam kameravinkel.
Några superfit moms, några superfit dads, några pensionister, några helt vanliga lattemammor och dito pappor, några som jobbar oregelbunda tider och några PT's. Ja, du hajar. Som folk är mest.
Tror jag hälsade och pratade med typ 10 pers på gymmet (stavningen!) idag. Så himla kul att känna sig så välkommen och så hemma. Nej, det påverkade inte min träning - man pratar mellan setsen.
Körde dessutom dubbelpass idag, både cardio och styrka. I kväll somnar jag tidigt, det kan jag säga på en gång.
Förmiddagsträning är grejen. Eller väldigt sent på kvällen.
Jag är inte helt säker på det, och det är knappt jag vågar skriva det. Men jag tror att våren ligger och lurar någonstans runt hörnet.
Förhoppningsvis har jag inte jinxat vårens ankomst nu. Förlåt i så fall.
Med våren kommer också ordet sommardäck upp på radarn i trevlig bemärkelse. Inte som i januari som i "tusan också, nu har det snöat i natt och jag som har sommardäck på bilen". En gissningsvis inte helt ovanlig kommentar här i Belgien då det inte är direkt jättevanligt att rulla omkring på vinterdäck.
Nej, mer som i "YES, nu är våren här på riktigt, fort på med sommardäcken och de snygga fälgarna!"
Om det inte hade varit för en sak. Vi använder samma fälgar sommar som vinter. Kränga av, kränga på.
Men just den här våren blir det annorlunda. Nu ska det investeras i nya fälgar till sommardäcken så att vi får två kompletta uppsättningar hjul.
Här skulle man nu kunna vidareutveckla det här inlägget med att spinna iväg i en principdiskussion kring begreppen däck, fälg och hjul. Men det ska vi inte göra. Försök fokusera lite, OK?
Vad tror du om de här fälgarna, lite så där förutsättningslöst?
Så här såg min fredagskväll ut. (Magdalena var ute och reste och kom hem sent.)
Först köra Ellinor till sitt allra första kvällsdisco (ett ämne värt ett alldeles eget blogginlägg).
Sedan få ha en riktig kvalitetsmysnattning med Agnes där hon somnade ihopkurad på min arm (hon måste inte alltid somna själv!).
Därefter krypa upp i soffhörnet med en kopp te, några chokladbitar och ett gäng avsnitt av Big Bang Theory?
Och sedan ta emot en sprudlande Ellinor som var eld och lågor över festen, ta en kvällsmacka med henne, eftersnacka lite och så pussa henne godnatt.
Slutligen ta emot Magdalena som stapplade in genom ytterdörren efter en dagstripp till London.
Erhålla gåvor i form av Minstrels. Yay.
Är det riktigt riktigt att jag tyckte det var en underbart mysig kväll, i ljuset av att jag hade alternativet att fixa barnvakt och gå ut och dricka öl med ett gäng pappor från skolan på Dad's Night Out? Och de andra papporna peppade och tjatade att jag skulle komma med ut?
Åjaba "nämen jag vet inte. Orka palla liksom." Jag är nöjd. Tjejerna också. Det är det som räknas.
När vi kom hem efter simskolan frågade Ellinor om hon fick låna min dator. Ehh.... du har ju din iPod Touch. Sa jag.
Men nej nej, hon bedyrade att det inte handlade om att spela spel. Nej, här handlade det om att göra "research" för ett "project" i skolan. Så OK då. Vem vill stå i vägen för viktiga projekt? Inte jag. Dessutom skulle jag ändå laga mat så datorn var så att säga ledig.
När jag nu satte mig framför datorn efter avslutad middag var den här skärmbilden uppe.
Väldigt. Viktig. Research.
Man undrar vari det där viktiga projektet består...
Och när Ellinor kom hem från sin playdate hon hade när A och jag kollade film så pratade vi om just filmen och då kom naturligtvis Supercalifragilisticexpialidocious upp.
Den sången är viktig i vår familj, för skolshowen Ellinors första år i Lower Primary (för tre år sedan) avslutades med den sången. Som vi övade och tränade på den hemma. Så mycket att jag också lärde mig den. Och den sitter i än.
Supercalifragilisticexpialidocious! Kunde inte sagt det bättre själv.
Så jag började sjunga på den, så klart. Då avbryter Ellinor för att rätta mig:
- Du sjunger inte rätt.
- Eh jo. Supercalifragilisticexpialidocious.
- Eh nej. Du sjunger supercalifragilisticexpialidoCIES.
- Gör jag ju inte. SupercalifragilisticexpialidoCIOUS!
- SupercalifragilisticexpialidoCIES! - SupercalifragilisticexpialidoCIOUS!
Så tittar hon på mig, sätter upp händerna framför sig, himlar med ögonen och säger med trött röst:
- OK, pappa. Whatever...
Och så vänder hon sig om och fortsätter med det hon höll på med innan hon avbröt mig.
Det kan bli en del jobbiga situationer i hushållet de kommande åren. Jag kan känna det.
