5 år!

Tänk att lilla Agnes redan är fem år. Tiden går otroligt fort när man har roligt, om man säger så.

Det känns på ett sätt som om hon är alldeles nylevererad. Och på ett annat vis känns det som om både hon och Ellinor alltid har varit med oss.

Då och nu.

Vi firade med kalas, minsann. I söndags var sju av hennes bästa svenska, svensk-engelska, japansk-indiska, amerikansk-franska, brittiska, skotsk-irländska samt tysk-spanska polare och polarinnor här och firade henne med varmkorv, tårta, lekar och dans. Samt med den för vissa mycket exotiska  fiskdammen. Goodie bagen var dock ingen nyhet för något av barnen.

Rita på duken - ett stående inslag på våra barns kalas.
Gästerna brukar vara lite skeptiska först, men sen...

Agnes var mycket nöjd med sitt kalas och alla presenter och somnade mycket mycket lycklig på söndagskvällen. Och då hade hon fortfarande själva födelsedagen kvar! Mer om den i ett annat inlägg.

Hm...
Men det är i alla fall en rekorderlig ung man som lägger armen runt
min dotter.  Även om jag tycker mig se att han är väldigt flörtig med många flickor...

Klart det skulle vara dans också.

Eftersom jag är som jag är hade jag lagt upp en spellista på YouTube och kopplat

laptopen till både TV (HDMI) och surround sound-anläggningen. Ska det vara dans,

ska det vara dans på riktigt med bra ljud - med videosar till som bonus.

Ja, och sedan hade vi förresten också bjudit in föräldrarna på (ospetsad) glögg och pepparkakor också. Det var ju ändå första advent. Det är alltid kul att sprida lite svensk kultur. M och jag konstaterade att vi känner många väldigt trevliga människor!

Igen - vad är "manligt"?

Det här är Alexander Karelin. En legendarisk rysk tungviktsbrottare, av en enig expertis ansedd som världens bästa grekisk-romerska brottare genom alla tider.

"Lyftkranen från Sibirien" var ett av hans många smeknamn.

Under hela sin brottningskarriär, som innefattade tio år där han inte gav ifrån sig en enda poäng, vann han 9 VM-guld, 12 EM-guld, 3 OS-guld och förlorade under densamma inte en enda match förrän han i sitt livs sista, OS-finalen 2000, stötte på en amerikan som vann guldet på poäng, 1-0. (Källa: Wikipedia)

Det var han som brukade bolla runt med vår egen 130 kilos-Tomas Johansson, om du minns. Eller så gör du det inte.

I alla fall.

Jag vill minnas ett reportage om honom som jag läste en gång. På sin fritid gillade - och gör väl fortfarande - han att lyssna på klassisk musik och att skriva dikter.

Han använder säkert också handkräm.

Taggad kille

Jorå, idag var man taggad när man kom till gymet för en timmes träning med PT-Abdallah. Den här bilden är tagen när jag precis ska börja värma upp i roddmaskinen.

Idag känner jag livet i mig.

Till mitt försvar vill jag säga att bilden liksom är tagen sådär lite i smyg. Det satt andra människor runt omkring mig och det var liksom inte läge att grimasera upp sig.

För jag var egentligen betydligt mer peppad än vad bilden antyder.

PT-Abdallah föreslog att vi någon gång skulle lägga en timme på cardio, alltså konditionsträning, för att jag skulle få lite omväxling till crosstrainer och roddmaskin. Han föreslog en timmes boxningsträning - han är ju kampsportare och självförsvarsexpert, bevars - och lovade att jag skulle vara helt slut efteråt i både armar och ben.

Jag lovade att fundera lite på det. Vad tycker du?

Så mycket bättre

På tisdag kommer vår nya diskmaskin.

Yippee. Från det att vi tog kontakt med vår mycket trevliga och sympatiska hyresvärd kommer det alltså ha tagit typ två veckor att få dit en ny.

Det är inte hyresvärdens fel. Det beror på leverantör-installatören. Någon som är förvånad? Nå, om det kan man tycka vad man vill.

Jag är bara glad att få en ny, även om jag nästan har vant mig vid handdiskande nu - det går ju rätt fort.

The old-fashioned way, liksom.

Och jag har dessutom nu hittat lösningen på torra händer-utmaningen:

En grej till bara om dagen

Ett av de bästa omdömen man kan få av Ellinor när det gäller maten är

"Pappa, kan jag få det här i min lunchbox i morgon?"

Idag efter middagen - se tidigare blogginlägg - sa Ellinor följande:

"Pappa, kan jag få det här i min lunchbox i morgon?"

Tänkte du ville veta det.

En stor fan av min matlagning.

Dagen som idag var

Efter frukost och som vanligt mysig lämning i skolan åkte jag raka spåret till min danska kiropraktor Tine för denna månads ryggomgång. Knäckeliknak.

Men ryggen som en fura rak satte jag sedan segel till IKEA för inköp av diverse förskaffning inför Agnes 5-årsfirande om söndag.

Väl hemma igen diskade jag upp morgondisken - för hand - och satte mig för att gå igenom mailen. Några besvarade mail och ett längre telefonsamtal senare var det dags att förbereda det kvällsmöte jag hade inbokat. Skriva, läsa, printa. Skriva. Läsa. Skriva. Läsa. Printa.

I samband med lunchen tog jag mig tid att fundera lite över eftermiddagen. Det tog 10 minuter. Inklusive att äta maten. Sedan satte jag igång att förbereda middagsmaten. Medan middagsmaten stod i ugnen diskade jag upp - för hand - samt sprang upp till arbetsrummet och ringde ytterligare ett samtal och skickade några mail.

Ner för alla trappor igen för att rädda middagsmaten ur ugnen och så bam iväg och hämta Agnes i skolan (eftersom Ellinor var kvar på Bricolage - typ pysseleftermiddag där de gör de mest fantastiska saker). Direkt till Klubben, lite medhavd mellis, och så ner i poolen och bada och ha kul. Nice!

Upp igen, duscha och passa på att tvätta håret. Agnes alltså. Kom ihåg att packa både hennes shampoo, balsam och hårborste. Till hennes storögda och glada förvåning...

Sedan tillbaka till skolan, hämta Ellinor. Just in Time-processing. Anlände utan stress precis i tid.

Så hem till maten som stod och väntade på oss, tillsammans med Magdalena som trätt in genom ytterdörren bara sekunder före oss, visade det sig.

Klockan 19 var det dags för mitt möte, varade en timme. Eftersom M var upptagen med att natta barnen passade jag på att diska middagsdisken - för hand.

Efter lite ömsesidig debriefing har hustrun gått och lagt sig och jag, ja jag sitter vid datorn och bloggar.

En nästan helt vanlig dag i en hemmapappas liv.

Dagens middag:
Lammfärs och fetaost-lasagne, med spenatlasagneplattor.
Serverat med isbergssallad och tomater.
Joråsåatt...

Jag bloggar - alltså finns jag

Hej igen,

Det verkar råda viss förvirring. Min mamma ringer och undrar hur jag mår. Min brorsdotter kommenterar här på bloggen. Min syster lämnar oroliga meddelanden på mitt mobilsvar. Min bror är less på att inte hitta nya uppdateringar.

Jag lever. Jag mår bra. Just nu har det bara varit lite mycket kvar att göra när dygnets timmar är slut. Så kan man säga.

Det är julbasarer, utbildning, hus och hem, byte till vinterdäck, planering för Agnes femårskalas, träning och lite annat smått och gott.

Och så har diskmaskinen gått sönder också.

Jag som trodde att vi var ett team.
Nähäpp. Jaja, men du ska veta att det står
massor med fjuniga rookies där ute som
är redo att ta din plats.

Men en sak kan jag säga klart och tydligt. Jag har inte slutat blogga.

Jag ska berätta allt. Nästan.

Och nu måste jag leta reda på handkrämen. Om du bara visste hur torra händerna blir av att diska för hand ett par gånger varje dag.