Så kan det också vara...

När min kloka hustru hade fått en full redogörelse över förmiddagens garageaktiviteter gjorde hon följande analys:

Det verkar ju relativt osannolikt att någon skulle sätta en lapp på min bil med det innehållet. Inte för att jag aldrig skulle förtjäna det, även om jag just här definitivt inte gjorde det, för det gör jag nog ibland även om det är sällan. Min fru är ju yrkesdiplomat, så jag är inte helt säker på vad hon egentligen menade. Men jag tror att det var något bra.

Hon fortsatte sitt resonemang: Det osannolika ligger alltså i att en någon som parkerat så illa själv skulle reta sig på någon som parkerat helt korrekt. Skulle det kunna vara så att någon annan har satt lappen på hennes bil, någon som tidigare stod på min plats? Och att hon helt sonika flyttat över lappen till min bil, kanske i tror att det var jag som skrivit den?

Så skulle det ju kunna vara.

Så jag tog fram bilden jag tog igen:

Nämen?

Och sitter det inte en lapp på hennes ruta? Jo, det gör det. Det förklarar kanske en hel del.

Nu undrar jag bara om hon går omkring och tror att det var jag som skrev lappen? Om du är svenska och läser det här, hör av dig till mig! Eller alltså, det räcker om du förstår svenska, du kan vara vad du vill.
Nu tycker jag att vi stänger parkeringsrutan för idag.

Parkeringsproblem

Idag var jag och handlade på mitt lokala Delhaize. Det var trångt i garaget, något otippat en måndagsförmiddag. Men jag lyckades hitta en ruta, i vilken jag parkerade mitt i.

Föraren av bilen bredvid hade dock haft lite otur när han/hon parkerade. Därför tog jag - något har man ju lärt sig efter sju år i Bryssel - ett kort på våra bilar:

Pricka rätt är svårt.

När jag sedan kom tillbaka till garaget var den vita bilen borta och på min vindruta satt en liten fin lapp:

Quand on est nul pour se garer, on ne roule pas en voiture!
När man är värdelös på att parkera kör man inte bil!

Jodå, tydligen var det jag som hade parkerat tokigt och slarvigt. Att jag inte tänkte på det. Men vänta, vi tar och tittar på den första bilden igen.

Följ den vita linjen

Jag vill inte på något sätt peka finger, va. Men i ljuset av vad som framkommer i bilden ovan undrar jag bara stilla - och detta är riktat till föraren av EXS-817: Varför är du ute och kör i så fall? Och hur ska du nu planera din julhelg eftersom det var det kalenderbladet du ödslade på lilla mig? Typ, som ungdomarna säger.

Men nu slutar ju faktiskt inte historien här. För när jag körde ut ur garaget stod den vita Minin parkerad- för övrigt på en busshållplats, ajabaja - med den kvinnliga föraren vid ratten, talandes i telefon. Dessutom i motsatt körriktning från mig. Så jag vevade ner rutan, vinkade till henne och viftade med lappen med ett leende (jo, ett leende, inte ens ironiskt eller argt - bara ett leende).

Hon tittar upp och får syn på mig, ler undrande och så får hon syn på lappen och börjar skratta hjärtligt och rycker lite på axlarna. Jag skrattar tillbaka och så kör jag hem, med en ganska bra känsla i magen ändå.

Säga vad man vill, men det är sällan tråkigt och enahanda i trafiken i Bryssel.

Jag ska lära mig göra en ubåt

Ellinor, 8, går ju som du kanske minns i en tvåspråkig skola. Det innebär att hon har två inlärningsspråk - engelska och franska - parallellt. Detta kan stundtals skapa en del rolig förvirring i hushållet.

Förra veckan kom hon hem och deklarerade att hon hade fått läxa (vilket i sig fortfarande är både roligt och kul och ett säkert tecken på att man är En Stor Tjej). Hon ska läsa Shakespeares Trettondagsafton tre gånger på två veckor. Fast på engelska och då heter den Twelfth Night. Boken hon ska läsa är anpassad till barn, men visst är det ganska häftigt? Skrev han utan minsta försök att dölja sin stolthet över sin dotter.

Nå i alla fall. Hon berättade också att hennes lärare senare ska visa hur man gör en submarine. Ehh..., sa jag undrande. "Ja alltså, inte en ubåt utan en submarine. Det heter så." fortsatte hon. Mm-hmm, sa jag, medan jag funderade lite.

Först efter en sisådär 20 minuter kom jag på vad läraren hade sagt. Inte submarine. Utan.... summary!

Såklart.



Pappa, kan du fixa en trailer?
Jag måste få hem min sammanfattning.

Bryssel i mitt hjärta

När jag var ute och "bara" tog en öl i torsdags kväll med irländaren så var det lite andra människor som deltog från och till under kvällen.

I ett läge satt det en irländare, en egyptier, en bulgar, en sydafrikan, en indier samt undertecknade svensk runt samma bord - en underbar blandning!

Det är en av anledningarna till att jag tycker att Bryssel är en fantastisk stad att bo i!

Prickar du in länderna? De stämmer inte
nödvändigtvis in på gänget i texten ovan.

Maria Montazami & jag

Hon är i Paris och jag är i Bryssel. Så nära och ändå så långt borta. Men ändå.

Magic foam maker

Alltså, man kan säga mycket om den mjölkskummare som IKEA säljer. Den går otroligt lätt sönder om man är det minsta oförsiktig, till exempel.

Man kan också säga att det inte gör så mycket, eftersom den kostar 0,75 € här i Belgien. Skulle väl gissa runt tian i Sverige.

Men man kan inte klaga - det kan man faktiskt inte - om resultatet ser ut så här:

Först skummad mjölk, sedan kaffe.
Om man ska göra det på rätt sätt.

Bara ett tips

OK, så du hjälper en av dina kompisar - en rugbyspelande irländare i samma storleksklass som du själv (ja, eller som jag då) fast sannolikt med mer muskler och definitivt med ett av Europas största och varmaste hjärtan - att flytta lite möbler under några timmar en dag.

När den här irländaren sedan vill bjuda dig på en öl senare på kvällen betyder det alltså inte en öl.

Och senare på kvällen, då du kommer ut från den indiska restaurangen ni hamnade på - "vi ska bara ta en snabb curry och kanske nån öl till maten" - och promenerar upp mot taxistolpen för att åka hem.

När samma gladlynte och härliga irländare då glatt föreslår liten snabb öl på hans stampub för att kunna be dem ringa efter taxi, ja då är det väldigt lätt att det liksom bara hamnar en (inte så) liten öl till på bardisken efter den första, utan att du har hunnit reagera.

Som sagt. Bara ett tips.

Men eftersom vi båda är ansvarsfulla familjefäder blev det inte alls så sent som man skulle kunna tro. Och förmodligen inte så farligt heller, men mer än vad jag hade förväntat mig. Om man säger. Men i morse var jag lika pigg och go och gla' som vanligt. Nästan.

Vi säger så.

En av sakerna vi flyttade.