Just idag är jag stark

Idag. Idag ska det ske. Övergången till digitalvärlden hemma.

Efter en synnerligen harmonisk morgon känner jag mig laddad nog att ta tag i det.

Ska bara träna med Abdallah, den personlige tränaren först. Önska mig lycka till. Med båda aktiviteterna.

På bar gärning

Med hjälp av lilla kökspallen tar man sig lätt upp på bänken och får åtkomst till godishyllan.
Hon hade t o m förberett med två skålar till sig och Ellinor. Du ser dem på bilden.

Synd bara att det prasslade liiite för mycket så pappa hörde.

Och ja, jag tycker också att fötterna är läskigt nära kanten.

En lugn dag i en hemmapappas liv

• Lämnar kidsen i skolan strax före 9, senare än planerat eftersom A har lite ont i magen. Som dock går över.
• Åker via bankomaten till kiropraktorn, hamnar i bilkö vid Montgomeryrondellen. Inte att leka med. Kommer precis i tid.
• Hemma igen 10.15. Med en kopp kaffe i handen sätter jag mig vid datorn för att skicka några mails.
• Eftersom en hårddisk behöver inkonsekvenskontrolleras tar det längre tid än vanligt att starta, så jag skickar mailen via iPhone i stället.
• 10.40 iväg till skolan för Tea Party med massvis med småkakor, tårtor och muffins (nej, jag åt inte av allt, bara nån liten kaka. Faktiskt.) i Children's House (Agnes ålderskategori). En social pryl för att föräldrar, barn och lärare ska träffas och prata lite - arrangeras alltid i början av höstterminen. Minglar och känner mig otippat trevlig. Hoppas de andra tyckte det också. Kul att prata lite med folk man annars mest bara säger hej, hur är det och hej då till.
• Lämnar skolan med både Ellinor och Agnes (onsdag = kort dag) kl. 12.15.
• Klockan 13 står lunchen på bordet hemma, chipolatakorv åt alla. Kanongott, även om Agnes inte äter mycket alls. Kan det ha något att göra med småkakorna, tårtorna och muffinsen tidigare? Skulle tro det.
• Klockan 14 sticker jag och Ellinor till kyrkan för socialt umgänge. Medan hon pysslar och har jättekul med sina kompisar ägnar jag en timme åt att försöka fixa den trådlösa uppkopplingen på en PC, förgäves.
• Vi tar en fika vid 16-tiden med andra barn och vuxna, lämnar kyrkan vid 16.50, kör då samtidigt hem Carin och hennes tre barn i vår stora bil och kommer därför hem liiiite sent till Agnes och Gloria, som dock inte tar illa upp. Hemma 17.30. Skönt.
• Barnen behöver mat. Nu. Bråttom. Ädelostfullkornspasta med skinka. Mums für alle! Och snabbt gjort.
• Just när vi ätit klart kommer Magdalena hem. Vips står en rykande het pastaportion framdukad åt henne också.

Och så heter det pappaledig...

Det digitala hemmet - jag vill, jag kan, jag ska!

Dags att byta till digitalt. Telefon, internet och TV.

"Nej, vi behöver inte en installatör från Belgacom. Det fixar min man." Sa min hustru sedan 13 år när vi beställde uppgradering.

Igår kom en leverans med bud och på fredag från 18.00 är vi 'all digital, baby'!

I alla fall i teorin...

Smältdegel

Till min stora lycka upptäckte jag häromdagen att det har öppnat en polsk mataffär inte långt från oss. Så nu kanske det kan vankas Zywiec här hemma, varför inte med en någon lagom kryddig polsk korv till.

Bild från Grabbresan 2009
som gick till Krakow.

Till middag i lördags tänkte vi äta libanesiskt, men si det gick inte. Vi ringde för sent för att beställa avhämtning. I stället blev det indisk hämtmat.

Kanske ska jag gå förbi den portugisiska delikatessaffären i morgon för att köpa några av de där läckra efterrättsbakelserna jag nu har glömt namnet på?

När ska vi till äntligen komma iväg till den där kambodjanska restaurangen runt hörnet? Eller fina italienaren strax bredvid? Det var länge sen vi köpte hem från kina/thai-take awayen, ska vi inte...?

Nej, nu vet jag. Det franska brasseriet. Eller vår favvekvarterskrog med belgisk mat? Ska vi bara ta pizza? klassisk eller pan?

Allt på promenadavstånd. Jag älskar att bo här. Vilken smältdegel!

Mer ballongtrauma

När man släpper sin heliumfyllda ballong precis när man lämnar köket för att gå in i nästa rum kan det gå så här. Och det gjorde det. Ellinor hanterade dock denna incident betydligt bättre än vad Agnes hanterade sin motsvarande ballongrelaterade händelse, beroende på en massa saker.

Braderie

I helgen var det braderie på vår närmaste shoppinggata. Marknad alltså. Den infaller en gång på våren - för att fira vårens ankomst - och en gång i september. Oklart vad man firar i september, men firar något gör man säkert.

Vi snackar en massa stånd där man kan skjuta luftgevär, fiska ankor, kasta bollar, handla sniglar (jodå), pommes frites, hamburgare, churros, boudins (både med och utan blod), bitterballen och andra läckerheter. Ja, och sen finns det också ett gäng åkattraktioner på korsen och tvärsen för barnen.

Affärsinnehavarna längs gatan flyttar ut sina varor och försöker prångla ut så mycket det går, de också. Folkfest!

Gissa vad oddsen var att hålla barnen därifrån? Noll.

Men det var kul! Tidigare - när barnen var lite mindre - slutade det ofta och gärna med gråt och tandagnisslan. Så icke denna gång. Alla var så nöjda och glada, trots en liten ballongincident som lärde Agnes att när mamma och pappa säger att man måste hålla i sin heliumfyllda ballong för annars försvinner den så menar mamma och pappa det. Faktiskt.

Men tack vare Den Fina Parfymaffären löste sig allt och hon fick en ny cool svart ballong och en klubba var till sig och storasyster som grädde på moset.



Glada tjejer.



När E blir större vill hon ha motorcykel. Fast först
vill hon ha hål i öronen.



Nästa gång blir det baklängesvolt.