31 mars 2012

Kuppartad utveckling

Under de senaste månaderna har det börjat dyka upp en efterfrågan på husdjur här hemma. Hamster, marsvin, kanin, vandrande pinnar... you name it.

Jag har alltid sagt att det där med husdjur får Magdalena sköta. Vi har varit rörande överens om att det inte är tal om husdjur här hemma, men jag känner att jag eventuellt skulle kunna ge efter i ett svagt ögonblick. Medan hustrun hävdat att hon "inte har några som helst problem att säga nej" till dylika attribut.

Men nu börjar jag undra över hur tuff hustrun egentligen är. Hon berättade lite sådär casually över middagen häromkvällen att vi ska passa grannfamiljens två hamstrar ett par dagar. Jaha? "Och när tänkte du berätta det för mig?" "Men jag gör ju det nu, älskling". Och barnen jublade. Eftersom de satt med vid matbordet. Ungefär så gick det till.

Så låt mig presentera PEPPAR  och GULLIG, som anlände igår kväll. Ja, de är söta. Peppar är dubbelt så stor som Gullig. Vilket i sig kanske inte säger så mycket, eftersom de är rätt små från början. Peppar håller sig mest i sitt hus och verkar bara komma ut för att hämta mer mat. Gullig är fitness-freak och motionerar oavbrutet. Intressant samband där. Gissar att Peppar har en storbilds-TV och ett litet kylskåp fyllt med cola och öl inne i sitt hus.
Schhh, de sover nu. Men Gullig bor i den
högra buren och Peppar i den vänstra.
Och aldrig skola de mötas.
Småtjejerna är fascinerade och pratar med dem mest hela tiden. Och Agnes envisas med att uttala Peppar på engelska ("Peppö"), vilket kanske är korrekt eftersom familjen är svensk-brittisk.

Hur ska nu detta sluta?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar