Stoppa pressarna, gluggen är ett faktum

Äntligen, utbrast både äldsta dottern och jag när hennes (nionde) tand äntligen trillade ut idag på väg hem från skolan.

Så fort vi kom hem och hon hade inspekterat gluggen rusade hon till telefonen för att meddela mamma, mormor och farmor om den glada nyheten.

Det har varit några veckors vickande fram och tillbaka med varierande grad av koncentrationssvårigheter, kan man säga. Eller rättare sagt, hon har varit väldigt koncentrerad. Fast bara på att vicka tanden fram och tillbaka. Och stundtals inte så mycket annat.

Men nu är den ute och gluggen är ett faktum. Innan hon gick och la sig skrev hon ett fint brev till tandfén. Det la hon så bredvid sängen, precis intill tanden. När hon var klar, meddelade hon att "jag vet att det är ni, pappa, men ändå."

Lillasyster var nog den i familjen som var minst imponerad. Men så väntar hon tappert på att få tappa sin första tand, och det påverkar nog en hel del...

Ute.

Jag vet inte vad som var värst

När jag blickar tillbaka på eftermiddagens händelser med lite mer perspektiv kan jag inte låta bli att fundera på en grej. Vad var egentligen värst?

Att mitt bestånd av Westvleteren reducerades med 50%?

Eller att mitt prinsessplåster på handen är med Ariel?

Alla vet ju att jag föredrar de lite tuffare och coolare Tiana och Jasmine.

Alla.

Tiana.

Jasmine.

Fredag: alkoholmissbruk och blodvite

Det hände tråkiga saker i hushållet idag.

Vi kom hem, tjejerna och jag, efter hämtning i skolan. När jag strax därefter var nere i källaren för att hämta upp mjölk till fredagseftermiddagsmysets varma chokladmjölk (det var svinkallt ute idag och då får man dricka choklad, OK?), råkade jag peta till den näst sista av mina ölflaskor av märket Westvleteren från klostret Sint Sixtus. Så att den åkte ner från bänken. Världens bästa öl. I golvet.

Pang.

OK då. Det är Westvleteren 12 som anses vara världens bästa öl.
Men 8 kommer inte långt därefter.

När jag sedan städade jag upp skar jag mig i handen på en av skärvorna. Uppförsbacke.

Ja, det är ett prinsessplåster. Man tager vad man haver.

Jag var tvungen att ta till ett verktyg ur min coachverktygslåda och intala mig själv att "det här är bara en neutral händelse. Jag kan välja att inte låta det påverka mig." Och det hjälpte. Lite.

Och chokladmjölken smakade väldigt gott, tackar som frågar.

Plötsligt händer det; om träning och händer

För att väga upp förra inlägget en aning vill jag också berätta att jag ibland när jag tränar med min PT Robin använder så kallad chalk, eller krita på svenska. Det är magnesium det handlar om. Varför är nu det så bra? Nedan följer nu ett överkursstycke som man glatt kan hoppa över om man inte är väldigt intresserad av magnesium, krita eller tyngdlyftning.

"Eftersom även handsvett är halt så behöver du något som absorberar och torkar upp greppet. Den klassiska bilden av en tyngdlyftare som under stark koncentration kritar händerna innan ett lyft gör sig påmind. Kritan består av magnesiumkarbonat som är ett naturligt förekommande mineral. Kritan förbättrar inte bara greppet, utan torkar även upp huden och gör den stramare, vilket förebygger bildandet av hudveck och därmed valkar." (Saxat från muscles.se)

Tuffa grejer.

Robin som är gammal tyngdlyftare fick mig också att ta av min ring vid träning eftersom den annars skulle börja skava när jag lyfter och bär tungt. Och så på med kritan.

Fast grejen är den att den där kritan torkar ut händerna (som du om du läste överkursstycket ovan redan har förstått).

Så då måste jag ju använda handkräm för att återfukta.

Magnesium är också bra om du till exempel lätt får kramp när du tränar. Vätskebrist tänker du nu. Jo, absolut. Det är också en orsak. Men även brist på magnesium  kan göra att du får krampkänningar. Har jag hört.

Jag struntar i vad de säger

Jag tycker inte att det är omanligt att ta hand om sina händer. Jag tycker inte det.

Eller att älska Crabtree & Evelyns produkter. Så ja, självklart var vi inne i deras butik på Regent Street när vi var i London i helgen.

Egentligen skulle jag köpa tvål - eller hand wash som det kallas numera. Hand wash är för övrigt tvålfri, hur nu det går till.

Men när den vackra expediten tog tag i min hand och utbrast "oh, look at your hands" så var jag ju såld på handkräm också. Och när hon påpekade med ett som jag uppfattade lätt skälmskt skratt att den även var age defying så fanns det ju inga tvivel längre.

Och den är verkligen jättebra!

Jag är tillbaka! Med en cliffhanger!

Är ni kvar? Hallå? Mina läsare? Mamma?

Jo, jag skulle bara säga det att kanske. Kanske är den på väg tillbaka igen. Lusten att skriva. Nåja, lusten att skriva har alltid funnits där. Så OK då. Lusten att blogga då. Jo, den är nog tillbaka igen.

Kanske lite om livet.
Kanske lite om familjen.
Kanske lite om träning.
Kanske lite om att flytta tillbaka till Sverige.

Ooooops, vad sa jag nu? Cliffhangervarning!

Dags att ta fram skrivmaskinen igen?

Det här kan ta en stund

Jo, det känns ju så. Att det här kan ta en stund. Nu går jag och lägger mig, så får vi se hur långt vi har kommit i morgon bitti med återställningen av mina dokument.

Annars är allt jättebra, tackar som frågar.

13% på 12 timmar. Undrar om de räknar i antal filer eller datamängd?