Det jag egentligen skulle skriva

Ja, innan den här härvan satte igång hade jag alltså för avsikt att uppdatera bloggen. Men sedan upptäckte jag ju att någon redan hade gjort det åt mig. Och då var jag ju tvungen att utreda vad som hade hänt.

Så ni får nöja er med att veta att vi varit på shoppingcentret i eftermiddag och shoppat dansskor, balettklänning, liten söt tutukjol och ett ännu oräknat antal hårsnoddar. Och några t-shirts samt två huvudbeklädnader. En keps och en hatt för att vara tydlig.

Men fick inte barnen nåt, undrar du nu lite sådär tokroligt. Och så ser du helt plötsligt mig framför dig med din inre syn. Med balettklänning och tutukjol... Nejdu, tokstolle. Jag använder tajta trikåer med susp när jag dansar balett.

Eller ja.. OM jag dansade balett skulle jag använda det. Men jag använder faktiskt korta tajts när jag tränar på gymet. Fast med "vanliga" korta träningsbrallor utanpå. Allt annat ser... inte bra ut på killar. På kvinnor är det en helt annan sak. Men hur kom vi nu in på det här? Skärp dig nu och fokusera lite.

Här är i alla fall för att knyta ihop blogginläggssäcken en bild på mina shoppingtjejer. Ellinor var betydligt gladare än vad bilden kanske antyder. Och Agnes kunde nästan stå helt stilla...

Nu måste jag försöka återställa huset i någorlunda normalt skick innan goa hustrun kommer hem. Det borde finnas en systemåterställningsknapp för boende där barn är inblandade. "Är du säker på att du vill återställa huset så som det såg ut 2012-03-30 klockan 08.30?" JA TACK!

Tvenne glada shoppingtjejer.

Upplösningen

Vi har nu fått ett erkännande i det första fallet, det som rör blogguppdateringen.

Fallet visade sig mer komplicerat än vad redaktionen trodde. Det handlade inte om att Agnes hade satt sig vid min laptop. Nej nej.

Hon hade helt sonika tagit min iPhone, öppnat Blogger-appen och kört igång.

Jag drar tre slutsatser av detta.

1) Hon är smart (ingen större överraskning)

2) Hon är busig (ingen större överraskning det heller)

3) Det är dags att aktivera knapplåset på min iPhone

Platsen för brottet.

Living on the edge

I morse kom Ellinor och meddelade med bekymrad min att

"Pappa, Agnes tog av mina chokladägg igår."

När jag konfronterade den anklagade valde hon att vara tyst. Allt hon gjorde var att brassa av det här ansiktsuttrycket nedan.

Utredning pågår.

Redaktionen väljer här att publicera bilden utan svarta rektanglar, ity det
sannolikt kan komma att anses ställt utom all rimlig tvivel
 att det är Agnes som är den skyldiga.

Minnesnotering

Med anledning av föregående inlägg: Lås alltid datorn när du lämnar den.

Alltid. I alla fall när barnen är hemma.

Detta gäller från och med nu.

Att hennes namn figurerar i förra inlägget kan ej anses utgöra fällande
bevis för att det är Agnes som är den skyldiga. Nänä, men ändå.

Agnes Mammmmmmmaaaaaaaaa

Jättenära

Nu var det faktiskt nära. Jättenära.

Fast sen kom jag på att jag måste laga lunch till tjejerna. De har påsklov från och med idag.

Alltid är det nåt.

Den dynamiska duon. Som fastnade på bild. Samtidigt.
Plötsligt händer det.

Nämenassåjomenbergis alltså

Vi kan ju faktiskt inte fortsätta så här. Det är sällsynt dålig frekvens på den här bloggen.

Väldigt dålig förebild för yngre bloggare och så. Jag borde ju faktiskt veta bättre.

Som tröst kan jag ju i alla fall meddela att jag faktiskt har ett gäng sköna bilder, filmer och textidéer kommandes bloggens väg.

Hav tålamod med mig.

Det blir bättre snart.

Här är några bilder på Familjen Snygg från i lördags. Typ.