Halloweendags igen...

Så var det dags att rulla fram pumporna, låta bli att damma bort spindelväven och dra fram skeletten ur garderoben. Eller nåt.

Det är dags för Halloween. Agnes och Ellinor har med stegrande skräckblandad förtjusning sett fram emot det här länge.

Och Agnes minns fortfarande hur ett anmärkningsvärt vuxet pucko kom och ringde på dörren förra året för att roffa åt sig godis. När Agnes i all välvillighet sträckte sig fram och la ner godis i nollans korg gjorde han nämligen ett utfall mot henne med en kniv, förvisso en leksaksdito. Naturligtvis blev hon helt skräckslagen eftersom hon ju faktiskt valde treat och inte trick.

Själv var jag inte vid dörren när detta hände, men förmodligen hade inte jag heller reagerat förrän det hade varit försent. Han skulle inte ha haft godis. Han skulle ha haft en iskall dusch direkt från trädgårdsslangen.

Anyway, i veckan som gick var familjens två häxor på ett tidigt Halloweenparty:

Visst är det väl ändå de sötaste små
häxor du har sett?

De hade jättekul bland alla spöken, häxor, prinsessor och lejon. Själv gick jag klädd som vanligt. Tyckte det räckte, liksom.

Göra mumier av sina kompisar är
oväntat kul, faktiskt. Mumien närmast
i bild är Agnes. Det såg du väl?

En mycket lyckad eftermiddag! Och när vi kom hem lagade jag kvickt som tusan middag åt häxorna, sa hej till Gloria och försvann så raskt ut genom dörren för att ta bussen ner på stan. Där sammanstrålade jag med Magdalena och så mötte vi upp Irländaren och hans tyska fru, för övrigt faktiskt värdparet för eftermiddagens party, för en mycket trevlig kväll med afrikanska kycklingvingar och kanske aningens för mycket öl. Eller det var nog precis lagom när jag tänker efter. Allting är ju relativt.

Kul och trevligt var det!