Vad är en riktig man?

Då och då får jag höra att man är lite "velourig" och lite sådär halvt outtalat omanlig (typ ingen riktig man) för att man är hemma och tar det så kallade "huvudansvaret" för sina barn.

Inte sällan kommer dessa kommentarer från män som själva innehar klassiska skrivbordsyrken och som "har väldigt svårt att ta ut pappaledighet. Du vet, jobbet och så..."

Nå, det är inte meningen att jag nu ska såga de som inte gjort samma val som jag har gjort. Var och en får göra som den vill eller måste. Det är ju så. Jag dömer ingen, absolut ingen.

En mjukispappa på semester med familjen.
Notera gärna de omanliga överarmarna :-)

Men. Jag måste ändå bemöta det jag skrev överst. Bland de pappor jag umgås med som har gjort samma val som jag återfinns bland annat följande "omanliga velournissar":

• En lieutenant colonel (överstelöjtnant) från US Army,
• En engelsman som brukade jobba på oljeborrplattformar, bland annat i Iran,
• En irländsk rugbyspelande UK & Ireland University Heavyweight Boxing Champion och
• En ukrainsk före detta elitgymnast.

(Inom parentes måste jag bara säga att det är rätt svårt att toppa (rövar-)historierna från de här killarna när det är Dad's Night Out och ölen flödar.)

Det här är alltså killar med vilka jag kan diskutera barnuppfostran, få och ge tips på var man köper barnkläder och -skor, vad barnen äter för mellis, om de har hemläxor, vilka aktiviteter barnen har och hur man bäst botar diverse barnkrämpor. Bland annat.

Utöver det diskuteras också på klassiskt traditionellt grabbvis till exempel hästkrafter, sport, musik, ölsorter, uhm... hur till exempel vissa mammor ser ut och ger för intryck (det var väl fint uttryckt?) och allehanda upplevelser relaterade till samtliga nu nämnda exempel.

Så vad är egentligen manligt? Vad är en riktig man? Vilken typ av man är mest manlig? Jag vet inte. Jag bryr mig inte. Bara man är lycklig och nöjd får man vara hur man vill.

Jag är lycklig.

Halloweendags igen...

Så var det dags att rulla fram pumporna, låta bli att damma bort spindelväven och dra fram skeletten ur garderoben. Eller nåt.

Det är dags för Halloween. Agnes och Ellinor har med stegrande skräckblandad förtjusning sett fram emot det här länge.

Och Agnes minns fortfarande hur ett anmärkningsvärt vuxet pucko kom och ringde på dörren förra året för att roffa åt sig godis. När Agnes i all välvillighet sträckte sig fram och la ner godis i nollans korg gjorde han nämligen ett utfall mot henne med en kniv, förvisso en leksaksdito. Naturligtvis blev hon helt skräckslagen eftersom hon ju faktiskt valde treat och inte trick.

Själv var jag inte vid dörren när detta hände, men förmodligen hade inte jag heller reagerat förrän det hade varit försent. Han skulle inte ha haft godis. Han skulle ha haft en iskall dusch direkt från trädgårdsslangen.

Anyway, i veckan som gick var familjens två häxor på ett tidigt Halloweenparty:

Visst är det väl ändå de sötaste små
häxor du har sett?

De hade jättekul bland alla spöken, häxor, prinsessor och lejon. Själv gick jag klädd som vanligt. Tyckte det räckte, liksom.

Göra mumier av sina kompisar är
oväntat kul, faktiskt. Mumien närmast
i bild är Agnes. Det såg du väl?

En mycket lyckad eftermiddag! Och när vi kom hem lagade jag kvickt som tusan middag åt häxorna, sa hej till Gloria och försvann så raskt ut genom dörren för att ta bussen ner på stan. Där sammanstrålade jag med Magdalena och så mötte vi upp Irländaren och hans tyska fru, för övrigt faktiskt värdparet för eftermiddagens party, för en mycket trevlig kväll med afrikanska kycklingvingar och kanske aningens för mycket öl. Eller det var nog precis lagom när jag tänker efter. Allting är ju relativt.

Kul och trevligt var det!

kRITiskt läge

Utmaning:

• En ritmall
• Två döttrar
• En dotter som var lite för ivrig att färglägga. Inga namn nämnda.

Aj aj aj... Krisläge!

Lösning:

• 1 pappa
• 1 dator
• 1 scanner
• 1 bildredigeringsprogram

Pappa fixar allt.

Kan man stava kan man laga mat

Det här är betydligt lättare att laga till än att stava.

Quesadillas.

Perfekt snack eller lättare snabbmåltid. Barnen älskar det. Välj själv styrka på salsan. Gårdagen var med mina mått mätt "asmesig" medan tjejerna tyckte den var lite för stark...

Vardagsmagi

När man har en familjemedlem - vi kan kalla henne Spindelflickan - som tycker att det verkar som en bra idé att rita på bilen med hjälp av småsten. Inte en gång. Utan två gånger inom loppet av två veckor.

När Spindelflickan också tycker att det verkar vara en bra idé att slänga upp dörren utan att se sig för. Så att dörren "pussas med" en kantig lyktstolpskonstruktion och får två små små bucklor som minne.

Spindelflickan.
Lite extra maskerad för säkerhets skull.

När man har medtrafikanter som inte tycker det är så noga med andra människors ägodelar, bara man själv kommer kommer fram/i/ur.

När man själv tror att bilen visst får plats mellan den parkerade lastbilen och det hårda betongväggshörnet. Och det visar sig att den bara nästan fick plats.

Då är den här faktiskt ganska bra att ha:

Skrapborttagare.
Lite vardagsmagi.
Tyvärr hjälper den inte mot bucklor.

Ett äpple om dagen

La vantarna på en spännande produkt idag efter tips från min personlige tränare Abdallah. Lugn och fin, det är bara äppelvinäger. Eller möjligen äppelcidervinäger.

Ett naturligt och nyttigt kosttillskott som jag kommer att testa. Så fort jag tytt ut hur mycket man ska ta. Eller så frågar jag bara min PT nästa gång jag träffar honom. Det går nog fortast.

Det går också för övrigt väldigt bra att använda till matlagning, t ex till bönsallad.

Och ja, jag är medveten om att det går att köpa i hälsokostaffärer, kanske även i vanliga mataffärer. Men håll med om att etiketten gör det lite mer spännande?

Äppelvinäger. Eller äppelcidervinäger.

Att göra-listan...

OK då. Det finns en viss igenkänningsfaktor här. Det gör det.

Klicka på länken och du förstår vad jag menar: http://fredrik.cafe.se/som-om-den-kvarnen-behovde-mer-vatten

Mañana.

Men imorrn ska jag fixa kranarna i ena badrummet, klippa ner körsbärsträdet, fixa gardinupphängningen i sovrummet, borsta bort sanden från fasaden på framsidan (don't ask), städa mitt kontor, rensa bland mina kläder i garderoben, skicka det där mailet Magdalena har påmint mig om i två veckor och ringa de där samtalen. Och allt annat jag inte ens kommer ihåg nu.

Världsapromis.

Kära medtrafikant...

Kära medtrafikant.

Mina barn är 8 och snart 5 år gamla. De har båda två lärt sig att se sig för innan de öppnar sina respektive bildörrar. Den minsta lärde sig det den hårda vägen bara förra veckan. Hon öppnade dörren utan att kolla och vips så satt där två minibucklor på höger bakdörr eftersom dörren träffade en väldigt hård lyktstolpe.

Är det för mycket begärt att du som - i alla fall gissningsvis - innehar körkort då kollar lite innan du s-l-ä-n-g-e-r upp din förardörr? I synnerhet om du faktiskt ska kliva ur din bil på en väldigt trafikerad och trång gata?

Du hade tur, det ska du ha klart för dig. Varför då? Jo, för att jag inte körde så fort. Jag hann tvärnita så det stod härliga till. "Hastigheten ska städsamt anpassas till varje rådande..." etc etc som min pappa - polisen - alltid predikade. Det betyder att man ska anpassa farten efter rådande trafiksituation så att man hinner reagera om något händer. Vilket jag lyckligtvis gjorde i alla fall den här gången. Så det är bara mig - och möjligtvis min pappa - du ska tacka för att du inte har en bil utan förardörr just nu.

Men. Du ska också vara tacksam för att det var jag som kom där och inte tjejen på cykel jag passerade några sekunder tidigare. Då hade både hennes dag och din dag tagit en väldigt tråkig vändning.

Och knytnävskänslan som träffade mig i magen när jag blev både rädd och överraskad är ingenting mot vad tjejen på hojen skulle ha upplevt om det hade varit hon som kommit där, så ja - hellre min bil och min rädsla än hennes olycka. Jag överlever. Hon hade kanske inte gjort det.

Alla gör vi våra misstag. Inte minst jag själv. Men ändå.

Pucko.

Inte denna bil.
Jag vet faktiskt inte vad det var för färg - så rädd blev jag.
Men den var inte svart.

Fåfängans fyrverkeri

För en tid sedan åkte Ellinors två kompisar - här av uppenbara skäl icke namngivna ens med korrekta initialer, men låt oss kalla dem X1 och X2 - i vår bil.

De satt och tisslade och tasslade i baksätet. Så säger X1: "Gunnar, X2's mom thinks you're cute!" varvid baksätespassagerarna startar fnitterkör.

Jag svarar att "Jasså, gör hon det?" Fast på engelska. X2 följer då upp med ett "Yes, she does! I heard her say that to X1's mom!!!!" Fnitterkör.

Små grytor har också öron.

Vilket vi som föräldrar har en tendens att glömma bort allt som oftast.

En del har "det".
Vi andra får jobba på gymet.
Nej, det är inte jag på bilden.
(foto: http://www.sxc.hu/profile/marshel )

Jag har för övrigt inte tagit upp detta med X2's mamma. Inte med X1's heller för den delen. Men det är rätt roligt att tänka på när jag träffar henne utanför skolan.

Däremot har jag berättat det för Magdalena (doh! vad trodde du?). Vad min älskade hustru tyckte om detta? "Jaja, det blir nog bra med det också. Jag vet ju var jag har dig." Och så en liten puss.

Så sant.

Shopping i Frankrike

I lördags kände vi ett oerhört behov av att hjälpa Frankrike med sitt BNP. Ja, ni vet hur det kan kännas ibland. Klart vi måste hjälpa till. Eller så kände vi bara för att göra en utflykt.

Vad nu än den bakomliggande orsaken var så satte vi oss i bilen efter frukost och åkte till Roubaix som ligger ungefär 1 timme och 20 minuter med bil från Bryssel, cirka 15 minuter in i Frankrike. Där finns det inte bara en, utan faktiskt två så kallade Outlet Villages.

Ett djävulens påfund skulle väl vissa hävda, men det är faktiskt helt OK. Men visst, åker man till ett Outlet Village gör man det inte för att titta i skyltfönster så risken (möjligheten?) är ju rätt stor att man kommer hem med mer än vad som kanske var avsikten från början.

Nu ser jag ju här att när jag letar på nätet efter länken till stället att det inte är ett Outlet Village - det är ett så kallat Designer Outlet. Fint ska det vara. McArthurGlen hette det i alla fall.

Vi valde alltså att lägga vår kraft på enbart det ena stället - oklart om det andra stället verkligen också är ett Designer Outlet och vem vågar chansa, typ? - vilket fick det stora nöjet att ta hand om oss i runt 4-5 timmar, inklusive lunch.

Vårt val för dagen.

Nu ska jag inte räkna upp en massa varumärken, men vi kom icke helt otippat hem med ett gäng kassar, mestadels med saker till familjens fina flickor och lite övrigt till hushållet.

Och när vi kom hem blev det modeshow. Vardagsrummet blev en catwalk, där Ellinor och Agnes visade upp sina inköp.



Modellen Elllinor iklädd topp och kjol från Petit Bateau,
samt chica vinterstövlar från Geox.
Modellen önskar särskilt att vi noterar
lamporna på yttersidan av skaften.
De blinkar ner foten sätts ner i marken.

Ellinor börjar för övrigt bli mer och mer både kläd- och modemedveten. Min vän Irländaren och jag har konstaterat att när Ellinor och M1, Irländarens äldsta dotter tillika Best Friends med Ellinor, träffas så provar och byter de kläder med varandra, så till den milda grad att vi nu börjar tappa lite kollen på vems kläder som är vems i tjejernas respektive garderober.

Och lilla papsen då? Var det enda han fick ut av dagen att han fick rasta bilen i totalt nästan 3 timmar på motorväg, umgås med sina tre favorittjejer intensivt hela dagen, se samma favorittjejers gemensamma shoppinglycka samt äta en jättegod caesarsallad till lunch? Nej då.

Det hade naturligtvis räckt för mig som alla förstår. Men jag lyckades lägga vantarna på en sån här i ett obevakat ögonblick.

En Lacoste hoodie.
Svart, varm och gosig.
OBS. Det är inte jag på bilden - orkade inte gå ner och fota den.

Bara en sak till om mat

Ett av de bästa beröm man kan få när man lagar mat är ju när barnen äter upp och i förekommande fall ber om mer.

Men det finns ett läge till. Som när jag i måndags kväll gjorde världens kanske enklaste pastasås på toklätt matlagningsgrädde, lite créme fraiche, skinka och krossade tomater och serverade med röd tomat- och morotspenne.

Efter maten sa Elllinor så här: "Kan jag få det här i min lunchbox i morgon, snälla?" Då vet man.

Exempel på lunchlåda. Inte från vår familj.

(Primary-barnen har med sig sin egen lunch till skolan, nämligen. Det kan vara mackor, kokt ägg, några tomater och en smoothie. Eller så kan det kan vara varm mat som värms i micron på skolan. Det funkar bra, det kändes lite bökigt i början, men nu har vi lärt oss. Choklad, godis, chips och söta drycker är bannlyst. Det har ju ända aldrig varit aktuellt i vårt fall, men andra barn har fått tillsägelser hemskickade till föräldrarna.)

Helgens mat - sammanfattning

Joråsåatt... Det blev ju lite matlagning i helgen.

I fredags kväll i samband med så kallat förfredagsmys tog jag mig samman - ivrigt påhejad av familjens fina flickor - och gjorde en lammfärslasagne med fetaost, serverad med sallad och tomat. Båda barnen hjälpte till i omgångar. Förfredagsmys är för övrigt det fredagsmys som ibland inträffar innan Magdalena har hunnit hem från jobb och det riktiga fredagsmyset tar vid.

Höga betyg av samtliga som åt.

Lördagen ägnades åt aktivitet utanför både huset och landet - mer om det senare - så vi hoppar direkt till söndag i stället.

Till lunch blev det grillad lammkorv och hemlagat potatismos. Mycket lamm i helgen men det är ju så gott! Potatismoset blev - som bilden visar - betydligt bättre i sin konsistens än tidigare. Man lär sig! Lämnade elvispen åt sitt öde och använde potatispressaren i stället. Och så lät jag bli att färga upp moset med gurkmeja. Känns lite onödigt. Här skulle Ellinor påpeka att moset blir gult om man använder mycket smör. Hon älskar smör, ju mer desto bättre, i potatismoset.

Jag kanske har sagt det förut, men jag säger det igen. Pulverpotatismos kommer aldrig mer in i vårt kök. Punkt slut.

Den där korven är bara SÅ god!

Till söndagmiddagen hade vi bjudit över Elli & Kieran som hade låtit meddela att de varit på BBQ på lunchen med massor med mat. Hmmm... Så älskade hustrun och Agnes gjorde en läcker quiche, som bekant ett väldigt fint ord för paj, och eftersom jag och Ellinor inte ville vara sämre gjorde vi en citronmarängpaj medan Agnes var på sin hiphop-dans med Magdalena.

Citronmarängpaj.

Det blev paj av det.

 En heeelt OK mathelg.

Det kommer mera!

"Så alla grabbar jag vill lira med, såklart
Brudar diggar ni det ni ser, såklart
Så alla heads, skrik blir fler och fler, såklart
Vill ni ha mer? Vill ni ha mer? Vill ni ha mer?

Släng händerna i taket, såklart
Ska vi riva hela haket, såklart
Så om ni vill ha mer, skrik, såklart

Ey, såklart, såklart"

Tack Petter. Det är klart att det kommer mera. Det är lite körigt just nu bara. Mitt ideella uppdrag har fyra toppar under året och just nu är jag inne i en av dem. Igår kväll körde jag på till 02.30. Man är väl en viking, så jag gick upp som vanligt i morse och åkte och tränade efter den vanliga morgonrutinen. Pang på, liksom.

Jag har allt en del att berätta som jag samlar på hög. Du kan se mig som en ketchupflaska. Först kommer ingenting, sedan ingenting och så kommer allt på en gång. Snart. Världsapromis.

Nåja, nu ska vi inte ta i här.

Det kommer mera, minns ni förresten det programmet? Ibland går tiden fort.