Idag åkte vi till
Technopolis, som alla som följt den här bloggen genom åren vet är ett flamländskt
science center beläget i Mechelen, mellan Bryssel och Antwerpen.
Det var jag och tjejerna, plus kompisarna Anna och Ellen med tillhörande au pair.
Som vanligt när vi är där blev det en dag fylld med aktiviteter, en outsinlig utforskarlusta och en obändig vilja att se och testa precis allt. Och lite till. Som det ska vara.
 |
The Wild One som vi kallar
henne lite sådär till vardags. |
Inte helt oväntat var vi inte de enda som hade kommit på idén att åka dit idag, så det kändes som en bra tidsinvestering att vara där redan vid 10.30, innan de stora massorna anlände.
Faktum är att vi hade varit där ännu tidigare om jag av någon outgrundlig anledning inte missat att svänga av mot Antwerpen. Vilket jag alltså gjorde. Missade alltså. Med resultat att vi helt otippat var på väg mot Liége. Det tog en stund att hamna på rätt håll igen. Man vänder liksom inte hur som helst på en sexfilig motorväg kan man säga.
Och när man väl vänt på ett korrekt sätt (köra av på avfart och så på igen åt andra hållet) hamnar man delvis i infartsköerna till Bryssel. Så det kan bli. Man undrar lite varför det bidde så. Det var liksom inte första gången jag körde just där... Typ minst en gång i veckan bara.
 |
The Brave One. Kan ge ett något reserverat och tillbakadraget
intryck, men är egentligen mycket modig och extremt målmedveten
när hon bestämt sig för att genomföra något. |
Till Ellinors stora och oförställda glädje hade hon nu äntligen preciiis blivit tillräckligt lång för att cykla i luften. Eh... va? Hur tänker jag nu? Jo, så här:
Ja, sen ägnade vi oss, mest barnen, åt att blåsa jättebubblor, testa spikmattor, lägga jättepussel, bygga en bro, gå på månen, tävlingscykling, bilkörning, kapplöpning mot hund, fluga och andra djur, trycka egna pengar, göra pizza, bygga på byggarbetsplats, jobba i mataffär, köra ambulans, borsta jättetänder, byta däck och köra tåg. Bland annat.
 |
| Värsta bubblan liksom. |
Ja, vi åt lunch också men det får väl kanske räknas som ganska alldagligt i sammanhanget. De större barnen och jag besökte också den tillfälliga utställningen som för närvarande handlar om sex och samlevnad.
Det gick utan problem och jag kunde på ett lättsamt sätt berätta lite om vad som händer i puberteten och sådana saker. Samt basversionen av hur barn blir till. Det var en mycket bra miljö att göra det i, det blev väldigt avslappnat och naturligt och inte alls sådär krystat som jag inbillar mig att det kan bli hemma vid matbordet.
Men det är märkligt hur en del föräldrar ser väldigt generade ut där inne. Väldigt mycket mer generade än de mest fnittrande barnen faktiskt. Jag fattar inte riktigt det, om jag ska vara ärlig. Hemma vid köksbordet OK, men kom igen liksom. Det blir inte bättre läge än så här.
Direkt när vi kom hem - jag hade inte hunnit få av mig mina skor än - stack tjejerna ut i köket och satte sig att måla påskpyssel. "Snälla, kan vi inte fika?" sa jag. "Nejnej, DU kan fika - vi tar nåt sen" blev svaret.
Och nu sitter de ihopkurade, tätt tätt ihop, i soffan med lite melliskex och tittar på
Lotta på Bråkmakargatan på DVD.
En riktigt skön påsklovstisdag!
Och i kväll ska jag gå och träna på gymet. Nice.
