Insikt

Man vet att man har två döttrar när man på kvällen tar av sig sina strumpor som har suttit på hela dagen - och man hittar ett Prinsessan Lillifee-plåster.

Prinsessan Lillifee. Finns även i plåsterform.
Rosa. Förvånad, någon?

På insidan av strumpan.

Hur hamnade det där?

PS. För övrigt har jag nu klarat av ytterligare en modul av min utbildning, den tredje av fyra. Det går framåt. Har du klurat ut vad jag ska bli än? DS.

Nu kör vi

Ja, då kör vi alltså igen. Eller som Whitesnake skulle sjunga - Here I Go Again.

Ett litet steg för mänskligheten, ytterligare ett stort steg för mig i min personliga utveckling och fortbildning.

Och då pratar vi inte om att jag åkte kommunalt till flygplatsen idag (med TVÅ bussar till och med). Tänk, nu lyckades jag flika in det också.

Nej, vi snackar utbildning här.

Och kommande dagar blir inte riktigt så laidback som bilden kanske visar.

Långt därifrån.

Allt är lugnt

Nu är vi hemma igen. Huset stod kvar, propparna hade inte gått någonstans, ugnen var varm och diskmaskinen var klar.

Och ugnsfläskfilén vi åt var jättegod, insmord med salt, peppar och lammkryddmix och så att säga för-brynt som den var, tackar som frågar. Lite Dijonsenap till gjorde den ännu bättre.

För att lugna oroliga och rekorderliga läsare vill jag nu understryka att jag satte in fläskfilén i ugnen först när jag kom hem - det får väl finnas gränser för hur wild and crazy man kan vara. Brynte den gjorde jag redan sent i eftermiddags.

Som de säger i matprogrammen på TV- för att det skulle gå lite fortare.

Living on the edge

Nu går tvättmaskinen och tumlaren för fullt i källaren. I köket brummar diskmaskinen och jag slog just på ugnen.

Perfekt läge att åka iväg och lämna och hämta barn efter eftermiddagens playdates, med andra ord...

Om jag inte hör av mig mer idag har något sannolikt gått snett...

Lillstrumpa åt vänster, storstrumpa till höger

Jag hatar att sortera strumpor. Ville bara säga det.

Eller OK då. Hata är ett starkt ord. "Tycker väldigt lite om" är kanske bättre och lite mindre laddat med negativa vibbar.

Slut på meddelandet.

En trevande hälsning från framtiden, typ

Vi är hemma nu från Lanzarote. Och vi är fantastiskt tokhärligt nöjda med vår resa!

Kanske - det vill säga högst troligt - kommer det en och annan reflektion från resan här på bloggen under de kommande dagarna.

Just nu går tvättmaskinen så intensivt att om det hade varit turboaggregatet på den SAAB 9-3 Aero vi ägde en gång hade den varit rödglödgad som efter en extra intensiv färd (givetvis med iakttagande av gällande trafikregler).

Men det var inte det jag skulle berätta.

I skrivande stund är Agnes utackorderad på play date hos en kompis, medan Ellinor kurar uppe i vårt gästrum tillsammans med två av sina bästa polarinnor.

Jag skriver förresten "uppe" eftersom det är så långt upp i huset - ja, strax under himlen - att vissa av våra gäster har framfört önskemål om att det ska finnas syrgasaggregat där uppe. Oklart huruvida det är höjden eller sammanlagda antalet trappsteg upp som framkallat denna önskan.

I alla fall.

Bäst som Magdalena och jag pysslar runt i huset så där som man gör en helt vanlig lördagseftermiddag piper det till i våra iPhones. Inkommande mail. Från Ellinor. För säkerhets skull även skickat till mormor.

Alltså, snackar vi vanlig foundation, rouge, mascara eller eye-liner? Concealer kan det väl knappast vara, väl?

Eller vänta, vad jag egentligen menar är "var fick ni sminket ifrån?"

Inspektions- och saneringsstyrka är på väg.

Om någon nu undrar...

...så har bloggen tagit lite semester. Är du polare med mig på Facebook visste du nog det redan.

¡Hasta luego!