Svansjön i Bryssel

I mitten av oktober fick jag ett infall, mindes att jag tror att jag tycker om balett och dans och bokade två biljetter till Le lac des cygnes, Svansjön på ren svenska, med Moscow City Ballet i december. Biljetterna var inte helt gratis (understatement of the year). Men det var värt varenda öre, skulle det visa sig

I måndags kväll var det dags på ett utsålt Cirque Royal i centrala Bryssel.

Föreställningen inleddes för övrigt med ett roligt och modernt framträdande av belgiska barn- och ungdomsdansare som fick chansen att visa upp sig och marknadsföra dans och balett. Jättekul och imponerande bra.

Svansjöns handling kretsar kring striden mellan kärleken och ondskan. Denna kamp gestaltas i dubbelrollen Odette/Odile, den vita och den svarta svanen. Rollen Odette/Odile, anses för övrigt vara en av de mest krävande för en ballerina.

Varför det är på det viset är inte svårt att förstå. Det är bara att titta. Och njuta av hur vackert, graciöst och stundtals även kraftfullt det är. Att man kan använda sin kropp för att uttrycka så mycket saker genom att röra sig - helt obegripligt fantastiskt.

Som du förstår är jag helt lyrisk.

Det gäller att ha en bred kulturell spännvidd, som någon sa en gång. Med det menas i mitt fall att jag typ både kan uppskatta en riktigt hård och tuff ishockeymatch och en fullständigt fantastisk balettföreställning.

Och för att återknyta till min inledning ovan. Jag tycker om balett och dans. Nu är jag säker.

Teaterdags: Shakespeare

I fredags var hustrun och jag på teater, minsann. Brussels Shakespeare Society har satt upp The Tempest, och den ville vi naturligtvis inte missa.

Teaterns ganska läckra skylt.

Att Ellinors bästa kompis M's pappa spelade i pjäsen hade naturligtvis iiiiiiingenting med saken att göra. Han skymtar förresten förbi i trailern nedan i rödvit tröja. Hinner du se honom?


The Tempest Trailer from François Parie on Vimeo.

Det ska villigt erkännas att jag hade stora problem att hänga med. Inte för att det var teater. Inte för att det var på engelska såsom jag har lärt mig det språket. Utan för att det var på Ye Olde English. Sådär som man talade och skrev runt 1611 när pjäsen skrevs. Uj uj.

Men det gjorde inte så mycket. Det var väldigt kul ändå och skådespelarinsatserna var imponerande - det är ändå amatörteater vi talar om. Men på mycket hög nivå och vissa av skådisarna/estradörerna har det också mycket riktigt som yrke.
The Tempest - Stormen på svenska - är en av Shakespeares sista pjäser och ses, som väl många redan vet (eller inte)(jag visste inte), som hans medvetna avsked som pjäsförfattare. Mot slutet av pjäsen begraver Prospero sin trollstav. Det kan man se som en symbolisk handling - fjäderpennan (om det nu var en sådan han använde) läggs så att säga på hyllan.

Tänk vad man lär sig.

Château Demnert Jus d'Airelles Fraiches

I lördags var det dags att köra igång testproduktionen av Château Demnerts egen Jus d'Airelles Fraiches. Eller hemgjord tranbärsjuice om man så vill.

Härliga tranbär. Inte särskilt närodlade (USA).

Nu kanske ni tror att det bara var att köra ner tranbären i mixern, lägga till lite vatten och så ösa i socker? Ingenting kan vara mer fel. Goda vänner till mig testade det, efter att jag agerat langare och levererat två paket tranbär. Det blev... inte bra.

Nu är det inte särskilt avancerat. Man måste koka tranbären i vatten, filtrera genom duk, tillsätta socker och låta koka några minuter till. Så svårt var det.

Ellinor var väldigt diplomatisk i sin recension av drycken. När hon testade i köket sa hon först att det var ganska gott, "..men kan man ha i lite vatten, pappa?"

I med vatten i glaset och så smakade hon igen. "Mmmm, mycket bättre!"

Inte dumt alls. Om du frågar mig.

Sedan gick hon upp till Magdalena, skakade lite på huvudet och avslöjade sanningen för henne: "Alltså, det där som pappa har gjort. Jag ville inte säga det till honom, men... det var rätt bläigt."

Men vi andra tycker det är gott i alla fall. Eller så är alla andra också diplomatiska, så det egentligen bara är jag själv som gillar det?

Första flaskan. Rent hypotetiskt bara - undrar hur det
skulle smaka om man blandade med lite vodka...?

Dagens husmorstips

Du vet hur det är. Du har en kostym som blivit lite småskrynklig. Ett par byxor som du använt bara en dag och som blivit skrynkliga i knävecken.

Stryka själv? Visst. Men om du inte har lust eller inte riktigt vet hur man bäst stryker en kavaj?

Då sätter du på duschen så hett du kan. Sådär så att badrummet blir skönt ångigt och hett. Sen hänger du in ditt skrynkliga plagg i badrummet, stänger dörren och tar en fika. Eller gör något nyttigt, som att diska (om du inte har diskmaskin).

Efter en stund går du tillbaka och stänger av kranarna, väntar en stund till och voilá. No more - eller i alla fall färre - skrynklor.

Kom ihåg att klimatkompensera.

Ställ bilen och åk buss!

När jag nu i förra inlägget orerade om belgarnas sätt att uppfatta ord och uttryck som "god service", "kunden i centrum" och "en nöjd kund är en återkommande kund" som något något högst överkursigt, måste jag då väga upp det lite.

Har du hört talas om STIB? Eller MIVB på flamländska? Det står för la Société des Transports Intercommunaux de Bruxelles respektive De Maatschappij voor het Intercommunaal Vervoer te Brussel. Det är alltså typ SL eller Skånetrafiken. Buss, tunnelbana och spårvagnar i Bryssel.

De har nu lanserat en iPhone-app, där man kan se exakt var lokalbussarna befinner sig och när en viss buss ska avgå från en viss hållplats. Alltså kan jag titta på min app här hemma, konstatera att nästa 80 eller 27 - vilket råkar vara de bussar jag använder mest - går från min hållplats om till exempel 12 minuter. Jag kan också se vid vilken hållplats bussen befinner sig just nu. Så när det är typ 5 minuter kvar, är det dags att promenera ut till hållplatsen. Helt suveränt!

Men funkar det då? Varenda gång! Det är helt klockrent! Det funkar!

Och den påverkar mig absolut i mitt val mellan att åka kommunalt eller att ta bilen. Varför ta bilen när man vet exakt när bussen går. (I can't believe I just wrote that.)

Det är helt utan tvivel en av mina absoluta favoritappar.

Röda pricken är där bussen är. Scrolla ner
med fingret och bilden uppdateras.
Sweeeeet.

Prinsessan av landet Accessoir

Jag bara måste visa upp Agnes även här på bloggen. Hon finns ju redan på Facebook, men jag kunde inte låta bli. Så här är hon då, Prinsessan av landet Accessoir.

Glasögonen är egentligen ett diadem och saknar helt
glas. Men man kan också bära dem så här, visst.

Den ofrivillige diskjockeyn

I tisdags fick vi vår nya diskmaskin, som jag skrev om här. Sen försvann den igen, snabbt som en avlöning.

De hade nämligen råkat få med sig en modell som inte passade. Eller råkat och råkat, killarna som kom hade faktiskt med sig rätt maskin.

Problemet var bara att någon hade knappat in fel maskintyp på deras körorder. Så ur installatörkillarnas perspektiv var det ju rätt maskin. Fast inte ur den med hyfsat erkända belgiska inställningen ointressanta figuren som kallas kundens perspektiv.

Så nu tar det ungefär ytterligare en vecka innan vi får den nya diskmaskinen. Tills dess har vi ett gapande hål i köket - de tog nämligen med sig den gamla och trasiga.

Sju år i Belgien gör att jag inte ens fick höjd puls och blev upprörd. En suck och en axelryckning. C'est comme ca, la vie... (och jag vet att det ska vara cédille på det sista c-et, men orka leta liksom.)

Vet du hur det ser ut bakom din diskmaskin?

Bara en fråga, bara en fråga.

Av ren omtanke för känsliga läsare satte jag upp fronten för att
väggen bakom och golvet inte skulle synas ordentligt.