Mäh. Det räcker nu.

Men lägg ner nu. Vi ska inte ha något husdjur.

http://www.undulatportalen.se/

Husdjur? I vår familj?

Men alltså. Visst skulle jag eventuellt kunna tänka mig husdjur. De där smådjuren känner jag mig dock rätt indifferent gentemot.

Men katt till exempel. Det skulle jag kunna tänka mig. Men jag är lätt allergisk, hustrun är oerhört skeptisk och kära svärmor hyser viss till stor aversion mot kattdjur i största allmänhet. Och jag vill gärna fortsätta att umgås både med hustrun och svärmor samt gärna undvika att vara ständigt förkyld med kliande ögon.

Hund då? Ja... det skulle jag också kunna tänka mig. En Australian Kelpie kanske. Eller en irländsk setter. Eller en Jack Russel. Svensk lapphund. Eller en West Highland White Terrier. I kombination med en herrgård, en Range Rover och långa promenader på ägorna. För tusan, släng in en oljerock också. Men det lär nog inte hända. Vet du vad en Range Rover kostar?

En mig närstående synnerligen sympatisk Australian Kelpie.

Mer allvarligt då. Och genomförbart inom rimlig tidsutdräkt som det så vackert heter.  Akvarium känns OK. Eller en liten söt undulat eller nåt.

Vad är det som händer?

Kuppartad utveckling

Under de senaste månaderna har det börjat dyka upp en efterfrågan på husdjur här hemma. Hamster, marsvin, kanin, vandrande pinnar... you name it.

Jag har alltid sagt att det där med husdjur får Magdalena sköta. Vi har varit rörande överens om att det inte är tal om husdjur här hemma, men jag känner att jag eventuellt skulle kunna ge efter i ett svagt ögonblick. Medan hustrun hävdat att hon "inte har några som helst problem att säga nej" till dylika attribut.

Men nu börjar jag undra över hur tuff hustrun egentligen är. Hon berättade lite sådär casually över middagen häromkvällen att vi ska passa grannfamiljens två hamstrar ett par dagar. Jaha? "Och när tänkte du berätta det för mig?" "Men jag gör ju det nu, älskling". Och barnen jublade. Eftersom de satt med vid matbordet. Ungefär så gick det till.

Så låt mig presentera PEPPAR  och GULLIG, som anlände igår kväll. Ja, de är söta. Peppar är dubbelt så stor som Gullig. Vilket i sig kanske inte säger så mycket, eftersom de är rätt små från början. Peppar håller sig mest i sitt hus och verkar bara komma ut för att hämta mer mat. Gullig är fitness-freak och motionerar oavbrutet. Intressant samband där. Gissar att Peppar har en storbilds-TV och ett litet kylskåp fyllt med cola och öl inne i sitt hus.

Schhh, de sover nu. Men Gullig bor i den
högra buren och Peppar i den vänstra.
Och aldrig skola de mötas.

Småtjejerna är fascinerade och pratar med dem mest hela tiden. Och Agnes envisas med att uttala Peppar på engelska ("Peppö"), vilket kanske är korrekt eftersom familjen är svensk-brittisk.

Hur ska nu detta sluta?

Somliga ska alltid överdriva

I torsdags var det traditionell egg hunt i skolan för Primarybarnen. Det betyder att påskharen har värpt små chokladägg i skolans trädgård/rastgård/lekplats. Det kan naturligtvis vara någon annan som fått i uppdrag att placera ut de där små äggen åt påskharen, det kan vara de äldre barnen i Middle School eller det kan vara någon lärare. Ingen vet. (Eller?)
I onsdags var det egg hunt för Children's House-barnen och då var det Primary-kidsen som hade fått i uppgift att förbereda. Har jag hört från välinformerad källa.

Men eftersom Ellinor var sjuk i torsdags missade hon ju äggajakten. Visserligen fick hon en liten bytta med sin beskärda del av bytet när jag var och hämtade upp Agnes från skolan. För här samlas äggen in och så delar man lika på bytet.

Kan man inte bara dela ut äggen direkt då, så man slipper gå och leta? Frågar du dig nu. Fråga en fiskare varför han inte åker till fiskaffären i stället för att sätta sig och fiska... Eller en jägare varför... ja, du fattar.

Och det var just det. Ellinor var ändå inte riktigt nöjd, trots att hon hade fått sina ägg. Hon missade ju själva jaktmomentet.

Nu får du ge dig. Inte har du värpt alla de där äggen.
Säg som det är. Det är små kycklingar i Asien som
tvingas till att värpa dem, visst?

Det fick mig, hård och kall som jag är, att lova att vi ska ha en egg hunt nästa vecka på påsklovet när alla är friska. Och eftersom jag var iväg samma kväll och storhandlade  - egentid, yippee - passade jag på att köpa med mig några små chokladägg för att säkra tillgången.

Jag undrar förresten hur många ton chokladägg nationen Belgien konsumerar i påskatid. Många ton är det.

Själv köpte jag inte så många. Jag vägde dem när jag kom hem.

Exakt 2925 gram.

Men då väger säkert omslagspapperet en hel del också.

Det jag egentligen skulle skriva

Ja, innan den här härvan satte igång hade jag alltså för avsikt att uppdatera bloggen. Men sedan upptäckte jag ju att någon redan hade gjort det åt mig. Och då var jag ju tvungen att utreda vad som hade hänt.

Så ni får nöja er med att veta att vi varit på shoppingcentret i eftermiddag och shoppat dansskor, balettklänning, liten söt tutukjol och ett ännu oräknat antal hårsnoddar. Och några t-shirts samt två huvudbeklädnader. En keps och en hatt för att vara tydlig.

Men fick inte barnen nåt, undrar du nu lite sådär tokroligt. Och så ser du helt plötsligt mig framför dig med din inre syn. Med balettklänning och tutukjol... Nejdu, tokstolle. Jag använder tajta trikåer med susp när jag dansar balett.

Eller ja.. OM jag dansade balett skulle jag använda det. Men jag använder faktiskt korta tajts när jag tränar på gymet. Fast med "vanliga" korta träningsbrallor utanpå. Allt annat ser... inte bra ut på killar. På kvinnor är det en helt annan sak. Men hur kom vi nu in på det här? Skärp dig nu och fokusera lite.

Här är i alla fall för att knyta ihop blogginläggssäcken en bild på mina shoppingtjejer. Ellinor var betydligt gladare än vad bilden kanske antyder. Och Agnes kunde nästan stå helt stilla...

Nu måste jag försöka återställa huset i någorlunda normalt skick innan goa hustrun kommer hem. Det borde finnas en systemåterställningsknapp för boende där barn är inblandade. "Är du säker på att du vill återställa huset så som det såg ut 2012-03-30 klockan 08.30?" JA TACK!

Tvenne glada shoppingtjejer.

Upplösningen

Vi har nu fått ett erkännande i det första fallet, det som rör blogguppdateringen.

Fallet visade sig mer komplicerat än vad redaktionen trodde. Det handlade inte om att Agnes hade satt sig vid min laptop. Nej nej.

Hon hade helt sonika tagit min iPhone, öppnat Blogger-appen och kört igång.

Jag drar tre slutsatser av detta.

1) Hon är smart (ingen större överraskning)

2) Hon är busig (ingen större överraskning det heller)

3) Det är dags att aktivera knapplåset på min iPhone

Platsen för brottet.

Living on the edge

I morse kom Ellinor och meddelade med bekymrad min att

"Pappa, Agnes tog av mina chokladägg igår."

När jag konfronterade den anklagade valde hon att vara tyst. Allt hon gjorde var att brassa av det här ansiktsuttrycket nedan.

Utredning pågår.

Redaktionen väljer här att publicera bilden utan svarta rektanglar, ity det
sannolikt kan komma att anses ställt utom all rimlig tvivel
 att det är Agnes som är den skyldiga.

Minnesnotering

Med anledning av föregående inlägg: Lås alltid datorn när du lämnar den.

Alltid. I alla fall när barnen är hemma.

Detta gäller från och med nu.

Att hennes namn figurerar i förra inlägget kan ej anses utgöra fällande
bevis för att det är Agnes som är den skyldiga. Nänä, men ändå.

Agnes Mammmmmmmaaaaaaaaa

Jättenära

Nu var det faktiskt nära. Jättenära.

Fast sen kom jag på att jag måste laga lunch till tjejerna. De har påsklov från och med idag.

Alltid är det nåt.

Den dynamiska duon. Som fastnade på bild. Samtidigt.
Plötsligt händer det.

Nämenassåjomenbergis alltså

Vi kan ju faktiskt inte fortsätta så här. Det är sällsynt dålig frekvens på den här bloggen.

Väldigt dålig förebild för yngre bloggare och så. Jag borde ju faktiskt veta bättre.

Som tröst kan jag ju i alla fall meddela att jag faktiskt har ett gäng sköna bilder, filmer och textidéer kommandes bloggens väg.

Hav tålamod med mig.

Det blir bättre snart.

Här är några bilder på Familjen Snygg från i lördags. Typ.

Mer om söndagsfrukosten

Stärkt av den första klunken kaffe i morse (se tidigare inlägg) överraskade jag tjejerna med att göra amerikanska pannkakor i plättform till frukost.

Jag antar förresten att det då var amerikanska plättar jag gjorde?

I alla fall - det föll i väldigt god jord hos mina tjejer - alla tre - och det var bara tur att jag lyckades rädda undan några åt mig själv.

Mums.

Dynamitdryck

Afrikanskt kaffe. Direktimporterat från Kenya av en av hustruns kollegor som bott i just Kenya.

Enligt uppgift är det så att har man en gång fått smak för afrikanskt kaffe framstår allt annat som lite blaskigt.

Så vi testade idag som morgonkaffe. Oj, vilken fantastisk dryck - supergott med en helt annan arom än det mesta annat jag testat i kaffeväg.

Gevalia Mörkrost är lite som att jag skulle tävla mot Wilson Kipketer i löpning. Inte. Ens. Nära.

Och koffeinkicken då. Ungefär fem sekunder efter varje svald klunk susade det till lite i skallen, och jag tror faktiskt hjärtat flimrade till litegrann också.

Nu ska jag ut och springa runt huset 400 gånger.

Då var det klart!

Efter examen idag är jag nu diplomerad Professionell Coach enligt internationell standard av ICF (International Coach Federation)!

Vilket till viss del kan förklara de senaste veckornas radiotystnad här på bloggen.

Efter avklarad examen inför två förrättare belönade jag mig själv. Köpte jag en iPad? Köpte jag en iPhone? Köpte jag någon annan kul gadget?

Jag köpte nya träningskläder från Nike och en deckare. Sån är jag.

Och i kväll blir det diplomering med efterföljande middag.

Jag väljer att se det inte i första hand som en avslutning på kursen. Jag väljer att se det som startskottet på någonting nytt!

Nu kör vi!

The sky is the limit.