Poesihörna, tema jul

Jaha. Ett steg till har tagits - jag ämnar nu offentliggöra min poesi. Eller rimmarförmåga. Eller bristande dito förmåga.

I min familj (Demnert-familjen) har vi en tradition. Den går ut på att alla familjer i släkten rimmar ihop varsitt långt julrim på julafton, som vi sedan skickar till varandra. Traditionen kommer från början från Magdalenas sida och när vi märkte hur kul de hade det, så ville inte vi vara sämre.

Här är till exempel Sofias rim. (Bli inte rädd för hundarna, de är jättefina.)

"Kan du fatta dig kort? Jag vill gärna hålla linjen öppen ifall
de vill lämna förhandsbesked på nästa års Nobelpris i litteratur."

Nu vet ju inte jag hur det går till i de övriga familjerna i familjen (!), men i just vår familj just i år var det jag - som i endast jag - som fick hålla Bryssel-falangens flagga högt. Så här blev det, och det sammanfattar vårt julfirande ganska väl, tror jag:

Nu är julafton faktiskt slut
och vi är med rim sisten ut

Beräkning och förslagenhet frågar du
Helt fel, vi har inte haft tid förrän nu
Man sparar det bästa till sist
En enkel men så sann list

I Bryssel snön ligger alldeles vit
Baskoja, den har inte hittat hit

Idag har vi haft det helt härligt
Ätit o druckit det som e oumbärligt

Vörtbrödet i år var bakat på plats
Vi skulle nog gjort en dubbel sats

Skogaholm Vört – stick och brinn
Vi alla ingredienser lyckades finn

Receptet var såklart det samma
Du vet – det vanliga från goa mamma

Fast mamma – vi bytte ut din Porter
Det finns ju så många belgiska sorter

Sofias bloggtips om Leilas julchoklad
Gjorde också det alla så glad

Fast vår var helt befriad från nötter
Av det den nog blev ännu mer sötter

Belgisk choklad vi använde såklart
Det fattade du ju ganska snart

Tomten har idag varit everywhere
Och naturligtvis såklart även här

Vår tomte pratade Queen’s English minsann
Orden helt utan problem han fann

Efteråt Agnes glatt sa ”det var ju Moiras pappa from across the street”
Suck och stön, precis just det som vi ville undvika helt med flit

Men vad göra med barn så intelligenta
Nästa år vi får kanske ta en tomtejänta

Dagen inleddes med Skype till gata Banér
Så härligt, så mysigt – man vill bara se er mer

Det gäller förresten alla som detta berör
Vi önskar vi kunde ses oftare än vi gör

Men nu är det som det är
Kom ihåg att vi håller er alla kär

Klockan är nu över midnatt allaredan
Vi borde nog ha sovit för länge sedan

Men vi vill dra ut på det hela så mycket det går
Till nästa gång det ju dröjer ett helt år

Och rimkampen på julafton vi kanske redan förlorat har
Vem bryr sig – vi fick ihop ett långt och inspirerat svar

Kanske ett spel för det så kallade galleriet
Men vi ville faktiskt plocka fram finliret

Precis som Jason Diakité
Vi ville också oss bete

För detta vi ödmjukt kanske bör säga förlåt
Men det skedde faktiskt utan ont uppsåt

Nu är det dags att krypa ner i snarkofagen
Imorgon är det dags att igen fånga dagen

Då ska här så att säga carpas diem
Först blir det juldagsmässa för alla fem

Nej, det blir ingen juleotta
Vi får ju ta det med måtta

Nu rimmet lider mot sitt slut
Vi har bränt vårt bästa krut

God Jul från oss i Europas huvudstad
Hoppas ni orkade läsa till sista rad

Vi önskar er också givetvis ett Gott Nytt nästa År
Kramar från Agnes, Magdalena, Karin, Gunnar & Ellinor

En historia i juletid

Nu undrar du kanske hur vår jul var. Låt mig säga så här. Den var jättebra, tackar som frågar. Så bra att blogga kändes... sekundärt.

Allt det som är viktigt på julbordet fanns där (och lite till), sällskapet var utomordentligt trevligt, tomten tittade förbi, hade med sig fina grejer och vi var på juldagsmässa.

Precis som det ska vara.

Här är några bilder för att stilla din nyfikenhet en aning. Det är väl inte helt omöjligt att det kommer mer inom den närmaste tiden. Just nu får du hålla tillgodo med detta. Hoppas det är OK för dig med.

Jullunchen med stort J.

Julbord kräva dessa drycker.

Lyckliga och harmoniska.

Lyckliga och harmoniska.

En glad Agnes som skickar tack till farmor
för det roliga "Vem är det?"-spelet
(som det heter på svenska).

En glad Ellinor som skickar tack till farmor
för det fina Human Torso Set hon fick.
Den tas isär och sätts ihop snabbare och snabbare!

Snapshot.
Det här är dock inte den tomte som besökte oss.

Om mamma inte kan komma till Bryssel får Bryssel göra vörtlimporna själv

Så här dårå. En jul utan mammas vörtlimpa är ingen riktig jul. Och eftersom mamma inte kunde komma till Bryssel i år genomgick jag några dagar före jul en inre kris.

Jag hade varit i svenska matshoppen och kommit hem med djupfryst Skogaholm Vörtlimpa. Så satt jag i köket och snurrade lite tankspritt på de färdigskivade limporna. För vem vill ha massproducerat bröd när man vet hur the real deal smakar?

Denna kris varade i säkert 15 sekunder innan jag ringde mamma och bad om receptet på sagda vörtbröd.

Efter ytterligare en uttryckning till svenskbutiken för att införskaffa svensk jäst (ja, den är lite annorlunda mot den belgiska. Inte mycket, men här togs inga chanser), rågsikt (finns säkert en belgisk modell av det också, men jag har redan kört i diket för många gånger runt den belgiska mjölhyllan), kryddnejlika samt lite mer julmust.

Receptet är från 1973 och ingredienserna  till denna sats om fyra limpor kostade då 15-16 kronor totalt. Wow.

Och för att det ska gå lite fortare (som det brukar heta i matlagningsprogram)(och för att bespara känsliga läsare bilder på hur degsörjan såg ut innan mjölet blandades i) visas här slutresultatet.

Ja, jag är stolt som en örn över brödet.

Slutresultatet blev mycket lyckat. Det bästa är att alla i familjen fullständigt älskar min mammas vörtlimpor. Och de här blev precis lika goda. Fast bara nästan.

Originalet kan ingen slå.

Några minuter senare.

Vår julskinka...

...har inte rymt. Däremot är den nu både ugnsstekt och griljerad efter konstens alla regler.

Det var lite orolig stämning i köket ett tag. Den var väldigt salt när den kom ut första gången ur ugnen.

Men det ordnade upp sig. Nu är den jättesmaskig!

Själv tar jag inte åt mig någon som helst ära för detta. Jag var ute och handlade julklappar när allt detta hände.

Det var Magdalena som såg till att vår skinka blev en kulskinka och inte en fulskinka.

För att citera Madickens granne när han talar om sin hustru: "Åh, den kvinnan älskar jag!"

Plötsligt händer det

Nu är vi på gång med skinkan. Vi ses på andra sidan.

Om sådär 3-4 timmar.

God Jul med länk och allt!

Jo, jag vet.

Jag har en attgöra-lista som är längre än Agnes och Ellinors önskelistor sammanlagda. Men ändå kunde jag inte låta bli att göra denna julhälsning från mig till just... dig!

Klicka nu raskt här för att komma till själva julhälsningen...

God Jul!

God Jul!

Teacher's pet

När jag var 10 bakade min mamma en sockerkaka till min syslöjdslärare i syfte att göra henne vänligare inställd till mig.

Det blev hon också.

Bland annat kunde jag nämligen aldrig riktigt lära mig hur man vänder när man stickar. Vilket måste ha varit mycket upprörande för en syslöjdslärare på 70-talet. Därav sockerkakstricket.

Eller var det när man virkar? Nåja, det gick ju bra ändå. Trots att jag fortfarande inte verkar ha lärt mig...

Igår var det sista dagen på skolterminen. Tjejernas lärare fick varsin liten... sockerkaka av oss.

Närå, bara skojade. Men en liten hyacintskapelse var fick dem faktiskt, Charlotte, Caroline, Chris, Laurence, Jessica, Pascal och Eid. Ja, musikläraren Ozzy skulle självklart också ha fått en, men han var inte där igår.

Inte för att de ska bli vänligare inställda mot våra barn. Utan för att de är underbara och gör ett alldeles fantastiskt jobb. Det kändes självklart för oss att visa vår tacksamhet.

Tänk om alla människor hade samma härliga glöd och engagemang som det gänget har. Varje dag.

Då skulle nog världen se lite annorlunda ut.

Tunnelseende

Inte för att jag är särskilt klaustrofobiskt lagd.

Men bilkö i tunnel känns... lite jobbigt.

Jag kan till exempel nämna lika många platser jag hellre vill vara på som det finns bilar i tunneln.

Man bör nog också undvika att tänka saker som "undrar om det är normalt att det luktar så mycket avgaser", "oj vad tunnelfläktarna jobbar, bara de inte blir överhettade" och "hur kommer Räddningstjänsten fram om det händer något?"

Jag väljer att fokusera på ljuset i slutet av tunneln. Det känns bättre så.

Nu är den okokta skinkan...

...fortfarande okokt.

Men en viss riisöötch på området ger vid handen att det nog är lättare att steka den i ugnen. 1 timme per kilo verkar vara en tumregel.

Återkommer.

Ett rop på hjälp

Hur f*n kokar man en julskinka?

Min erfarenhet sträcker sig till att hava inköpt färdigkokta julskinkor, som sedan glatt överlämnats i min moders, min hustrus eller min svärmors trygga händer för säker och smakrik griljering.

Men av någon outgrundlig anledning har de Brysselbaserade svenskbutikerna i år fattat det ödesdigra beslutet att enbart sälja okokt julskinka.

Fortsättning följer. Känn dig helt fri att komma med tips.

Tack kvalitetssajten http://www.arla.se/ för lånet av bilden.

Rock'n'roll will never die

Vi har ju, med ett visst vemod måste jag säga, i stort sett lämnat barnvisorna bakom oss när vi åker bil. Nästan aldrig, eller i vart fall väldigt sällan, blir det Krokodilen, Klapp o Klang eller den där sången om myggan som biter en fast man snällt ber den att låta bli.

Nej, nu är vi mera inne på Melodifestivalnivå. Eric Saade, Danny, Sara Varga... Ja, jag tror att du förstår. Hits for Kids, liksom.

Men som jag tror att jag har nämnt någon gång tidigare är Ellinor väldigt musikintresserad och ber mig då och då att spela rockmusik. Tack Ozzy, musikläraren i skolan, för det. Och jag menar det. (Namnet. Kolla namnet. Ozzy. Hur coolt är det?)

Agnes har också låtit sig influeras. Ofta när det är hennes tur att välja musik i bilen vill hon höra "Stop... get out..." uttalat på ett gutturalt, närmas growl-liknande sätt.

(Growl = a vocalisation style usually employed by vocalists of the death metal and black metal music genre, but also used in a variety of heavy metal and hardcore punk subgenres).

Det hon vill höra är det här:

Saxon och låten Strong Arm of the Law - och om du lyssnar noga hör du varför Agnes låter som hon gör när hon uttalar det hon tror är titeln.

Och jag bara älskar att hon vill höra det.

För övrigt har Ozzy betydligt längre hår än killarna i bandet, sångaren inkluderad.

Alla tuffa rockband har en egen logga.

Livet i omkörningsfilen

Här sitter jag. Och där väntar ni.

Som sagt, det är högsäsong nu. Idag har det varit full fart för Gunnar. Inte många sekunder över till reflektion och eftertanke (läs: göra ingenting).

Lämna tjejerna i skolan lite tidigare än vanligt för att hinna i tid till en övningsklient (joråsåatt...), sen direkt till kiropraktorn för det månatliga ryggknaket. Därefter raka spåret ut till Waterloo för att hämta hem förbeställd svensk julskinka från den ena av de två svenskaffärerna där ute.

Och på grund av att det hade snöat i Luxemburg i morse var lastbilen med vår skinka och en hel massa annan svensk mat försenad. Suck liksom. Så jag åkte då till den andra av butikerna som hade påfyllda lager och köpte det man behöver på ett julbord som utlandssvensk och som inte kan köpas i vanliga butiker här.

Drog också in som en virvelvind på MaxiToys och köpte julklappar åt A & E från farmor - fiffigt när jag ändå var i närheten. På vägen tillbaka till den första svenskaffären kom jag på att jag måste äta lunch. En Superbaconburgare på Quick, inga pommes frites till och bara vatten att dricka.

Hämta skinkan - okokt, suck... - i affären för lastbilen hade just kommit. I god ordning in till stan igen - pratandes i mobilen på vägen (handsfree, vad trodde du?)  för att lassa in maten i kyl och frys och så raka spåret till Klubben för ett PT-pass med Abdallah, endast fem minuter sen. Hej och hå.

När jag var färdigduschad och klar var klockan 14.30 och jag insåg att jag faktiskt hade en stund över innan det var dags att hämta girlsen 15.15. Sweet.

Hämta tjejerna, köra iväg till ett kalas för en av E's kompisar dit vi alla var bjudna. Ringde och kollade läget på en IT-relaterad fråga med viss akutstatus (adressetiketter...). Insåg att det var läge för utryckning, ursäktade mig från kalaset, kastade en längtansfylld blick på bordet med champagne, glühwein och allehanda tyska julläckerheter och åkte iväg igen efter att ha pussat på mina tjejer.

Fixade etiketterna på rekordtid (yes!!!), tillbaka ut till kalaset, hann precis i tid till kaka och glühwein och kunde umgås med trevliga mammor i en hel timme innan det var dags att åka hemåt.

Hem kom vi vid 19-tiden, samtidigt som Magdalena som hade köpt med sig mat hem (nice!). Nattning, gosning... Och nu sitter jag här. Men inte så länge till.

För i morgon börjar det om igen.

Vroom. Livet i omkörningsfilen.

Hårfint

Bara för att föregå er litegrann. Jag vet att det har gått en vecka sedan sist. Men det är mycket nu.

Högsäsong kan man säga. Jag är just nu hett eftertraktad av många. Sade han föga blygsamt. Men ändå.

Jag bygger dock upp en massa blogginlägg och lagrar dem på hårddisken i huvudet.

....vänta... buffrar...

Innan den här veckan satte igång bad jag Agnes om hjälp med att få lite puts och studs på mig själv. Jag är inte helt säker på att det var en bra idé...

Jag var aldrig orolig för slutresultatet.
1 millimeter är 1 millimeter, liksom.
Det var mera att det gör rätt ont om man råkar
trycka ner rakapparaten i huvudet. Ouch.

Don't do the crime if you can't take the time

Så här glad ser man ut när det just har gått upp för en att fredagsefterrätten gick upp i rök i samma stund som fiskpinnen gjorde ett inte särskilt graciöst svanhopp från ens hand rakt ner i det helt fyllda dricksglaset.

Möjligen har man även lärt sig att det inte direkt gör saken bättre att hävda att det "inte var meningen". I synnerhet inte när det fanns två vittnen.

Det är jobbigt när uttrycket "konsekvenser av tidigare handlande" plötsligt förvandlas till verklighet.

Så kan man säga.

Alltså, även om du är den sötaste och goaste
femåringen i hela världen finns det faktiskt
gränser. OK? (Och om du sköter dig är det väl
inte helt uteslutet att den indragna efterrätten
förvandlas till "tilltugg till Julkalendern")

Plötsligt händer det

Man får aldrig ge upp. Idag kom den, vår nya diskmaskin.

Killarna skulle komma 14.15. Eftersom den gamla diskmaskinen redan var borta tänkte jag att det var lugna puckar att kunna lämna hemmet strax efter klockan 15 för att hämta småtjejerna. Jag menar, hur svårt kan det vara att smälla in en ny diskmaskin och koppla in lite sladdar och slangar? Ehum.

Jag vet inte vilket parallellt universum just de här grabbarna lever i, men det är ungefär en halvtimmes tidsskillnad gentemot vårt eget universum. De kom alltså 14.45. De var väldigt noggranna också. Det tog ungefär 45 minuter att trycka in maskinen i det gapande hålet och koppla in den. För två personer. Men det var nog bra att det tog lite tid, för de drog om två slangar som inte var riktigt bra dragna från början.

Och nu sitter den där. Jag vet ju inte om den funkar som den ska än, det får vi se under morgondagen.

En Smeg. Den är väldigt lik den gamla, fast det var en Whirlpool.
Fast den här är minst 7 år nyare.

Va? Hur det gick med hämtningen? Jo, jag drog i mina nätverkstrådar. Vilket i detta fall betyder att jag ringde till au pair-Kajsa som "hämtade ut" fyra tjejer i stället för två. När jag sedan svängde in på skolan stod de där alla fem och väntade på mig. Tänk så bra att ha en bil som tar sju personer!

Sedan åkte vi till Creacorner allihopa. Creacorner är ett pysselparadis för den som är lagd åt det hållet. Där kan man köpa banne mig allt man kan tänka sig i pysselväg. Och förmodligen lite till. Ett paradis för två femåringar, en åttaåring och och en sjuåring. Även för en tjugoåring visade det sig.

Dock inte riktigt lika mycket för en fyrtiofemåring, men även jag handlade lite.

Lite, sa jag. Och det var inte biltillbehör.

Svansjön goes thriller

Det gick just upp en sak för mig. Nu måste jag ju verkligen se filmen Black Swan...

Det är dags nu. Gulp.

Svansjön i Bryssel

I mitten av oktober fick jag ett infall, mindes att jag tror att jag tycker om balett och dans och bokade två biljetter till Le lac des cygnes, Svansjön på ren svenska, med Moscow City Ballet i december. Biljetterna var inte helt gratis (understatement of the year). Men det var värt varenda öre, skulle det visa sig

I måndags kväll var det dags på ett utsålt Cirque Royal i centrala Bryssel.

Föreställningen inleddes för övrigt med ett roligt och modernt framträdande av belgiska barn- och ungdomsdansare som fick chansen att visa upp sig och marknadsföra dans och balett. Jättekul och imponerande bra.

Svansjöns handling kretsar kring striden mellan kärleken och ondskan. Denna kamp gestaltas i dubbelrollen Odette/Odile, den vita och den svarta svanen. Rollen Odette/Odile, anses för övrigt vara en av de mest krävande för en ballerina.

Varför det är på det viset är inte svårt att förstå. Det är bara att titta. Och njuta av hur vackert, graciöst och stundtals även kraftfullt det är. Att man kan använda sin kropp för att uttrycka så mycket saker genom att röra sig - helt obegripligt fantastiskt.

Som du förstår är jag helt lyrisk.

Det gäller att ha en bred kulturell spännvidd, som någon sa en gång. Med det menas i mitt fall att jag typ både kan uppskatta en riktigt hård och tuff ishockeymatch och en fullständigt fantastisk balettföreställning.

Och för att återknyta till min inledning ovan. Jag tycker om balett och dans. Nu är jag säker.

Teaterdags: Shakespeare

I fredags var hustrun och jag på teater, minsann. Brussels Shakespeare Society har satt upp The Tempest, och den ville vi naturligtvis inte missa.

Teaterns ganska läckra skylt.

Att Ellinors bästa kompis M's pappa spelade i pjäsen hade naturligtvis iiiiiiingenting med saken att göra. Han skymtar förresten förbi i trailern nedan i rödvit tröja. Hinner du se honom?


The Tempest Trailer from François Parie on Vimeo.

Det ska villigt erkännas att jag hade stora problem att hänga med. Inte för att det var teater. Inte för att det var på engelska såsom jag har lärt mig det språket. Utan för att det var på Ye Olde English. Sådär som man talade och skrev runt 1611 när pjäsen skrevs. Uj uj.

Men det gjorde inte så mycket. Det var väldigt kul ändå och skådespelarinsatserna var imponerande - det är ändå amatörteater vi talar om. Men på mycket hög nivå och vissa av skådisarna/estradörerna har det också mycket riktigt som yrke.
The Tempest - Stormen på svenska - är en av Shakespeares sista pjäser och ses, som väl många redan vet (eller inte)(jag visste inte), som hans medvetna avsked som pjäsförfattare. Mot slutet av pjäsen begraver Prospero sin trollstav. Det kan man se som en symbolisk handling - fjäderpennan (om det nu var en sådan han använde) läggs så att säga på hyllan.

Tänk vad man lär sig.

Château Demnert Jus d'Airelles Fraiches

I lördags var det dags att köra igång testproduktionen av Château Demnerts egen Jus d'Airelles Fraiches. Eller hemgjord tranbärsjuice om man så vill.

Härliga tranbär. Inte särskilt närodlade (USA).

Nu kanske ni tror att det bara var att köra ner tranbären i mixern, lägga till lite vatten och så ösa i socker? Ingenting kan vara mer fel. Goda vänner till mig testade det, efter att jag agerat langare och levererat två paket tranbär. Det blev... inte bra.

Nu är det inte särskilt avancerat. Man måste koka tranbären i vatten, filtrera genom duk, tillsätta socker och låta koka några minuter till. Så svårt var det.

Ellinor var väldigt diplomatisk i sin recension av drycken. När hon testade i köket sa hon först att det var ganska gott, "..men kan man ha i lite vatten, pappa?"

I med vatten i glaset och så smakade hon igen. "Mmmm, mycket bättre!"

Inte dumt alls. Om du frågar mig.

Sedan gick hon upp till Magdalena, skakade lite på huvudet och avslöjade sanningen för henne: "Alltså, det där som pappa har gjort. Jag ville inte säga det till honom, men... det var rätt bläigt."

Men vi andra tycker det är gott i alla fall. Eller så är alla andra också diplomatiska, så det egentligen bara är jag själv som gillar det?

Första flaskan. Rent hypotetiskt bara - undrar hur det
skulle smaka om man blandade med lite vodka...?

Dagens husmorstips

Du vet hur det är. Du har en kostym som blivit lite småskrynklig. Ett par byxor som du använt bara en dag och som blivit skrynkliga i knävecken.

Stryka själv? Visst. Men om du inte har lust eller inte riktigt vet hur man bäst stryker en kavaj?

Då sätter du på duschen så hett du kan. Sådär så att badrummet blir skönt ångigt och hett. Sen hänger du in ditt skrynkliga plagg i badrummet, stänger dörren och tar en fika. Eller gör något nyttigt, som att diska (om du inte har diskmaskin).

Efter en stund går du tillbaka och stänger av kranarna, väntar en stund till och voilá. No more - eller i alla fall färre - skrynklor.

Kom ihåg att klimatkompensera.

Ställ bilen och åk buss!

När jag nu i förra inlägget orerade om belgarnas sätt att uppfatta ord och uttryck som "god service", "kunden i centrum" och "en nöjd kund är en återkommande kund" som något något högst överkursigt, måste jag då väga upp det lite.

Har du hört talas om STIB? Eller MIVB på flamländska? Det står för la Société des Transports Intercommunaux de Bruxelles respektive De Maatschappij voor het Intercommunaal Vervoer te Brussel. Det är alltså typ SL eller Skånetrafiken. Buss, tunnelbana och spårvagnar i Bryssel.

De har nu lanserat en iPhone-app, där man kan se exakt var lokalbussarna befinner sig och när en viss buss ska avgå från en viss hållplats. Alltså kan jag titta på min app här hemma, konstatera att nästa 80 eller 27 - vilket råkar vara de bussar jag använder mest - går från min hållplats om till exempel 12 minuter. Jag kan också se vid vilken hållplats bussen befinner sig just nu. Så när det är typ 5 minuter kvar, är det dags att promenera ut till hållplatsen. Helt suveränt!

Men funkar det då? Varenda gång! Det är helt klockrent! Det funkar!

Och den påverkar mig absolut i mitt val mellan att åka kommunalt eller att ta bilen. Varför ta bilen när man vet exakt när bussen går. (I can't believe I just wrote that.)

Det är helt utan tvivel en av mina absoluta favoritappar.

Röda pricken är där bussen är. Scrolla ner
med fingret och bilden uppdateras.
Sweeeeet.

Prinsessan av landet Accessoir

Jag bara måste visa upp Agnes även här på bloggen. Hon finns ju redan på Facebook, men jag kunde inte låta bli. Så här är hon då, Prinsessan av landet Accessoir.

Glasögonen är egentligen ett diadem och saknar helt
glas. Men man kan också bära dem så här, visst.

Den ofrivillige diskjockeyn

I tisdags fick vi vår nya diskmaskin, som jag skrev om här. Sen försvann den igen, snabbt som en avlöning.

De hade nämligen råkat få med sig en modell som inte passade. Eller råkat och råkat, killarna som kom hade faktiskt med sig rätt maskin.

Problemet var bara att någon hade knappat in fel maskintyp på deras körorder. Så ur installatörkillarnas perspektiv var det ju rätt maskin. Fast inte ur den med hyfsat erkända belgiska inställningen ointressanta figuren som kallas kundens perspektiv.

Så nu tar det ungefär ytterligare en vecka innan vi får den nya diskmaskinen. Tills dess har vi ett gapande hål i köket - de tog nämligen med sig den gamla och trasiga.

Sju år i Belgien gör att jag inte ens fick höjd puls och blev upprörd. En suck och en axelryckning. C'est comme ca, la vie... (och jag vet att det ska vara cédille på det sista c-et, men orka leta liksom.)

Vet du hur det ser ut bakom din diskmaskin?

Bara en fråga, bara en fråga.

Av ren omtanke för känsliga läsare satte jag upp fronten för att
väggen bakom och golvet inte skulle synas ordentligt.